This paper aims to examine how the construction of women with foreign background is visible in the Swedish debate on elder care and ethnicity. The subject is interesting with regard to the existing discriminating conceptions about ethnicity and how the living conditions of immigrant women are med scarce in the Swedish research field. It is also a relevant topic in light of the incipient crisis of the Swedish eldery care. The examining of how several axes of power interplay to construct the women is rendered possible through an intersectional perspective. This requires of the study to relate to the concept of category, and in this paper I have chosen an intercategorical approach. The research data consists of popular science journals between the years of 1998-2005. As I have chosen to combine content analysis with methodological principles of the intersectional perspective, the paper contains elements of both quantitative and qualitative method in the presentation of data. The result of the paper shows that gender has not been visible in a majority of the articles, meaning that people of foreign background have been discussed and reported on as a genderless collective. In the articles where gender has been visible, the study shows great differences in how the women are constructed depending on their age. In conclusion the discussion considers these constructions from an integration perspective.

Tillkomsten av den kommunala hemtjänsten har beskrivits som en valfrihetsrevolution, inte enbart för äldre med omsorgsbehov utan även för kvinnor med omsorgsbehövande föräldrar. För första gången i historien kunde äldre i alla samhällsskikt bo kvar hemma, utan att vara helt beroende av de vuxna barnen, i praktiken de medelålders döttrarnas insatser. Antalet vårdtagare ökade dramatiskt mellan 1960 och slutet av 1970-talet, då nästan en fjärdedel av Sveriges äldre hade tillgång till hemtjänst. Efter det har antalet äldre med beviljad hemtjänst minskat samtidigt som antalet 80 år och äldre har tredubblats sedan 1960. År 1992 introducerades Ädelreformen, vilket innebar att kommunerna övertog ansvaret för äldreomsorgen från landstingen. Ädelreformen och dess efterföljare har lagt över såväl ansvaret som kostnaderna för omsorgen på kommunerna men utan att dessa i motsvarande takt fått ekonomiskt stöd för att kunna behålla verksamheterna i oförändrat skick. I denna uppsats jämförs äldreomsorgens utveckling i två svenska kommuner, Luleå och Skellefteå, från 1998 till 2014. Undersökningen visar att antalet beviljade platser i särskilt boende har minskat i de båda kommunerna sedan 1998 samt att kvaliteten på utförandet av äldreomsorgen kan variera mellan de svenska kommunerna idag. I dagens Sverige pågår en mycket tydlig förskjutning av omsorgsansvar från det offentliga till familjen. Hjälptilldelningen har blivit mer restriktiv, den har oftare utgått från tillgängliga resurser istället för från befintliga behov och en ökad andel vårduppgifter har förts över på anhöriga och andra närstående. Under åren då den offentliga hemtjänsten expanderade, fram till 1980-talet, sågs familjen främst som ett komplement till den offentliga äldrevården. Nu ter det sig snarare som att familjen har fått fylla gapet mellan äldres behov och de resurser som finns tillgängliga för vård och omsorg. Denna studie visar att arbetskontraktet inte är en garant för välfärd. Välfärdsstaten har dragit sig tillbaka och samhällets engagemang minskat vilket inte innebär att behoven upphört, istället har en förskjutning mot alltmer informella insatser ägt rum. De anhöriga som står för dessa insatser är ofta kvinnor, äldre makar och medelålders döttrar.

Ledningen för äldreomsorgen i en småländsk kommun menade att antalet avvikelserapporter i förvaltningen var för få och medförde att tillfällen till lärande gick förlorade. Att lära av avvikelser/misstag är ett etablerat förhållningssätt i systematiskt kvalitetsarbete i många branscher. Alla kommuner och regioner/landsting ska ha ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Avvikelserapportering är en del av detta system. Studiens syfte var att undersöka möjligheter och hinder för att avvikelserapporteringen skulle bli ett tillfälle till utveckling och lärande. Studien är kvalitativ med en socialkonstruktivistisk syn på kunskap. Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer och fokusgrupper och omfattade 13 personer bland enhetschefer, sjuksköterskor och undersköterskor. Resultatet visade underrapportering av avvikelser. Att rapporterar uppfattades i förvaltningen som att "sätta dit" en kollega. Personalen avstod ibland från att rapportera. Att värna de goda relationerna på arbetsplatsen var väsentligare. Samtidigt fanns kunskapen om att avvikelser skulle rapporteras enligt lag och erfarenheter av att avvikelserapportering kunde leda till utveckling av verksamheten. Förvaltningskulturen uppvisade ambivalens. Enhetschefer och sjuksköterskor hade flera förslag på åtgärder för att öka avvikelserapporteringen och få till stånd lärande. Någon undersköterska reflekterade över återkopplingens betydelse för lärande och kontinuiteten i ledarskapet. Resultatet relaterades till Illeris´ lärandeteori. Mina slutsatser av studien är att förvaltningen kan öka lärandet genom att göra handlingsplanen för systematiskt kvalitetsarbete känd bland personalen och förvissa sig om att det finns kunskap om avvikelserapporteringen och dess funktion. Förvaltningskulturen behöver genomsyras av ett systemtänkande och inte ett syndabockstänkande. Attityden behöver förändras. Enhetschefers och sjuksköterskors förslag att kommunicera och föra dialog om avvikelser, att återkoppla statistik och förändringar till följd av dem samt att skapa gemensamma rutiner kring dem förefaller vara goda förslag för att öka lärandet. I denna process finns "känslor som hänger kvar" och måste bemötas med tolerans och empati av ledarskapet. Ett politiskt "tryck" eller "efterfrågan" på systematiskt kvalitetsarbete skulle underlätta och stärka utvecklingsprocesser.

I denna studie har vi använt oss av ett kvalitativt enkätformulär som skickats ut till socionomstudenter vid svenska universitet. Vi har iakttagit det språkbruk som socionomstudenter förmedlar i enkätsvaren om diskursen: första linjens chef inom äldreomsorg. När pensionsavgångar inom arbetsfältet ökar och de äldre i befolkningen blir en växande demografisk grupp, är det i de akademiska utbildningarnas och äldreomsorgens intresse att erbjuda ett sätt för socionomstudenter att bli första linjens chefer. Med studien vill vi, med en socialkonstruktionistisk utgångspunkt, ge en verklighetsbild av hur socionomstudenter resonerar kring första linjens chef. Med hjälp av diskursanalys har vi funnit diskurser i socionomstudenternas svar och dessa diskurser är: negativ verklighetssfär, socionomutbildningen, intresse, arbetsvillkor och kompetens/erfarenhet. Även om informanterna studerar vid olika svenska universitet, har vi funnit att det råder konsensus om den negativa verklighetssfären. Vi identifierar möjligheten att socionomstudenterna påverkas av den verklighetssfär som vidarebefordras av universiteten. Då vi har funnit ett bristande intresse om äldreomsorg och rollen som första linjens chef, frågar vi oss själva vem som är ansvarig för att belysa fältet - universitet eller studenter? Vi tar även hänsyn till ett möjligt behov av vidare introduktion för socionomer som nyligen utexaminerats, för att skapa ett eventuellt intresse av diskursen.

Syftet med studien var att undersöka hur enhetschefer i kommunal äldreomsorg hanterar sjukskrivningar bland omsorgspersonal. I studien användes en kvalitativ metod och sammanlagt genomfördes fem intervjuer med yrkesverksamma enhetschefer inom kommunal äldreomsorg. Vi har inspirerats av kritisk teori som analysmetod. Den teoretiska referensramen i studien är handlingsutrymme, handlingsfrihet och klämsits. Studiens resultat visar att sjukskrivningar bland omsorgsarbetare enligt enhetscheferna är ett omfattande problem. Resultatet visar att enhetschefer själva är ett viktigt verktyg i hanteringen av sjukskrivningar. Samtliga enhetschefer är medvetna om den ram som styr deras handlingsutrymme i form av lagar, regler och organisatoriska förutsättningar, men resultatet visar att de hanterar sjukskrivningar på olika sätt. Hur man skall hantera sjukskrivningar är upp till varje enskild enhetschef att avgöra och det kan ibland vara svårt att parera de olika förväntningar som de har på sig själva och sitt uppdrag. Enhetscheferna beskriver bristande stödfunktioner som en orsak till att det blir svårt och menar att de tvingas utveckla egna strategier för att kompensera för dessa. Resultatet visar också att det finns bristande resurser, både i form av tid och av pengar för att kunna möta de juridiska skyldigheter som enhetscheferna har i sitt arbetsgivaransvar. / The purpose of this study was to examine how first line managers in municipal elderly care manage sick leave among care workers. The study uses a qualitative method and five interviews were performed with first line manager professionals in municipal elderly care. We have been inspired by critical theory when analyze the result. The theoretical framework is space of action, freedom of action and conflict of interest. The result of the study shows that according to first line managers sick leave among care workers is an extensive problem. The result shows that first line managers themselves are an important tool while managing sick leave. They are all aware of the framework that controls their space of action and the framework consists of laws, rules and organizational conditions. The result shows that first line managers manage sick leave in different ways. How to manage sick leave is up to each and every one of them and it can sometimes be difficult to parry the different expectations they have on themselves and on their mission. First line managers describe lack of support functions as a reason why it can be difficult and they say that they are forced to develop their own strategies to compensate for these. The result also shows that there is a lack of resources, in both time and money to meet the legal obligations that first line managers have by their employer's' responsibility.

The aim of this study was to understand how assistant nurses in the care of elderly experiences partial shifts. It was based on six different semi-structured interviews with assistant nurses in the elderly care and then analyzed. It is a qualitative research of subjective thoughts and experiences from assistant nurses. The study shows that the assistant nurses experienced dissatisfaction with the work environment due partial shifts and low fact of influence on the schedule. The assistant nurses complained of deficiencies in care of the elderly, which ought to be correlated with the structure of partial shifts and the lack of energy and patience that brings with it. On the other hand some participants could find positive aspects of partial shifts regarding time to rest and be there for the caretakers. The impact of the private life was palpable, and despite some aspects to have time to rest, the work-life balance was hard to fulfill and all assistant nurses with schedules containing partial shifts on the weekdays wanted a schedule without it.

I den här uppsatsen kommer jag undersöka skyddskommitténs arbete gentemot arbetsmiljön för vårdpersonal inom äldreomsorgen i Karlstad från november 1976 till februari 1981. För att göra detta har jag använt mig av protokoll från sammanträde med socialförvaltningens åldringsvårdsavdelnings skyddskommitté, vilket jag hittade genom Karlstads kommunarkiv. Mina frågeställningar i denna studie har varit ”Vilka var problemen som identifierades av Skyddskommittén?” och ”Vilka åtgärder gjordes gentemot de problemen skyddskommittén uppmärksammade?”. Jag ville se hur arbetet med arbetsmiljöfrågorna har gått tillväga i och med att arbetsmiljölagen tillkom 1975 vilket gjorde att socialförvaltningens åldringsvårdsavdelning fick en skyddskommitté i Karlstad. Det jag kommit fram till i denna undersökning är att under dessa år så har det funnits en del problem med arbetsmiljön, där framförallt har mycket diskussioner kring arbetstätheten på natten förts genom åren, där något riktigt beslut ej tagits under den perioden jag har studerat, men som det ser ut så går det framåt mot en lösning genom att ha en jourpersonal insatt som utgår från Färjestadshemmet och det var även diskussioner om att ha två personal under natten på andra boenden. Diskrumsproblemet diskuteras under åren, där bland annat arbetet i fukten och trånga utrymmen varit problem men där det största problemet legat i ljudnivån som diskmaskinen ger ifrån sig. För att motverka ljudnivån så beslutas att man bör ha detta i åtanke vid framtida inköp av maskiner samt att man bör ställa sådana krav på fabrikanterna att sänka ljudnivån på diskmaskiner och även andra maskiner som låter mycket.  Dålig luftfuktigheten visade sig vara ett problem som varit svårlöst, där kommittén beslutat att det inte finns mycket man kan göra för att motbekämpa detta förutom att sänka temperaturen på hemmet och även införskaffa bladväxter som ska ha en positiv effekt för luftfuktigheten. Flera av problemen som uppmärksammas i protokollen förs vidare och man får därav inte veta hur problemen har lösts. För att se hur problemen har löst måste man ta del av andra förvaltningars protokoll, vilket jag ej har tagit del av i den här undersökningen då jag endast har fokuserat på socialförvaltningens åldringsvårds skyddskommittés protokoll.

Andelen av Sveriges befolkning som är 80 år eller äldre kommer öka kraftigt de kommande åren. Den generation som under de närmsta åren når en hög ålder och därmed får ett behov av vård och omsorg förväntas vara öppna med sin sexuella läggning. Många äldre HBTQ-personer har vuxit upp i en tid då homosexualitet varit en kriminell handling och klassats som en sjukdom och därmed har det funnits en utpräglad homofobi. De flesta äldre vill i ett framtida äldreomsorgssammanhang bli accepterade för dem de är och vill inte vara oroliga för att bli diskriminerade, kränkta eller få ett sämre bemötande, vård och omsorg för att de har en annan sexuell läggning än den rådande heteronormativa. För att äldre HBTQ-personer i äldreomsorgen ska kunna få en trygg och säker omvårdnad där de inte blir osynliggjorda, kränkta eller diskriminerade behövs kunskap. Denna studie har undersökt vilken kunskap och inställning till HBTQ som finns bland personal i äldreomsorgen. Resultatet visar att personal inom äldrevården tycker det är viktigt med kunskap inom detta område och att de tror att en ökad HBTQ-kunskap påverkar mötet med brukare och kollegor. Samtidigt verkar det inte pågå något aktivt arbete med HBTQfrågor på arbetsplatserna i någon större utsträckning och personal önskar inte heller mer kunskap i HBTQ-frågor. Den till synes låga kunskapen i HBTQ-frågor riskerar således att äldre HBTQ-personer kränks eller döljer sin sexuella läggning och inte vågar vara öppna med vilka de egentligen är eller dröjer med att söka den hjälp de behöver.

Sammanfattning:Överlag upplevde respondenterna att deras ansvar var större än deras befogenheter. Förutom lagar, bestämmelse och riktlinjer, räknade enhetscheferna upp både ekonomiska och teknis-ka begränsningar som hindrade dem från att genomföra sitt uppdrag på ett för dem tillfreds-ställande sätt. Dessa begränsningar påverkade till viss del även kommunikationsstrukturen på arbetsplatsen. Studien visar att många faktorer påverkar ledarskapet och ledarstilen. Det kan vara svårt att ha ett tydligt ledarskap och ledarstil när man som mellanchef har begrän-sade möjligheter att påverka.Bakgrund:Bakgrunden till studien var att vi ansåg att det finns för få empiriska studier som undersöker hur enhetschefer inom kommunal äldreomsorg upplever sitt ledarskap och ledarstil. Vi ville också undersöka hur de förändringar som skett under de senaste åren inom såväl arbetsliv som kommunal sektor har påverkat enhetschefernas yrkesroll.Syfte:Syftet med vår uppsats var att studera hur några enhetschefer inom kommunal äldreomsorg upplever och förhåller sig till sitt ledarskap och sin ledarstil utifrån tre problemområden:• egna och andra förväntningar på ledarskapet och ledarstilen• upplevelsen av eget inflytande över arbetssituationen• kommunikationsstrukturen på arbetsplatsenMetod:Vår studie är kvalitativ och bygger på tio semistrukturerade intervjuer med enhetschefer i en kommun i Västra Götaland. Intervjuerna har analyserats med hjälp av teorier och forskning kring ledarstil och roller. Vi har även utgått från Karaseks stressmodell.Resultat:Studiens resultat visar att enhetscheferna såg sitt arbete såsom fritt eftersom de inte arbetade utifrån någon formell arbetsbeskrivning och dessutom hade flextid. Samtidigt upplevde de att det fanns många krav och förväntningar på deras yrkesroll, vilket resulterade i en hög arbetsbelastning. Genom prioriteringar och övertidsarbete försökte de lösa sin arbetssitua-tion.

Sammanfattning:Sammanfattningsvis har äldre invandrare sämre förutsättningar än svenskar när det gäller socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital och anhöriga till äldre hamnar i konflikt med olika regelverk inom välfärden; det handlar om äldrepolitik, arbetsmarknadspolitik och generaliseringar.Detta förutsätter ett nytt, öppet förhållningssätt, möjligheter till mer anhörigstöd, mer anställning av anhöriga och ökade kunskaper, förståelse och insikt hos personalen. Det kan ske genom utbildning och fortbildning med tvärkulturellt innehåll och utgångspunkt från såväl anhöriga som äldreomsorgens personal. Då kan äldre invandrare integreras i äldreomsorgenmed möjlighet till lärande och social delaktighet för bättre ömsesidig förståelse,respekt och en trygg tillvaro.Bakgrund:Andelen äldre människor ökar i Sverige och bland de äldre finns det en del personer med en annan etnisk bakgrund. Äldre invandrare som har kommit sent till Sverige eller har åldrats här kommer förr eller senare i kontakt med äldreomsorgen. Själva åldrandet skapar funderingar och oro hos de äldre, speciellt om man bor ensam och inte kan svenska språket; samtidigt ska de hantera och anpassa sig till nya villkor, normer och lagar, kultur och olika regelverk inom välfärdssystemet, speciellt äldreomsorgen.Syfte:Studiens syfte är att undersöka de ansvarigas och tjänstemännens syn på äldre invandrare inom äldreomsorgen.Metod:Jag har använt mig av kvalitativ metod som forskningsmetod genom att intervjua de ansvariga (politiker och tjänstemän) inom äldreomsorgen med öppna frågor och tydligt fokus på möjligheter.Resultat:Resultatet visar att det är svårt att nå äldre invandrare och äldre från Norden innefattas inte i praktiken i begreppet äldre invandrare och att det finns svårigheter när det gäller kulturellaskillnader och språk i bemötandet av äldre invandrare och inom äldreomsorgens verksamhet. Många äldre känner inte till vad äldreomsorgen erbjuder. Ett sätt att nå dessa människor är att sänka åldersgränsen för uppsökande verksamhet och tätare samarbete med ideella ochetniska föreningar. I undersökningen visade det sig att de ansvariga är positiva till anhörigstöd i olika former med tanke på välbefinnande och igenkännande för äldre och de är positiva till anhörigas roll i framtiden. Vidare betonas att det behövs rekrytering av omvårdnadspersonal med utländsk bakgrund för att förbättra möjligheterna inom äldreomsorgen.