This study examines collaboration between social services, inpatient- and outpatient psychiatric care regarding to discharge from psychiatric inpatient care. The research questions examined in the study were how professionals working in these organizations perceive the discharge process with regards to limiting factors, facilitating factors and their experiences of how the patient have experienced discharge. The study is based on two focus group interviews with professionals working in psychiatric inpatient- and outpatient care and three individual interviews with professionals working in the social services. The results show that facilitating factors for collaboration are clear communication, when patients already have contact with the social services since before, and when the professionals already have an established professional relationship. Poor communication, unclear responsibilities, and lack of respectfor each individual profession, were the main limiting factors. The legislative requirement for a fast discharge process was a limiting factor due to social care efforts long lead time. / Den här studien undersöker samverkan mellan socialtjänst och psykiatrisk sluten- och öppenvård när patienter ska skrivas ut från psykiatrisk slutenvård. Forskningsfrågan för studien är hur professionella som arbetar inom dessa verksamheter ser på utskrivningsprocessen utifrån begränsande och främjade faktorer samt hur de tror att utskrivningarna upplevs av patienterna. Studien bestod av två fokusgrupper med professionella från psykiatrisk sluten- och öppenvård samt tre individuella intervjuer med socialsekreterare. Resultaten visar att främjande faktorer för samverkan är när det finns tydlig kommunikation, när patienter redan har kontakt med socialtjänsten sedan tidigare samt när samverkansaktörerna har upparbetade relationer. Bristande kommunikation, oklara ansvar och brist på respekt för yrkesroller var begränsande faktorer i samverkan. Lagstiftningenskrav på en skyndsam utskrivningsprocess var en begränsande faktor utifrån långa uppstartstider för vissa sociala omsorgsinsatser.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en diagnos som ökar i takt med att populationen i världen blir äldre. Patienter med hjärtsvikt kan via egenvård uppnå symtomlindring. Kommunikationen från sjukvården kring hur patienten ska uppnå en god egenvård är bristfällig.  Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av egenvård vid hjärtsvikt för vuxna patienter inom öppenvården. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med en induktiv ansats.  Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier, “Förståelse och kunskap kring egenvård”, “Behov av stöd för att utföra egenvård”, “Behov av att känna sig delaktig” och “Begränsningar i det vardagliga livet” med tillhörande subkategorier.  Slutsats: För att uppnå en god egenvård krävdes stöd från hälso-sjukvården samt anhöriga. Patienten behövde få känna sig delaktig i egenvården. Informationen kring egenvård från sjukvården ansågs bristande. / Background: Heart failure is a diagnosis that increases as the world's population ages. Patients with heart failure can achieve symptom relief through self-care. Communication from the healthcare system regarding how the patient should achieve good self-care is deficient.  Aim: The aim was to describe experiences of self-care in heart failure for adult patients in outpatient care.  Method: A qualitative literature review with an inductive approach.  Results: The result was four main categories, "Understanding and knowledge of self-care", “Need for support to carry out self-care", "Need to feel involved" and "Limitations in everyday life" with associated subheadings.  Conclusion: In order to achieve good self-care, support from health care and relatives was required. The patient needed to feel involved in self-care. Information about self-care from the healthcare system was considered insufficient.

Det inträffar omkring 17 000 självmordsförsök i Sverige per år och hälften av dessa leder till psykiatrisk vård. Suicidriskbedömningar görs i psykiatrisk öppenvård av bland annat psykologer. Genom fem intervjuer undersökte vi ett i stort sett outforskat område: hur psykologer inom psykiatrisk öppenvård upplevde sitt arbete med suicidnära patienter. Vi använde tematisk analys för att analysera materialet vilket resulterade i två huvudteman: Att jobba på gränsen – med undertemana Mellan liv och död, Mellan arbete och fritid och Mellan att vara psykolog och människa – respektive Att balansera mellan acceptans och intervention – med undertemana Förr eller senare så händer det samt Resurser och coping. En återkommande dimension i temana var Emotionella reaktioner. Resultatet ger en bild av att psykologerna känner oro för patienterna och att denna oro kan användas som en del i suicidriskbedömningen. Vår tolkning är att psykologernas arbete kan spilla över på deras fritid och att detta i förlängningen kan tänkas ge konsekvenser så som medkänsleutmattning. Vi har tolkat psykologernas berättelser som att de använder copingstrategier för att återhämta sig från sin arbetsbelastning. I vårt resultat framträder en bild av att arbetet med suicidnära patienter kan vara vardag för psykologer inom psykiatrin. Vidare kan arbetet utgöra en känslomässig belastning för psykologer som är annorlunda jämfört med den belastning som uppstår i arbetet med icke-suicidnära patienter. / About 17,000 suicide attempts occur in Sweden each year, half of which lead to psychiatric care. Psychologists are one of the professional groups that conduct suicide risk assessments in psychiatric outpatient care. In this study we examine an relatively unexplored area: how psychologists in outpatient psychiatric care experience their work with suicidal patients. A thematic analysis of five interviews was conducted. The analysis resulted in two main themes: Working at the boundary – with sub themes Between life and death, Between work and leisure time and Between being a psychologist and a human – and Balancing between acceptance and intervention – with sub themes Sooner or later it will happen and Resources and coping. A recurring dimension in all themes was Emotional reactions. The findings provide a picture that the psychologists worry about the patients and that this worry can be used as a part of the suicide risk assessment. Our analysis shows that the psychologists’ work can spill over into their leisure time. This may eventually have effects, such as compassion fatigue. Our interpretation of the narratives suggests that the psychologists use coping-strategies to recover from their workload. The results also show that working with suicidal patients can be part of the daily work of psychologists in psychiatric care. Further more, our analysis shows that working with suicidal patients can include an emotional exhaustion on psychologists that is different from the exhaustion that might arise in the work with non-suicidal patients.

The aim of the study is to analyze the understanding of how curators at Bloton Open Care look at collaboration with actors linked to their work. A qualitative method was used and the data was based on semi-structured interviews with six curators from Bloton Open Care and additionally one of the managers.   The findings point to that collaboration is crucial in the work with children and families if the child or family is in contact with several social service organizations. The curators emphasize the importance of being able to see their own part in collaborative work and consequently being humble while helping others. The understanding of others is grounded in transparency of the participant's shortcomings as well as the company´s. The prerequisites for collaborative work become more efficient if the purpose behind the collaboration is clear and all participants in the collaboration are familiar with the matter.

Bakgrund: Ett patientfokuserat vårdande innebär att även patientens närstående inkluderas i vården. Vilka som är närstående definieras av patienten och vilka hen väljer ut som viktiga personer i sitt liv. Närstående ser sig som viktiga informationskällor till individer som lever med psykisk ohälsa. Studier visar att hela deras tillvaro förändras och att hela familjen påverkas när någon insjuknar i psykisk ohälsa. Det är därmed av vikt att vårdpersonalen gör de närstående delaktiga i den vuxenpsykiatriska vården. Syfte: Syftet med denna studien är att undersöka vårdpersonalens upplevelse av att inkludera närstående inom vuxenpsykiatrisk öppenvård.  Metod: En kvalitativ studie är gjord och semistrukturerade intervjuer har genomförts med vårdpersonal som arbetar inom vuxenpsykiatrisk öppenvård. Vårdpersonalen bestod av sju specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård, två sjuksköterskor och sex skötare. Insamlad data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Vårdpersonalen uttryckte att det är av vikt att medvetandegöra och skapa en förståelse för närståendes situation, med en god relation upplevdes omvårdnadsarbetet betydligt lättare när det gäller att stödja patienten på rätt sätt. Vårdpersonalen uppmärksammade även närståendes behov av stöd och information. Det upplevdes även finnas en del utmaningar när det kom till att inkludera närstående i den vuxenpsykiatriska öppenvården.  Slutsats: Ett samarbete mellan patient, närstående och vårdpersonal underlättas om de närstående inkluderas i den vuxenpsykiatriska öppenvården. Studien kan användas som inspiration för utveckling av närståendearbete inom såväl psykiatrisk som somatisk vård. För att närståendearbetet ska kunna utvecklas vore det gynnsamt om stöd kom från verksamheten så att ett samarbete med närstående kan prioriteras på organisationsnivå. / Background: A patient-focused care means that the patient's relatives are also included in the care. Those who are related are defined by the patient and who choose them as important persons in their life. Related parties see themselves as important sources of information for individuals living with mental illness. Studies show that their entire life is changing and that the whole family is affected when someone falls ill in mental illness. It is therefore important that the healthcare staff participate in the adolescent psychiatric care. Aim: The aim of this study is to investigate the healthcare staff's experience of including close relatives in adult psychiatric outpatient care. Methodology: A qualitative study is done and semi-structured interviews have been conducted with healthcare professionals working in adult psychiatric outpatient care. The healthcare staff consisted of seven specialist nurses in psychiatric care, two general nurses and six caregivers. Collected data was analyzed with a qualitative content analysis. Result: The healthcare staff stated that it is important to raise awareness and create an understanding of the situation of close relatives, with a good relationship, the nursing work was felt much easier when it came to supporting the patient in the right way. The healthcare staff also noticed the relatives' need for support and information. There were also some challenges encountered when it came to including relatives in the adult psychiatric outpatient care. Conclusion: Collaboration between the patient, related persons and healthcare staff is facilitated if the related parties are included in the adult psychiatric outpatient care. The study can be used as inspiration for the development of close family work in both psychiatric and somatic care. In order for the related party work to be able to develop, it would be beneficial if support came from the business so that cooperation with related parties can be prioritized at the organizational level.

En ny tvångsvårdslag trädde i kraft 2008 som gjorde det möjligt för psykiatrin att ställa särskilda villkor till patienter som vårdats i psykiatrisk slutenvård för att få bli utskrivna. Detta öppnade upp möjligheten för att patienter kan få villkor ställda till att ta emot kommunal hälso-och sjukvård samt kommunala insatser. Tvångsvård får enligt lag enbart bedrivas inom sluten psykiatrisk vård och kommunen får i hemmet enbart bedriva frivilliga insatser. Syftet med denna undersökning är att belysa hur psykiatrisjuksköterskorna i den kommunala hälso-och sjukvården upplever att vårda utifrån en frivillighet, som är beslutad utifrån en tvångsvårdslag. Undersökningen är genomförd utifrån en kvalitativ metod, med intervjuer av psykiatrisjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskorna har en komplex uppgift att utföra och blir ofta bärare av tvångsvårdsvillkoren. Detta utifrån att samarbetet med öppenvårdspsykiatrin många gånger är bristfällig. Psykiatrisjuksköterskan blir ofta ensam i sitt arbete och får använda sin egen känsla i att sätta gränser för vad som är tvångsvård och inte. En otydlighet om vem som ansvarar för vad framkommer, samt en känsla av rättsosäkerhet för patienterna utifrån att tolkningsutrymmet är så stort kring vad de särskilda villkoren innebär. Det visade att det finns ett stort behov av att belysa och tydliggöra den kommunala psykiatrisjuksköterskans möjligheter att ansvara och bedriva denna vård utifrån sin yrkesroll. / Program: Fristående kurs

<p>The aim of this study was to examine and analyze the experiences which social workers have of working with relatives of substance abusers. This included examining how they work with relatives who are in need of care and support and how the social workers identify their needs. We have also investigated how well informed the social workers are when it comes to approaches to helping relatives of substance abusers. A qualitative method has been used in this study in order to analyze the experiences of the social workers from a phenomenological point of view. This study was based on six semi-structured interviews. The results indicated that the relatives of substance abusers could receive help from a majority of the agencies but that most of the approaches to helping them were lacking in structure. Another result showed that relatives could not be accepted as clients at a majority of the agencies which presented a difficulty to working with relatives of substance abusers.</p>

The aim of this study was to examine and analyze the experiences which social workers have of working with relatives of substance abusers. This included examining how they work with relatives who are in need of care and support and how the social workers identify their needs. We have also investigated how well informed the social workers are when it comes to approaches to helping relatives of substance abusers. A qualitative method has been used in this study in order to analyze the experiences of the social workers from a phenomenological point of view. This study was based on six semi-structured interviews. The results indicated that the relatives of substance abusers could receive help from a majority of the agencies but that most of the approaches to helping them were lacking in structure. Another result showed that relatives could not be accepted as clients at a majority of the agencies which presented a difficulty to working with relatives of substance abusers.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan ökar stadigt i Sverige. Genom folkhälsomyndighetens mätningar 2016 visade resultatet att 16 procent av befolkning lider av psykisk ohälsa. Det har framkommit att genom samtal med sjuksköterska kan den som lider av psykisk ohälsa få stöd och kraft till att egna förmågor stärks. En förutsättning för att kunna ge en god vård är att skapa en god vårdrelation mellan vårdare och patient. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa vad sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård upplever som vårdande i samtal med patient. Metod: Tio semistrukturerade intervjuer har genomförts och dessa har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas i tre kategorierna; Att känna engagemang för patienten, som belyser vikten av att lyssna och hörsamma patientens berättelse och förstå patienten utifrån dennes livsvärld. Det framkom att ett syfte för samtalet ses som viktigt. Vidare beaktades respekten för patientens integritet och förmågan att anpassa samtalen utifrån varje enskild individ. Skapa och fördjupa relationen, handlar om att trygghet och tillit i vårdrelationen är en förutsättning för ett vårdande samtal. Vidare uttrycks att en stadigvarande kontakt är gynnsamt för relationen och samtalen. Utrymme för utveckling, belyser vikten av patientens önskemål i samtalet, och samtalet som möjlighet till förändring. Slutsats: Studien visar på att sjuksköterskor upplever det vårdande samtalet som betydelsefullt. För att lyckas med detta behövs insyn i det vårdande samtalets betydelse och att det får ta tid att lära känna patienten. Utifrån studien kan slutsatsen dras att sjuksköterskorna har en god värdegrund med patienten i fokus. / Background: Psychological ill health is steadily increasing in Sweden. By the Public Health Authority's measurements in 2016, the result showed that 16 percent of the population suffered from mental health. It has been found that through talks with a nurse, the person suffering from mental health can get support and power to strengthen his / her own abilities. A prerequisite for being able to provide a good care is to create a good care relationship between caregivers and patients. Purpose: The purpose of this study is to highlight what nurses in psychiatric outpatients experience as carers in conversation with patients. Method: Ten semi- structured interviews have been conducted and these have been analyzed with a qualitative content analysis. Results: The result is presented in three categories; To feel commitment to the patient, describing the importance of listening and hearing the patient's story and understanding the patient based on his life. It is described that a purpose of the caring communication is considered important. Respect for the patient's integrity and the ability to adapt the conversation from each individual is described. Create and deepen the relationship, be sure that safety and trust in the care relationship is a prerequisite for a caring communication. It is expressed that a constant contact is favorable to the relationship and the conversation. Space for development highlights the importance of the patient's wishes in the conversation. As well as the conversation as a possibility of change. Conclusion: The study shows that nurses experience the caring communication as significant. In order to succeed, insight into the importance of caring communication needs to be taken and that it may take time to get to know the patient. Based on the study, the conclusion can be drawn that nurses have a good value base with the patient in focus.

Background: It´s obvious that stigma reduces life opportunities and make people act throughout an outcast role. Stigma enters spheres where it is made up to protect a group, but only results in painful feelings for the vulnerable. Individuals suffering from psychosis are exposed to discrimination because of fear and prejudices. These are applied upon individuals whereas they stigmatize themselves.  Aim: To investigate the experience of self-stigma and stigmas effects on life for patients suffering from psychosis. Method: 24 scientific articles have been used and analyzed together with Whittemore and Knalfs integrative method (2005) for the result in this literature review.   After formulating a problem literature has been searched, evaluated, and analyzed in four steps which are presented. The literature was found through databases, free searching compounds and through references. As a theoretic framework the figure Existentiell ensamhet hos personer med psykiska funktionshinder from the doctoral Berättelser om ensamhetens vardag has been used.  Results: The psychiatric contact, to be a psychiatric patient and being labeled with a psychiatric diagnosis affected the way individuals labeled themselves. Individuals wanted to be seen as unique and listened to. The diagnosis contributed to feelings of shame and affected self-esteem and self-ability. Through acceptance of the disease participants could become something different than just a patient in the psychiatric services. Through other people the participant’s self-image could be built up. Social stigmas were described in all levels of society and also within the family. Relationships were important and a link to live a normal life and recover. Normality was desirable and said to occur through activities such as work and studies. Discussion: Was discussed through relevant research and Anette Erdners figure Existentiell ensamhet hos personer med psykiska funktionshinder from the doctoral Berättelser om ensamhetens vardag.