Studiens syfte är att undersöka eventuella skillnader i användningen av tre centrala begrepp (missbruk, tungt missbruk samt öppenvård) inom missbruksvården. De frågeställningar som behandlas är; (I) Hur används de centrala begreppen; missbruk, tungt missbruk och öppenvård i texter kring missbruksvård? (II) Om det föreligger skillnader i användandet av de tre centrala begreppen, vilka likheter respektive olikheter kan urskiljas? (III) Hur kan begreppshanteringen utav de tre centrala begreppen förstås utifrån socialkonstruktivismen? Studien har genomförts som en litteraturstudie där resultatet har analyserats utifrån ett socialkon­struktivistiskt perspektiv. Resultatet tyder på att skillnader i begrepps­hanteringen utav de tre centrala begreppen förekommer samtidigt som också vissa likheter kan urskiljas. Definitionerna av missbruk skiljer sig åt genom att vissa definitioner behandlar konsumtionsmönster hos de som nyttjar drogen medan andra menar att missbruk ska ses som ett avvikande beteende. De flesta definitionerna kring missbruk berör dock i någon mån konsekvenser utav nyttjandet. Begrepps- användningen av tungt missbruk berör främst avgränsningar mellan narkotika­missbruk och tungt narkotikamissbruk. Gällande begreppet öppenvård tycks begreppsanvändningen vara samstämmig när det gäller dess yttre ramverk men skiljer sig åt när det kommer till diskussioner om hur snävt begreppet ska vara samt vilka insatser som bör inrymmas i det. / The study aims to examine possible differences in the use of three central concepts (substance abuse, heavy substance abuse and open care) within the substance abuse care. The issues addressed are (I) how is the three central concepts used in texts about substance abuse care? (II) if differences exists in the use of the three central concepts, which similarities and differences can be found? (III) how can the use of the three central concepts be understood from the basis of social constructionism? The study is a literature review and the results have been analyzed on the basis of social constructionism. The result indicates that differences in the concept handling occur. Differences in definitions of substance abuse is seen through that certain definitions treat consumption patterns while others definitions mean that it should be seen as deviance. Similarities can be seen as the majority of definitions around substance abuse concern consequences of the use. The use of the concept “heavy substance abuse” concerns mainly demarcations between drug abuse and heavy drug abuse. The concept handling of open care is coherent in the case of its extraneous framework however differences are found when it comes to how extensive the concept should be.

Sammanfattning Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka klienters erfarenheter av två former av missbruksvård. De undersökta verksamheterna är Alkohol- och narkotikagruppen, vilket är en öppenvårdsverksamhet i Lindesberg, samt Stiftelsen Bergslagsgårdar i Örebro, som bland annat arbetar med familjehemsvård för vuxna. Intervjuer har utförts med åtta klienter mellan 25 till 58 år, varav fyra berördes från varje verksamhet. Den kontextuella missbruksbakgrunden var varierad. Den semistrukturerade intervjuguiden har utformats utifrån studiens syfte, frågeställningar och tolkningsram. De teoretiska utgångspunkter som tillämpats är identitet, social värld samt copingstrategier. Tidigare forskning har studerats inom missbruksvård, motivation, tvång och frivillighet samt vilka nyckelingredienserna är för en lyckad missbruksvård.   Resultat och analys har uppdelats i tre teman:   1)      Synpunkter på vården, 2)      Upprätthållande av missbruksfrihet 3)      Social tillhörighet och förändring.   Resultatet indikerar en genomgående positiv inställning hos klienterna till vårdformerna och att motivationen är viktig för resultatet av vården. Motivationen har uppkommit antingen före vården inletts eller under vårdtiden, antingen som en följd av sociala förhållanden eller genom relationen till behandlaren. Slutligen antyder resultatet att kombinationen av vård tillsammans med någon annan social omständighet samverkat till upprätthållandet av missbruksfrihet. / Abstract The aim of this qualitative study is to examine client experience of two kinds of addiction treatment. The examined organisations were The Alcohol and Narcotic Group, which is an out-patient program in Lindesberg, and The Foundation of Bergslagsgårdar in Örebro, which specialises in family home treatment for adults. Interviews were conducted with eight clients between 25 to 58 years of ages, with four clients taken from each organisation. Each client had a contextual substance abuse variation. A semi-structured interview guide was formulated according to the aim of the study and the research questions, within an interpretive framework. The implemented theoretical contexts used are identity, social world and coping strategies. This study builds upon previous research pertaining to addiction treatments, motivation, forced or voluntarily care, and effective key ingredients within addiction treatments.   The result and analysis have been divided into three themes: 1)      Opinions about treatment 2)      Maintaining freedom from substance abuse 3)      Social inclusion and change The result indicates that client attitude is consistently positive towards treatment and that motivation is important for rehabilitation. Client motivation arises either before the treatment's start or during its duration, as a consequence of social conditions and/or through interaction with care givers. The result emphasises that a combination of care treatments coupled with other social conditions have produced clients with the ability to maintain freedom from substance abuse.

Background: There is earlier research in the field of recovery and from a patient perspective. However, it is relatively unexplored if you look within the specific group of patients who suffers from a psychotic disease, and in a context of what support the patient desire from the nurse in the open psychiatric care unit. Aim: To describe what type of support patient with psychotic disease would like from the nurse, in the open psychiatric care unit. Method: The study´s methodology is qualitative and inductive. The study is built on five interviews from patients in a psychiatric open care unit who suffers from psychotic diseases. The interviews have been analysed based on qualitative content analysis. Result: The result indicates that the patients express a desire that the nurse supports them in four areas to focus on health, to get support with its problems, to be able to tell and someone listens and through time given, be able to get to know the nurse, which is the foundation of comfort and stability. Conclusion: The result responds to the purpose of the study, and the result also reveals that it's a difference in what support´s requested between de two groups of patients, one with the severe mental illness and the other who´s studied -patients who suffers from psychotic disease. The conclusion is made by compare the earlier research with the result from this study. / Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området återhämtning och ur ett patientperspektiv. Det är däremot relativt outforskat om fokus riktas mot gruppen psykossjuka och i en kontext av vad de önskar för stöd av just sjuksköterskan inom ramen för den öppna psykiatrin. Syfte: Att beskriva vad patienter med psykossjukdom i den psykiatriska öppenvården önskar för stöd av sjuksköterskan i sin återhämtning. Metod: Studie bygger på fem intervjuade patienter som har kontakt med ett psykiatriskt öppenvårdsteam specialiserat på psykossjukdomar. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkommer att patienterna uttrycker en önskan om att sjuksköterskan ger stöd inom fyra huvudområden; att ha fokus på det friska, att få stöd med sina problem, att få berätta för någon som vill lyssna och att få tid att lära känna sjuksköterskan är grunden till en trygg och god relation. Slutsatser: Resultatet svarar på studiens syfte, utifrån resultatet i förhållande till tidigare forskning kan också slutsatsen dras att det är skillnad i vilket stöd som efterfrågas mellan gruppen ”svårt psykiskt sjuka”, som bakgrunden i huvudsak utgörs av, mot gruppen av psykossjuka personer.

Bakgrund: I Sverige utreds patienter med misstänkt cancer enligt Standardiserat Vårdförlopp. Det involverar många vårdgivare och professioner och kan vara en utmaning när det gäller personcentrerad vård. För patienter som utreds för matstrups- eller magsäckscancer innebär deras första SVF-besök i specialistvården en gastroskopi och mottagningsbesök. SVF-förloppet är en relativt ny vårdform och det finns inte så mycket beskrivet om patientens erfarenhet i litteraturen.   Syfte: Syftet med studien är att undersöka patienters erfarenhet av det första besöket inom den kirurgiska öppenvården hos patienter med matstrups- eller magsäckscancer inom SVF-förloppet som har en kurativ intention på deras behandling.   Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes för att besvara studiens syfte. Nio intervjuer har analyserats med tematisk analys.   Resultat: Den tematiska analysen resulterade två tema, ”visshet/vetskap skapar hanterbarhet” samt ”stöd och kompetens lugnar”.   Konklusion: Många aspekter spelar roll för patientens erfarenhet av besöket. Patientens tidigare erfarenheter påverkar hur deras vård i samband med första besöket upplevs. Information ska anpassas efter patienten. Anhöriga bör inkluderas vid besöket då de kan vara en viktig resurs för patienten. Sjuksköterskan bör arbeta personcentrerat, vara stödjande och kompetent samt skapa trygghet. Specialistsjuksköterskan spelar en viktig roll genom att bedöma och handlägga komplexa omvårdnadssituationer, leda och deltaga i forskning och förbättringsarbete. / Background: In Sweden, patients with suspected Oesophageal or Gastric cancerare evaluated accordingto a dedicated care bundle named Standardized Pathways protocol that includes both medical evaluations and information from different health careproviders. The first visitat the ambulatory care includes an upper GI endoscopy performed by the upper GI surgeon and a consultation with a highly specialized team.The whole process can be a challenge for the patient when it comes to patient-centredcare. This way of directing patients with suspicion of cancer is a relatively newform of care and and there are few reports describing the patient’s experience. Purpose: The purpose of the study is to investigate patients' experience of the first visit to the surgical ambulatory care of patients with Oesophageal or Gastric cancer within the Standardized pathwaysand has a curative treatmentplan. Method: A qualitative interview study with inductive approach was conducted to answer the purpose of the study. Nine interviews were analyzed using thematic analysis. Results: The thematic analysis resulted in two themes, “knowledge makes manageability” and “support and competence calms”. Conclusion: Many aspects matter in the patient's experience of the visit. The patient's past experiences affect how they perceive their care in connection with Standardized pathways. Information should be adapted to the patient. Relatives should be included during the visit as they can be an important resource for the patient. The nurse should work patient-centred, be supportive and competent, and make the patient feelsecure. The specialist nurse plays an important role by assessing and managing complex nursing situations, leading and participating in research and improvement.

Denna studie är en utvärdering av ett motivationsprojekt, vid namn motivationsgruppen, inom psykiatrisk öppenvård i Västerbottens län. Motivationsgruppens mål var att öka livskvalitén för patienter med långvarig psykisk ohälsa med gruppmotiverande samtal. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att belysa gruppdeltagarnas och samtalsledarnas erfarenheter av motivationsgruppen som helhet samt MI som samtalsmetod, med tonvikt på förväntningar och utfall samt specifikt positiva och negativa upplevelser. Metod: Tio intervjuer med två samtalsledare och tre gruppdeltagare har utförts vid två tillfällen, ett frågeformulär till gruppdeltagare har skickats ut samt information om gruppens samansättning (kön, diagnos, sysselsättning etc.) har inhämtats. En innehållsanalys har utförts på det insamlade materialet. Resultat: Visar att ingen livsstilsförändring har kunnat konstateras med hjälp av motivationsgruppen. Däremot har de intervjuade gruppdeltagarna redovisat en ökad socialisering och mindre isolering. Fikastunden har presenterats som den viktigaste aspekten med motivationsgruppen. Diskussion: Det finns möjligheter till utveckling av motivationsgruppen. Gruppdeltagarnas samt motivationsgruppens syfte överensstämde inte med varandra, vilket har problematiserat förutsättningarna. De positiva effekterna som bruten isolering har redovisat är mer förenligt med peer-supportkonceptet än motiverande samtal. Mer utvärdering angående motivationsgruppen behövs för att synliggöra eventuella livsstilsförändringar sker med hjälp av gruppen.

Bakgrund: Inom psykiatrisk omvårdnad används stödjande samtal som en omvårdnadsåtgärd. Det har framkommit i forskning att patienter upplever god effekt av stödjande samtal. Däremot saknas det forskning kring vad ett stödjande samtal är, utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad ett stödjande samtal är utifrån psykiatrisjuksköterskans perspektiv. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Psykiatrisjuksköterskor inom vuxenpsykiatrisk öppenvård har intervjuats i två regioner i sydvästra Sverige. Tio stycken semistrukturerade intervjuer har genomförts. Resultat: I resultatet framkommer att psykiatrisjuksköterskor anser att det stödjande samtalet ska stärka och identifiera patientens egna resurser. Relationen mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten är betydelsefull. Det stödjande samtalet beskrivs som otydligt, saknar struktur och syfte samt tenderar att ha en låg status då det ibland används i väntan på annan behandling. Samtidigt framkommer att det finns en stor frihet med det stödjande samtalet då det inte behöver anpassas till ramar som i en terapi. Konklusion: Det stödjande samtalet är en betydelsefull uppgift där psykiatrisjuksköterskan är bäst lämpad att utföra samtalet. Detta på grund av det omvårdnadsperspektiv psykiatrisjuksköterskan besitter. Det stödjande samtalet är en insats som bör prioriteras inom den vuxenpsykiatriska öppenvården. / Background: In psychiatric nursing, supportive conversations are used as a nursing measure. Research has shown that patients experience a good effect of supportive conversations. On the other hand, there is a lack of research on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Aim: The aim of this study was to shed light on what a supportive conversation is from the psychiatric nurse's perspective. Method: Qualitative method with inductive approach has been used. The data material has been analyzed with qualitative content analysis. Psychiatric nurses in adult psychiatric outpatient care have been interviewed in two regions in southwest of Sweden. Ten semi-structured interviews were conducted. Result: The results show that psychiatric nurses believe that the supportive conversation should strengthen and identify the patient's own resources. The relationship between the psychiatric nurse and the patient is of great importance. The supportive conversation is described as unclear, lacks structure and purpose and tends to have a low status as it is sometimes used while the patient is waiting for other treatment. At the same time, it becomes clear that supportive conversation offers a great deal of freedom as it does not need to be adapted to the framework as in a therapy. Conclusion: The supportive conversation is an important task where the psychiatric nurse is best suited to carry out the conversation. This is due to the nursing perspective of the psychiatric nurse. The supportive conversation is an initiative that should be prioritized in adult psychiatric outpatient care.

Drogberoende är ett folkhälsoproblem och det flesta känner någon som har ett problematiskt droganvändande, vissa utvecklar sjukdomen andra ligger i riskzonen. Vi anser att brukarperspektivet inom svensk beroendevård får för lite uppmärksamhet, brukarnas upplevelse av en samhällelig intervention bör tillvaratas bättre, detta för att komma till rätta med problematiken. Den här studien syftar således till att undersöka individer som utvecklat ett drogberoende och deras upplevelse av en behandlingsintervention samt hur socialtjänsten i tillhörande kommun varit behjälplig. Informanterna var tio män respektive sex kvinnor i åldern 31-67 och deras gemensamma nämnare är att de erfarit en behandling till följd av deras missbruk. Tillsammans har de genomgått 62 interventioner både inom öppenvården, institutionsvård och frivilligt deltagande på behandlingshem. Interventionerna har ägt rum i olika städer i Sverige. Studien har en kvalitativ metodik och en semistrukturerad intervjuguide har formulerats för att utforska informanternas upplevelse av behandlingen. Empiriskt data har strukturerats tematiskt och analyserats med hjälp av Michael J. Lambert´s Common factors theory. Upplevelsen av en behandlingsintervention uppskattas överlag som en positiv erfarenhet och för en del har det varit existentiellt nödvändigt, trots att de flesta inte håller total avhållsamhet idag. En negativ upplevelse tycks vara förekomsten av att intagna använder droger under behandlingen. Majoriteten av studiens informanter värdesätter att terapeuterna har egna erfarenheter av ett drogberoende. Tvångsvårdande interventioner ringaktades eftersom de upplevdes som paternalistiska och förtryckande. Upplevelsen av öppenvården är en tid som anses som värdefull, antalet informanter med erfarenhet av öppenvården var emellertid låg. Desto fler hade varit iväg på ett behandlingshem och uppskattade miljöombytet. En signifikant andel har tillhandhållits en gruppterapeutisk behandling, vilket upplevs som en positiv terapiform från hälften av urvalet. Ett faktum att hörsamma är att en betydande andel informanter saknade enskilda samtal. De kvinnliga informanterna hade föredragit att interventionerna var mer könssegregerade. Resultatet indikerar även på att socialtjänsten har en del förbättringspunkter inom vissa kommuner. Att nämna är att vissa informanter lovordade sina hemkommuner och upplever sina socialsekreterare som hjälpsamma.

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors och skötares upplevelser av möten med patienter i psykiatrisk öppenvård.   Bakgrund – I psykiatrisk öppenvård möter sjuksköterskor och skötare många olika människor med individuella behov. Sedan tidigare forskning har det framkommit att patienters känsla av trygghet uppkommer genom faktorer som personalens inställning och empati. Relationen mellan personal och patient är viktig för patientens känsla av att bli tagen på allvar samt att bli bekräftad. För personer som lever med psykisk sjukdom är det viktigt med en långsiktig relation som grundar sig i förtroende och öppenhet. En god relation kan byggas om personalen kan befinna sig på patientens nivå och få patienten att känna sig viktig och betydelsefull. En fungerande allians tar tid att utveckla, men den utgör sedan en god grund för ett gott samarbete och har goda effekter på psykisk ohälsa.   Design – Kvalitativ design med fenomenologiskt förhållningssätt användes.   Metod – 8 intervjuer genomfördes med sjuksköterskor och skötare i psykiatrisk öppenvård på tre öppenvårdsmottagningar i norra Sverige under december 2015 – februari 2016 och analys gjordes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat – I psykiatrisk öppenvård ansågs relationen mellan vårdare och patient utgöra en stor grund, och fram för allt att det var en trygg relation. Denna trygghet kunde bland annat skapas genom vårdarnas tillgänglighet till patienterna. Fyra kategorier identifierades; Bemöta patienter, Upplevelser av att göra bedömningar, Upplevelser av att vara i patientens hemmiljö och Upplevelser av att arbeta i öppenvård.   Slutsats – Det arbete som sjuksköterskor och skötare utför genom möten med patienter i psykiatrisk öppenvård är betydelsefullt för så många människor med psykisk ohälsa. Genom att få ta del av vårdarnas upplevelser kan det bidra med ökad förståelse om deras betydelse för patienternas psykiska mående. Men samtidigt deras utsatthet då de kan försättas i problematiska situationer. Resultatet kan på så sätt bidra till att relevanta utbildningar och insatser kan identifieras och förhoppningsvis implementeras i verksamheterna. / The aim of this study was to investigate the nurses and assisted nurse mentals experiences of encounters with patients in psychiatric outpatient care.   Background – In psychiatric outpatient care nurses and assisted nurse mentals meets many different people with individual needs. Since previous research has shown that patients' sense of security generated by factors such as staff attitude and empathy. The relationship between staff and patients is important for the patient's feeling of being taken seriously and to be confirmed. For people living with mental illness, it is important to have a long-term relationship based on trust and transparency. A good relationship can be built if the staff can be at the patient level and make the patient feel important and significant. A working alliance takes time to develop, but it then forms a good basis for a good working relationship and has good effects on mental health.   Design – A qualitative design with a phenomenological approach was used.   Method – 8 interviews were conducted with nurses and assisted nurse mentals in psychiatric outpatient care in three outpatient clinics in northern Sweden during December 2015 - February 2016 and analyzed using qualitative content analysis.   Results – In psychiatric outpatient care the relationship between caregiver and patient was considered as a significant basis, and above all that it was a secure relationship. This security could, among other things be created by carers’ availability to patients. Four categories were identified; Meet patients, Make the right assessments, Be in the patient's home environment and Work in outpatient care.   Conclusion – The work that nurses and assisted nurse mentals carrying through in their meetings with patients in psychiatric outpatient care is important for so many people with mental illness. By getting the benefit of carers’ experiences it may contribute to a better understanding of their importance to the patients’ psychological being. But at the same time their vulnerability as they can be placed in problematic situations. The results can therefore contribute to relevant educations and initiatives can be identified and hopefully implemented in the clinics.

Bakgrund: Barns delaktighet i sin vård uppmuntras i flera lagar. Forskning visar att sjuksköterskor upplever det som viktigt att barnet är delaktig i sin vård och att delaktigheten måste anpassas efter barnets mognad. Inom psykiatrin har forskning visat att barns delaktighet är svårare att tillgodose. För sjuksköterskor finns det olika vårdmodeller att arbeta efter och även utarbetade delaktighetsmodeller för att synliggöra barns delaktighet. Sjuksköterskors erfarenhet av barns delaktighet inom den svenska öppenvårdspsykiatrin finns det fortfarande behov av att utforska.  Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av barns delaktighet i sin vård inom barn och ungdomspsykiatrisk öppenvård.  Metod: Kvalitativ intervjustudie utförd med Stimulated Recall Interview. Totalt 12 stycken sjuksköterskor intervjuades och det transkriberade materialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i två huvudkategorier: Att anpassa det unika mötet och Att balansera mellan barnet och föräldrarna.  Slutsats: Sjuksköterskorna inom barn och ungdomspsykiatrins öppenvård arbetar aktivt för att göra barn delaktiga i sin vård. Detta ansågs som både viktigt och centralt i deras yrkesutövning. De använde sig själva och relationen till barnet som en del i att göra barnet delaktig. Anpassningar i mötet med barnet var en del av det dagliga arbetet. Sjuksköterskor upplevde att de behövde balansera på en fin linje mellan barn och föräldrar. Detta kunde ses som ett etiskt dilemma. / Background: Children's participation in their care is encouraged in several laws. Research suggests that nurses experience that it is essential that the child is involved in their care, and that the involvement must be adjusted depending on the maturity of the child. Within child psychiatry, research shows that participation is more difficult to achieve. For nurses there are different care models to work from, and even models of participation to make children's participation visible. Nurses’ experiences of children's participation within the Swedish psychiatric outpatient care, is so far an unexplored area. Method: Qualitative interview study with 12 participants. Implemented through the method Stimulated Recall Interview. The transcribed data was analyzed with content analysis. Purpose: To highlight nurses experiences of children´s participation in their care within child and adolescent psychiatric outpatient clinics. Results: The findings resulted in two main categories: To adapt the unique meeting and To balance between the child and the parents. Conclusions: Nurses at child and adolescent psychiatric outpatient clinics work actively to make children involved in their care. This was experienced as important and central in their professional practice. They used themselves and the relationship with the child as a way to make the child involved.  Adaptations in the meeting with the child was part of the daily work. Nurses experienced that they had to balance on a fine line between the children and the parents. This could be seen as an ethical dilemma.

The aim for this study was to investigate how young adults describe their emerging adulthood, when coming from problematic teenage years. Three people around the age of 25 were interviewed. They had experience of non-institutional community care during their teenage years. To capture the narrative the informants gave of their youth, a life course perspective and resilience theory was used to understand if and how they have managed stress and adversity in their life. The study shows similarities to earlier studies on youth leaving institutional care or foster care, with heightened risk of school failings, shortened transition between youth and adulthood and a continued problematic life situation. The study shows the importance of meaningful relations outside of the family context. Transition periods and other turning points offers the possibility to explore new roles and with time incorporate the interventions of the non-institutional community care which can lead to personal growth.