Bakgrund: Trauma orsakar livshotande skador och mortalitet världen över och är förenat med stort lidande för den drabbade och dennes närstående. Ett välfungerande multidisciplinärt team är betydelsefullt för att åstadkomma bästa möjliga omhändertagande av patienten och minskar risken för komplikationer och dödlighet. Ett välfungerande teamarbete i det multidisciplinära teamet med olika kompetenser är en komplex uppgift som ställer höga krav på medlemmarna i teamet. Specialistsjuksköterskor i traumateamet har en betydande roll för teamarbetet vid omhändertagandet av traumapatienten. Syfte: Syftet var att studera specialistsjuksköterskors erfarenheter av nyckelfaktorer till ett välfungerande teamarbete vid traumalarm nivå 1.Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Åtta specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård intervjuades med individuella semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med användning av kritisk incident teknik. Resultat: Analysen av data resulterade i sex kategorier: Att ha en tydlig och riktad kommunikation i traumateamet, Att ha ett strukturerat och professionellt traumaomhändertagande, Att träna inför och reflektera efter traumalarm, Att förbereda traumarummet och traumateamet, Att ha tydlig rollfördelning och tydligt ledarskap i traumateamet samt Att ha en god stämning och ett lugnt klimat. Slutsats: Teamarbete vid traumalarm nivå 1 är en komplex uppgift där det inte finns enavgörande faktor, utan en rad olika faktorer som är beroende av varandra för ett välfungerande multidisciplinärt teamarbete. Studien ger en djupare förståelse för vilka nyckelfaktorer som är viktiga för ett välfungerande teamarbete. Vikten av att få öva motiverar till att mer resurser behövs för att kunna genomföra fler simuleringsövningar

Bakgrund: Ett av huvudområdena hos sköterskan är att arbeta hälsofrämjande och därmed förebygga sjukdom, bland annat genom riktade hälsosamtal. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelser av riktade hälsosamtal i primärvården. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där åtta sjuksköterskor deltog och materialet analyserades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet beskriver tre huvudkategorier som är särskild vanligt förekommande i sjuksköterskornas egna utsagor om att hålla riktade hälsosamtal, och som har särskild betydelse för deras upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården. Dessa tre huvudkategorier är faktorer relaterade till sjuksköterskan, faktorer relaterade till verksamheten och faktorer relaterade till patienten. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevelser av att hålla riktade hälsosamtal i primärvården vittnar om att god erfarenhet och kompetens även skapar ett gott hälsosamtal. Deras upplevelser belyser även vikten av ett gott ledningsstöd för, och goda förutsättningar för planering av, det riktade hälsosamtalet. Därutöver visar studien genom sjuksköterskornas upplevelser hur deras utövande av ett produktivt hälsosamtal ständigt utmanas av patientens intresse, insikt och potential och benägenhet att kommunicera med sjuksköterskan. / Background One of the main areas of a nurse is to work with health promotion and to prevent illness. Hence, the health talk is a prioritised part of a nurse conversations. Aim This study aims to describe nurses’ experiences of conducting health conversations in the primary care. Method The study was conducted as a qualitative interview study with eight nurses participating and the material was analyzed based on Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results The results describe three areas that are particularly and frequently common in the nurses’ experiences of conducting the healthtalk, and that they ascribe the most importance. These areas are factors relating to the nurse, factors relating to the authorities, and factors relating to the patient Conclusions The study concludes that the nurses believe that good experience and competence create a good health talk. It also concludes that the health talk benefits from support and priority from the authorities. Lastly, the study concludes that the nurses believe that conducting a productive health talk continually is challenged by the patient’s interest of and insight in their health, and their potential to communicate well with the nurse.

Bakgrund: Efter en särskild händelse, som till exempel barnhjärtstopp eller oväntade dödsfall, kan sjuksköterskor uppleva en negativ påverkan på sitt emotionella välbefinnande och sin yrkesmässiga förmåga. För att mildra de påfrestningar sjuksköterskan utsätts för i arbetet visar forskning att någon form av stöd är viktigt, men det saknas konsensus om vilket som är det optimala stödet efter en särskild händelse. Forskning indikerar att bristande välmående hos sjuksköterskor kan ge empatitrötthet, vilket kan ge en negativ påverkan på patientvården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser efter en särskild händelse på akutmottagning. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes och genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor på en akutmottagning i södra Sverige. Urvalet var ändamålsenligt och resulterade i tolv informanter. Graneheim och Lundmans innehållsanalys användes för att analysera och sortera data i gemensamma kategorier.   Resultat: Det övergripande temat var mänsklig sårbarhet och stödets inverkan, vilket framkom i den latenta analysen. Den bygger på den manifesta analysen där tre kategorier framkom; Känslomässig påverkan; Behovet av stöd och avlastning och Utmaningen i att få adekvat stöd. Slutsats: Slutsatsen är att det är viktigt att sjuksköterskor får tillgång till direkt avlastning och stöd för att mildra de känslomässiga påfrestningar som kommer efter en särskild händelse. / Background: After a critical incident, such as pediatric cardiac arrest or unexpected death, nurses may experience a negative impact on their emotional well-being and professional ability. Research indicates that some form of support is important to mitigate the stress that nurses experience at work, but there is no consensus on what the optimal support after such an event is. Research suggests that nurses' poor well-being can lead to compassion fatigue, which can negatively affect patient care. Aim: To describe nurses' experiences after a critical incident in the emergency department. Method: A qualitative method with an inductive approach was used and conducted through semi-structured interviews with nurses at an emergency department in the southern region of Sweden. A purposive sampling method was selected and resulted in twelve participants. Graneheim and Lundman's content analysis was used to analyze and sort data into common categories. Results: The overarching theme was human vulnerability and the impact of support, which emerged in the latent analysis. It is based on the manifest analysis where three categories emerged: Emotional impact; Need for support and relief; and Challenges of obtaining adequate support. Conclusion: The conclusion shows the importance of providing nurses access to immediate counseling and support to mitigate the emotional stress that follows a critical incident.

Bakgrund: De patienter som har hemsjukvård har ofta flera samtidiga medicinska sjukdomar och är vanligen äldre personer. Eftersom alkoholkonsumtionen i den äldre befolkningen ökar är sannolikheten hög att i hemsjukvård möta patienter som konsumerar alkohol. Att ge vård och omvårdnad i patientens hem skiljer sig från andra vårdkontexter på grund av hemmet som vårdmiljö, patientens integritet, vårdrelationen samt även utifrån samverkan med andra vårdgivare. Tidigare forskning visar på olika svårigheter för sjuksköterskor att samtala med patienter om alkoholkonsumtion och olika förhållningssätt i vårdandet av patienter som konsumerar alkohol.  Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården.  Metod: En kvalitativ studie genomfördes med semistrukturerade intervjuer av 12 sjuksköterskor i hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om alkohol i vården med och kring patienten i hemsjukvården belystes från olika aspekter. Studiens resultat mynnade ut i fyra kategorier: Hinder för att samtala med patienten om alkoholkonsumtion, Ökad samverkan efter samtal om patientens alkoholkonsumtion, Varierande förutsättningar för sjuksköterskan att samtala med patienten om alkohol samt Konsekvenser av samtal om alkohol med patienten.  Slutsats: Vård och omvårdnad av patienter som konsumerar alkohol i hemsjukvården påverkades på olika sätt utifrån sjuksköterskans erfarenheter av att samtala eller inte samtala om alkohol med patienten. Kunskaper, riktlinjer och rutiner för stöd samt bedömning av patientens alkoholkonsumtion behöver förstärkas och implementeras för att en säker vård och omvårdnad ska kunna ges av sjuksköterskor i hemsjukvården. / Background: The patients within home health care often have several different diagnoses of medical illnesses and are usually older people. As alcohol consumption in the elderly population increases, the probability of encountering patients who consume alcohol within home health care is high. Providing care and nursing in the patient’s home differs from other contexts of care because of the home as a care environment, the patient’s integrity, the relationship of care and because of the cooperation with other providers of care. Previous research shows varying difficulties for nurses in talking to patients about alcohol consumption and different approaches in caring for patients who consume alcohol.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses’ experiences of talking about alcohol with the patient and with other providers of care in home health care.  Method: A qualitative study was conducted through semi-structured interviews with 12 nurses in home health care. The interviews were analysed using manifest content analysis.  Result: Nurses’ experiences of talking about alcohol in home health care with the patient and with other providers of care around the patient were highlighted from different aspects. The results of the study unfolded in four categories: Obstacles in talking with the patient about alcohol consumption, Increased cooperation after talking about the patient’s alcohol consumption, Varying conditions for the nurse to talk to the patient about alcohol, and Consequences of talking about alcohol with the patient. Conclusion: Care and nursing of patients who consume alcohol within home health care was affected in different ways based on the nurse’s experiences of talking or not talking about alcohol with the patient. Knowledge, guidelines and routines for support and assessment of the patient’s alcohol consumption need to be strengthened and implemented so that safe care and nursing can be provided by the nurses in home health care.

Bakgrund: Inom neonatalvård vårdas sjuka och för tidigt födda barn med varierande vårdbehov. För att främja anknytning och välbefinnande är hud-mot-hud och familjecenterad omvårdnad en central del inom neonatalvården. Hud-mot-hud har flera fördelar för barnet och föräldern men respiratorvård kan vara en utmanande faktor för att möjliggöra denna typ av vård på ett tryggt och säkert sätt.  Syfte: Var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats utfördes. Elva barnsjuksköterskor med erfarenhet av neonatal intensivvård och respiratorvård vid fem olika neonatalavdelningar deltog. Semistrukturerade intervjuer genomfördes via videosamtal och granskades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre generiska kategorier: Att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård och dess positiva effekter, Att vårda hud-mot-hud medför utmaningar, Att använda strategier för att möjliggöra hud-mot-hud. Barnsjuksköterskorna strävade för att vårda hud-mot-hud vid respiratorvård. Deras erfarenhet var att vårdmiljön var av betydelse samt att förflyttningen var en utmanande faktor. Med strategier och erfarenhet upplevde de att de etablerade en säker och trygg vård hud-mot-hud.  Slutsats:  Med vetskap om fördelarna med hud-mot-hud har barnsjuksköterskorna en viktig del i att främja hud-mot-hud i den neonatala intensivvården. Genom inarbetade rutiner för hud-mot-hud som bidrar till en trygg och säker vård är det betydelsefullt att ytterligare neonatalavdelningar tar del av detta för att alla barn ska få lika och rättvis vård i Sverige. / Background: Children who are born prematurely or sick have different needs of care in the neonatal unit. To promote attachment and well-being, skin-to-skin contact as well as family centered care are important. Skin-to-skin contact has several advantages for the newborn and the parents, but respiratory care can be a challenging factor to enable this type of care in a safe and secure way.  Aim: Was to describe pediatric nurses' experiences of providing skin-to-skin care during respiratory care.  Method: Qualitative interview study with an inductive approach. Five neonatal units participated, involving 11 pediatric nurses with experience in neonatal intensive care and respiratory care. Semi-structured interviews were conducted through video calls and analysis using qualitative manifest content according to Graneheim and Lundman (2004).  Result: The content analysis results in three generic categories: Skin-to-skin care with respiratory care and the positive outcomes, Skin-to-skin care involves challengers, Employing strategies to enable skin-to-skin care. The pediatric nurses aimed to provide skin-to-skin care during respiratory care. Their experience was that the environment was significant, and that mobility was a challenging factor. With strategies and experience, they felt that they established a safe and secure skin-to-skin treatment. Conclusion: With an understanding of the benefits of skin-to-skin contact, pediatric nurses have an important part in promoting it in neonatal intensive care. With incorporated routines for skin-to-skin that can contribute to a safe and secure care, it is significant that further neonatal units take part so that all newborns get the same care in Sweden overall.

Introduktion: Smärta kan skapa mycket oro och ångest hos patienten och obehandlad smärta kan leda till fördröjd läkningsprocess och onödigt lidande för patienten. Specialistsjuksköterskor inom den prehospitala verksamheten möter ofta patienter som drabbats av höftfrakturer. Att smärtlindra den drabbade patienten är en central del i omhändertagandet. Som specialistsjuksköterska är det viktigt att ha kunskap om smärtlindringens olika faser och läkemedels indikationer vid höftfrakturer. Vid höftfrakturer kan både procedursmärtlindring och underhållssmärtlindring vara aktuellt. Vid dessa tillfällen är det specialistsjuksköterskans ansvar att känna till läkemedlets indikationer och biverkningar för att undvika komplikationer. Syfte: Beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra patienter med misstänkt höftfraktur prehospitalt. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys tillämpades för att analysera intervjuerna. Resultat: Analysen som genomfördes i flera steg resulterade slutligen blev fyra kategorier – bedömning av patientens smärta, att lyckas eller inte lyckas med smärtlindringen, att omgivningsfaktorer påverkar patientens smärtlindring och att känna sig trygg eller otrygg. Att administrera de smärtstillande läkemedel som finns att tillgå anser informanterna att de kände sig trygga med. En osäkerhet kring biverkningar som till exempel en ofri luftväg och andningsdepression finns bland informanterna. Behandlingsriktlinjer gällande smärtlindring vid höftfraktur behövs förbättras då de anses vara otydliga. Resultatet visade att kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen hade bidragit med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid höftfrakturer. Slutsats: Specialistsjuksköterskor som arbetar prehospitalt anser att de utmaningar som de ställs inför gällande smärtlindring vid misstänkt höftfraktur är hanterbara. En slutsats utifrån studiens resultat är att det behövs ett förtydligande av riktlinjer vid misstänkt höftfraktur som också kan behöva diskuteras på organisations- och ledningsnivå. Förstahandsvalet av smärtlindring varierar, baserat på patientens situation samt tryggheten hos specialistsjuksköterskorna men i slutändan får patienten likvärdig smärtlindring oavsett val av preparat. Kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen kan bidra med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid misstänkt höftfraktur.

Introduktion: Elrullstolen anses idag vara en viktig terapeutisk insats som optimalt introduceras i ett tidigt skede. Elrullstolen ger ett barn möjlighet att ta sig från punkt A till punkt B, men kan även bidra till att uppnå milstolpar i barnets utveckling samt öka dess delaktighetsgrad. I Sverige tillhandahålls dessa hjälpmedel genom förskrivningsprocessen, där målet är att öka brukarens upplevda livskvalité. Flera olika professioner kan ingå i denna process som ett team där bland annat fysioterapeuten ofta ingår. Syfte: Syftet med denna uppsats var att belysa fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av sin roll i förskrivningsprocessen av elrullstolar till barn.  Metod: Metoden för uppsatsen var kvalitativ innehållsanalys. Totalt har fem fysioterapeuter som arbetar på habiliteringsverksamhet eller hjälpmedelscentral i Västerbotten och Hälsinglands län intervjuats. Data insamlades genom semistrukturerade intervjuer med frågor som berörde fysioterapeutens arbete med förskrivningsprocessen.  Resultat: Alla informanter var tydliga med att de inte var förskrivningsansvariga. De såg dock sin kompetens som värdefull och upplevde att de som fysioterapeuter fyller en viktig funktion i förskrivningsprocessen, i synnerhet vad gällde sittbedömningar. Informanterna såg en tidigt initierad förskrivning som positivt för barnet. För att detta ska bli möjligt ansågs ett välfungerande teamarbete samt en förtroendefull relation till barnets familj och nätverk som viktiga faktorer. Dessa personer blir även viktiga för att stödja barnet i att köra på ett säkert och effektivt sätt. Analysen av materialet resulterade i temat “Fysioterapeuten arbetar för att skapa självständig förflyttning hos barnet och ser detta som en grundläggande rättighet” samt fem stycken kategorier med 10 underkategorier. Kategorierna var “Fysioterapeuten har en viktig roll och bidrar med unik kunskap, fysioterapeuten har sitt fokus på barnets fysiska behov och förmåga att ta eget ansvar, Fysioterapeuten ser personer i barnets närhet som en viktig del i teamet, Barnet får en chans att vara som andra, Skapa allians med föräldrar krävs för tidig initiering. Konklusion: Fysioterapeuten bidrar med unik kunskap och har en självklar roll i förskrivningsprocessen. Att våga ta plats i processen har i denna studie kopplats till erfarenhetslängd. Det kan därför finnas anledning att inom fysioterapeutprogrammet tydligare lyfta vikten av att våga ta plats.

Bakgrund: För att bibehålla hälsa och kroppslig funktion är det viktigt att äldre inte blir stillasittande utan kan fortsätta med sin fysiska aktivitet. Covid-19 pandemin har genom råd och restriktioner påverkat och begränsat vardagen, speciellt för äldre personer då de tillhör riskgrupp, och i vissa fall försvårat för fysisk aktivitet. Syftet med denna uppsats var att undersöka äldres erfarenheter av fysisk aktivitet under Covid-19 pandemin. Metod: Detta är en kvalitativ studie med en induktiv ansats. Kvalitativ innehållsanalys användes för att systematiskt bearbeta 11 individuella intervjuer gjorda på äldre personer med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Resultat: Deltagarnas erfarenhet av fysisk aktivitet under pandemin belyses i fyra kategorier; Begränsas i urval för fysisk aktivitet genom restriktioner för covid-19, Upplever negativa effekter av pandemin, Skapar strategier för fysisk aktivitet samt Nyttjar personliga förmågor för fortsatt fysisk aktivitet. Resultatet visar att samtliga deltagare har fortsatt vara fysiskt aktiva men har som en följd av pandemin tvingats anpassa livet och aktiviteterna utifrån de förutsättningar som varit. Slutsats: Deltagarna i denna studie påverkades av pandemin i form av att deras vardag begränsades av restriktioner och utbudet av aktiviteter förändrades. De visade dock på god förmåga att anpassa sig och forma nya strategier för att möjliggöra fortsatt fysisk aktivitet. Individens egen motivationsförmåga samt kunskap om betydelsen av fysisk aktivitet möjliggjorde denna anpassning. Erfarenheterna från denna studie kan vara till hjälp för att i framtiden bättre förstå hur äldre ska kunna bibehålla sin fysiska kapacitet och hälsa under en pandemi.

[pt] O objetivo desta tese de doutorado é investigar as produções de sentidos que são (des)construídos por voluntários que atuam no atendimento às pessoas em situação de refúgio no Centro de Atendimento ao Refugiado, mantido pela Associação São Vicente de Paulo (ASVP) e localizado no bairro de Botafogo, zona Sul da cidade do Rio de Janeiro. Uma vez que intentamos compreender os sentidos promovidos por voluntários em diferentes perspectivas, os dados foram gerados, por meio da entrevista qualitativa, com um psicólogo, uma recreadora infantil e um professor de português como língua estrangeira, todos ofertantes de assistência voluntária a refugiados. A fim de alcançarmos nossos objetivos, lançamos mão dos postulados teórico-metodológicos do arcabouço da Análise da Narrativa, uma vez que, por meio deste ferramental, podemos promover a investigação sobre como os voluntários avaliam os refugiados a que atendem; as motivações para (des)continuidade da oferta da prática assistencial que desempenham; bem como analisar a maneira como os voluntários desenvolvem suas práticas identitárias, que, neste trabalho, são entendidas como performáticas, fluidas e emergentes durante o fluxo interacional. Os dados aqui observados apontam para o trabalho voluntário como uma arena socio-interacional em que são operacionalizados sentidos e sistemas de coerência díspares, que perpassam pelo domínio discursivo religioso, educacional, jurídico e clínico. / [en] The objective of this doctoral thesis is to investigate the productions of meanings that are (de)constructed by volunteers who work in order to assist people in refugee situations at the Refugee Service Center, maintained by the Associação São Vicente de Paulo (ASVP) and located in neighborhood of Botafogo, south zone of the city of Rio de Janeiro. Since we tried to understand the meanings promoted by volunteers from different perspectives, the data was generated, through qualitative interviews, with a psychologist, a children s entertainer and a Portuguese teacher as foreing language, all offering voluntary assistance to refugees. In order to achieve our objectives, we made use of the theoretical-methodological postulates of the Narrative Analysis framework, since, through this tool, we can promote investigation into how volunteers evaluate the refugees they serve; the motivations for (dis)continuity in offering the care practice they perform; as well as analyzing the way in which volunteers develop their identity practices, which, in this work, are understood as performative, fluid and emerging during the interactional flow. The data observed here point to voluntary work as a socio-interactional arena in which disparate meanings and systems of coherence are operationalized, which permeate the religious, educational, legal and clinical discursive domain. / [es] El objetivo de esta tesis doctoral es investigar las producciones de significados que son (de)construidos por voluntarios que trabajan para ayudar a personas en situación de refugiados en el Centro de Atención a Refugiados, mantenido por la Associação São Vicente de Paulo (ASVP) y ubicado en el barrio de Botafogo, zona sur de la ciudad de Río de Janeiro. Como intentamos comprender los significados promovidos por los voluntarios desde diferentes perspectivas, se generaron datos, a través de entrevistas cualitativas, con un psicólogo, un animador infantil y un profesor de portugués como lengua extranjera, todos ofreciendo asistencia voluntaria a los refugiados. Para lograr nuestros objetivos, hicimos uso de los postulados teórico-metodológicos del marco del Análisis Narrativo, ya que, a través de esta herramienta, podemos promover la investigación sobre cómo los voluntarios evalúan a los refugiados a los que sirven; las motivaciones para la (dis)continuidad en la oferta de la práctica de cuidado que realizan; así como analizar la forma en que los voluntarios desarrollan sus prácticas identitarias, las cuales, en este trabajo, se entienden como performativas, fluidas y emergentes durante el flujo interaccional. Los datos observados aquí apuntan al trabajo voluntario como un ámbito sociointeraccional en el que se operacionalizan significados y sistemas de coherencia dispares, que permean el dominio discursivo religioso, educativo, jurídico y clínico. / [de] Das Ziel dieser Doktorarbeit ist es, die Sinnproduktionen zu untersuchen, die von Freiwilligen, die im Flüchtlingszentrum des São Vicente de Paulo Vereins (ASVP) arbeiten und im Stadtviertel Botafogo im Süden von Rio de Janeiro ansässig sind, (des)konstruiert werden. Da wir die von Freiwilligen in verschiedenen Perspektiven geförderten Bedeutungen verstehen möchten, wurden die Daten durch qualitative Interviews mit einem Psychologen, einem Kinderbetreuer und einem Portugiesischlehrer als Fremdsprache, die alle freiwillige Unterstützung für Flüchtlinge anbieten, generiert. Um unsere Ziele zu erreichen, greifen wir auf die theoretisch-methodologischen Postulate des narrativen Analyserahmens zurück, da wir mithilfe dieser Instrumente die Untersuchung darüber fördern können, wie Freiwillige die Flüchtlinge bewerten, die sie betreuen; die Motivationen für (Dis)Kontinuität des Angebots der unterstützenden Praxis, die sie ausüben; sowie die Analyse, wie Freiwillige ihre identitären Praktiken entwickeln, die in dieser Arbeit als performativ, flüssig und emergent während des interaktiven Flusses verstanden werden. Die hier beobachteten Daten deuten darauf hin, dass Freiwilligenarbeit als soziointeraktionale Arena fungiert, in der unterschiedliche Sinn- und Kohärenzsysteme operativ sind, die durch religiöse, Bildungs-, rechtliche und klinische Diskursdomänen durchdrungen sind.

Bakgrund: Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) utgör ohälsosamma matvanor den största risken för ohälsa i Europa. Sveriges regering belyser även ohälsosamma matvanor som den största risken till för tidig död. Svenskarnas intag av hälsosam mat har visat sig vara bristfälligt. Den målgrupp som har sämst matvanor är unga vuxna kvinnor och män. Tidigare studier har även visat på att de kostråd Livsmedelsverket förmedlar inte alltid anses trovärdiga. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka uppfattningar om hälsosam mat och attityder till Livsmedelsverkets kostråd hos unga kvinnor och män i åldern 18 till 30 år. Metod: Denna studie genomfördes med en beskrivande kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Urvalet skedde genom ett ändamålsenligt urval. Totalt rekryterades tio deltagare, sex kvinnor och fyra män. Samtliga deltagare medverkade frivilligt i studien. Den analysmetod som tillämpades var kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade på att samtliga deltagare ansåg frukt, bär och grönsaker som hälsosamt. Uppfattningar gällande vad som är hälsosam mat utöver detta överensstämde inte fullt ut med de kostråd Livsmedelsverket förmedlar, då olika åsikter om fett, mejeriprodukter, fisk och skaldjur samt rött kött och charkprodukter framkom. Attityden till en del av Livsmedelsverkets kostråd visade sig i denna studie vara negativ bland flera av deltagarna. Detta gällde främst råden angående fett, mejeriprodukter och proteinkällor. Slutsats: Att arbeta aktivt för att skapa en mer enhetlig bild av innebörden av hälsosam mat kan därför vara av vikt. Genom informationsförmedling från en och samma vetenskapligt grundad källa kan matvanorna hos befolkningen förbättras. Detta kan även medföra att en mer positiv attityd till de fullständiga kostråden ökar. / Background: According to the World Health Organization (WHO), unhealthy eating habits represent the primary cause of illness in Europe. The Swedish Government also highlights unhealthy eating habits as the primary cause of premature death. Swedes´ consumption of healthy food has further proved to be insufficient from a health perspective. Young women and men have generally the poorest eating habits. Previous studies have shown that the dietary recommendations provided by the National Food Agency are in addition not always considered credible. Purpose: The purpose of this study is to investigate perceptions of healthy food and attitudes towards the National Food Agency's dietary guidelines amongst women and men aged 18 to 30 years. Method: The study was conducted with a descriptive qualitative method with semi-structured interviews as data collection method. Selection was made through a targeted selection. In total, ten participants were recruited, six women and four men. They all participated on a voluntary basis. The analytical method applied was qualitative manifest content analysis. Results: All participants considered fruit, berries and vegetables to be healthy food. Perceptions of the participants regarding what constitutes healthy food in addition to this proved to be partly out of line with the recommendations of the National Food Agency. Different opinions about fat, dairy products, fish and shellfish as well as red meat and char products emerged. The attitude towards some of the National Food Agency's dietary guidelines turned out to be negative among several of the participants. This mainly concerned the advice on fat, dairy products and protein sources. Conclusion: Working actively to create a more unified and correct view of what constitutes healthy food is therefore important. By providing information from one and the same scientifically based source, knowledge and as a result eating habits of the population can be improved. This can also generate a more positive attitude towards the complete dietary guidelines.