Denna studie har ett fokus på ämnet biologi och ekosystemtjänsternas del av undervisningen. Syftet med studien är att undersöka hur några olika läroböcker för undervisning i biologi i årskurserna 4–6 behandlar ekosystemtjänster och hur läroböckerna kan användas. Arbetet består av tre delar. Den första delen ger en översikt av de ekosystemtjänster som läroböckerna presenterar. Andra delen är en multimodal innehållsanalys på de uppslag (två intilliggande sidor) som presenterar ekosystemtjänster. Tredje delen utgår ifrån ett par intervjuer av lärare kring deras No-undervisning och ger exempel på hur läroböckerna kan användas med olika arbetssätt och kompletterande läromedel i arbetet kring ekosystemtjänster. Resultatet visar att våra kulturella ekosystemtjänster, som är en viktig del av kursplanen i biologi, är underrepresenterade i läroböckerna. Andra ekosystemtjänster som nämns i kursplanen, exempelvis fotosyntes och nedbrytning, representeras i studiens samtliga utvalda läroböcker. Resultatet visar även att      läroböckerna skiljer sig i hur ekosystemtjänsterna framställs, både skriftligt och visuellt. Studiens resultat tyder vidare på att arbetet med multimodala texter måste få ta tid för att gynna elevernas lärarande, men också att läroböckerna ger elever möjlighet att nå fram till vetenskapliga föreställningar.

Genom en fenomenografisk kvalitativ studie intervjuades verksamma lärare för årskurs 4–6. Studien undersöker de uppfattningar som lärarna har om sex och samlevnadsundervisningen. Resultatet från studien utgår ifrån en fenomenografisk analys gjord på åtta semistrukturerade intervjuer. Av resultatet från denna studie kan utläsas att lärare har olika uppfattningar om sex och samlevandsämnet. Lärare har generellt en positiv uppfattning av sex och samlevnadsundervisningen. De svårigheter lärare möter har att göra med en viss osäkerhet kring ämnets innehåll i undervisningen. Lärarna uttrycker även att det finns ett bristande stöd från både läroplan och läromedel. Många av lärarna upplever att läroplanen, Lgr11 är innehållsfattig och lämnar mycket utrymme för tolkning av vad som ska ingå i sex och samlevnadsundervisningen. I resultatet går även att utläsa att flera lärare upplever att de läromedel som skolan använder i sex och samlevnadsundervisningen inte är tillräckliga och att läromedel saknar väsentligt innehåll. En annan del som tydligt visar sig är att samverkan inom ämnet mellan kollegor och skolledning är bristfällig och något som flera av lärarna önskar fanns i större utsträckning. Slutsatsen är att NO-lärare generellt känner sig ensamma med planering och genomförande av sex och samlevnadsundervisningen, då de saknar stöd i så väl som läroplan som läromedel. / <p>NO</p>

Studien syftar till att utreda hur lärare i årskurs 4-6 använde sig av IST (förkortat från interaktiva skrivtavlor) på sina No-lektioner, samtidigt syftar studien till att besvara vad lärare menar kännetecknar en kreativ och kommunikativ lärandemiljö samt om IST kan påverka kommunikationen. Vi har använt oss av läroplanen och relevant forskning samt det sociokulturella perspektivet på lärande för att kunna problematisera vårt resultat. För att kunna besvara våra frågeställningar valde vi att intervjua lärare utifrån en semistrukturerad intervjuteknik. Studiens resultat analyserades med hjälp utav Burdens (2002) användarnivåer samt Dysthes (1996) samtalsstrukturer. Det visades sig att de fyra lärare vi intervjuade använde IST på olika sätt, de befann sig på olika nivåer av användandet. Lärarna i studien visade sig ha en likvärdig syn på vad som kännetecknade en kreativ lärandemiljö. Lärarna pratade om laborationer och praktiskt arbete. När det kom till synen på kommunikation visade det att det också skiljde sig mycket mellan de fyra lärarna. Kommunikationsstrukturen varierade mellan enstämmig och flerstämmig. Användandet av IST påverkades av lärarens utbildning inom IST. Användningsnivån av IST påverkas av vilken kommunikationsstruktur lärarna använde sig av. Vilken kommunikationsstruktur lärarna hade påverkade i sin tur hur hög graden av kommunikation var i undervisningen. Vad som kännetecknade kreativitet enligt lärarna visade sig inte ha någon större betydelse för hur man arbetade med IST.

Syftet med vårt examensarbete är att vi vill ta reda på hur verksamma lärare undervisar i historia i årskurs 4-6 och vilka metoder som används. I arbetet har vi två frågeställningar, vår huvudfråga är Vilken metodik och didaktik använder lärarna i sin historieundervisning för att elever i årskurs 4-6 ska få ett historiemedvetande? och delfrågan är Vilken betydelse får den nya reformen (behörighet, legitimation och ny läroplan) för historieundervisningen? Mycket av den forskning vi använder oss av är tyvärr inte riktat mot årskurs 4-6. Detta har gjort att vi har fått anpassa oss till och dra paralleller till den forskning som finns när vi skulle framställa vårt resultat och analys. De teorier vi har använt oss av utgår från John Deweys teori om läromiljö och läroprocesser och Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Historiemedvetande och didaktik har även de använts som teoretiska verktyg för att tolka resultatet. Den metod vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer med tio lärare som samtliga undervisar i historia i årskurs 4-6. Ett resultat av intervjuerna var att majoriteten av lärarna inte använde sig av metoder. Det som vi menar med metoder är vad lärarna identifierar som arbetssätt. Berättandet är den metod som dominerar de flesta lärares undervisning. Lärarna anser också att ett intresse för historia är en förutsättning för att kunna förmedla innehållet och engagera eleverna i undervisningen. Övergripande anser lärarna att ämnesintegrering och formativ bedömning är det som gynnar elevernas lärande, men ämnesisolering och summativ bedömning är i slutändan nödvändigt för att kunna bedöma varje elev för sig i ämnet.Slutsatsen för vårt examensarbete är att det inte finns tillräckligt med forskning i historia för årskurs 4-6. Det krävs goda kunskaper och intresse för att undervisa i ämnet. Det är också viktigt att välja rätt metod för rätt sammanhang. Den nya reformen tror vi bidrar till att lärarna får bättre ämneskunskaper och därmed höjs statusen för ämnet.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur fyra lärare som arbetar i årskurs 4-6 på grundskolan har arbetat med Europa under Lpo 94, samt om det kommer bli några skillnader i undervisningen under Lgr 11. Fokus ligger på namngeografi, då det har förts en debatt angående Lgr 11 och hur mycket namngeografi som ska finnas med i undervisningen. I studien undersöks även hur lärarna har och kommer att arbeta med olika läromedel i undervisning om Europa. Genom kvalitativa intervjuer uppger lärarna att de inte kommer att göra stora förändringar från Lpo 94 till Lgr 11 i sin undervisning. De lärare som är mest positiva till namngeografi kommer att använda läromedel som kartböcker och blindkartor i större utsträckning under Lgr 11. Detta har lett till slutsatsen att lärarnas åsikter om namngeografi påverkar hur mycket de kommer att arbeta med det med sina elever.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken plats engelsk skönlitteratur har i årskurs 4–6 i svenska engelskklassrum. Metoden jag har använt mig av är semistrukturerade intervjuer. För att få en tydlig bild har jag intervjuat både lärare och bibliotekarier för att se hur de arbetar för att främja elevers intresse i läsning. Studiens resultat visar att lärarna inte har rätt kunskaper och tillgång till att använda engelsk litteratur i sin undervisning. Det visar även på att bibliotekarierna gärna bidrar med sin expertis men att ett samarbete mellan skola och kommunala bibliotek saknas.

Syftet med interventionen var att undersöka om 20 undervisningstillfällen inom rotmorfem kunde öka elevers kunskaper inom stavning i årskurs 4. Det didaktiska genomförandet utfördes på två olika landsbygdsskolor och kommuner där 60 elever deltog. Olika teoretiska utgångspunkter präglade studiens utformande. Uppgifterna hämtades från boken Rotfrukt som handlade om rotmorfem, ord. Lektionerna började alltid med en kort genomgång och repetition. Därefter arbetade eleverna i par- eller olika gruppkonstellationer för att senare ha en gemensam genomgång av uppgifterna i helklass. Vår pedagogiska roll var en kombination av undervisare och handledare. Intresset var att se om interventionen kunde höja elevernas stavningsförmåga på kort sikt det vill säga sex veckor, men även om effekten var långvarig efter 3 månader. På båda skolorna fanns en experiment- samt en jämförelsegrupp. Mätningen av lektionernas effekt gjordes med hjälp av pre- och posttester. På den kortsiktiga mätningen användes diktamensprovet Rotmorfem ur boken Rotfrukt. Till den långsiktiga mätningen användes testet Rättstavning 1 från Diagnostiska Läs- och skrivproven (DLS) för årskurs 4-6. Studiens resultat visade att den kortsiktiga mätningen från diktamensprovet Rotfrukt gav en stor effektstorlek medan den longitudinella mätningen från DLS Rättstavning 1 låg under gränsen för en liten effektstorlek hos experimentgruppen.

Kunskaper för att kunna formulera och skriva olika typer av texter är en mänsklig rättighet. Dessa kunskaper ska formas i skolan och det finns tydligt utskrivet i läroplanen att eleverna ska möta olika typer av texter och vilka förmågor de ska ha när de når årskurs 6. Undersökningen utgår från sociokulturell teori för att specifikt och explicit finna exempel som visar hur undervisningen i skrivande som bedrivs också bidrar till elevernas lärande och utveckling. Sex lärare som undervisar i ämnet svenska i årskurs 4–6 har intervjuats för att finna svar på hur lärare stöttar elever i undervisning, samt hur bedömning och återkoppling till eleverna kan formas. Genom en kvalitativ innehållsanalys har insamlad data resulterat i lärares egna tolkningar av sin undervisning, vilka visar sig ha en grund i både cirkelmodellen och texttriangelns utformning. Lärarna har format vetenskap till egen praktik, vilka också överensstämmer med varandra. Dock framkommer även olikheter i lärarnas syn på undervisning, samt dras slutsatser att de olika styrdokument som skolans undervisning vilar på står i konflikt till varandra. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-06-04</p>

Denna studie berör Ringaren i Notre-Dame (1831) skriven av Victor Hugo, översatt av Gustav Sandgren och utgiven av Almqvist &amp; Wiksell förlag AB (1977) samt den återberättade versionen av Maj Bylock (2000) utgiven av Rabén &amp; Sjögren förlag. Syftet med studien är att synliggöra om en bearbetad version av Ringaren i Notre-Dame är mer läsbar samt mer lättläst än en översatt version av originalet av samma verk samt vilka didaktiska reflektioner lärare behöver göra för att elever i åk 4-6 ska utvecklas mot ett valt betygskriterium. Utifrån studiens frågeställningar och syfte så utgår studien från en innehållsanalys med komparativ karaktär samt LIX-mätningar som metod. Studiens analys visar att den bearbetade versionen är mycket lättläst i läsbarhet men innehåller ord som inte uppfyller kriterierna för en lättläst bok. De didaktiska perspektiven diskuteras i avsnitt 7.2.