Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som påverkar innehållet i grundskolans musikundervisning, med särskilt fokus på momentet sång. Frågeställningarna som jag önskar svara på i denna uppsats är följande: Vilka didaktiska val gör lärarna vad gäller musikundervisningens innehåll och upplägg? Hur förhåller sig musiklärarna till momentet sång och varför? Vilka faktorer anser musiklärarna påverkar undervisningsinnehållet? Jag undersökte detta genom kvalitativa intervjuer med fem musiklärare som arbetar i kommunala grundskolor. Resultatet visar att undervisningsinnehållet i musikundervisningen på grundskolan varierar mycket från lärare till lärare. Det analysverktyg jag använde mig av var ramfaktorteorin. Lärarens ålder, intressen och utbildning påverkar undervisningsinnehållet i större grad än vad till exempel kursplanen i musik gör. Det finns inget gemensamt läromedel i musik, utan lärarnas eget material utgör den huvudsakliga materialkällan. Sången har fått allt mindre plats i musikundervisningen. Lärarna urskiljer fem faktorer som utgör hinder i deras undervisning: lektionstid, gruppstorlek, lokaler, resurser samt elevernas olika förkunskaper.

Sammanfattning Specialpedagogens uppdrag är bland annat att arbeta förebyggande och bidra till att utveckla och undanröja hinder i lärandemiljön. Syftet med denna studie var att undersöka en lärares strategier med att skapa en stimulerande lärandemiljö, med fokus på lärarens didaktiska val. Undersökningen bygger på en fallstudie där jag samlat data genom deltagande observation i lärarens klassrum och en intervju. Resultatet i studien visar att det som kännetecknar den här lärarens lärandemiljö och didaktiska val är att lektionerna genomsyras av kommunikation och öppna autentiska frågor. Lektionerna genomförs i demokratiska former och läraren har förmåga att se varje individ men med tydligt fokus på hela gruppen. Resultatet visar också att av de didaktiska val som läraren har att förhålla sig till var det hur läraren väljer att undervisa som här tycks ha större betydelse för lärandemiljön än valet av ämnesinnehåll. I diskussionen problematiseras bland annat specialpedagogens uppdrag med att utveckla och undanröja hinder i lärandemiljön i relation till mitt resultat.

Denna uppsats undersöker hur sju stycken högstadielärare ser på ämnesövergripande projektarbete. Uppsatsen fokuserar särskilt på frågeställningarna kring vilka syften som ingår i det ämnesövergripande projektarbetet. Uppsatsen söker även att ta reda på hur det ämnesövergripande projektarbetet berör de enskilda ämneslärarnas ämnen och undervisning. En tredje frågeställning är vilka hinder som de sju stycken lärarna finner i det ämnesövergripande projektarbetet. Metoden för att undersöka detta är den kvalitativa undersökningen. Datainsamlingsmetoden är därmed den kvalitativa intervjun. Resultatet visar att de sju stycken högstadielärarna anser att det ämnesövergripande projektarbetet uppfyller ett flertal olika syften. Ett av dessa är hur arbetsformen skapar en trygghet hos eleverna, vilket därmed möjliggör ett förbättrat lärande. Eleverna lär sig även att ställa egna frågor, vilket är viktigt för vidare självständig kunskapsinlärning. Det problematiska är dock att vissa elever inte klarar av arbetsformen.

Die Autoren des jüngst erschienenen Deutsch–Lehrbuchs Einverstanden leiten den Abschnitt zur Pluralbildung mit folgender Entschuldigung ein: "Leider gibt es viele Ausnahmen von den Regeln für die Pluralbildung im Deutschen. Deshalb tust du gut daran, die deutschen Substantive immer mit bestimmtem Artikel und der Pluralform zu lernen." Diese Ansicht ist in der schwedischen Germanistik gut verankert und wird deutlich, wenn man sowohl ältere als auch neuere Lehrbücher und Grammatiken liest. Die Zahl der Pluralformen variiert und es gibt viele unterschiedliche Vorgehensweisen, sie zu präsentieren. Das macht es verständlich, dass die deutsche Nominalflexion als "kompliziert" angesehen wird. Auch deutsche Linguisten sind über die Anzahl deutscher Pluralallomorphe uneins. Die Diskussion erstreckte und erstreckt sich von einer vollständigen Ablehnung eines regelbasierten Pluralsystems bis hin zu Ideen, der deutsche Plural sei erlernbar und zwar ausgehend von einer festen Anzahl von Regeln. Schwedische Deutsch–Grammatikbücher für die Grundschule und das Gymnasium stellen das Pluralsystem vollständig dar, d.h. nach Regeln und Ausnahmen, was für eine wissenschaftliche Grammatik auch geboten ist. In den in diesem Aufsatz untersuchten Lehrbüchern wird allerdings nicht nur auf diese Grammatiken verwiesen, sondern man versucht ebenfalls, die Pluralbildung auf linguistische Weise zu erklären. Dass schwedische Schüler deshalb oder trotzdem mit dem deutschen Plural kämpfen, ist nicht verwunderlich. Mit dieser Problematik beschäftigt sich dieser Aufsatz.

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka hur ämnesinnehåll om miljöproblem och hållbar utveckling i läroböcker ämnade för geografiundervisning förhåller sig till miljöetiska ideologier. Uppsatsens metod utgår från en ideologianalys med hjälp av idealtyper av miljöetiska ideologier. Ideologianalysen utgår ifrån att undersöka läroböckernas texter om miljöproblem och hållbar utveckling utifrån kategorierna natursyn, relation mellan människa och natur samt vad som beskrivs vara moraliskt signifikant och relatera detta till idealtyper av miljöetiska ideologier. Sammanlagt har fyra läroböcker ämnade för undervisning i den nationella kursen geografi 1 analyserats. Resultatet av läroboksanalysen visar att samtliga läroböcker främst ger uttryck för en senmodern antropocentrism och i lägre grad inslag av uttryck för ekocentrism. Uttryck för biocentrism har endast återfunnits i ett textstycke i en av läroböckerna. Inga uttryck för modern antropocentrism har återfunnits. Modern antropocentrism och biocentrism bedöms därmed vara uteslutna i läroböckernas beskrivningar av miljöproblem och hållbar utveckling.

Syftet med denna fallstudie har varit att samla in material för att kunna pröva om resultatet stödjer Johansson och Wirths teori om sambandet mellan elevers taluppfattning och huvudräkningsförmåga samt om det insamlade materialet stöder Löwing och Kilborns teori om räknelagars betydelse för elevers huvudräkningsförmåga. Metoden som använts för att samla in material var intervju med elever samt deras lärare. Resultaten från elevintervjuerna stöder delvis Johanssons och Wirths teorier, företrädesvis av de elever som uppnådde höga poäng i huvudräkningstestet och använde hoppstrategier i merparten av uppgifterna. Elevernas prestationer gav även stöd till Löwing och Kilborns (2009) teorier eftersom elevernas användning av den kommutativa lagen tycks vara sammankopplad med elevernas resultat i huvudräkningstestet och val av strategier. Emellertid tycks en välutvecklad taluppfattning både ge eleven förutsättning att kunna använda hoppstrategier och kunna förstå räknelagar. Anseende strategival i undervisningen uppfattas hoppstrategierna och att kunna tabellen som lovande eftersom de har hög effektivitet samtidigt som räkne- och talsortsstrategier, vilka båda har låg effektivitet, bör ifrågasättas.

Detta arbete ämnar undersöka hur pedagoger förhåller sig till litteratur och litteraturläsning som undervisningsinnehåll i förskoleklassen. Vilken litteratur väljer pedagogen att använda i sin undervisning och varför? Undersökningen baseras på intervjuer.Resultatet av studien visar att samtliga pedagoger i denna undersökning har en positiv attityd till litteratur och anser att det är viktigt att barnen får tillgång till litteratur och högläsning både hemifrån och ifrån skolans verksamhet. Syftet och tillvägagångssätten varierar och skiljer sig dock lite åt. Några generella mönster går att utläsas av intervjusvaren. Dessa tydliggör att samtliga pedagoger menade att litteratur gynnar barns språk- och kunskapsutveckling. Pedagogerna har däremot använt litteraturen som utgångspunkt för andra aktiviteter lite olika. Någon pedagog använde litteratur inom ramen för ett övergripande kunskapsinnehåll som till exempel ett tema.

<p>Denna uppsats behandlar hur olika lärare på gymnasiet undervisar i ämnet samhällskunskap. I undersökningen har en komparativ intervjustudie genomförts med lärare på kommunala gymnasieskolor, gymnasiefriskolor och kommunala gymnasiefriskolor. Utifrån dessa lärarintervjuer studeras såväl likheter som variationer i olika undervisningssätt och pedagogiskt synsätt och hur de lägger upp sin undervisning i ämnet samhällskunskap. Har också tolkat de olika synsätt och arbetssätt som framkommer i intervjuerna med hänvisning till relevanta bakomliggande sammanhang, framförallt de olika skolformernas betydelse. </p><p>Lärarnas könstillhörighet beaktas även i analysen. Då det studeras om det finns skillnader i hur kvinnliga och manliga lärare undervisar? Resultaten från intervjustudien diskuteras vidare ur ett sociologiskt perspektiv som gör det möjligt att problematisera vilka konsekvenser olika pedagogiker och undervisningsformer får i mötet med elever från olika sociala bakgrunder och sammanhang.</p><p>Undersökningen har visat bland annat att lärare på kommunala gymnasiefriskolor och kommunala gymnasieskolor har betydligt mer personligt utrymme att påverka sin egen undervisning. Eleverna har även större inflytande över sin utbildning på dessa skolor än de elever som studerar på friskolor, som har ett mer toppstyrt upplägg. Ser även att det finns skillnader mellan de olika skolorna med användandet av teknik och studiebesök. Friskolorna har i motsats till den kommunala friskolan och kommunala skolornas lokaler som är betydligt mer anpassade för arbetet som bedrivs i dagens skola.</p>

Paderborn, Universität, Habilitation, 2002.

Denna studie handlar om utflykter i förskolan. Syftet med studien är att kartlägga och analysera förskolepedagogers tankar om utflykter som arbetssätt. I Läroplanen för förskolan 98 reviderad 2010 förekommer inte ordet utflykt men det finns flera meningar som anknyter till utflykter såsom att barnen ska få lära känna sin närmiljö, utveckla omsorg om allt levande och leka i naturmiljö. I studien användes kvalitativ intervju som metod och elva pedagoger från förskolor med olika inriktningar intervjuades. Studiens resultat visar att samtliga pedagoger är positiva till utflykter som arbetssätt och alla pedagoger utom en gör utflykter med sin aktuella barngrupp. Pedagogerna gör utflykter till främst skogen, lekplatser och går på upptäcksfärd i närmiljön. Sex av pedagogerna uppger att de gör färre utflykter idag än för 15 år sedan på grund av stora barngrupper och fler upplevda risker i samband med utflykterna i form av främst trafik.Pedagogerna som arbetar på en förskola med naturinriktning eller på en förskola med utflykter som dagligt arbetssätt går på utflykt oftare och ser få hinder för utflykterna. De gör oftast veckoutflykter till skogen där de menar att barnen tränar sin fantasi och lär sig om naturen. Skogsbesöken värderas högst av pedagogerna själva och de försöker vara närvarande i barnens lärande genom att visa intresse för barnens egna idéer.Under upptäcktsfärderna i närmiljön har pedagogerna ett genomtänkt syfte med utflykterna och jobbar vidare med projekten på förskolan. På lekplatser menar pedagogerna att barnen mest leker med lekredskap på och att fantasileken har svårt att komma till stånd där.