Tappningsstrategin för Vänern ändrades i ett beslut från Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Vattenfall AB, på uppdrag av regeringen år 2008. Detta gjordes för att minska risken för översvämningar i Vänern.  Åtgärden var föreslagen av Klimat- och sårbarhetsutredningen, som försökt utreda konsekvenser av klimatförändringar för Vänern i ett framtida förändrat klimat. I utredningen används en metod för att mäta kostnader. Metoden är en kostnads-nytto-analys (Cost-Benefit-Analysis; CBA) som användes för att utvärdera bland annat Vänern med omnejd. Enligt denna uppsats saknas det värdering för naturmiljö och sociala faktorer i denna utredning. Denna uppsats försöker kommentara detta faktum. Det behövs andra, eller möjligtvis förändrade metoder för att kunna värdera naturmiljön. Uteblivna ekologiska och biologiska värderingar, får konsekvenser för helheten. Den förminskade vattenamplituden kommer att få konsekvenser som ej blivit värderade, den grund som beslut fattas på är då inkomplett vilket leder till att besluten också får konsekvenser som kan vara mycket kostsamma för samhället. Denna uppsats efterfrågar via intervjuer samt en litteraturstudie, vilka ekologiska värden som förväntas påverkas och vilka metoder som kan användas eller bör användas för att uppnå en helhetssyn. Det saknas idag tillräckliga data för att ge en konsekvensanalys av denna åtgärd. Därför borde man i enlighet med denna uppsats avvaktat med ny vattenregim i Vänern, tills alla fakta i målet finns att tillgå. / The water amplitude of the lake Vänern was lowered by a decision by the County Administrative board of Västra Götaland, this was carried out by the electric company Vattenfall AB in the year 2008. This was done to reduce the risks of severe flooding’s. The procedure was recommended by the report “Climate and vulnerability”. This will have adverse effects on the natural values around Vänern. The method used in the report was the Cost-Benefit-Analysis (CBA) method. In this valuation method, it is very difficult to value natural values according to their monetary value since the method itself lacks the procedures to do so properly. And also the investigators chose to not value these in a monetary sense because of the difficulties in doing so. This thesis questions through interviews and an extensive literature study why this came to pass, and how and why the natural values of the lake Vänern could have been valued. The possibility that the adverse effects on the natural values around the lake is diminishing is a fact not implemented in the report makes the proceeding decision to lower the water amplitude of Vänern, makes it difficult to determine the final consequences.

With an intensification of heavy rain events in a changing climate and a rapid urbanization the risk for pluvial flooding is increasing in our societies. Pluvial flooding, which is formed when the rainfall rate exceeds the infiltration or drainage rate, can occur rapidly and cause great damages, large economic losses and possibly risk human lives. This kind of flooding is difficult to predict since it is caused by short-term and often local processes, but preventive measures and more robust infrastructure developed over the last decades have decreased the risk of the most severe damages. One way to prevent damage is to map risk areas and take measures by performing a cloudburst modelling, which can be done as a 2D hydraulic modelling. Common practice in cloudburst modelling today is to use a uniform design storm, often the Chicago Design Storm (CDS), with the same hyetograph applied evenly over the whole model area. Even though rain is not spatially uniform this assumption might be valid for more stratiform frontal rain. Intense rain events however have a higher spatial variation in rain intensity, and an assumption like this might significantly affect the results. This study aimed to investigate the effect of the spatial variation in rain intensity on the modelled hydraulic response from an intense rain event. It was performed through a case study of the cloudburst in Gävle, Sweden, in August 2021. A 2D hydraulic model of the city was prepared in the software MIKE 21 Flow Model FM and the cloudburst event was simulated with a spatially varied rainfall input, based on radar data from the event with a 2x2 km resolution, and with spatially uniform rainfall input both with the temporal variation in rain intensity from the event and with a Chicago Design Storm, all with the same total volume. The scenarios were evaluated in terms of proportion of the model area being flooded, the average maximum flooding depth and by mapping the difference in flooding depth over the whole area. The results showed that the spatial variation of rainfall input had a significant effect on the hydraulic response in the city and that assuming a uniform rainfall might lead to an underestimation of the flooding depths in parts of the model area compared to a varied one. The average flooding depth was only a few percent higher for the spatially varied rain compared to the uniform rain with a similar time variation, but in large central areas of the city the model with the uniform rain underestimated the maximum flooding depth by 5-35%. The uniform CDS rain was seen to both over- and underestimate the flooding depth, but in the central and flooded parts of the city underestimation dominated. This points out a risk of using uniform design storms in cloudburst modelling, since a spatially varied rain of the same volume could give more severe effects than the simulated response and that using a uniform design storm potentially introduces an uncertainty in the modelled results that could be important to point out and further quantify. / Med en intensifiering av häftiga regnväder i ett förändrat klimat och en allt snabbare urbanisering ökar risken för pluviala översvämningar i våra samhällen. Pluviala översvämningar, som skapas av att regnintensiteten är högre än infiltrations- eller dräneringshastigheten, kan uppstå plötsligt och orsaka stora skador, ekonomiska förluster och även i värsta fall riskera människoliv. Denna typ av översvämning är svår att förutse eftersom den orsakas av snabba och ofta lokala processer, men förebyggande åtgärder och mer robust infrastruktur som har utvecklats de senaste decennierna har minskat risken för de allvarligaste skadorna. Ett sätt att förebygga skador är att kartera riskområden genom skyfallsmodellering, till exempel med en tvådimensionell hydraulisk modell. Praxis idag är att använda spatialt uniforma typregn vid skyfallsmodellering, där samma hyetograf appliceras jämnt över hela modellområdet. Detta antagande kan ge giltiga resultat för mer stratiforma frontregn, men intensiva regn, skyfall, har generellt sett en hög spatial variation i intensiteten vilket gör att antagandet skulle kunna påverka resultatet signifikant. Denna studie syftade till att undersöka effekten av den spatiala variationen i regnintensitet på den simulerade hydrauliska responsen från ett intensivt regn och den utfördes som en fallstudie av skyfallet i Gävle 17-18 augusti 2021. En 2D hydraulisk modell av Gävle förbereddes i programmet MIKE 21 Flow Model FM och simuleringar utfördes med en spatialt varierad regnindata, baserad på radardata från tillfället med en 2x2 km upplösning, och med spatialt uniforma regnindata både med den verkliga tidsvariationen och med en Chicago Design Storm (CDS), alla med samma totala volym. Skillnaden mellan scenarierna utvärderades genom att jämföra andel översvämmat modellområde, medel av maximala översvämningsdjupet och en kartering av skillnaden i översvämningsdjup över hela modellområdet. Resultaten visade att den spatiala variationen i regnindatan hade en signifikant effekt på den simulerade hydrauliska responsen i staden och att antagande om uniform regnintensitet kan leda till en underskattning av översvämningsdjupen i modellområdet jämfört med ett varierat regn. Medelvärdet av översvämningsdjupet var endast några procent högre  för det spatialt varierade regnet, men i stora centrala områden underskattade modellen med det uniforma regnet det maximala översvämningsdjupet med 5-35 %. Det uniforma CDS-regnet både under- och överskattade översvämningsdjupet, men i centrala och översvämmade områden var det större delar som underskattades. Detta visar på en risk med att använda uniforma typregn i skyfallsmodellering, då ett spatialt varierat regn med samma volym skulle kunna ge betydligt allvarligare effekter än de som modellen har visat och att användandet av uniforma testregn potentiellt inför en osäkerhet i resultaten som är viktig att poängtera och även att vidare undersöka och kvantifiera.

Bakgrund: Globalt sett är översvämningar, näst efter stormar, den naturfara som orsakar mest ekonomisk skada. Inom Europeiska unionen (EU) fick översvämningar ett ökat fokus efter att Europa under 2002 drabbades av stora översvämningar. Mot denna bakgrund lanserades i oktober 2012 det EU-finansierade projektet STAR-FLOOD. Projektet mynnade ut i en guidebok för hur översvämningsrisker kan hanteras. I guideboken, skriven av Raadgever m.fl. (2016) rekommenderas en blandning av strategier (diversifiering), för hanteringen av översvämningsrisker. Inom EU har översvämningsrisker traditionellt hanterats genom fysiska skydd, vilket bara är en av flera strategier. I Sverige hanteras översvämningar främst i den akuta fasen och genom privata försäkringar. Översvämningsskydd har först på senare tid fått allt större betydelse för hur översvämningar hanteras i Sverige, något som kan exemplifieras genom den vall som ska byggas på Falsterbonäset i Vellinge kommun i sydvästra Skåne. Det finns en paradox med den typen av strukturella översvämningsskydd och det är att skydden faktiskt kan öka översvämningsrisken. Paradoxen kallas för levé-effekten och innebär att strukturella översvämningsskydd kan leda till en falsk trygghet hos dem som bor i det skyddade området. En diversifierad strategi för hantering av översvämningsrisker kan däremot minska risken för att levé-effekten uppstår. Syfte: Att studera i vilken mån en diversifierad strategi kan spåras i fallet med det planerade översvämningsskyddet på Falsterbonäset. Metod: En beskrivande fallstudie av hur översvämningsrisker från havet hanteras på Falsterbonäset. Materialet har i huvudsak samlats in genom kvalitativa intervjuer som sedan analyserats med riktad kvalitativ innehållsanalys. Som komplement till intervjuerna har även annat material analyserats, främst kommundokument. Den teori som studien grundas på är levé-effekten och teorin om riskhomeostas. Resultat: Mot bakgrund av guideboken skriven av Raadgever m.fl. (2016) är det möjligt för Vellinge kommun att vidta fler strategier för att minska sannolikheten för och konsekvenserna av översvämningar på Falsterbonäset. Exempelvis hade det varit möjligt att begränsa utvecklingen i det skyddade området och ställa tydliga krav på plushöjder för nybyggnation. Samtidigt har kommunens strategi aldrig varit så diversifierad som nu med anledning av det kommande översvämningsskyddet. Avslutningsvis finns det vissa indikationer på att en levé-effekt kan uppstå. / Background: In a global perspective are floods, after storms, the natural hazard that causes the most economic damage. Within the European Union (EU), floods gained increased focus after Europe was hit by major floods in 2002. Because of this, the EU-funded project STAR-FLOOD was launched in October 2012. Among other things, the project resulted in a guidebook for how flood risks can be managed. The guidebook, written by Raadgever et.al. (2016), recommends a mix of strategies (diversification) for the management of flood risks. Within the EU, flood risks have traditionally been managed through structural protection, being just one of several strategies. In Sweden, floods are managed mainly in the acute phase and through private insurance. Flood protection has recently become increasingly important for how floods are handled in Sweden, which can be exemplified by the levee that is to be built on Falsterbonäset in Vellinge municipality in Skåne. However, there is a paradox with this type of structural flood protection, and it is that these can increase the risk of flooding. The paradox is called the levee effect and means that structural flood protection can lead to a false sense of security in those who live in the protected area. A diversified strategy for managing flood risks can reduce the risk of the levee effect. Purpose: Study to which extent a diversified strategy can be traced in the case of structural protection that is planned structural on Falsterbonäset. Method: A descriptive case study of how flood risks from the sea are managed on Falsterbonäset. The material has mainly been collected through qualitative interviews which have then been analysed with a directed qualitative content analysis. As a complement to the interviews, other material has also been analysed, mainly municipal documents. The theory on which the study is based, is the levee effect and the theory of risk homeostasis. Results: Based on the guidebook by Raadgever et.al. (2016), it is possible for Vellinge municipality to do more to reduce the probability and the consequences of floods on Falsterbonäset. For example, it would have been possible to limit the development in the protected area and set clear requirements for heights for new buildings. At the same time, the municipality's strategy has never been as diversified as it is now, due to the forthcoming flood protection. However, there are some indications of conditions for a levee effect to occur.

Background: The rise in global temperatures and the general effect of climate change, contributes to an increased flooding risk. Especially in communal safety work for Gothenburg and Karlstad, flood managing is high up on the priority list. The high level of threat that these two cities experience, is given by the fact that they are surrounded by water. The countermeasures that have taken place, must live up to the concept of sustainable development, since the primary cause of floods is climate change which has extremely long-time references. These strategies have to adapt for risks with broad time-frameworks, but this might generate other consequences of their own. This never-ending cycle of risks is a paradox called levée-effect affects human behaviour on decision-making level and also in the general public. The levée-effect causes people to feel a false sense of security behind a countermeasure for and will consequently lead to a lowered preparedness for it. Purpose: The purpose of this study is to delve into the communal work with floods countermeasures and how these reacts with the theory on the levée-effect. Method: The method used to complete this study is a case study of specific countermeasures used to protect vulnerable places in Gothenburg and Karlstad from floods. The primary data collection has been in the form of interviews with relevant personnel from the two cities and their respective county administrative. As a complement to the interviews, a thorough content analysis of relevant communal documents has been made for the purpose of strengthen or deny the interviews.  Results: Based on the results of the analysis, the two cities have been adapting according to a long time-references for the purpose of counter act the effects of climate change. This causes other kinds of problems though, since too long of a time-reference will cause peoples risk-awareness to be affected and the levée-effect to further show its effects. For example, society can feel way to comfortable and safe behind a countermeasure from a risk, that their preparedness towards it will lower consequently. Conclusion: From the discussion of the study’s result, more than one conclusion can be drawn. Both Gothenburg and Karlstad, with their flood countermeasures, live up to a sustainable development which relies on a good knowledge and climate awareness. There is more than one challenge identified with this strategy which can be partially attributed to conflicts between decision-makers and other players which also affects the sustainability and safety levels of the city. Another challenge can be partially attributed to a lowered preparedness as a result of the construction of countermeasures for flood-management.

Flood disasters affect millions of people across the world by causing severe loss of life and colossal damage to property. Internet of things (IoT) has been applied in areas such as flood prediction, flood monitoring, flood detection, etc. Although IoT technologies cannot stop the occurrence of flood disasters, they are exceptionally valuable apparatus for conveyance of catastrophe readiness and counteractive action data. Advances have been made in flood prediction using artificial neural networks (ANN). Despite the various advancements in flood prediction systems through the use of ANN, there has been less focus on the utilisation of edge computing for improved efficiency and reliability of such systems. In this thesis, a system for short-term flood prediction that uses IoT and ANN, where the prediction computation is carried out on a low power edge device is proposed. The system monitors real-time rainfall and water level sensor data and predicts ahead of time flood water levels using long short-term memory. The system can be deployed on battery power as it uses low power IoT devices and communication technology. The results of evaluating a prototype of the system indicate a good performance in terms of flood prediction accuracy and response time. The application of ANN with edge computing will help improve the efficiency of real-time flood early warning systems by bringing the prediction computation close to where data is collected. / Översvämningar drabbar miljontals människor över hela världen genom att orsaka dödsfall och förstöra egendom. Sakernas Internet (IoT) har använts i områden som översvämnings förutsägelse, översvämnings övervakning, översvämning upptäckt, etc. Även om IoT-teknologier inte kan stoppa förekomsten av översvämningar, så är de mycket användbara när det kommer till transport av katastrofberedskap och motverkande handlingsdata. Utveckling har skett när det kommer till att förutspå översvämningar med hjälp av artificiella neuronnät (ANN). Trots de olika framstegen inom system för att förutspå översvämningar genom ANN, så har det varit mindre fokus på användningen av edge computing vilket skulle kunna förbättra effektivitet och tillförlitlighet. I detta examensarbete föreslås ett system för kortsiktig översvämningsförutsägelse genom IoT och ANN, där gissningsberäkningen utförs över en låg effekt edge enhet. Systemet övervakar sensordata från regn och vattennivå i realtid och förutspår översvämningsvattennivåer i förtid genom att använda långt korttidsminne. Systemet kan köras på batteri eftersom det använder låg effekt IoT-enheter och kommunikationsteknik. Resultaten från en utvärdering av en prototyp av systemet indikerar en bra prestanda när det kommer till noggrannhet att förutspå översvämningar och responstid. Användningen av ANN med edge computing kommer att förbättra effektiviteten av tidiga varningssystem för översvämningar i realtid genom att ta gissningsberäkningen närmare till där datan samlas.

Begreppet översvämningar har länge varit ett väl diskuterat ämne inom den akademiska världen och har även nu på senare år uppmärksammats alltmer i nyheter samt av allmänheten i sin helhet. Översvämningar är inte längre ett naturfenomen som kan anses inträffa vid sällsynta tillfällen. Den ökade globala uppvärmningen och det förändrade klimatet spås ge en ökning av extrema nederbördstillfällen. Så sent som 17–18 augusti 2021 drabbades stora delar av Gävle av översvämningar till följd av ett extremt skyfall. Kunskap om och förmågan att kunna hantera dessa extremfenomen är väsentligt för framtidens samhälle. Med detta i åtanke har denna studie undersökt hur översvämningsutbredningen och utbredningen på tillhörande osäkerhetszoner skiljer sig beroende på framställningssätt. Med hjälp av HEC-RAS har både endimensionell (1D) och tvådimensionell (2D) hydrauliska modeller använts för att simulera den översvämning som drabbade Gävle. Studien har utförts som en fallstudie över Västra Kungsbäckens vattendrag. Global Navigation Satellite Systems (GNSS) har använts för att skaffa noggrannare batymetrisk data. Genom en korrigerad höjdmodell och fotografier från översvämningen från den 18 augusti 2021 kunde modellerna kalibreras. Därefter utfördes flödesmodellering och vidare framställdes översvämningskartor och översvämningskartor med osäkerhetszoner. Resultatet visar att den utbredning översvämningen fick beroende på modell var mycket lika. Viss skillnad föreligger i geometrin men den procentuella utbredningen (2,3 %, 5 837 m2) är minimal. När det kommer till osäkerhetszonsutbredningen framgår den totala ytan väldigt lika mellan modellerna men däremot förekommer en större skillnad i geometrin för de två områdena; säkert att översvämmas och osäkert att översvämmas mellan modellerna. Utifrån studiens förutsättningar har ett tillförlitligt resultat tagits fram där fältstudien med mätningen har förbättrat tillförlitligheten på höjddata och kalibreringen av modellen har gjorts utifrån väl beprövade metoder i litteraturen. Ytterligare validering har gjorts mot en tidigare studies resultat och slutsatsen som kan dras är att modellerna är tillförlitliga. Likt all framställning av kartor förekommer det även osäkerheter i denna studie och fler studier över andra områden krävs för att fastställa hur en endimensionell modell skiljer sig mot en tvådimensionell ur ett utbredningsperspektiv. För osäkerhetsutbredningen krävs det fler studier med 2D-data för att kunna bekräfta de antaganden som gjorts. / The concept of floods has long been a well discussed topic in the academic world and has even now in recent years received increasing attention in the news and also by the general public. Floods are no longer a natural phenomenon that can be considered to occur on rare occasions. The increased global warming and the changing climate are predicted to result in an increase in extreme cloudbursts. As recently as 17–18 August 2021, large parts of Gävle were affected by floods as a result of an extreme downpour. Knowledge of and the ability to deal with these extreme phenomena is essential for cities of the future. With this in mind, this study has examined how the prevalence of flooding and the prevalence of associated zones of uncertainty differ depending on the method of production for flood maps. With the help of HEC-RAS, both one-dimensional (1D) and two-dimensional (2D) hydraulic models were used to simulate the flood that affected Gävle. The study has been carried out as a case study of the western part of the stream Kungsbäcken. Global Navigation Satellite Systems (GNSS) has been used to get more accurate bathymetric data. Through a corrected elevation model and photographs from the flood of 18 August 2021, the models could be calibrated. Subsequently, flow modeling was performed and further flood maps and flood maps with uncertainty zones were produced. The results show that the extent of the flood depending on the model was very similar. There are some differences in the geometry, but percentage wise, the extent difference (2,3 %, 5 837 m2) is minimal. When it comes to the uncertainty zones produced, the total areal extent is very similar between the models, but there is a greater difference in the geometry for the two areas; certain to be flooded areas and uncertain to be flooded areas between the models. Based on the study’s conditions, a result has been achieved where the field study with the measurements has improved the reliability of elevation data and the calibration of the model has been based on well-proven methods in the literature. Further validation has been done against the result of a previous study and it can be concluded that the models are reliable. Like all map production, there are also uncertainties in this study and more studies on other areas are required to determine how a one-dimensional model differs from a two-dimensional one from a distribution perspective. For the prevalence of uncertainty, more studies with 2D data are required to be able to confirm the assumptions made.

Pluvial floods are formed directly from surface runoff after extreme rain events. Urban areas are prone to suffer from these floods due to large portions of hardened surfaces and limited capacity in the stormwater infrastructure. Previous research has shown that catchment response is influenced by the spatio-temporal behaviour of the rainstorm. A rainstorm moving in the same direction as the surface flow can amplify the runoff peak and temporal variability of rainfall intensity generally results in greater peak discharge compared to constant rainfall. This research attempted to relate the effect of storm movement on flood propagation in urban pluvial flooding to the effect from different distributions of rainfall intensity. An additional objective was to investigate the flood response from recent findings on the temporal variability in Swedish rain events and compare it to the flood depths produced by a CDS-rain (Chicago Design Storm), where the latter is the design practice in flood modelling today. A 2D surface model of an urban catchment was coupled with a 1D model of the drainage network and forced by six different hyetographs. Among them were five empirical hyetographs developed by Olsson et al. (2017) and one a CDS-rain. The rainstorms were simulated to move in different directions: along and against the surface flow direction, perpendicular to it and with no movement. Maximum flood depth was evaluated at ten locations and the model results show that storm movement had negligible effect on the flood depths. The impact from the movement was likely limited by the big difference in speed between the rainstorm and the surface flow. All evaluated locations showed a considerable sensitivity to changes in the hyetograph. The maximum flood depth increased at most with a factor of 1.9 depending on the hyetograph that was used as model input. The CDS-rain produced higher flood depths compared to the empirical hyetographs, although one of the empirical hyetographs produced a similar result. Based on the results from this case study, it was concluded that storm movement was not as critical as the temporal variability of rainfall when evaluating maximum flood depth. / Pluviala översvämningar skapas från ytavrinning vid intensiva nederbördstillfällen. De uppstår ofta i urbana miljöer till följd av den höga andelen hårdgjorda ytor och ledningsnätets begränsade kapacitet. Forskning har visat att ett regnmolns rörelseriktning och hastighet påverkar avrinningsförloppet. Om molnet rör sig längs med flödesriktningen i terrängen kan en ökning i vattenlödet nedströms ett avrinningsområde uppstå. Denna effekt har visat sig vara störst om hastigheten hos regnmolnet och vattenflödet är likvärdiga. Ytterliggare en faktor som påverkar avrinningsförloppet är hur regnintensiteten är fördelad över tid. Olsson et al. (2017) har tagit fram fem empiriska regntyper som speglar tidsfördelning inom ett Svenskt regntillfälle. Inom översvämningsmodellering är det vanligt att använda ett så kallat CDS-regn (Chicago Design Storm), vilken har en given tidsfördelning. Med anledning av detta är det intressant att jämföra översvämningar genererade av ett CDS-regn och av de empiriska regntyperna. Syftet med denna studie var att utreda hur regnmolns rörelse påverkar urbana pluviala översvämningar med avseende på vattendjup, samt att jämföra denna påverkan med effekten från olika tidsfördelningar av regnintensiteter. En kombinerad dagvattenmodell (1D) och markavrinningsmodell (2D) av en mindre svensk tätort användes för att simulera olika regnscenarier. De fem empiriska regntyperna och ett CDS-regn simulerades med en rörelseriktning längs med, emot och vinkelrätt i förhållande till flödesriktningen. Även scenarier med stationära regnmoln simulerades. Maximala översvämningsdjup utvärderades i tio punkter spridda över hela modellområdet. Resultatet från simuleringarna visade att regnmolnets rörelse hade försumbar påverkan på översvämningsdjupen. De olika tidsfördelningarna av regnintensitet hade däremot betydande påverkan på de maximala översvämningsdjupen. Som mest var det det maximala översvämningsdjupet 1.9 gånger större beroende vilken regntyp som användes som indata. CDS-regnet genererade i regel de största översvämningsdjupen, även om utfallet från en av de fem empiriska regntyperna var förhållandevis likvärdigt. Regnintensitetens tidsfördelning var därmed en kritisk parameter vid den hydrauliska modelleringen av urbana pluviala översävmningar, till skillnad från molnrörelse som hade försumbar påverkan.

This master thesis investigates planning initiatives to address extreme weather events' impacts, specifically focusing on floods in Namibia. The study highlights the significance of such events in the context of global climate change, emphasising their adverse effects on livelihoods, particularly in rural communities and informal settlements. The research aims to evaluate existing strategic plans and policies in Namibia concerning extreme weather events and to examine the extent to which such events are considered when planning initiatives are implemented. Based on the theoretical framework of implementation theory, the study adopts a mixed-method research approach. Document analysis is employed to examine policies and plans related to planning in Namibia, while semi-structured interviews with key informants provide insights into the stakeholders' perspectives. A comprehensive understanding of the subject is achieved by comparing and validating findings from both methods. The results of the study reveal several approaches in current strategic plans and policies regarding the consideration of floods in Namibia. While several documents acknowledge the threat of floods and outline responsibilities and measures, there is a lack of comprehensive and coordinated approaches. The study highlights the need for a more integrated approach and increased alignment among different levels of planning documents. Furthermore, the research shows that the implementation of planning initiatives in Namibia is a centralised process overseen by the Ministry of Urban and Regional Development, with a limited focus on flooding beyond urban areas. The study identifies key challenges in implementing climate change adaptation strategies and projects in Namibia, including limited communication and coordination between actors, difficulties in accessing planning laws, plans and policies, and the centralisation of planning at the national level. However, opportunities for improvement are also recognised, such as enhanced local autonomy in planning processes and the integration of local and indigenous knowledge. Overall, the findings underscore the importance of addressing the impact of extreme weather events, particularly floods, through comprehensive and coordinated planning initiatives in Namibia. The study provides valuable insights for policymakers and planners in developing effective strategies to mitigate and adapt to the effects of climate change in the country.

Pluvial floods are the most difficult and to date least investigated phenomena in urban hydrology. While efforts are being made to increase the knowledge base concerning this type of flooding, a large part of the difficulty lies in the nature of the precipitation. Convective storms represent most of the larger intensity short term rainfall in urban areas and is also the raintype, that is expected to increase the most in the future. The rain cells of this type have a more distinct boundary, larger intensity, a smaller extent and a shorter life span, than frontal rains. Combined with the low availability of densely spaced rain gauge networks and also low temporal resolution of measurements in 15 minutes intervals at best, makes this rain type still very difficult to analyze and even harder to predict. The resolution of cloud radar images at 2x2km and taken every 15 minutes is too coarse and the error reduction algorithms for radar based precipitation (HIPRAD) images to analysera in patterns are not sufficient by them selves to analyze the characteristics of such rainfields and the processes occurring within these fields. The spatial variation of raincells, their development and decay, the distance between them, and the velocity and direction of their movement can however be investigated employing a combination of densely spaced rain gauges and radar images to reach a more realistic representation of short-term precipitation for the use of in hydraulic models. The movement of rain fields has been investigated with two main areas of focus: The influence of direction or directional bias, often with an interest in the most crucial case referred to as the resonance effect, and in context of areal reduction of point rainfall. Most of these studies have been carried out with statistical methods and in laboratory experiments. In this study a hydraulic model was built on the terrain model of a realcity, a 28 km area in the city of Falun, to test the recently gathered information about the temporal variation of five empirical hyetographs with different peak arrival times and peak intensities, which are representative of Swedish climate. The hyetographs were produced and provided by SMHI. The empirical rain types were derived from 20 years of rain gauge observations and confirmed by radar images. For reference purposes, a standard Chicago design storm (CDS) rain was modeled as well. The simulated scenarios were modeled as a MIKE 21 hydraulic model, as a stationary scenario and in four movement directions. It was foundthat the empirical rain types produced lower inundation depth than the CDS, in a range of 20 to 50 % lower. The effect of modeling rainfall in motion produced on average only about 4-20 % lower water depths than the corresponding non-moving scenario. In a few instances, in a single evaluation point, the moving scenarios resulted in a relative water depth of a maximum of just above 1%. It was concluded that the conceptual approach of areal reduction from movement seems to be accurate and could help improve modeling rainfall in general, and specifically for cloud burst scenarios of shorter durations in urban catchments. It was also found that further investigation of the physical processes in rainfields could serve to increase the accuracy in areal reduction of precipitation for more realistic hydraulic models and in turn reduce over design. / Pluviala översvämningar är den typen, som är både svårast att reda ut och samtidigt den minst utforskade fenomenen inom urban hydrologi. Medan ansträngningar görs för att förbättra kunskapsläget, ligger den största svårigheten i nederbördens skepnad. Det är konvektiva regn som utgör de flesta av de starkare korttids regntillfällen i urbana områden och är också regntypen som förväntas att öka mest i framtiden. Regncellerna har en tydligare avgränsning, en större intensitet, mindre utsträckning, och en kortare livscykel än frontala regn. I kombination med den låga tillgängligheten av regnmätarnätverk med hög täthet i positioneringen av mätare, samt den låga tidsupplösningen av mätningar i intervaller av 15 minuter gör att konvektiva regn fortfarande är svåra att analysera och ännu svårare att förutse. Upplösningen av molnradar bilder av 2x2 km som tas varje 15:de minut är för grova och algoritmer för felreducering av bilder från radarbaserad nederbördsdata (HIPRAD) för analys av regn mönster är inte tillräckligt noggranna, för sig, för att kunna analysera egenskaperna av sådana regnfält och de processerna som karakteriserar dessa. Den spatiala variationen inom regnceller, deras utveckling och förfall, avståndet mellan dem samt riktningen och hastigheten kan ändå undersökas med hjälp av kombinationen av regnmätarnätverk och radar bilder för att uppnå mer realistiska korttids nederbördsscenarier för användning i hydrauliska model. Studier, som har undersökt regn i rörelse har varit fokuserade på två huvudområden: Betydelsen av riktningen, i vilken regnet rör sig, där den största effekten som denna riktningsbias kan uppnå, har döpts resonans effekt och i samband med ytreducering (areal reduction) av punkt nederbörd. De flesta av dessa studier har genomförts med hjälp av statistiska metoder och laboratorieexperiment. I denna studie skapades en hydraulisk modell baserad på en realistisk terräng av ett existerade urbant område, en yta på 28 km i Falun, för att testa den nyligen utvärderade informationen om temporala intensitets fördelningen som representerar det svenska klimatet. Regndatat producerades och tillhandahölls av SMHI och representerar en mätserie från regnmätare över en period av 20 år. Som referens modellerades även ett Chicago regn (CDS). Med hjälp av en MIKE21 hydraulisk modell, simulerades ett stationärt scenario och fyra rörelseriktningar för varje empirisk hyetograf. Resultaten visade att de empiriska regntyperna skapade översvämningar med 20-50% lägre vattendjup än CDS regnet. Att modellera rörelsen resulterade i 4-20% lägre vattennivåer jämfört med respektive stationär scenario. I några enstaka tillfällen, i en av evalueringspunkterna, skapade de rörliga scenarierna större resultat, med lite över 1% i det största fallet. Det drogs slutsatsen att konceptet av areal reduction genom molnrörelse verkar vara korrekt och skulle kunna hjälpa att förbättra sättet att modellera regn generellt, men också specifikt för skyfalls scenarier med korta varaktigheter över urbana avrinningsområden. Man kom ytterligare till slutsatsen att framtida studier i samband med de fysiska processerna i regnceller skulle kunna användas för att höja noggrannheten av ytreducering av nederbörd för mer realistiska hydrauliska modeller, som i sin tur kunde minska överdesign.