Lek är en viktig del i barns uppväxt och verkar vara ett behov som barn har. Bråklek är en aktiv lekform som uppskattas av många barn, och innefattar bland annat spring, jage, klättring, brottning, fasthållning och sparkar. Dock kan lekformen väcka starka känslor hos vuxna eftersom de kan uppleva bråkleken obehaglig. Den kan vara utmärkande, dra till sig uppmärksamhet och ibland uppfattas våldsam vid första anblick. Förskollärare resonerar och förhåller sig till barns bråklek på olika sätt, vår ambition med studien är att synliggöra dessa förhållningssätt.SyfteSyftet är att undersöka förskollärares förhållningssätt till och sätt att resonera kring förskolebarns bråklek.MetodStudien utgår från kvalitativ metod. Fyra förskollärare, som arbetar med barn i åldrarna tre-fem år, har intervjuats.ResultatResultatet visar att förskollärare har olika förhållningssätt till bråklek och att de beskriver den på olika vis. Deras syn är att bråklek både leder till utveckling och lärande, samt kan uppfylla olika behov hos barnen. Vad gäller hantering av bråklek visar resultatet att förskollärare väljer olika sätt att hantera bråklek på, gemensamt är att alla pekar på vikten av vuxennärvaro. När leken anses olämplig används olika strategier för att styra den till att bli mer konstruktiv. Strategier som används är att erbjuda barnen nytt material eller hänvisa dem till andra miljöer, men i vissa fall väljer förskollärare istället att avbryta leken helt. Resultatet visar även att några förskollärare anser att det är viktigt att tillåta bråklek för de barn som vill ägna sig åt lekformen.

Detta arbete belyser förskollärares perspektiv på vild lek i förskolans miljö med barn mellan tre till fem år. Arbetet genomfördes genom intervjuer och synliggör fem verksamma förskollärares attityder, uppfattningar och erfarenheter kring den vilda leken. Även förskollärarnas metoder för bemötande av vild lek diskuteras. Utifrån denna studie kan det utläsas att den vilda leken är ett laddat ämne och att perspektivet på den vilda leken är kopplat till de attityder, erfarenheter och uppfattningar som förskollärare har av den vilda leken. Samtliga förskollärare menar att den vilda leken har sitt ursprung i en bearbetning av erfarenheter och intryck där dessa främst kommer ifrån den populärkultur som barn möter genom tv, film och spel. Dock uttrycker flera av förskollärarna att de inte är insatta i barns kultur vilket kan påverka till en krock i bemötandet av barns vilda lekar. Utifrån förskollärarnas svar kan det tolkas att den vilda leken har sina orsaker i ökade barngrupper och en förändring i miljön i förskolans lokaler. Rummen för vild lek inomhus har blivit färre och med många barn på liten yta riskerar leken att te sig som okontrollerbar och vild. Den vilda leken på förskolan har fått sin plats utomhus för där finns mer yta för barn att röra sig på. Utifrån förskollärarnas erfarenheter av de vilda lekarna stoppas leken om den bedöms som destruktiv för barnen. Dock är inte ett förbud av vilda ämnen att föredra utan istället kan ämnena bemötas genom ett medvetet vuxet deltagande eller stöd i leken, men även genom andra uttrycksmedel som skapande eller berättande. Förskollärarna är överens om att den vilda leken bör få en plats på förskolan utifrån aspekter som bearbetning av känslor, barns rörelsebehov och dess möjlighet till ökad kommunikation, men hur de ger den vilda leken plats bemöts genom olika strategier.

Bråklek är en lek som väcker känslor och funderingar, inte minst hos pedagoger i förskolan. Detta har vi själva fått uppleva under våra verksamma år i förskolan och vi har uppmärksammat att många pedagoger känner sig osäkra när det kommer till hanteringen av bråklekar. Det här dilemmat och ämnets komplexitet är något som väckt vårt intresse. Tidigare studier inom ämnet undersöker främst pedagogernas hantering av bråklekar dock finns det begränsad forskning om hur pedagoger förhåller sig till bråklek i relation till lärande. Vårt syfte med studien är att undersöka pedagogers syn och förhållningssätt till barns bråklek i förskolan samt hur de hanterar dessa lekar i verksamheten. Vi vill också undersöka om bråklekar används som ett verktyg till lärande och i så fall på vilket sätt. För att besvara studiens syfte har vi utgått från tre frågeställningar varav två synliggör hur pedagoger ser på bråklekar och hur de förhåller sig till dessa samt en sista frågeställning för att få grepp om pedagogers syn på bråklekar ur ett lärandeperspektiv. För att genomföra studien har vi valt att använda oss av kvalitativ metod i form av intervjuer med förskolepedagoger. Vi har använt oss av ett relationellt synsätt och begreppen pedagogiska relationer, asymmetriskt förhållningssätt samt relationskompetens för att analysera resultatet. Resultatet visar att pedagoger ser en möjlighet till motoriskt och socialt lärande genom bråklekar, samtidigt upplever de att bråkleken lätt kan urarta vilket skapar en osäkerhet hos pedagogerna kring hanteringen. Därför menar pedagogerna att det är nödvändigt att vara aktivt närvarande i barns bråklek. Även vikten av att ha en relation till det enskilda barnet för att kunna tolka bråklekens innehåll är något som framträder i studiens resultat.

Denna studie undersöker bråklek utifrån ett genusperspektiv för att belysa vilka föreställningar förskollärare har i förhållande till detta fenomen. Studiens syfte är att undersöka manliga och kvinnliga förskollärares föreställningar kring bråklek i den svenska förskolan. Syftet är även att undersöka om det finns en koppling mellan förskollärares förhållningssätt till bråklek samt deras genus och egna lekerfarenheter. Trots att bråklek främjar barns sociala, fysiska och kognitiva utveckling framgår det i tidigare forskning att bråklek kan misstolkas med aggressivitet och därför tenderar vuxna att reglera och hämma denna typ av lek. I och med detta blir det betydelsefullt i denna studie att beröra förskollärares syn på bråklek för att skapa bredare förståelse och vidga kunskap kring bråklek. Studiens teoretiska referensram består av genusperspektiv och lekteoretiska begrepp som används i analys av empirin. Därefter har studien en kvalitativ ansats som omfattar semistrukturerade intervjuer med fyra manliga respektive fyra kvinnliga förskollärare. Undersökningen visar att förskollärare definierar bråklek som en fysisk och social aktivitet i vilken barn kan lära sig sina gränser. Emellertid upplever förskollärare att bråklek kan lätt gå överstyr och därför uttrycker majoriteten av förskollärarna att bråklek ger upphov till aggressivitet. Studiens resultat visar också att förskollärarna menar att pojkar och flickor både bråkleker olika och väljer olika typer av bråklekar enligt förskollärarna. Däremot resulterar det i studien att det inte är förskollärares genus som spelar en avgörande roll i hur de förhåller sig till bråklek utan hälften av förskollärarna uttrycker att det är deras egna lekerfarenheter och uppväxt. De andra förskollärarna anser att deras förhållningssätt har påverkats av föräldrar och uppfostran samt livserfarenheter och utbildning. Vidare uttrycker förskollärare att de vägleder bråklek på olika sätt.

Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns lekar som förskollärare upplever som problematiska, icke önskvärda eller rent av förbjuder i sin verksamhet, vilka regler som finns för lek i deras verksamhet, samt vilka diskurser kring lek i förskolan som ligger till grund för dessa uppfattningar. Vi vill även undersöka hur förskollärarna själva ser på hur faktorer som genus och egna lekerfarenheter i barndomen har påverkat deras synsätt. Metoden för studien är enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär, samt analys av respondenternas utsagor utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det bland de intervjuade förskollärarna finns föreställningar om lek som bygger på diskurser om lek som lärande, utveckling och bearbetning. När det gäller reglering av lek så ges här uttryck för ståndpunkter som vilar på diskurser om att leken ska vara säker och bygga på samtycke och ömsesidighet mellan de som leker och att ingen får bli kränkt. En slutsats av studien är att det inom svensk förskoleverksamhet både existerar förhållningssätt om totalförbud mot vissa typer av lekar, till exempel vapenlek, men även förhållningssätt som accepterar sådana lekar. En annan slutsats är att pedagoger i förskolan kan uppleva att den pedagogiska miljön begränsar deras möjligheter att tillåta vissa typer av lekar.

By using the children's own thoughts and stories this theses aim to investigate and illustrate the phenomenon of rough and tumble play and its existence among five year olds in preschool.     The formulations of the questions are: What do children consider as rough and tumble play? - and what characterise that? From without a perspective of rough and tumble play, which kinds of rough and tumble play do the children play in preschool? - and how do those characterise? What makes rough and tumble play possible and accepted for the children to play in preschool? In this thesis I have investigated the questions above by interviewing 11 five years olds about how they consider rough and tumble play in preschool. From without Birgitta Knutsdotter Olofsson's and Torben Hangaard Rasmussen's view about play and rough and tumble play I created a perspective of rough and tumble play, which I used for analyzing the empirics. With rough and tumble play I mean games or plays that includes wrestling, hitting, kicking, pushing, chasing, running or/and the use of weapons against other human beings or other visualized beings or/and human beings. The conclusions are that children has many different opinions of what rough and tumble play is. Depends on who you are asking you will get a different perspective. The conclusions also shows that rough and tumble play can exist, not just by its self, but also in interplay with other kinds of games and plays. The children are using different strategies to make the rough and tumble play fit the restrictions put on by the educators in the preschool.

Tidigare forskning visar att bråklekar är viktiga för barns kognitiva utveckling och sociala kompetens, där barnen är beroende av välutbildade, erfarna och kompetenta förskollärare. Att se och förstå leken/bråkleken är att förstå människan, eftersom människan är en lekande varelse. Vårt syfte med denna studie är att få en inblick i hur några förskollärare agerar och resonerar kring bråklekar. Vid sju olika tillfällen blev sex bråklekar observerade, åtta förskollärare blev intervjuade och fem förskollärare svarade på “intervjufrågorna” via en enkät. Genom att observera förskollärarna tillsammans med barn i deras bråklekar och sedan intervjua förskollärarna fick vi en tydligare bild på vad de gjorde och vad de sa att de gjorde. Intervju- och enkätsvaren samt observationer har kategoriserats och har sitt ursprung i studiens frågeställning, där alla kategorier är av vikt, för att få en helhetsbild utifrån studiens syfte. Resultatet visade att tre av de 13 tillfrågade respondenterna inte använder sig av begreppet bråklek när barnen sprang omkring och skrek med varandra. De andra tio förskollärarna använde sig av begreppet bråklek och tyckte det var jobbigt när barnen bråklekte, men barnen fick ändå leka dessa lekar eftersom respondenterna såg vad barnen lärde sig när de bråklekte. / <p>Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23</p>

Uppsatsens syfte är att undersöka 4-5åringars meningsskapande och uppfattning om fysisk lek i förskolan. Utifrån empiri baserad på deltagande observationer och intervjuer tolkas resultatet med barndomssociologisk utgångspunkt och undersöker hur agens görs i en kategori av lek som ofta övervakas, begränsas och undviks i förskolan – fysisk lek. Empirin inrymmer deltagande i, observerande av, samtal om, reflekterande kring och planerande av fysisk lek såväl inom- som utomhus. Resultatet presenteras utifrån jagalek och visar att pedagoger med fysisk kapacitet värdesätts för ökad spänning och utmaningen samt att barn har kollektiva och individuella strategier för att möjliggöra fysisk lek efter egna önskemål. Ett ytterligare resultat visar på att barn har strategier att tilldela och reducerar vuxnas makt i lek. Det behövs mer forskning om fysisk lek, dels då det saknas begrepp som gör den talbar och dels utifrån dess marginaliserade position inom lekforskningen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bråklek i förhållande till barns utveckling. Anledningen till val av ämne var ett genuint intresse för leken som fenomen, efter vi läst forskning kring lek framkom det att det var brist på forskning kring ämnet bråklek kopplat till barns utveckling. Det bidrog till att det blev ett självklart ämne att studera för att bidra med ytterligare kunskap. Studien har baserats på 7 semistrukturerade intervjuer, en intervjuguide med frågor till informanten utformades vilket kännetecknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2018). Genom frågorna från intervjuguiden har verksamma förskollärare berätta tom sina uppfattningar kring det valda området. I vårt resultat uppfattade informanterna olika betydelsefulla aspekter kring barns bråklek, vilka var miljön, förskollärares roll samt barnsutveckling. Diskussionen har baserats på våra teoretiska utgångspunkter, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding för att få en djupare förståelse kring vårt insamlade datamaterial i förhållande till vårt syfte och tidigare forskning kring ämnet. Utifrån vårt resultat och diskussion kunde vi dra slutsatserna att alla dessa aspekter är beroende av varandra. Förskollärarna i studienlyfte fram att beroende på hur bråklek uppfattas av förskollärare inverkar på hur den får komma till uttryck i förskolan, de uppfattade även att deras roll är betydelsefull för att stödja och stimulera barn ideras utveckling. Det framfördes även att miljöns utformning har betydelse för hur barns bråklek möjliggörs eller begränsas och avslutningsvis uppfattade förskollärarna att det finns möjligheter förbarn att utvecklas genom bråklek. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Syftet med denna intervjustudie var att undersöka fritidshemslärarens förståelse av och inställning till fenomenet bråklek. Studien avsåg även att ta reda på vilka faktorer som kan vara avgörande för denna inställning till bråkleken. Bråkleken beskrivs i studien som en grupporienterad och pedagogisk lekpraktik sett utifrån ett sociokulturellt perspektiv där analysmetoden av de svar som gavs av de fem respondenterna i studien baserades i fenomenografisk förhållningsätt.  Resultatet av studiens indikerar att inställningen bland de tillfrågade fritidshemsläraren att tillåta bråklek i skolverksamheten, är något större än inställningen att motverka den. Vidare förefaller det finnas ett samband mellan fritidshemslärarens inställning och förståelse till bråkleken och tiden som denne spenderat i yrket. Det framstår också som att manliga lärare som deltagit i studien tenderar att vara något mer tillåtande till bråkleken än kvinnliga lärare.