Syftet med studien var att ta reda på hur chefer och kökspersonal på förskolor arbetade för att främja goda matvanor hos barn enligt de nationella riktlinjer som finns.Metoden som användes var kvalitativ intervjuundersökning med fem förskolechefer och fem kökspersonal i en kommun i östra Svealand. Kravet för att medverka i undersökningen var att förskolorna skulle tillaga och planera maten på egen hand. I kommunen fanns det 65 förskolor som lagade och planerade maten själva. Lottdragning tillämpades för att välja ut vilka förskolor som skulle delta i undersökningen.Resultatet visade att förskolecheferna hade det yttersta ansvaret för att Statens livsmedelsverks riktlinjer följdes men de delegerade ansvaret till kökspersonalen då dessa ansågs vara experter inom området. Resultatet visade dock att kökspersonalen inte följde riktlinjerna till fullo, då de ansåg att de hade tillräckligt med kunskap. Förskolans ekonomiska situation bidrog också till vilken mat man kunde erbjuda barnen. Förskolecheferna ansåg att ett sätt var att laga så mycket mat som möjligt från grunden, först och främst för att kunna hålla matkostnaderna nere. De var även noga med att göra barnen delaktiga och få förståelse för sin egen kost.Slutsatsen visade att det trots regelbunden kontakt, fanns brister i kommunikationen mellan förskolechefer och kökspersonal samt brist på tydliga ramar och riktlinjer för vad som ska följas i arbetet. Förskolechefen och kökspersonalen bör ha en gemensam uppfattning kring i vilken omfattning riktlinjerna ska eller bör följas för att uppnå en god standard på maten. Förskolans ekonomiska situation hade en stor betydelse för kökspersonalens planering av matinköp. Hade förskolan en stram budget, var ett sätt för att få ner kostnaderna att laga mat från grunden och byta ut dyrare livsmedel. Alla förskolor var måna om att barnen skulle få i sig näringsriktig mat av god kvalité. / The aim of the study was to observe how preschools apply nutritional guidelines in order to promote healthy eating habits among children. The method used was a qualitative approach in which five preschool heads and five kitchen staff in a community in the eastern part of Sweden were interviewed. To participate in the study, all food preparation and menu planning had to be done by the preschool themselves. Preschools not meeting the requirements were eliminated, and the remaining preschools, fifty in total, were randomly selected.The results of the research showed that it was the head of the preschool who was responsible for upholding the National Food Administration guidelines; however, the responsibility was delegated to the kitchen staff with expertise in nutrition. The economic situation of each preschool affected the nutritional value of the food being served.The conclusion showed that despite regular contact, there was a lack of communication between the preschool managers and kitchen staff. The economic situation had a great impact on the kitchen staff regarding planning and grocery shopping. If the preschool had a tight budget, a way to cut costs was to cook from scratch and replace more expensive foods. All respondents were eager to serve the children nutritious food of good quality.

The purpose of this survey was to discern possible similarities and difference between how teachers in preschool and pre-class respond to children’s own initiative out of a power perspective. The results of this study is collect by observations that we have done in free and planned activity in both preschool and pre-class as well as a few interviews with some of the teachers. The results have shown that teacher’s responses to children’s own initiatives in preschool and pre-class to most part is similar, despite the difference in their commission. The biggest differences are that teachers in preschool prioritize children’s care before allowing the children to pursue their own initiatives, which haven’t emerged from the observations in the pre-class. Another difference is that the teachers in pre-class are more flexible during the planned activities and utilize the children’s own initiatives.

Denna studie handlar om hur pedagoger på olika förskolor arbetar för att involvera barns olika kulturer. Genom kvantitativ och kvalitativ metod har vi studerat om arbetet skiljer sig mellan förskolor som är mer och mindre mångkulturella, vi har också jämfört arbetet på förskolor i två orter, dels i Uppsala som är en relativt stor stad och en mindre ort Sala.   Resultatet visar att det inte fanns några större skillnader mellan Uppsala och Sala vad gäller pedagogers arbete med mångkultur eller förhållningssätt till barns skilda kulturer. Däremot kunde vi finna ett mönster som genomsyrade pedagogers mångkulturella arbete överlag och det var att det inte genomsyrar hela verksamheten utan istället är begränsad till enstaka aktiviteter och tillfällen.

Vårt syfte med denna kvalitativa studie var att granska hur pedagoger bemöter pojkar och flickor, hur medvetna de var i sitt bemötande och se om det fanns någon skillnad i deras medvetenhet och hur de agerade i praktiken. Metoderna som användes för att få fram empiri var observationer och intervjuer som sedan har jämförts med varandra. Undersökningarna har skett på två olika förskolor, där vi har besökt en avdelning på varje förskola. På dessa två avdelningar var barnen i åldrarna 3-5 år. Det var sex pedagoger som medverkade i studien. På den första förskolan fanns det lite större skillnader i bemötandet. På den avdelningen fick pojkarna fler förklaringar och även fler tillsägelser än vad flickorna fick. I den barngruppen var det även pojkarna som var mr framåt och som tog mer plats. På den andra förskolan var skillnaden i bemötandet mot barnen inte lika stor. I den barngruppen fanns det både pojkar och flickor som tog plats och pedagogerna förhåll sig på samma sätt till de båda könen. Resultatet visar att det fanns en medvetenhet hos pedagogerna hur de bemöter pojkar och flickor. Det har även framkommit att det inte är så stor skillnad vid bemötandet mot pojkar respektive flickor. Pojkarna fick vid några enstaka tillfällen tillsägelser av pedagogerna då pedagogerna använde sig av ett irriterat röstläge. En annan skillnad var att vid vissa situationer fick pojkarna fler förklaringar än vad flickorna fick.

Bakgrund: Anledningen till att vi valde barnboken som utgångspunkt för denna uppsats var att vi båda har ett stort intresse av den. Vi har även erfarenhet av att arbeta med barnboken i barngrupper och sett hur den kan engagera barn. Därför ville vi ta reda på hur den används av pedagoger i förskolan eftersom vi upplever att det är mycket som tar barnens tid, bland annat surfplattor och datorer. Syfte Syftet med denna studie var att ta reda på hur pedagoger arbetade med barnboken i sin verksamhet på förskolan. Vi ville se om de använde den i sitt arbete med att ge barnen en skriftspråksstimulerande miljö samt vid det sociala samspelet. Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie med intervju som metod. Därför har vi intervjuat åtta pedagoger om hur de använder sig av barnboken i den dagliga verksamheten. Intervjufrågorna var kopplade till våra fyra frågeställningar som innefattar verksamheten, läroplanen, skriftspråksutvecklingen och det sociala samspelet. Studien har vi gjort på fem olika förskolor i en medelstor stad i västra Sverige. Resultat: De resultat vi fått har vi jämfört med tidigare forskning och kommit fram till att mycket överensstämmer med den. Pedagogerna använder barnboken aktivt och på olika sätt i den dagliga verksamheten. Den används även som en lugnande och samlande aktivitet under dagen. Samtliga pedagoger i vår studie framhåller barnbokens betydelse för språkutvecklingen. När det gällde läroplansmålen var pedagogerna framför allt medvetna om de språkliga och kommunikativa delarna. Det visade sig även att barnboken användes i stor utsträckning i sociala sammanhang. Det handlade om samspel mellan barn och pedagog, men även barn emellan. Barnboken användes även för att diskutera och bearbeta relationer och känslor.

I studien kommer ni att få ta del av förskollärares och vårdnadshavares olika upplevelser kring inskolning. Syftet är att synliggöra det arbete som sker i samband med inskolningen, samt hur verksamheten planeras inför och utvärderas.Studien är uppbyggd på en kvalitativ metod. Det för att kunna undersöka och ta reda på mer kring inskolning och de olika metoder som används. Intervjuer användes som undersökningsmetod och totalt genomfördes åtta intervjuer. Fyra intervjuer var med vårdnadshavare som precis genomgått en inskolning och fyra var med förskollärare kring deras arbete med inskolningsprocessen. Fyra av informanterna har erfarenhet kring tredagars inskolning och de andra fyra har erfarenhet av en tvåveckors inskolning.Studien visar att pedagogers förhållningssätt till barn och vårdnadshavare har en betydelse för hur inskolningen blir och hur det fortsatta samarbetet med familjen fungerar. Det har även framkommit att en anknytningsperson utöver familjen är viktig i barnets liv, för att barnet ska känna sig trygg och kunna utvecklas individuellt och i grupp. Inskolningsprocessen handlar om anknytning, trygghet och relationsskapande. Resultatet visar att det inte finns en inskolningsmetod som passar för alla. Det förskollärare bör lägga tid och kraft på är att vara flexibla, lyhörda och se till familjers olika behov. Det är nyckeln till en god relation mellan hem och förskola.

Syftet med vår studie har varit att belysa hur förskolepersonal pedagogiskt hanterar situationer där de misstänker att barn utsätts för omsorgssvikt utanför förskolans verksamhet. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsansats och använt intervjuer som metod för insamling av empiri. I resultatet framkom flera erfarenheter kring hur förskolepersonal hanterar anmälningsplikt, samverkan och mötet med barnen. Det framkom också att förskolepersonal främst reagerade på fysiska tecken på omsorgssvikt samt att det upplevdes vara en svårighet att avgöra var gränsen för omsorgssvikt går. Slutsats blev att personal ställs inför en mängd svårigheter och dilemman vilket gör hanteringen av dessa situationer mycket komplex då många faktorer påverkar och samspelar med varandra

No description available.

I denna undersökning är syftet att ta reda på hur ipad implementeras i förskolan. Med utgångspunkt i detta har jag lagt fokus på de verksamma pedagogernas uppfattning och vad ipad kan betyda gällande barns utveckling i förskolans verksamhet. Hur pedagogerna ser på ipaden som ett eventuellt utvecklande hjälpmedel är också grundläggande för denna studie.  Studiens teoretiska utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv på lärande.  Denna undersökning grundar sig i första hand i en kvantitativ metod i form av enkäter, där 27 pedagoger på 6 olika förskolor har delat med sig utav sina tankar gällande ipad. Enkäten är konstruerad med både fasta och öppna svarsalternativ, vilket erbjudit empiriska data för tolkningsbar fördjupad information. Resultatet visade på att implementering av ipad i förskolan upplevs som positivt av pedagogerna. Deras utsagor handlade om att ipaden ofta betraktas som ett stimulerande verktyg som kunnat bidra till att påverka utvecklat lärande i exempelvis matematik, språk och naturorienterade ämnen. Enkätsvaren visade att verksamhet med ipad till övervägande del väckte barnens lust och intresse. Men det rådde delade meningar om ipadens fördelar och nackdelar. Bland annat ansåg pedagogerna att den inte fick ta överhanden från de övriga aktiviteterna i verksamheten, och det betonades att pedagogerna borde vara med och styra upp arbetet. Det förekom hos en del pedagoger även tankar kring faktorer som eventuella effekter av trådlöst nätverk och strålning vilket barnen kan utsättas för. Enkätstudien visade vidare på brister i kompetensutveckling i samband med införandet av ipaden. De pedagoger som ville ha mer kompetens önskande mer grundläggande insikter om hur ipaden kunde användas i verksamheten för att utveckla barns lärande.  Huvudsaklig slutsats från studien är att vid implementering av nya verktyg såsom ipad är kommuners satsning på kompetensutveckling en grundläggande faktor. Didaktiskt fördjupad kunskap behövs för att implementering utifrån en sociokulturell syn ska kunna äga rum. Men studien visar också på en positiv inställning och vilja hos pedagogerna.

I denna studie undersöks förskollärares olika förhållningssätt till högläsningssituationen och barns språkutveckling. Syftet är att diskutera och problematisera förskollärares konstruktioner av barns språkliga aktiviteter i samband med högläsningssituationen. Empirin grundas på intervjuer med fem förskollärare vilka analyseras med hjälp av diskurspsykologi. I resultatet framträder tre övergripande kategorier: Högläsningssituationen som förskollärares arena för förmedling, Högläsningssituationen som språklig och kunskapsmässig kommunikation och Högläsningssituationen som inte alltid fokuserar på lärande. Som avslutning diskuteras förskollärarens roll som en betydande del av kvaliteten i högläsningssituationen, om det är på förskollärarens eller barns initiativ involveringen sker samt om och hur högläsningen är en kunskapsinhämtande del av dagen. Studien får anses viktig i förhållande till förskolans verksamhet eftersom den kan skapa nya tankar om högläsningssituationens konstruktion samt ge kunskap om vilka effekter förskollärares handlingar kan få.