No description available.

Studien undersöker förskollärares erfarenheter och beskrivningar kring att möta barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska och samverkan mellan förskolan och förskoleklassen i relation till flerspråkiga barn. Studien bygger på en tematisk analys av fem intervjuer med förskollärare verksamma i förskola och förskoleklass och tar ansats i det teoretiska perspektivet, relationskompetens. Studiens resultat visar att förskollärarna beskriver hur de försöker främja flerspråkiga barns språkutveckling genom att använda sig av olika material och metoder. Samtliga förskollärare lyfter fram bildstöd, kroppsspråk, gester, miner samt tydlighet som särskilt betydelsefulla metoder i mötet med både barn och vårdnadshavare som har svenska som andraspråk. I vårt resultat är pedagogers förhållningssätt samt ledorden trygghet och tydlighet återkommande och beskrevs som viktiga aspekter i arbetet med barn som har svenska som andraspråk. Studien belyser förskollärarnas olika erfarenheter kring överlämningssituationer mellan förskola och förskoleklass som beskrivs som bristfälliga. Resultatet synliggör informanterna önskan om en mer enhetlig och likvärdig samverkan mellan förskolan och förskoleklassen för att kunna säkerställa att inte språksvaga elever faller mellan stolarna i övergången mellan verksamheterna.

Syftet med vår studie var att undersöka förskollärares inställning till högläsning,barnlitteratur och litteratursamtal i flerspråkiga förskolor. Denna studie har varitbetydelsefull att göra då vi anser att det behövs mer kunskap om högläsningensplats och betydelse i förskolans verksamhet i flerspråkiga miljöer. Det känns ävenangeläget då den nya reviderade läroplanen för förskolan lyfter högläsning som ettav läroplansmålen. I studien har vi använt oss av sex förskollärare med olika långerfarenhet av arbetet med flerspråkiga barn. Vi har utgått från två frågeställningar ivår studie: Vilken inställning har förskollärare i flerspråkig förskola till användandetav högläsning för barns språkliga utveckling? Hur uppger förskollärare i flerspråkigförskola att de använder sig av högläsning i samverkan med barn ochvårdnadshavare för att stimulera barns språkliga utveckling? Vi har valt i vår studieatt utgå från det sociokulturella perspektivet då vårt intresse var att fokusera påsamspelet som sker mellan förskollärare och flerspråkiga barn under högläsningmed barnlitteratur och litteratursamtal. Vi har även valt att fokusera på hurförskolläraren samverkar med vårdnadshavarna i detta arbete. Resultatet av vårakvalitativa intervjuer visar att samtliga förskollärare anser att högläsning,barnlitteratur och litteratursamtal är viktigt för flerspråkiga barns språkutveckling.Detta blir synligt i förskollärarnas organisering av läsmiljöer, val av barnlitteratursamt givande litteratursamtal som de flerspråkiga barnen får ta del av. Samtligaförskollärare använder sig av digitala verktyg i syfte att ge flerspråkiga barn tillgångtill andra språk. Det blir även synligt i resultat att det finns hinder som påverkar atthögläsning och litteratursamtal inte sker på ett effektivt sätt i verksamheten. Dettagäller även samverkan med vårdnadshavarna som delvis saknas på vissa förskolor.

Studien utgår ifrån att undersöka sambandet mellan motivation och utövandet av modersmål hos elever, samt att utforska huruvida vistelsetiden i svenska skola påverkar behovet av modersmålet. Studien svarade på dessa frågeställningar genom att analysera svar från 36 respondenter via en enkätstudie som bestod av frågor vars svar analyserades både kvalitativt samt kvantitativt. Resultatet visade att majoriteten av båda undersökningsgrupperna ansåg att användandet av modersmålet leder till ökad motivation att lära. Undersökningsgrupp 1 med kortare tid i svensk skola höll med om att användning av modersmålen ökar motivationen att lära till större del än (62,5 % n= 10) undersökningsgrupp 2 som gått i svensk skola i mer än sex år. Resultatet visade att hälften av undersökningsgrupp 2 inte längre uppfyllde Deci och Ryans motivationskriterier som behövs för att motivation ska skapas, delvis på grund av att deras kunskaper i målspråket utvecklats och de inte längre har samma behov av modersmålet för att bli förstådda och uttrycka sina kunskaper. Resultatet visade också att undersökningsgrupp 1 (81,2% n=13) såg användandet av modersmålet i högre grad som viktigare än undersökningsgrupp 2 (65% n=13), dock var skillnaderna inte markanta och sammanlagt såg respondenterna modersmålet som viktigt (72% n=28).

Den här studien gjordes för att undersöka transspråkande som undervisningsstrategi. Forskningsfrågorna utformades för att ta reda på hur svensk grundsskola kan bli bättre på att utforma och anpassa undervisningen för flerspråkiga elever och då med särskilt fokus på elevers språkliga förmågor och identitetsutveckling. Vår metod hade en kvalitativ ansats och vi intervjuade sex lärare på två olika skolor där transspråkande användes. Respondenterna hade teoretisk bakgrundskunskap om och praktisk erfarenhet av transspråkande. När vi tolkade våra resultat utgick vi från Vygotskijs teorier om det sociokulturella perspektivet och vår grundhypotes var att människan lär sig i grupp i samspel med andra där språket har nyckelrollen. Enligt vår tolkning av studiens resultat och av tidigare forskning skulle transspråkande kunna vara en undervisningsstrategi som kan ge möjlighet och förutsättningar för flerspråkiga elever att utveckla sina språkliga förmågor och sin identitet.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka förskolepedagogers arbets-, och förhållningssätt till flerspråkiga barn i förskolan. För att besvara syftet använde vi oss av följande frågeställningar: Hur arbetar förskolepedagoger med flerspråkighet i förskolan? Vilket förhållningssätt har pedagoger i arbetet med flerspråkiga barn? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi en kvalitativ intervjustudie på två mångkulturella förskolor. Vi intervjuade tre förskollärare och två barnskötare. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som utgår ifrån att barn lär sig i samspel och kommunikation med andra. Studiens resultat visar att kommunikation och interaktion är en förutsättning för flerspråkiga barns språkliga utveckling. Vi har även kommit fram till att pedagogers goda relationer och bemötande till det flerspråkiga barnet ökar barnets möjligheter till att medverka i förskolan. I studien framkommer även att samarbetet med vårdnadshavare ger positiva effekter i flerspråkiga barns språkutveckling. Därmed visar studieresultatet förskolornas likheter och skillnader i arbetet med flerspråkighet i förskolan.

Studiens syfte var att med hjälp av ett normkritiskt perspektiv undersöka hur förskollärare själva såg på sitt arbete med flerspråkighet i förskolan. Vi ville med hjälp av det normkritiska perspektivetsynliggöra vilka normer kring flerspråkighet som rådde på förskolorna. På så sätt även ta reda på om förskollärarnas förhållningssätt till arbetet såg olika ut, samt vilka förutsättningar de hade för att kunna utföra arbetet med flerspråkighet. För att kunna undersöka studiens syfte, formulerades tre frågeställningar som i sin tur besvarades med hjälp av intervjuer. Utifrån sex olika förskolor på olika ort har vi med hjälp av kvalitativ metod intervjuat en förskollärare per förskola. Resultatetvisar att förskollärarnas syn på flerspråkighet är positiv men de upplever arbetet med flerspråkighet som komplext och svårt. Förskollärarnas förhållningssätt samt hur de prioriterar arbetet med flerspråkighet förändras beroende på hur bredden av språk ser ut på förskolan, vilka kunskaper de besitter samt hur trygga de känner sig. Resultatet visade även att förskolorna präglas av olika syn på flerspråkighet, där en sorts ”svenskhetsnorm” och en ”mångkulturell norm” styrde arbetet. En diskussion som förs är hur vi i framtiden vill förhålla oss.

Syftet med studien är undersöka hur förskollärare beskriver att de skapar förutsättningar för att flerspråkiga barn ska inkluderas i förskolans samlingar. Förskollärare i förskolans utbildning möter dagligen barn och vårdnadshavare med skiftande kulturell bakgrund vilket medför höga krav på förskollärarnas interkulturella pedagogiska kompetens. Studien innehåller två frågeställningar: Hur beskriver förskollärare att de arbetar för att inkludera flerspråkiga barn i samlingar? Hur resonerar förskollärare kring sitt ansvar för barns inkludering i förskolans samlingar, relaterat till läroplanens riktlinjer? I studien ingår sex verksamma förskollärare från sex olika förskolor i två olika kommuner. En kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har använts. I resultatet framgår det att förskollärarna beskriver att de har ett stort ansvar att se till att alla barn känner sig delaktiga och inkluderade i förskolans dagliga samlingar oavsett vilket modersmål barnen har. Förskollärarna anpassar undervisningen i samlingarna genom att använda hjälpverktyg exempelvis bilder och appar och nivåanpassar innehållet efter barnens förutsättningar och behov. Förskollärarna beskriver vidare att flerspråkigheten är en tillgång.

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken mån och hur flerspråkighet synliggörs i en skolas lingvistiska landskap. Detta görs utifrån följande frågeställningar: (1) Vilka språk finns representerade i skolans lingvistiska landskap och hur reflekterar de elevernas språkliga resurser? (2) I vilken mån framställs flerspråkighet som en resurs i det lingvistiska landskapet? (3) På vilket sätt kan det lingvistiska landskapet bidra till (re)produktionen av ideologier förknippade med språk i skolan? Flerspråkighet tolkas i uppsatsen utifrån ett translanguaging-perspektiv, där språkförmågan hos individen ses som en sammanhållen, flytande kompetens. Frågeställningarna undersöks med en etnografiskt inspirerad metoduppsättning, bestående av informella intervjuer och deltagande observation, som tillsammans gör det möjligt att analysera den mångkulturella skolans språkmiljö i sin kontext. Totalt har 164 fotografier föreställandes semiotiska artefakter i det lingvistiska landskapet analyserats, med hjälp av de geosemiotiska begreppen situering och kodpreferens. Resultatet visar att skolans lingvistiska landskap endast i mycket liten utsträckning reflekterar elevernas språkliga kompetenser och synen på flerspråkighet som resurs. Det framgår också av det lingvistiska landskapet att flerspråkiga elever  positioneras som andraspråksinlärare, snarare än emergent flerspråkiga. En slutsats är att ett mer medvetet arbete med synliggörandet av flerspråkighet i skolans fysiska miljö sannolikt skulle ge eleverna bättre förutsättningar att realisera sin potential som flerspråkiga individer.