Bakgrund: Personer med bipolärt syndrom utgör en stor riskgrupp för suicid. Sjuksköterskor arbetar aktivt, på olika sätt, med att förebygga suicidal problematik. Detta arbete är svårt och komplext, men kan underlättas genom att ha en gemensam plan vid försämring. Personerna med bipolärt syndrom lägger stor vikt i att ha en fast sjuksköterskekontakt, ha någon att prata med. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av suicidprevention för vuxna personer med bipolärt syndrom, inom psykiatrisk öppenvård. Metod: Metoden som användes  i denna studie var en kvalitativ innehållsanalys. En semistrukturerad intervjuguide användes för att inhämta data. Data insamlades med hjälp av intervjuer. Resultat: I resultatet framkommer fyra kategorier och sammanlagt tio subkategorier. Följande huvudkategorier redovisas i resultatdelen; att vara närvarande och uppmärksam i stunden, att sträva efter en hållbar relation, att hänga med i svängarna och att skapa balans i vardagen. Slutsatser: Det suicidpreventiva arbetet för personer med bipolärt syndrom är svårt och ofta krävande. Detta beror mycket på syndromets komplexitet och det skiftande måendet. Stora krav ställs på sjuksköterskans arbete att skapa en relation, men också att involvera anhöriga i vården. Förebyggande åtgärder är viktiga ytterst signifikant för att förhindra suicid. Det gäller att motivera och belysa de aspekter i personens livsvärld som faktiskt fungerar, i främjandet av personens återhämtning. / Background: People with bipolar syndrome are a major risk group for suicide. Nurses work actively, in various ways, to prevent suicidal problems. This work is difficult and complex, but can be facilitated by having a common plan for deterioration. The people with bipolar syndrome attach great importance to having a permanent nurse contact, having someone to talk to. Objective: The aim of the study was to describe the specialist nurses' experiences of suicide prevention for adults with bipolar syndrome, in open psychiatric care. Method: The method used in this study was a qualitative content analysis. A semi-structured questionnaire was used to collect data. Data were collected using interviews. Result: The result shows four categories and a total of ten sub-categories. The following main categories are reported in the results section; to be present and attentive at in the moment, to strive for a sustainable relationship, to keep up with the turns and to create balance in everyday life. Conclusions: The suicide prevention work for people with bipolar syndrome is difficult and often demanding. This is very much due to the complexity of the syndrome and the changing mood. Great demands are placed on the nurse's work to create a relationship, but also to involve relatives in the care. Preventive measures are e extremely significant in preventing suicide. It is about motivating and highlighting the aspects of the person's life world that actually work, in promoting the person's recovery.

Background: Parents have both a right and an obligation to decide in matters concerning children. At the same time, children have been given a stronger position in healthcare (settings). Research shows low agreement regarding children's and parents' attitudes to children's symptoms and treatment goals. The disagreement has importance for treatment outcomes and prognosis, as well as requiring adaption and strategies from the nurse. Purpose: The aim of the study was to describe nurses experience of nursing in the event of disagreement between children and parents in child and adolescent outpatient mental health care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used. Eleven semi-structured interviews were conducted and data was analyzed based on qualitative content analysis. Results: The results are summarized in three categories: Balancing between children and parents 'perspectives, willingness to consider the child's perspective and willingness to consider parents' perspectives. Conclusion: Nurses described that it was a challenge to act so that both children and parents' needs were satisfied. They wanted to take the child's perspective and at the same time wanted to maintain a good relationship with the parents. Depending on the situation, the nurse alternated between acting as a representative for either the parents or children. Lack of strategies to handle disagreement led to feelings of frustration and incompetence. / Bakgrund: Föräldrar har både en rättighet och skyldighet att bestämma i frågor somrör barn. Samtidigt har barn och ungdomar fått en starkare ställning i vården.Forskning visar låg överensstämmelse avseende barns och föräldrars inställning tillbarnens symtom och behandlingsmål. Oenigheten har i sig betydelse förbehandlingsutfall och prognos och kräver anpassning och strategier frånsjuksköterskan. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter avomvårdnad vid oenighet mellan barn och vårdnadshavare inom barn- ochungdomspsykiatrisk öppenvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metodoch en induktiv ansats. Elva semistrukturerade intervjuer genomfördes och dataanalyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet sammanfattas itre kategorier: Balansera mellan barn och föräldrars perspektiv, en vilja att beaktabarnets perspektiv samt en vilja att beakta föräldrars perspektiv. Slutsats:Sjuksköterskor beskrev att det var en utmaning att agera så att både barn ochföräldrars behov tillgodosågs då de å ena sidan var måna om att ta barnets perspektivoch samtidigt ville behålla en god relation till föräldrarna. Beroende på situationpendlade sjuksköterskan mellan att agera ombud för antingen föräldrar ochbarn. Avsaknad av strategier att bemöta oenighet gav upphov till känslor avfrustration och maktlöshet.

Bakgrund: Den psykiatriska öppenvården präglas av låg bemanning och långa vårdköer. Det finns stora svårigheter med att både rekrytera och behålla personal, vilket har medfört minskad kompetens och en mer krävande vårdmiljö. När vårdkvaliteten har minskat faller fler patienter “mellan stolarna”. Vissa sjuksköterskor har en tro på att vården kan utvecklas, och de vågar göra saker annorlunda. De kan även övertyga sina kollegor att göra saker annorlunda, speciellt när omvårdnaden står på spel. Dessa sjuksköterskor står ut och går mot strömmen, de bryter normer och regler. Deras önskan är att förbättra vården för patienterna samtidigt som de vill bidra till en mer positiv arbetsmiljö för sina kollegor. Dessa sjuksköterskor kallas för “rebellsjuksköterskor”. Genom denna studie kan en ökad förståelse fås för dessa rebellsjuksköterskor, och hur de ska uppnå sin önskan om att utveckla patientarbetet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av rebelledarskap i psykiatrisk öppenvård. Metod: Studien har genomförts genom deskriptiv design med kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med 9 sjuksköterskor med erfarenhet av rebelledarskap i den psykiatriska öppenvården. Resultat: Resultatet består av trehuvudkategorier (1) Att rebellsjuksköterskan önskar stöd i sitt arbete (2) Att rebellsjuksköterskan har förmågan att hantera motstånd (3) Att rebellsjuksköterskan är självständig och tar ansvar för patientens vård. Slutsats: Genom att hitta lösningar för att göra vården mer anpassad efter patientens behov kan en rebelledare bidra till att utveckla den psykiatriska öppenvården. Sjuksköterskors rebelledarskap har inte tidigare belysts inom denna kontext. Mer forskning behövs för att ta reda på vilket sätt rebellsjuksköterskans arbete påverkar en patients återhämtningsprocess. Genom att påvisa en positiv effekt finns en större möjlighet att mer utrymme kan fås för vidare utvecklingsarbete.

Mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem, där internationell forskning visar att mäns våld mot kvinnor tenderar att öka under samhällskriser. Syftet med studien är att undersöka om öppenvårdens praktiska arbete med våldsutsatta kvinnor såväl påverkades som förändrades av covid-19-pandemin. Studien syftar också till att undersöka om socialarbetare inom öppenvården upplever att mäns våld mot kvinnor förändrades under pandemin och i så fall hur. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fem socialarbetare inom öppenvården. För att analysera resultatet har tematisk analys tillämpats, med grund i de teoretiska begreppen handlingsutrymme, organisatorisk resiliens, makt och kontroll samt social isolering. Studien visar att våld gentemot kvinnor ökade och blev grövre under pandemin till följd av de restriktioner som infördes, samtidigt som färre kvinnor sökte hjälp för sin utsatthet under pandemin. Vidare förändrades öppenvårdens praktiska arbete på grund av pandemins restriktioner, gällande ett digitaliserat klientarbete och anpassade arbetssätt. Slutligen konstateras det att öppenvårdens praktiska arbete med våldsutsatta kvinnor återgått till hur det var innan pandemin, samtidigt som nya digitala möjligheter har uppkommit. Våldet har även ökat efter pandemin, vilket medfört att öppenvården idag har ett större fokus på våld samt bristfälliga resurser. / Men's violence against women is an extensive social problem, where international studies implies that men’s violence against women tend to increase during crises in the society.The aim of this study is to examine if the practical work in the open care with female victims of domestic violence was affected and changed due to the covid-19-pandemic. The study also aims to examine whether social workers in the open care experience that men's violence against women changed during the pandemic and if so how. The study is based on semi-structured interviews with five social workers in the open care. Thematic analysis has been applied to analyze the results, based on the theoretical concepts: capacity for action, organizational resilience, power, control and social isolation. The study indicates that the violence increased during the pandemic and was more severe due to the effects of the pandemic restrictions. Furthermore, the study found that although the violence increased, fewer victims sought aid during the pandemic. The pandemic also changed the practical work in the open care, regarding digitized client work and adapted working methods. Finally, the practical work in aid of abused women at the open care has mostly returned to pre-pandemic ways. However, digital opportunities have emerged. The domestic violence has also increased after the pandemic, resulting in a larger focus on violence and lack of resources in the open care today.

Multiprofessionella team i rehabiliteringsverksamheter kräver att patienter kontinuerligt uttrycker sina önskningar och behov för att teammedlemmar ska kunna arbeta personcentrerat. För patienter med kommunikativa svårigheter kan det uppstå hinder i vårdsammanhang i form av minskad delaktighet gällande sin vård. För att effektivisera kommunikationen och motverka låg delaktighet behöver anpassningar göras. Anpassningar kan komma i form av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) eller andra strategier som underlättar ett samtal för båda samtalsparter. Föreliggande studie undersöker interaktionen mellan logopeder och patienter med kommunikativa svårigheter med respektive utan AKK under vårdbesök. Studien innefattar dessutom vårdpersonals samt patienters upplevelser avseende AKK och kommunikation.  Materialet bestod av videoinspelningar av två behandlingsbesök med två logopeder och två patienter som använder AKK. I samband med videoinspelningarna intervjuades även patienterna. Därtill inkluderades intervjuer med tio deltagare som representerade fem olika professioner. Det inhämtade videomaterialet analyserades med hjälp av multimodal interaktionsanalys och intervjuerna analyserades tematiskt. Resultatet som framkom i studien indikerade att interaktionen mellan vårdpersonal och patienter generellt förbättras vid AKK-användning. Däremot finns faktorer som påverkar effektiviteten av AKK-användningen, till exempel vad det är för omgivning, patientens motivation, frustration respektive insikt om kommunikationssvårigheterna samt vårdens bemötande och vilka anpassningar som tillämpas. Intervjuerna med vårdpersonalen visade att logopeden har en betydande roll inom teamet i relation till att öka kunskapen och medvetenheten avseende hur man samtalar med patienter med kommunikativa svårigheter. Videoinspelningarna och tillhörande patientintervjuer stöttade flera aspekter som framkom i vårdpersonalintervjuerna samtidigt som de bidrog med ytterligare perspektiv. Slutsatsen som dras i föreliggande studie är behovet av ökad kunskap avseende kommunikation och AKK, vilket kan leda vidare till ett tätare samarbete mellan teammedlemmar som arbetar med patienter med kommunikativa svårigheter. Slutligen är det av vikt att betona att kommunikativa svårigheter inte endast beror på en patients insjuknande, utan de blir mer påtagliga när goda förutsättningar i olika sammanhang inte finns. / Multiprofessional teams within rehabilitation clinics are dependent on patients verbalizing their needs and wishes in order for the team members to work with a person-centered approach. Patients with communication difficulties may experience reduced participation regarding their own healthcare. Therefore, it is important that adjustments are implemented to increase communication efficiency and the patient’s participation. The adjustments can be Augmentative and Alternative Communication (AAC) or other strategies that facilitate a conversation between the participants. The present study investigated interaction between speech and language pathologists (SLPs) and patients with communication difficulties with or without AAC during a medical appointment. The study also investigates experiences of healthcare professionals and patients regarding communication and AAC.  The data consisted of video recordings of two treatment visits between two SLPs and two patients that use AAC. The patients were interviewed after the visit. The data also consisted of interviews with ten participants that represented five different professions that regularly work with patients who use AAC. The video data was analyzed using multimodal interaction analysis and for analysis of the interviews with professionals, thematic analysis was employed. The findings indicated that the interaction between healthcare professionals and patients was improved when AAC was used. There were, however, factors that may affect the effectiveness of AAC, such as the type of environment, the patient’s motivation, frustration and an awareness of the communication difficulties, as well as healthcare providers’ attitudes and adjustments that are implemented. Analysis of the interview conducted with healthcare providers demonstrated the vital role of the SLP in a team in regard to improving knowledge and awareness of how to communicate with patients with communication difficulties. The video recordings with complementary patient interviews supported many aspects that emerged in the interviews with healthcare providers. Video analysis also contributed to additional perspectives.  Results of the present study imply that there is a need to improve the knowledge of communication and AAC in interprofessional teams, which could also lead to enhanced collaboration between team members. Lastly, it is of importance to highlight that communication difficulties are not solely due to a patient’s illness.  Communication difficulties become more pronounced when various contextual conditions are not favorable.

Psykisk ohälsa är ett globalt problem och unga vuxna är en särskilt utsatt grupp. Mental Health Literacy (MHL) är en modell som innefattar fyra komponenter avseende psykisk hälsa och ohälsa. God MHL bidrar till att stärka psykisk hälsa och kan vara en förutsättning för tidig upptäckt och behandling av psykisk ohälsa, det är därför viktigt med en större förståelse för unga vuxnas MHL ur ett omvårdnadsperspektiv. Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenheter av unga vuxnas MHL. En kvalitativ metod med abduktiv ansats användes. Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes på allmänpsykiatriska specialistmottagningar för vuxna och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra teman: erfarenheter av unga vuxnas förståelse att kunna uppnå och upprätthålla god psykisk hälsa, erfarenheter av unga vuxnas förståelse för psykiatriska tillstånd och hur de behandlas, erfarenheter av unga vuxnas upplevelse av stigma relaterat till psykisk ohälsa samt erfarenheter av unga vuxnas hjälpsökande. Unga vuxna har en ökad kunskapsnivå gällande psykiatriska tillstånd men en bristfällig förmåga att omsätta kunskapen till ett adekvat självomhändertagande. Vissa diagnoser var mer stigmatiserande och det fanns oklarheter angående hjälpsökande. Sjukvårdens kunskap om unga vuxnas MHL behöver förbättras för att främja god personcentrerad omvårdnad. Forskning inriktad på implementering av personcentrerad psykiatrisk vård behövs. / Mental illness is a global problem, and young adults is a vulnerable group. Mental Health Literacy (MHL) is a model that includes four components relating to mental health and illness. High levels of MHL contributes to strengthening mental health, can prerequisite early detection and treatment of mental illness, it´s therefore important to increase understanding of young adults’ MHL from a nursing perspective. The aim of the study was to explore mental health nurses’ experiences of MHL among young adults. Qualitative method with an abductive approach was used. The datamaterial was analyzed with qualitative content analysis. Ten semi-structured were conducted at psychiatric specialist clinics for adults. The results showed four themes: experiences of young people’s understanding for obtaining and retaining mental health, experiences of young people’s understanding of mental illness, experiences of young people and stigma in relation to psychiatric conditions, and experiences of young people’s help-seeking. Young adults have an increased knowledge regarding psychiatric conditions but lack ability to convert the knowledge into adequate self-care. Some diagnoses are more stigmatizing, and there´s uncertainty where the young adults can receive help for their mental illness. The health care organization needs better knowledge of young adults' MHL to promote psychiatric person-centred care.

Bakgrund: Rytmisk insmörjning enligt Wegman/Hauschka (RI) är en beröringsterapi inom antroposofisk vård. RI utförs av sjuksköterskor inom landstingsfinansierad integrativ vård. Patienter får RI i primärvård, öppenvård och slutenvård. Det centrala i den antroposofiska synen på kropp, hälsa och lidande överrensstämmer i stor utsträckning med den vårdvetenskapliga livsvärldsteorin. Syfte: Att belysa hur patienter som fått eller får RI i öppenvård upplevt att behandlingen har påverkat dem. Metod: Kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2012) baserad på semistrukturerade intervjuer med fem patienter.   Resultat: Patienter som fått RI i öppenvård upplevde att deras hälsa förbättrades kroppsligt, själsligt och andligt. Kroppsligt lidande som smärta, nedsatt lungfunktion, tarmbesvär och sömnsvårigheter förbättrades. Själsligt och existentiellt lidande minskade i form av förbättrade kognitiva funktioner och ökad möjlighet att känna avslappning, avgränsning, mening, hopp, bekräftelse, trygghet samt livskraft. Slutsats: I denna studie på patienter i öppenvård liksom i tidigare studier på patienter i slutenvård upplevs RI kunna stärka hälsan kroppsligt, själsligt och existentiellt. RI är en vårdaktivitet där patienten bemöts utifrån ett helhetsperspektiv och vårdvetenskaplig teori omsätts i praktik. Större, jämförande studier med till exempel kontrollgrupp utan behandling eller med läkemedelsbehandling eller samtalsterapi liksom studier över tid är nödvändigt innan RI kan integreras i större utsträckning inom dagens hälso- och sjukvård. / Background: Rhythmical Einreibungen according to Wegman/Hauschka (RE) is a soft massage therapy for use in medicine and nursing extended through anthroposophy. RE is practiced by nurses working with integrative health care in the public financed health system, both with inpatients and outpatients (e.g. in primary care). The ontological definitions of caring science grounded in lifeworld theory of the human body, health and suffering is to a high extent corresponding with anthroposophic medicine. Aim: To explore how outpatients receiving RE have experienced that the therapy have affected them. Method: A quality content analysis, according to Lundman and Hällgren Graneheim (2012), based on semi structured interviews with five patients. Results: A decrease in physical suffering such as pain, reduced lung capacity, IBS and sleeping disorders was experienced. Psychological and spiritual improvement was experienced in cognitive functions, sense of relaxation, meaning, hope, confirmation, security and vitality. Improved health was experienced despite severe illness. Conclusion: RE is a therapy where caring science seems to be put in practice. This study on outpatients receiving RE indicates that it may improve health physically, psychologically and spiritually. The results match with earlier studies on inpatients receiving RE. Further studies, e.g. in comparison with psychotherapy or medical treatments, would be of great interest.

<p>Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.</p><p> </p>

Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på om KASAM-begreppet, trots att det har några år på nacken, fortfarande ses som betydelsefullt. Vi utgick från personalens perspektiv gällande KASAM's betydelse för barn 0-12 år, placerade på institution eller med någon form av insats från öppenvården. Genom kvalitativa intervjuer tog vi del av personalens erfarenheter av KASAM's betydelse för barnen, hur de arbetar och om de metoder de använder sig av , ger möjlighet att skapa en känsla av sammanhang för barnen. Vid tolkningen av vårt intervjumaterial utgick vi från tre teman baserade på våra frågeställningar. Det som framkom av materialet var att KASAM har stor betydelse för barnens välbefinnande. KASAM-begreppet är högst närvarande i de metoder som används inom verksamheterna, även om personalen inte talar om det i termer av KASAM.

The aim of this study was to examine how social services work with home-based solution which aim to replace residential care for children and youth. Furthermore, our intention was to see how social services argue for the interventions through policy documents and interviews. The data consisted of policy documents from eleven municipalities and two interviewees with three professionals. The result of the study was processed through a qualitative content analysis and was analysed in relation to previous research, systems theory and institutional theory. The study presented that social services strive to replace placements with other alternatives at home. Interventions, such as home-based solutions and qualified home-based care and family-oriented methods was central in the study. The analysis of the collected material resulted in three approaches to the case “alterative to placements”: home care, efficiency and eclecticism. Furthermore, it showed that home-based solutions develop in order to receive more financial gains. On the other hand, there is also an uncertainty in the way the interventions should be implemented since they are under process. One conclusion is that it is ambiguous whether home-based solutions aim to replace institutional care or if they apply as supplementary intervention for children and youth. Regardless, the municipalities described that they want to develop comprehensive home-based solutions that enable the child to grow up in his or her home environment, if not for the rights of the child and for the parents, for a sustainable social service. / Syftet med fallstudien var att undersöka hur socialtjänsten i Sveriges kommuner argumenterar för öppenvårdsinsatser som ett alternativ till placeringar av barn och unga. Vidare har intentionen varit att undersöka hur socialtjänsten genom måldokument och intervjuer argumenterar för sina insatser. Som datainsamlingsmetod användes elva måldokument följt av två intervjuer med tre informanter. Studiens resultat bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys och analyserades i relation till tidigare forskning, systemteori samt institutionell teori. Resultatet utgörs av en fallbeskrivning bestående av tre förhållningssätt till ”alternativ till placering”: vård på hemmaplan, kostnadseffektivisering och eklektism. Studien visade att socialtjänsten har ett flertal insatser att tillgå för att minska placeringar men att insatserna varierar mellan kommunerna. Det framgick att kommuner framförallt vill tillämpa omfattande öppna insatser på hemmaplan för att ersätta placering utanför det egna hemmet. Begrepp som hemmaplanslösningar och kvalificerad vård på hemmaplan återfinns i måldokumenten där kommunerna skriver att de vill utveckla och implementera familjeorienterade metoder. Vidare beskriver kommunerna att utvecklingen av insatser på hemmaplan är kopplade till mindre kostnader för kommunerna. Dessutom framgick det att öppenvårdsinsatser är under en pågående process och att det finns en otydlighet kring hur insatserna ska genomföras. Slutsatsen är att det är tvetydigt om öppenvårdsinsatser används i syfte att ersätta institutionsvård eller om de tillämpas som kompletterande insatser till barn och unga. Oavsett fanns det i det insamlade materialet en beskrivning av att utveckla omfattande öppenvårdsinsatser som möjliggör att barnet kan växa upp i sin hemmiljö, om inte för barnets bästa, för att resurserna ska räcka till.