The Swedish prehospital/ambulance organization has the last decades evolved from a transport organization to a an organization that focus on alleviate and treating acute medical conditions in the field as well as transporting patient to the emergency ward. The ambulance service is developing continually and offers today a high-tech and highly specialized nursing/care. Which in turn demand a higher standard and competence on the care provider. Ambulance mission can vary in priority and magnitude. This in turn demand a high medical competence our capacity. One of the most important task ́s in pre-hospital work is to prioritize and assess the patient status. The medical judgment lies as a foundation for further caring focus and triage. Feedback and patient monitoring from the hospital can be pin pointing the right diagnosis and support the ambulance nurse to decide if the right pre hospital diagnosis was judged. The aim of the study was to describe specialist educated ambulance nurses need of feedback according to the medical judgment and treatment after terminated ambulance mission. The study was performed as a survey investigation with a quantitative descriptive design. Fifteen specialist educated ambulance nurses in two ambulance stations in Halland participated in the study. The majority of the ambulance nurses recognized the need of feedback/patient monitoring and found it difficult to receive information about patient that been transported to the hospital. Personal relationships to certain patient responsible nurses on caring units showed in some cases important to obtain information about patients. To design a plan for a regular feedback according to judgment and treatment after concluding the assessment could serve as a cost efficient education to the ambulance nurses and increase patient assurance. The result could in the future be used to design a action plan for recurring feedback in regard to assessment and treatment after completed mission. In conclusion one can claim that this is a free of charge competence improvement where all parts can be benefiting if we let the ambulance nurse have the opportunity to patient follow up. / Det senaste decenniet har den svenskaambulanssjukvården utvecklats från att vara en transportorganisation till enorganisation som även fokuserar på att lindra och behandla akuta tillstånd.Ambulanssjukvården utvecklas fortlöpande och i dagsläget är det enhögteknologisk och högspecialiserad vård vilken ställer större krav påpersonalens kompetens. Ambulansuppdrag kan variera i prioritet och omfattningvilket ställer krav på en hög medicinsk kompetens. En av de viktigasteuppgifterna inom prehospitalt arbete är att prioritera och bedöma patienterstillstånd. Bedömningen ligger som grund förfortsatt vårdinriktning och prioritering. Återkoppling/patientuppföljningfrån sjukhuset kan innebära att rätt diagnos sätts samt hjälpaambulanssjuksköterskan att avgöra om prehospitalt bedömt tillstånd varitkorrekt. Syftet med studien var att beskriva specialistutbildadeambulanssjuksköterskors behov av återkoppling avseende bedömning och behandlingefter avslutat ambulansuppdrag. Studien genomfördes som en enkätundersökning.Femton specialistutbildade ambulanssjuksköterskor från två ambulansstationer iHalland ingick i studien. Majoriteten av ambulanssjuksköterskorna såg behovetav återkoppling/patientuppföljning samt ansåg att det är svårt att fåinformation om de patienter som lämnats på sjukhuset. Personliga relationertill patient ansvarigsjuksköterska på vårdande enheter visade sig spela en vissroll när det gällde att får information om patienterna. Utformande av enhandlingsplan för regelbunden återkoppling avseende bedömning och behandlingefter avslutat ambulansuppdrag skulle utgöra en relativt kostnadseffektivutbildning för ambulanssjuksköterskor som skulle kunna öka patientsäkerheten.Resultatet kan komma att användas i framtiden för att utforma en handlingsplanför regelbunden återkoppling avseende bedömning och behandling efter avslutat ambulansuppdrag.Avslutningsvis kan påstås att det är gratis kompetenshöjning där alla ärvinnare om ambulanssjuksköterskan får möjlighet till patientuppföljning.

Att vara en lärande organisation är inget man blir klar med, det är istället ett förhållningssätt och arbete man ständigt jobbar med. Migrationsverket är en organisation som strävar efter att vara en lärande organisation, ett av verktygen som används är den så kallade medsittningen. I denna studie sökte jag efter medarbetares upplevelser av detta verktyg. Syftet var att öka kunskapen om faktorer som har betydelse för kontinuitet i lärande inom en organisation som strävar efter att vara en lärande organisation. Jag har utgått från Peter Senges teori om fem discipliner för en lärande organisation. Studien har en hermeneutisk ansats och det empiriska materialet består av intervjuer med fem medarbetare inom Migrationsverket som har haft medsittning med sina teamledare. Resultatet visar att medarbetare ser positivt på verktyget medsittning och upplever att det har en positiv inverkan på lärandet under det dagliga arbetet. Teamledare bör dock prioritera detta verktyg för att upprätthålla kontinuitet i arbetet med att vara en lärande organisation. Även ledningen bör stödja teamledare och skapa förutsättningar för att de ska kunna prioritera medsittning i sitt dagliga arbete.

Bedömning kan stödja och utveckla elevers lärande om informationen från bedömningen används för att förändra och anpassa undervisningen. Bedömningen används då framåtsyftande, formativt. Syftet med studien var att få en bild av hur elever i årskurs 4-6 uppfattar bedömning samt att sätta detta i relation till hur lärare uppfattar sin bedömningspraktik. Metoderna var elev- och lärarenkäter, semistrukturerade gruppintervjuer samt klassrumsobservationer. Resultatet visade att majoriteten av eleverna förknippade bedömning med prov och läxförhör, vilka bedöms genom summativa metoder, till skillnad från lärarna som upplevde sin bedömningspraktik som övervägande formativ. Slutsatser som kunde dras var att det verkar råda både förvirring och okunskap kring begreppet formativ bedömning. Ett bättre namn borde vara formativ undervisning eftersom det handlar om ett förhållningssätt till undervisning där lärare använder sig av olika strategier för att anpassa undervisningen i syfte att öka elevers lärande. Det krävs att lärare får hjälp att få syn på sin praktik för att kunna utveckla densamma. I detta arbete kan även eleverna användas som läranderesurser för sina lärare.

The purpose of this study is to understand the collaboration between school and social services. The primary focus of this study is the subject of interaction. The study analyzes how confidentiality affects collaboration between school and social services and examines what effect the organizations’ different roles have on collaboration. The method used is qualitative interviews and the gathered empirical data has been analyzed using theories of discretion and street-level bureaucracy. Eight professionals have been interviewed; four social workers from social services and four teachers. All participants agreed that collaboration is necessary between schools and social services but there is a mutual lack of knowledge about each other's organizations. The study concludes that because of the organizations' differing tasks, it is difficult for them to know who should take responsibility in their interaction. There are some methods that facilitate achieving good interaction.

Syftet med den här kvalitativa studien var att få en fördjupad förståelse för de åtta speciallärarnas arbete med återkoppling och formativ bedömning, samt dess betydelse för undervisningen i träningsskolan. Data i studien samlades in med fokusgruppssamtal som metod, och fördjupades med berättelser ur utsagor av samma informanter i halvstrukturerade intervjuer. Den teoretiska ramen utgick från didaktik, som låg till grund för arbetet med återkoppling i studien. I kapitlet diskussion tolkades studiens utfall med hjälp av en didaktisk modell - den didaktiska triangeln. Genom återkoppling om såväl hinder för elevens lärande som om elevens proximala utvecklingszon kan speciallärarna finna rätt stöd och den hjälp som eleven behöver. Speciallärarna i studien ansåg att återkoppling till elever med utvecklingsstörning bör vara enkel för dem att förstå och skall ges i stunden. Digital teknik med filmer och bilder kan användas som verktyg i återkopplingen och visa progressionen i elevernas lärande. Ett viktigt arbete i återkopplingen är att finna elevernas proximala utvecklingszon. Resultaten av studien visade att återkoppling till egen undervisningspraktik hjälper speciallärarna att skapa undervisning som främjar elevernas lärande, kritiskt granskar planeringen och ger nödvändigt stöd, samt utmanar eleverna inom gränsen för deras proximala utvecklingszon.

I den här undersökningen ligger fokus på kamratbedömning vilket är en del av den formativa bedömning som är aktuellt i dagens skola. Kamratbedömning innebär att elever bedömer varandras arbeten och ger kommentarer i ett förbättringssyfte. Responsen bör innefatta både skriftlig och muntlig respons för att den ska främja elevernas utveckling. I arbetet med kamratbedömning utvecklar eleverna en självbedömningsförmåga som leder till att de blir självständiga i sitt lärande. Undersökningen syftar till att ta reda på vilka skillnader och likheter det finns mellan en klass som har arbetat med kamratbedömning tidigare och en klass som inte arbetat med metoden. Lärarens roll i processen och elevernas upplevelser av arbetet är också en del av undersökningen. Data har samlats in genom intervjuer med lärarna i respektive klass, en enkät, elevtexter samt observationer. Resultatet visar att klassen som arbetat med kamratbedömning tidigare är mer utveckland i sin skriftliga respons samt att de har en struktur som de förhåller sig till. I elevernas muntliga respons var klasserna likvärdiga. Vidare diskuteras möjliga förklaringar till de skillnader och likheter som synliggjorts i studien samt lärarens roll och elevernas upplevelser.

Denna studie undersöker högstadielärares förhållningssätt till återkoppling, en strategi inom formativ bedömning. Inledningsvis ges en kort bakgrund till formativ bedömning. Därefter sker en redogörelse för forskning kring återkoppling. Datainsamling har skett genom 4 kvalitativa intervjuer där insamling och analys inspirerats av grundad teori. Analysen resulterade i tre centrala kategorier, återkoppling under process, återkoppling på produkt och möjligheter och svårigheter, samt en underkategori, kamratbedömning, där lärares olika strategier och förhållningssätt kring återkoppling beskrivs.

Sammanfattning Inledningen och avslutningen är ofta två moment av lektionen som hamnar i skymundan av innehållet. Idrottsämnet har traditionellt upplevts mer som ett ”göra-ämne” än ett kunskapsämne. Syftet med studien var att bidra med kunskap om hur idrottslärare motiverar inledningen och avslutningen av idrottslektioner och vad som kommuniceras till eleverna i samband med målkommunikation och feedback inom undervisningens inramning. Studien var av kvalitativ karaktär. Datainsamlingsmetoden som användes för att få fram empirin innefattade tre intervjuer och nio observationer. Empirin analyserades utifrån Hudsons (2002) didaktiska triangel och Hatties och Timperleys (2007) feedback-modell. Den didaktiska triangeln användes för att belysa lärarens relation att guida eleven mot ett visst innehåll. Feedback-modellen innebar användandet av de tre begreppen feed up, feed back och feed forward och visade mot vilket innehåll läraren guidar eleverna. Resultatet visade en ambivalens av hur lärarna ville att lektionen skulle uppbyggd mot hur den praktiskt genomfördes. Under intervjuerna berättade lärarna att de ville förmedla information om lektionen samt ge eleverna ett meningsskapande syfte under inledningen. Under avslutningen ville lärarna återkoppla mot genomförandet och lärandet av lektionen. Dessutom ville lärarna ge eleverna information om vad som kommer hända under nästa lektion. I praktiken visade videoobservationerna att aktiviteten tog över och lärandet hamnade i periferi. Inledningen riktades främst mot att endast informera eleverna om hur lektionen kommer gå till eller ett syfte med fokus på ett görande. Avslutningen återkopplades mot själva genomförandet av lektionen och inte mot ett lärande som lärarna förespråkade. Slutsatsen som drogs var att lärarna ville ha med ett lärande under lektionerna men problematik som tidsbrist, koncentrationssvårigheter och att ställa bra diskussionsfrågor gjorde det svårt för lärarna.

Studiens syfte Syftet med denna studie är att jämföra hur marknadsföringen från olika typer av resebolag speglar deras inställning och förhållningssätt till etiska dilemman samt att jämföra om eller hur de skiljer sig i frågan. Teoretiska referensramar Studiens slutsatser dras med stöd i Corporate social responsibility, hållbart agerande samt turismens etiska dilemman med code of conduct som främsta referens. Metod En kvalitativ forskning utifrån pusselbitsansatsen har gjorts med en deduktiv utgångspunkt. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts för att samla in primärdata. Intervjuerna gjordes via telefon eller mejl, där även följdfrågor bifogats och svarats på efter vardera intervju. Empiri Svar från fem olika intervjuer på fyra olika resebolag samt en skribent i ämnet. Intervjufrågor och svar finns bifogat i bilagor och sammanfattat i resultatdelen. Slutsats Studien visar på stora skillnader i hur de olika resebolagen marknadsför sig, vilket verkar ha att göra med dels typen av resebolag och storleken på företaget. Vissa har ett proaktivt förhållningssätt till hållbart agerande och arbetar förebyggande med det, medan andra har ett mer reaktivt eller till och med defensivt förhållningssätt. Branschen har visat sig ha en tendens att utesluta viss information i sin marknadsföring, vilket verkar bero på att de visar det kunderna vill se. Det kunder inte ser, tas inte hänsyn till och det är därmed företagets ansvar att presentera på rätt sätt. Enligt vår studie finns det särskilda typdrag som utmärker resebolagens etiska ställningstaganden i deras marknadsföring, och dessa typdrag speglas även i resebolagens respektive framtidsvisioner. Gällande framtida forskning ser vi gärna att ämnet undersöks ytterligare fast mer koncentrerat, inriktat på endast en typ av resebolag. Även forskning ur konsumentperspektivet hade vi funnit intressant.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilket fokus lärare och elever har vid givande av återkoppling samt hur denna respons upplevs av mottagaren. Formativ bedömning inom skolan, skrivning och bearbetning av texter samt vilken roll lärar-elevåterkoppling spelar för den enskilde individens lärande har även studerats. Resultatet för den undersökning som vi genomförde genom observationer och strukturerade intervjuer bygger på både kvalitativ analys och kvantitativ analys av data från gjorda observationer, fältanteckningar samt givna svar från de strukturerade intervjuerna. Det som framförs i studiens teoretiska del samt i tidigare forskning är att skrivande har en viktig roll för eleverna. Dessa olika skriv- och återkopplingsprocesser som nämns i studien är centrala för elevernas skrivande och bearbetning av texter. Resultatet visar att elevernas kommentarer rörde främst återkoppling på uppgiftsanknuten nivå. Eleverna fokuserar mest på kontroll av stavning, skiljetecken och stor bokstav i sin respons på klasskamraternas texter. Lärarna fokuserar däremot mer på innehållet i texten. Resultat utifrån elevintervjuer visar att elever tycker om att få återkoppling och upplever det som givande.