Abstract This essay begins with a presentation of the complex set of problems which relate to the interaction between freedom of speech and the ban against discrimination based on a person's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith or sexual preference (BrB 16:8, incitement to racial hatred). Can conflicts arise between freedom of speech and the ban against discrimination? To shed light on this question, we have chosen to look at the issue from a new perspective. This perspective is based on the new challenges faced by Swedish society as a result of the changed composition of our population, our membership in the EU and our acknowledgment of certain international conventions concerning human rights. Fifty years ago our population almost solely comprised of “native Swedes”. Today, because of massive immigration, our country can be described as multiracial and multicultural. This gives rise to questions concerning protecting minority groups from discrimination whilst also attempting to ensure that the non-discrimination acts do not compromise our freedom of speech. Our membership in the EU and our acknowledgement of certain international conventions means that European law and international law sometimes override Swedish law. This restricts our freedom to decide the extent of our non-discrimination statutes, but can have positive effects on the right to freedom of speech and religion. The arguments that are put forward in our essay may give rise to many questions but we will focus on two major issues. First, where does the law draw the line between the freedom of speech and the ban against discrimination based on a person's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith, or sexual preference? Second, are there inherit flaws in the law as a result of both the inner changes our society has gone through and our new responsibilities due to our membership in the EU and our acknowledgement of certain international conventions? The purpose of this essay is to answer these questions through studying and reflecting on the theory of law (doctrine). We will also analyse the existing written law and its sources, and consider court rulings and related judicial decisions. This analysis will enable us to make the following conclusion concerning the previously mentioned questions. The freedom of speech is extensive and is not explicitly defined. Without explicit definition, no specific statements automatically become illegal. Therefore a person's freedom to express his own opinion in public is wide-ranging. Unfortunately our freedom of speech is not guaranteed for ever and therefore we have to both treasure and guard it from potential threats. Popular public opinion, populist interests or other specific interests may seek changes, which might effect our freedom of speech. The ban against discrimination based on a person's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith, or sexual preference is a specific interest of this kind. The purpose of this ban is based solely on good intentions. None the less, this ban could be a wolf in sheep’s clothing, as it might have a negative influence on the freedom of speech. When two justifiable causes come into conflict with one another – in this case the freedom of speech versus non-discrimination – a society must make difficult choices. Do we sacrifice part of our freedom of speech which will effect the whole population in order to protect minority groups, or do we sacrifice the rights of the minority in order to secure freedom of speech for all? During the last few years there has been an increase in Nazi-organisations in Sweden, which have grown strong in terms of both the number of their supporters and the amount of attention which is paid to them by the press. These groups have used our democratic rights – which includes our freedom of speech – in order to spread their scornful opinions based on a person's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith, or sexual preference. Through our study of court rulings concerning Nazis, we came to the conclusion that there is a strong tendency to convict Nazis. This is certainly the case if they call out “Sieg Heil” or salute Hitler. They are also often convicted if they are wearing the Nazi cross. When the courts find that they are unable to convict a Nazi for the actions just mentioned, they often base their judgement on either one or two premises. If the prosecutor can not prove that it has been the Nazi's intention to spread a scornful message concerning a group defined by it's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith, or sexual preference, he can not be convicted with reference to the non-discrimination act (uppsåtsrekvisitet). Moreover, if it can not be proven that the message has reached a considerable number of people and not just the Nazis private sphere, this also warrants the verdict of acquittal (spridningsrekvisitet). From our study of court rulings however, we found that the non-discrimination statute does fulfil its purpose. Most scornful or hate-filled messages are in fact disseminated to the wider public. This being the case, the Nazi is almost certain to be convicted. Religious fundamentalism is not something entirely new in our society. Sweden has always had a few religious groups free from the state church and the members of the free churches have often held conservative religious beliefs, much like some Muslim movements today. Freedom of speech and religious freedom are of course two important elements of any democratic society, but through a court case concerning a Christian priest in a free church, the freedom of speech related to preaching has arguably become unacceptably extensive. In effect this court case means that as long as you can relate your scornful statement about a specific group included in the non-discrimination statute to a religious scripture like the Bible or the Koran, you can not be prosecuted. This somewhat unsatisfactory conclusion is a result of Sweden adopting the European Convention of Human Rights. In this case the European Rights Law overrides the Swedish non-discrimination law and this leads to a flaw in our legal system relating to the protection of certain minority groups. It must be mentioned, however, that the European Convention of Human Rights is part of Swedish law, and therefore Swedish law can not contradict European law, RF 2:23. Given that we are bound by the European Rights Law, there is nothing Sweden can do about this flaw, which in the future might have even greater consequences in and on our multicultural society. For instance, what would happen if messages filled with hatred were spread by priests from the Christian free churches and fundamentalist Muslims. If these statements concerned the other group and the origin of the statements could be traced to the Bible and the Koran, the courts would have no way of convicting the preachers as this would go against the European Convention on Human Rights. This could result in serious social instability. Indeed, riots could break out as a result of such religious propaganda. The law would be powerless to halt the dissemination of the religious scorn which caused the riots. We have come to three conclusions concerning intrinsic flaws in the law concerning the ban against discrimination based on a person's race, the colour of their skin or ethnic origin, confession of faith or sexual preference. We therefore recommend that the following changes should be made: 1. Concerning BrB 16:8, this act should include an unmistakable and transparent definition of the word “missaktning” (scornfulness or disrespect). 2. With reference to the High Court’s ruling regarding the priest and the European Convention on Human Rights, we recommend that Sweden should attempt to find a legal solution which will enable our courts to more easily convict scornful statements regarding certain minority groups, even if the origin of the statement can be traced to religious writings. 3. With reference to the instruction in the Freedom of Press Act (TF 1:4), we find it necessary to clarify which statements that can be looked upon as legal and which statements are unlawful.

Den 1 januari 2003 infördes ”sexuell läggning” i lagen om hets mot folkgrupp. Den främsta anledningen till att ändringen genomfördes var p.g.a. den hetspropaganda som nynazister och andra högerextrema grupper riktade mot homosexuella som grupp. För att ett handlande skall bli straffbart skall ett uttalande eller annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på bl.a. sexuell läggning. I samband med denna lagändring behövdes det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen tilläggas ”sexuell läggning” i den s.k. brottskatalogen. Införandet av sexuell läggning i straffbestämmelsen innebär en inskränkning i yttrandefriheten som skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt Europakonventionen för de mänskliga fri- och rättigheterna. Regeringen ansåg att intresset att skydda homosexuella som grupp var ett ändamål som är tillåtet för inskränkningen. Regeringen anförde vidare att straffstadgandet inte hindrar en fri och saklig debatt och vederhäftig diskussion om homo- bi- och heterosexualitet i kyrkan eller andra områden i samhället. Vad gäller kyrkan och religionsfriheten är det inte straffbart att citera och diskutera t.ex. religiösa urkunder men däremot bör det inte vara tillåtet att genom religiösa texter hota eller uttrycka missaktning för homosexuella som grupp, lika lite som mot andra grupper. Ett omdiskuterat fall handlade just om uttalanden inom kyrkan som föll in under bestämmelsen hets mot folkgrupp med anspelning på sexuell läggning. Pastor Åke Green fälldes i tingsrätten, friades av hovrätten och Högsta domstolen. Den främsta anledningen till att han friades i Högsta domstolen var att hans uttalanden i det religiösa sammanhanget inte uttryckte en uppmuntran till eller ett rättfärdigande av hat mot homosexuella som grupp, ett s.k. ”hate speech”. Enligt svensk rätt hade han uttryckt missaktning för homosexuella som grupp men Europakonventionens religions- och yttrandefrihet tillät, i detta specifika fall, inte en sådan inskränkning som straffbestämmelsen utgör. I ett annat mål fälldes ett antal tilltalade i tingsrätten men friades av hovrätten. De tilltalade delade ut flygblad vars innehåll uttryckte missaktning för homosexuella som grupp. I flygbladet anförs att Nationell ungdom är upphovsman av uttalandena. Hovrätten anförde att deras agerande föll in under bestämmelsen hets mot folkgrupp men med anledning av domen mot Åke Green friades männen då innehållet i flygbladet inte uppmuntrade till eller rättfärdigade hat mot homosexuella som grupp. HD skall ta upp målet.

No description available.

I ett anställningsavtal finns en plikt för både arbetsgivaren och arbetstagaren att vara lojal mot avtalet. Lojalitetsplikten för en arbetstagare innebär bland annat att denne inte ska bedriva konkurrerande verksamhet, inte ska röja företagshemligheter samt avhålla sig från att skada arbetsgivaren genom att använda sin yttrandefrihet. Arbetstagaren har dock en viss kritikrätt gentemot sin arbetsgivare. Varken lojalitetsplikten eller kritikrätten, som inkluderas i lojalitetsplikten, finns stadgad i lag. De framkommer som principer och har utvecklats från den kontraktuella lojalitetsplikten som bland annat finns i affärsavtal. Yttrandefriheten, som är en grundläggande mänsklig rättighet och är införd i den svenska grundlagen, kommer i konflikt med lojalitetsplikten och dess kritikrätt, eftersom den ger varje medborgare en rätt att fritt yttra sig. Kritikrätten är olika för privatanställda och för offentligt anställda. Offentligt anställda har en nästintill oinskränkt yttrandefrihet, med undantag för arbetstagare som innehar en förtroendeställning och en mycket hög position inom den offentliga arbetsplatsen, vilken gör att denne är direkt ansvarig för myndighetens beslut. Den arbetstagare som omfattas av undantaget kan få sin yttrandefrihet inskränkt. Det är inte fastslaget vilka övriga omständigheter som ska föreligga för att arbetstagarens rätt ska begränsas. För privatanställda gäller en, i vårt tycke, begränsad kritikrätt. Vi har sett att Arbetsdomstolen har använt sig av ett antal kriterier som, i en sammanvägd bedömning, avgör huruvida kritikrätten har överskridits. De viktigaste kriterierna anser vi vara att arbetstagaren ska ha haft en förtroendeställning och att arbetsgivaren ska ha skadats av arbetstagarens agerande. Vi har vidare funnit att kritikrättens gränser inte är glasklara och ny praxis behövs när samhället förändras. En förändring som uppkommit de senaste åren, är sättet att kommunicera på Internet. Sociala medier utgör en stor del av, framförallt unga, människors sociala liv idag. Vad som förr sagts över en kopp kaffe med två, tre vänner, sägs nu som en så kallad statusuppdatering för, emellanåt, två, tre hundra vänner. Det är ännu inte avgjort i praxis hur aktiviteten på sociala medier ska bedömas, när, eller om, kritikrätten överskrids. Vi anser att principerna som tillämpats tidigare, sannolikt inte kommer förändras, men att Arbetsdomstolen bör tydliggöra vad som kommer att gälla.

The study aims to examine how censorship and comics have been discussed in three debates. The aim is also to identify discourses and the orders and relations of power constructed in the debates, and to examine how librarians should handle debates about censorship and comics. Selected sources are articles from Swedish newspapers and tabloids about the debates on the Pox-trial, the manga case and the debate about Tintin in Kulturhuset. The results from the analysis indicates that the debates have been dominated by two main discourses: a discourse on freedom of speech and a discourse on social responsibility. Within the discourse of freedom of speech there is a range of perspectives that emphasize: artistic freedom, the need for open and free conversations, a discussion about how the comics are assessed in comparison with other media formats as well as a discussion about moral and moralism. The discourse of social responsibility results in a feminist and anti-porn discourse, a post-colonial and anti-racist discourse and a discourse on the protection of children and young people. Based on these results, the discourses can be analysed in relation to the laws, values and ethical guidelines for libraries. The analysis indicates that libraries and librarians should keep a balance between freeedom of speech and social responsibility. They could keep up to date with research about censorship, comics and various genres in order to make informed decisions about how to handle comics in the libraries. The librarian should also assess the comics on the same bases as literature, music, film and other cultural expressions.

Social media has recently expanded dramatically, as more people are using different media such as blogs, Facebook and Twitter, to express their opinions. This increases the possibilities to spread information and an unclear legal regulation in this area can create adverse consequences. Freedom of expression is a constitutional right, which forms an important cornerstone of a democratic society. Public employees’ freedom of communication means that they can submit information to the media, without fear of reprisals from the authorities. The right does not mean that it frees the employees from their duties of loyalty to their employer and to follow the employer's decisions and directives. This jurisprudential thesis aims to clarify the legal guidelines for a relatively talked about problem, concerning how freedom of expression restricts the duty of loyalty in the public sector. Initially, unlawful restrictions on public employees' speech is reported to give the reader a better understanding of what is legally permissible legal action for an employee to take in these contexts. From a legal dogmatic method, the applicable law will be analyzed and provide answers to my main question: Under what conditions can public employees express themselves in social media and how does these statements relate to the employee's freedom of expression and the duty of loyalty? Public employees’ has a relatively high ceiling, in terms of what they can express themselves about in social media, which is largely due to the freedom of expression restricts the duty of loyalty in the public sector. In my judgment, stronger protection for whistleblowers in the Swedish legal system is required, since many employees are afraid of becoming victims of reprisals. Introduction of an enlarged protection of integrity, outside the scope of the YGL and TF, may also be necessary, since many social media falls outside the database rule and if violation occurs here it lapse protection. A new fundamental law on freedom of expression (NYGL) will hopefully contribute to increased understanding of the guidelines on social media usage. In the future, employers should focus on clearer policy in this area and also a clearer understanding of why freedom of speech is so valuable.

Att säga upp en arbetstagare på grund av personliga skäl betraktas av många vara ett känsligt ämne. Denna uppsats behandlar detta och tar därför sin utgångspunkt i 7 § lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Då denna paragraf sträcker sig över ett brett område, har vi valt att inrikta oss på arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare, vilket kan inordnas under saklig grundbegreppets rekvisit misskötsel. Arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare är vanligt förekommande. Fenomenet sociala medier har öppnat en ny dimension av detta problem, eftersom det som skrivs i dessa är mer lättillgängligt än om kritiken går via många munnar, så kallad ryktesspridning. Då fenomenet är relativt nytt innebär det att det finns knapphändigt med juridiskt material kring ämnet. Trots detta har ett av arbetets syften varit att försöka anamma det anförda materialet på sociala medier. Uppsatsens övriga två syften har varit att utreda hur långt en arbetstagare kan gå i sin kritik av arbetsgivaren innan det föreligger saklig grund för uppsägning, samt att undersöka om det föreligger några skillnader mellan privat och offentlig sektor. Vi valde utifrån detta att använda oss av de tre metoderna rättsdogmatisk, komparativ och rättspolitisk. Anställningsavtalet medför olika skyldig- respektive rättigheter för de tecknade parterna. En av dessa är en dualistisk lojalitetsplikt som av det anförda visar sig vara stark inom den privata sektorn. Detta lojalitetsåtagande innebär bland annat att arbetstagaren ska undvika att sätta sina personliga intressen framför arbetsgivarens, för att på så sätt undvika eventuella intressekonflikter som kan leda till skada för arbetsgivaren, och därmed sluta med uppsägning av arbetstagaren. En arbetstagare som riktar kritik mot arbetsgivaren kan därför anses agera illojalt mot den senare, vilket kan utgöra saklig grund för uppsägning enligt 7 § LAS.   Det finns ingen uttryckt lagregel som ger arbetstagare rätt att kritisera sin arbetsgivare och dennes verksamhet. Begreppet kritikrätt har vuxit fram ur Arbetsdomstolens (AD) praxis och är genom olika författningar förankrad i rättsordningen. Delar av dessa rättigheter återfinns i grundlagen genom tryckfrihetsförordningen (1949:105) (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) (YGL). Arbetstagarna inom de undersökta sektorerna åtnjuter dock inte samma skydd och har inte samma förpliktelser gentemot sin arbetsgivare. Yttrandefriheten skyddar enbart yttranden som är riktade från det enskilda mot det allmänna. Detta legitimerar offentliganställdas yttranden då de är att anse som enskilda samtidigt som dess arbetsgivare utgör det allmänna. Det grundlagsstadgade skyddet är kanske för starkt, då det innebär en orimlig inskränkning av lojalitetsplikten. Läget inom den privata sektorn framstår vara mer balanserat då det rör sig om förhållandet mellan enskilda. Yttrandefriheten kan därför inte åberopas av en arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare. Lojalitetsplikten ges där en starkare ställning samtidigt som kritikrätten fungerar som ett stöd till arbetstagarens behov av att påkalla missförhållanden som denne anser råder i verksamheten. Att säga upp en arbetstagare på grund av personliga skäl kan te sig problematiskt, då arbetsgivaren måste uppfylla olika rekvisit och kriterier för att uppsägningen ska anses vara sakligt grundad. För att en uppsägning ska vara sakligt grundad krävs det bland annat att rekvisiten för saklig grund är uppfyllda: att arbetstagaren misskött sig upprepade gånger, att arbetsgivaren medvetandegjort den förre om att agerandet inte är accepterat, och om handlingen medfört skada för arbetsgivaren. Men detta är ofta inte tillräckligt för en uppsägning. Arbetsgivaren har även en skyldighet att utreda om det, istället för uppsägning, går att omplacera arbetstagaren. Slutligen har arbetsgivaren att ta hänsyn till tvåmånadersregeln som innebär att händelsen som ligger till grund för uppsägningen skett inom två månader. Denna uppsats visar att den rättspraxis som har vuxit fram inom området bygger på rationella idéer som avser att skapa en balans mellan arbetsmarknadens parter. Av denna praxis uppenbaras dock en problematik med det grundlagsskydd som offentliganställda åtnjuter. Vid en rättstvist kolliderar arbetsrätten med grundlagen, och anställningsavtalets praxisskapade lojalitetsplikt måste ge vika. Därför har vi bland annat kommit fram till att lojalitetspliktens ställning inom den offentliga sektorn behöver förstärkas genom inskränkningar i de offentligt anställdas kritikrätt. Men även att lojalitetsplikten borde formaliseras i anställningsavtalet för att på så sätt minska eventuella oklarheter och konflikter. Detta torde klargöra vilka skyldig- och rättigheter den anställde har gentemot sin arbetsgivare.

The purpose of this study is to investigate the attitude of teachers regarding including democratic behaviour when grading students in social science. The purpose is also to investigate whether the teachers consider there to be a conflict between the right of freedom of speech and the democratic values that the school is supposed to make sure the students have when they graduate. The study also investigates the problems political decisions encounters when going from theory to reality. The theory of Ulf Petäjä on why the freedom of speechs is important, Robert Dahls theory about the democratic process and Anders Sannerstedts theory about converting political decisions to reality is what this study is based on. The study was carried out at three different schools; Teleborg Centrum, Växjö, Dackeskolan, Tingsryd and Centralskolan, Virserum ranging from the spring of 2006 and the spring of 2007. The method used except from litterature studies was interviews with active teachers. This study shows that teachers don’t think it’s acceptable to grade students based on their political ideology. It also shows that most teachers doen’t consider there to be a dilemma between the shools democratic values and the freedom of speech. What goes on in the class room seems to be shaped more by the local school standards and the teachers themselves than by the political documents that the education is supposed to be based on.

<p>Det är mötet mellan konst och yttrandefrihet vi intresserar oss för i denna uppsats. Genom två uppmärksammade fall inom den svenska konstvärlden, ger vi oss in i den snårskog som krocken innebär mellan, det till synes, enkla och självklara fria ordet och konsten. Konsten, med dess många olika uttryck, ses säkerligen av många som det ultimata sättet att fritt uttrycka känslor, åsikter och reaktioner. Men vad händer då konsten upprör och krockar med föreställningen om vad yttrandefriheten innebär? Människor blir kränkta och plötsligt kan konsten snarare ses som en legitimering av antisemitism, rasism och diskriminering. Eller kan konst aldrig vara fel?</p><p>Modern konst har rollen att avspegla, reagera på, kritisera och analysera samhället. Ett steg längre går satiren, som kan sägas vara den svages redskap att häckla sina makthavare: Satiren slår uppåt. Men det finns fall då ironin, humorn och det träffsäkra i satiren upprört inte bara toppskiktet i samhället, utan även de vanliga människorna. Ni minns säkert de karikatyrer som Jyllands-Posten publicerade under 2005.</p><p>På betydligt närmre håll har mindre men liknande fall uppmärksammats. Vi har valt att fokusera på två svenska konstnärer, tillika samhällskritiker och medieprovokatörer: konstnären Lars Vilks, upphovsman till teckningen föreställande profeten Muhammed som en rondellhund samt satirtecknaren Lars Hillersberg som genom hela sin yrkeskarriär anklagades för att vara antisemit.</p><p>Vårt syfte är att studera hur svenska ledar- och kulturskribenter hanterar dessa frågor om konst och yttrandefrihet, och vilken betydelse yttrandefriheten får i en diskussion om vad som är rätt och fel att tycka. Vi studerar hur skribenterna positionerar sig i debatterna för att se vilka som blir de ledande argumenten. Blir det fria ordet en ursäkt till att kränka, eller i positiv bemärkelse en möjlighet att väcka känslor och debatt?</p>

<p>The purpose of this study is to investigate the attitude of teachers regarding including democratic behaviour when grading students in social science. The purpose is also to investigate whether the teachers consider there to be a conflict between the right of freedom of speech and the democratic values that the school is supposed to make sure the students have when they graduate. The study also investigates the problems political decisions encounters when going from theory to reality.</p><p>The theory of Ulf Petäjä on why the freedom of speechs is important, Robert Dahls theory about the democratic process and Anders Sannerstedts theory about converting political decisions to reality is what this study is based on.</p><p>The study was carried out at three different schools; Teleborg Centrum, Växjö, Dackeskolan, Tingsryd and Centralskolan, Virserum ranging from the spring of 2006 and the spring of 2007. The method used except from litterature studies was interviews with active teachers.</p><p>This study shows that teachers don’t think it’s acceptable to grade students based on their political ideology. It also shows that most teachers doen’t consider there to be a dilemma between the shools democratic values and the freedom of speech. What goes on in the class room seems to be shaped more by the local school standards and the teachers themselves than by the political documents that the education is supposed to be based on.</p>