Tekniken har förbättrats det senaste årtiondet och teknologiska processer har skapat mer effektiva och förbättrade sätt att göra saker på. Flera saker som tidigare gjorts på papper, görs nu med hjälp av digitala verktyg. Läroplanen skriver att skolan ska ha en tidsenlig utbildning, och även när det gäller digitaliseringen, därför har skolans verksamhet börjat präglas av en mer digital inriktning. Syftet med studien är att granska vad forskning visar om vilken påverkan digitala och analoga skrivverktyg kan ha på formella textkvaliteten för elever i grundskolans mellanår, samt lärares och elevers åsikter om att skriva på digitala skrivverktyg. Litteraturstudien innehåller material som hittats genom olika databaser samt kedjesökningar. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet som undersökts är mestadels vetenskapliga artiklar, en kunskapsöversikt samt ett konferensbidrag. Materialet är både internationellt och nationellt. Litteraturen behandlar frågor om påverkan av elevtexter och är främst skrivna efter 2010 med några undantag. Resultatet visar att elevers formella textkvalitet förbättras när de skriver på ett digitalt skrivverktyg, elever korrigerar mer i sina texter, gör färre stavfel och textmängden ökar. Både lärare och elever föredrar att arbeta med digitala skrivverktyg när det kommer till att skapa texter. Trots detta finns det flera frågetecken inom ämnet som vidare forskning bör studera. Ett av dessa frågetecken är hur lärare ska bedöma och hur utbildningen av digitalt skrivande ska gå till.

Syftet med denna uppsats är undersöka vilka effekter digitala verktyg kan ha på elevernas skrivande, detta berör både hur eleverna påverkas kognitivt men också om hur textproduktionen kan påverkas. Utvecklingen rör sig mot hur man på olika sätt kan integrera digitala verktyg i undervisningen alltmer. Lärare och elever ställer sig positiva till att använda tekniken och kravet på att skolor ska erhålla en rik uppsättning av teknik som lärplattor ökar. Skrivundervisningen rör sig mot att ge mer utrymme för att skriva och bearbeta texter digitalt, samtidigt som det analoga skrivandet har fått ta ett steg åt sidan. Syftet med studien är att undersöka effekterna utav detta genom frågeställningen: Hur visar tidigare forskning effekterna av skrivprocesser med analoga respektive digitala verktyg? Hur visar forskning att elever påverkas kognitivt av digitala lärprocesser? Undersökningsmaterialet är internationella artiklar som har samlats in genom databassökningar  Resultatet visade att elever ställer sig mycket positiva till att arbeta med digitala verktyg i skrivandet. Detta på grund av att redigeringsmöjligheterna upplevdes lättare och att eleverna känner att det blir mer estetiskt tilltalande. Det vi fann som kritiskt med att skriva med digitala verktyg är att det krävde tangentbordfärdigheter vilket kunde leda till att den kognitiva belastningen vid skrivandet påfrestas. Forskningsresultat påvisade differerade svar angående längd och textkvalité i jämförelsen med analogt- samt digitalt skrivande.

Abstract I takt med att samhället blir alltmer digitaliserat ställs stora krav på att alla medborgare, även barnen, får möjlighet att utveckla sin digitala kompetens. Genom att arbeta med olika digitala lärverktyg ska undervisningens kvalité ökas och den ska bli mer jämlik och inkluderande. Idag används datorer och lärplattor som digitala skrivverktyg i skolan, något som hjälper elever att skriva mer kvalitativa texter, samtidigt som bearbetning av texter underlättas. I samma takt som det digitala skrivandet ökar minskas dock det analoga skrivandet.  Vi ansåg att det var viktigt att undersöka lärare och elevers inställning till handskrift i skolan och vilka för- och nackdelar de ser med att skriva analogt och digitalt. Syftet med denna studie var därför att bidra till en bredare förståelse för lärares och elevers inställning till att skriva för hand. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats med vissa kvantitativa inslag. Vi genomförde elva semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare och gjorde två enkätundersökningar, en för lärare och en för elever.  Undersökningen visade att både lärare och elever tyckte det var viktigt att kunna skriva för hand, men att det ändå finns ett motstånd hos eleverna. Slutsatsen vi har kommit fram till är att det är viktigt att det finns en balans mellan det digitala- och det analoga skrivandet. För att uppnå den balansen behöver elever få möjlighet att utveckla sin förmåga att skriva för hand, och lärare behöver få möjlighet att lära sig hur man på bästa sätt kan undervisa i handskrift. För det sistnämnda behövs vidare forskning göras för att undersöka hur handskriftsundervisning kan bedrivas på ett så bra och ändamålsenligt sätt som möjligt.

Kreativt skrivande kan främja elevers kunskapsinhämtning samt utveckla elevers tankevärld och ge möjlighet till att använda sin fantasi. Olika former av skrivande utvecklar elevers språkkompetenser och möjligheter att anpassa skrivandet efter syfte och mottagare, vilket kan bidra till en välutvecklad kommunikationsförmåga. Ett viktigt inslag i den kreativa skrivprocessen är att elever får möjlighet till vägledning av läraren för att främja det kreativa skrivandet. Syftet med denna studie är att undersöka lärares syn på skolans övergripande mål med skrivundervisningen och synen på kreativt skrivande, samt hur lärare arbetar med och bedömer elevers kreativa skrivförmåga i ämnet svenska. Studien har även som syfte att undersöka potentiella utmaningar och motivatorer kopplat till kreativt skrivande.Denna studies teoretiska utgångspunkt och analysverktyg är Ivanič (2004) ramverk förskrivdiskurser. Datainsamlingen har skett via semistrukturerad intervjumetod där deltagarna består av fem svensklärare som har behörighet att undervisa i årskurs 4–6 i ämnet svenska.Resultatet visar att lärares syn på det övergripande målet med skolans skrivundervisning är att elever ska kunna uttrycka sig i text på olika sätt samt lära sig att skriva olika texttyper, där lärarnas utsagor härleds till Ivanič (2004) genrediskurs, kreativitetsdiskurs, färdighetsdiskurs och den socialpraktiska diskursen. Vidare visar resultatet att lärares definitioner av begreppet kreativt skrivande är att kunna skriva berättelser med hjälp av sin fantasi. I resultatet åskådliggörs även att multimodala och digitala inslag i undervisningen kan stödja elever i framställandet av texter och även hjälpa elever att skapa uttrycksfulla texter. Gällande mål och bedömning av kreativa texter visar resultatet att en del lärare bedömer hur väl eleverna kan strukturera och bygga upp en text, språkriktighet och språkliga drag, medan andra lägger större vikt vid textens innehåll samt att eleverna ska kunna tillämpa sin fantasi i textframställandet. Resultatet visar även att det är av stor betydelse hur lärare själva tänker kring skrivandet för att kunna nå eleverna. Vidare framkommer det i lärarnas tolkningar av läroplanen i relation till kreativt skrivande att elever ska lära sig skriva olika texttyper, i synnerhet berättande texter. Vidare visar resultatet på att det finns utmaningar inom det kreativa skrivandet, däribland att barn idag läser färre böcker, elever har olika förutsättningar samt brist på fantasi. Skrivande som sker gentemot en verklig kontext kan fungera som motivator för elever i skrivprocessen. I resultatet varierar det i vilka av Ivanič (2004) skrivdiskurser som återses samt i vilken grad. I lärarnas utsagor är genrediskusrsen, kreativitetsdiskursen samt den socialpraktiska diskursen, de diskurser som förekommer mest och tar störst plats i lärarnas kreativa skrivundervisning. Slutligen diskuteras hur lärarnas utsagor förhåller sig till tidigare forskning, Ivanič (2004) skrivdiskurser, hur lärare kan förhålla sig till skrivdiskurserna i undervisningen samt nya fynd i form av verkliga mottagare som motivator i skrivandet.

Digitaliseringen är ett faktum samtidigt som elever uppvisar en viss skrivproblematik sett utifrån de nationella proven i årskurs 6. Delade meningar råder om hur stor plats digitalt skrivande bör få i undervisningen. Föreliggande studies syfte är därför att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om elevers skrivande utifrån analogt respektive digitalt skrivande i ämnet svenska. För att besvara studiens syfte samlades material in genom semistrukturerade intervjuer med behöriga mellanstadielärare som undervisar eller har undervisat i ämnet svenska. Det insamlade materialet analyseras efter innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i The Simple View of Writing. Resultatet visar att såväl analogt som digitalt skrivande används i undervisningen. Lärarna kan se både likheter och skillnader i elevtexter som skrivs analogt och digitalt. Framförallt karaktäriseras den digitala texten av att vara mer utvecklad, beskrivande och längre. Rättstavningsprogram kan dock medföra en viss problematik då elever begränsas av felmarkeringar eller förhastar sig genom arbetet utan vidare reflektion. Utifrån det analyserade empiriska materialet konstateras att lärares didaktiska kompetens är avgörande och att varken det ena eller andra skrivsättet bör uteslutas i undervisningen. Lärare behöver reflektera kring vilket skrivsätt som fungerar bäst i sammanhanget för att främja elevers skrivutveckling.

Dagens ökade digitalisering i skolan väcker en viss oro om fokus isvenskundervisningen verkligen ligger i att lära elever att skriva. Samtidigtmenar ett flertal forskare att skrivundervisningen gynnas av digitala verktyg.Syftet med denna studie är att genom jämförelser av elevers berättande texterfinna vilka styrkor och svagheter datorskrivna texter kontra handskrivna texterhar. Frågeställningarna i studien är utformade efter fyra nivåer avtexttriangeln: struktur, meningar, ordval samt stavning. Studien har detkognitiva perspektivet som teoretisk utgångspunkt med fokus på kognitivbelastning och arbetsminne. Som en modell för analys används texttriangelnoch studien är också disponerad efter denna. Materialet bestod av totalt 38elevtexter insamlade från en årskurs 3. Hälften av texterna skrevs för hand enadagen och den andra hälften skrevs på tangentbord den andra dagen. Texternaskrevs utifrån två olika bilder och alla elever har fått skriva utifrån bådabilderna. Materialet analyserades både genom kvantitativa metoder ochkvalitativa metoder. Resultatet visar inga skillnader i elevtexternas strukturelladelar gällande inledning och handling. Det fanns inte heller några skillnader ihur elever väljer att avsluta sina texter men resultatet visar att fler skriver ettvad Skolverket benämner som avslut när de skriver på tangentbord. Studienvisar en tydlig ökning av antal ord i de texter skrivna på tangentbord men dengenomsnittliga meningslängden verkar inte öka. Elevtexternas användning avolika beskrivningar och känslouttryck varierar beroende på vilken bild deskrivit utifrån men hur de använder dessa beskrivningar och känslouttryckverkar inte variera beroende på vilket verktyg som används. Till slut visarstudiens resultat att antalet stavfel minskar. Dock är inte minskningen somstörst i de felstavningskategorier som var förväntade. Utifrån det analyseradematerialet konstateras att de båda verktygen är viktiga i skrivundervisningen.

Syftet med denna studie har varit att utifrån lärares tal öka kunskapen kring digitaliseringens konsekvenser för svensklärares undervisning och undersöka vid vilka lärtillfällen digitalt och analogt skrivande används. Studiens teoretiska ramverk utgår från Laclaus och Mouffes (1985) version av diskursteorin. Utifrån denna version av diskursteorin används i denna studie begreppet diskurs som enligt Laclaus och Mouffes (1985) är hur ett begrepp talas om, vilket i denna studie innebär begreppen analogt och digitalt skrivande. Studiens metod är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer för insamling av data. Efter insamling av data har en diskursanalys använts för att analysera datan som vidare har sammanställts i en karta. Resultatet i studien visar på att utifrån lärares tal skapas uppdelningen av elevers skrivande i form av analogt och digitalt skrivande. Dessa två verktyg används vid olika lärtillfällen beroende på syftet med lärtillfället. Lärare tenderar att välja digitala verktyg när elever ska producera en längre text och analoga verktyg när elever skriver anteckningar eller stödmallar. Lärare väljer även att kompensera användningen av digitala verktyg med analoga verktyg som en form av motståndsstrategi till digitaliseringen av skrivundervisningen. Detta gör lärarna för att säkerställa att förmågor som handstil och möjlighet till djupinlärning inte upphör i den alltmer digitaliserade undervisningen. Slutsatser som kan dras är att lärare behöver bli medvetna om vilka förmågor som reduceras i elevers skrivprocess när eleverna skriver majoriteten av texterna digitalt. Digitaliseringens roll i undervisningen avgörs av pedagogiken, det är inte verktyget i sig som gör skillnad utan hur lärare väljer att använda det i sin undervisning. Slutligen bör lärare vara medvetna om den delning som görs i såväl läroplanen som på arbetsplatsen kring elevers skrivande och hur det i sin tur påverkar undervisningen.

I den här vetenskapliga essän undersöks starten av en skrivworkshop, i två ungdomsgrupper, som en gästande skrivpedagog och författare leder på deras skola. Den inledande berättelsen belyser författarens skrivarbete och språkhållningar. I två följande berättelser, från två workshopsituationer i två klasser, gestaltas hur olika hållningar till det skrivna och talade språket konfronterar varandra. Frågorna essän leder in mot handlar om det talade och skrivna språkets funktion i startskedet av en skrivprocess under en skrivworkshop. På vilka sätt påverkar hur eleverna och skrivpedagogen/författaren förhåller sig till språket elevernas möjligheter att skriva egna texter. I teoridelen fokuserar essän på tre fält, Författaren, Utbildaren och Filosofen. Startskedet av skrivprocessen hos eleverna undersöks i ljuset av de tre kunskapsfälten. Här tydliggörs olika dimensioner av praktisk kunskap som en skrivpedagog med egna skriverfarenheter använder sig av och ser som centrala under arbetet med skrivworkshopen Metoden, att med hjälp av tre kunskapsfält belysa en process i kreativt skrivande, tydliggör vikten av eftertanke och omsorg i detaljarbetet med språket under en skrivworkshop. I klassrumssituationerna får det enskilda ordet en avgörande betydelse. Ett väl valt ord i rätt situation från eleven eller skrivpedagogen/författaren kan bli en väg in i ett kreativt skrivande. Ett annat ord skapar istället distans och blir därmed en försvårande omständighet för den enskilda eleven i arbetet med att nå fram till sitt eget språk och sina egna berättelser.

Kursplanen i svenska förklarar att eleverna ska utveckla det multimodala skrivandet inom svenskämnet. Det multimodala skrivandet innebär att ord, bild och ljud kombineras och samspelar. Huvudsyftet med den här litteraturstudien har varit att undersöka hur det multimodala skrivandet inom svenskämnet för årskurs 4-6 kan se ut, vilka kompetenser och resurser som krävs för att bedriva en multimodal skrivundervisning, samt vilket slags lärande det multimodala skrivandet kan ge upphov till hos eleverna. Litteraturstudien visar att det multimodala skrivandet kan förekomma såväl analogt som digitalt. Vidare visar den att svensk forskning på området är mycket begränsad. De artiklar och avhandlingar som inkluderats i litteraturstudien visar att forskare är eniga om att lärare behöver utveckla sina kunskaper om olika teckenvärldar, såsom auditiva och visuella, för att göra elever medvetna om teckenvärldarnas meningspotential och samspel. Det multimodala skrivandet ger upphov till en form av samordnat lärande, eftersom det multimodala skrivandet är en komplex process, som kräver att eleverna får explicit undervisning om aktuell digital programvara och teckenvärldarnas meningsskapande. Multimodalt skrivande är ett vanligt inslag utanför skolan, men bör få tillträde in i skolvärlden. Det förutsätter att digitala resurser finns tillgängliga och att lärare är positivt inställda till den multimodala skrivutvecklingen.

No description available.