Syftet med den här undersökningen är att granska hur pedagogerna från två olika förskolor i Malmö Stad arbetar, där det finns flerspråkiga barn och vuxna i verksamheten. Undersökningen har utförts med hjälp av intervjuer med förskolepersonalen, som förklarar hur vardagen ser ut i förskolan samt hur pedagogerna väljer att lägga upp sitt arbetssätt kring flerspråkighet och språkutveckling i deras undervisning. I vår studie utgår vi ifrån det sociokulturella perspektivet, vilket har som utgångspunkt ifrån språkutvecklingen och lärandet som sker i samspel med andra människor berättar Säljö (2000). Resultatet av vår studie visar att förskolepersonalen använder sig av varierande metoder och kommunikationsverktyg i sitt arbete samt att de strävar efter att uppmärksamma alla barns olika modersmål. Pedagogerna kopplar den språkliga praktiken till kultur och etnisk tillhörighet, för att skapa trygghet för barnen på förskolan. Förskole pedagogerna använder sig av TAKK, kroppsspråk, böcker, bild stöd, olika applikationer för smartphones, QR-koder som kan läsas med hjälp av smartphones samt flanosagor. Flanosagor är sagor som berättas med hjälp av bilder som sätts upp på en filttavla, samtidigt som berättaren berättar den tillhörande sagotexten. I vår undersökning framkommer det även att barnens hemmiljö anses spela en viktig roll för deras språkutveckling.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling och lärmiljöns betydelse i förhållande till barns språkutveckling. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i denna kvalitativa studie. Analysen har genomförts ur ett sociokulturellt perspektiv där närmaste utvecklingszonen, artefakter, samspel och mediering är centrala begrepp i studien. I resultatet framkommer det att förskollärares arbete med flerspråkiga barns språkutveckling präglar hela dagarna i verksamheten, från planerade språkaktiviteter till att ta tillvara på varje situation under dagen. De ser miljön som betydelsefull och använder den för att främja barns språkutveckling. Studiens slutsats är att förskollärares förhållningssätt till flerspråkiga barn inte skiljer sig nämnvärt gentemot enspråkiga barn. Det handlar även om en medvetenhet, att vara närvarande för att kunna vägleda, stötta och bekräfta barnet i alla språk. Lärmiljön ses som en tredje pedagog och den används för att skapa samtal och diskussioner mellan barnen.

Många skolor i Sverige idag har elever som är flerspråkiga. Syftet med studien är att undersöka hur verksamma lärare i de tidiga skolåren arbetar med flerspråkiga elevers språkutveckling. Studien kommer även framhålla hur lärare beskriver att skolmiljön och hemmiljön influerar elevers lärande. Den teori som arbetet ligger till grund för är den sociokulturella teorin. Semistrukturerade intervjuer är den valda metoden för datainsamlingen. De lärare som intervjuas är behöriga i att undervisa i svenska som andraspråk eller har likvärdig kompetens i form av erfarenhet av arbetet med flerspråkiga elever. Lärare från olika skolor och kommuner har intervjuats till denna studie. Valet av antal lärare föreföll göra att den insamlade data för studien var tillräcklig efter den sjunde informanten. Resultatet visar olika arbetssätt och metoder som våra informanter använder för att stimulera flerspråkiga elevers språkutveckling. Enligt undersökningens resultat har omgivningen, hemmiljön samt skolmiljön en stor påverkan på barnens språkutveckling. Motivation är också en viktig faktor som har en inverkan på hur språket utvecklas.

Ambitionen med denna studie är att finna ett kunskapsunderlag för vikten av att alla lärare utvecklar sin ämnesundervisning genom att systematiskt arbeta med att integrera språk- och ämnesundervisning för flerspråkiga elever, d.v.s. att arbeta med språkinriktad undervisning. Ett stort antal flerspråkiga elever finns i svensk skola och en stor andel av dessa går ut skolan utan fullständiga betyg. I ett försök att ringa in vart problemet ligger undersöks i denna studie vilken språknorm som råder i skolan. Styrdokument, språklagen och Skolinspektionens rapporter avseende flerspråkighet granskas. Slutligen lyfts olika didaktiska metoder fram för att utforma en undervisning som riktar sig mot flerspråkighet.  Syftet är att sammanställa en översikt av kunskapsläget inom det valda området som genererats av tidigare forskning för att lyfta fram vikten av att andraspråksstrategier får ta plats i lärares undervisningspraktiker och att diskutera denna i relation till det ramverk som uttrycks i styrdokumenten. Resultaten i undersökningen visar på motstridiga uppfattningar om vilken språknorm som anses råda i den svenska skolan idag, både i forskningen och även i Skolverkets styrdokument där språknormer blir synliga eller där begreppet ”språk” förekommer. Då ”språk” dryftas i styrdokumenten är det otydligt om det är målspråket eller flerspråkighet som lyfts fram. Resultaten visar också att skolan har misslyckats med de flerspråkiga elevernas möjligheter att erhålla fullständiga slutbetyg, både från grundskolan och från gymnasieskolan. Detta trots befintlig forskning som lyfter fram vikten av språkinriktad undervisning samt flerspråkiga undervisningspraktiker och vad som uttrycks i skolans styrdokument gällande elevernas rätt till sitt modersmål samt en individuellt anpassad undervisningsmetodologi.  Slutsatsen i denna litteraturstudie är att det är viktigt att se på flerspråkighet som en tillgång för, inte ett hinder i, elevers lärande. För att kunna betrakta flerspråkighet som en resurs behöver flerspråksnormen få full genomslagskraft i skolan. Lärares syn på och attityder till flerspråkighet är av mycket stor betydelse för hur väl eleverna lyckas i skolan i de olika ämnena. Då lärarna tar ansvar för flerspråkiga elevers lärandeprocesser och genom att inkludera utmanande uppgifter med språkutvecklande element i sin ämnesundervisning, skapas lärandemiljöer som tar hänsyn till andraspråkselevers förutsättningar. Det framkommer även att olika språkinriktade arbetssätt gynnar elevers lärande, framför allt genom att skapa större innehållslig förståelse och för att de verkar språkutvecklande på såväl första- som andraspråket. Nyckelbegrepp: enspråksnorm, flerspråkighet/multilingualism, kodväxling/code switching, språkinriktad undervisning, transspråkande/translanguaging och tvåspråksnorm.

Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares beskrivningar och erfarenheter kring arbetet med flerspråkiga barns språkutveckling. Den sociokulturella teorin och ramfaktorteorin har tillämpats och behandlats med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare ligger till grund för resultatet. Resultatet visar att förskollärare arbetar med olika strategier i sociala interaktioner, hjälpmedel i form av föremål och sitt förhållningssätt genom att utmana och stötta. I syfte att främja flerspråkiga barns språkutveckling skapar de kontinuitet i temaarbeten som inbegriper språk och kulturella attribut som också enspråkiga barn får möjlighet att delta i. Det har också blivit synligt att förskollärare upplever svårigheter i form av språkliga barriärer, rädsla för att peka ut någon och brist på intresse hos barnen.

Sammanfattning  Syftet med detta examensarbete är att undersöka förskollärarnas förhållningssätt och förutsättning i arbetet med flerspråkighet. Empirin har samlats in med hjälp av kvalitativa intervjuer med förskollärare. Intervjuerna genomfördes i två kommuner (Tierp och Husby i Stockholms kommun). I Husby är flerspråkiga barn majoritet medan i Tierp är flerspråkigt barn minoritet. I delstudie ett har förskollärarna en positiv inställning och anser att flerspråkighet är en resurs. Förskollärarna belyste att ekonomiska förutsättning begränsar arbetet med flerspråkighet. De nämnde även att de använder olika redskap såsom digitala verktyg, kroppsspråk och bildstöd för att skapa ett inkluderande samt språkutvecklande lärmiljö. De positiva aspekterna som framkom i intervjufrågorna var att förskollärarna använder språkkartläggning och får stöd av vårdnadshavare genom att få tips på sagor, musik och olika ord samt begrepp på barnen modersmål. Vi analyserade empiriska data utifrån ett sociokulturellt, normkritiskt, interkulturellt och transspråkande perspektiv. I delstudie två visar resultatet att förskollärarna uppmuntrar barn att prata på sitt modersmål i det dagliga arbetet och att alla språk är lika värdefulla. Förskollärarna i delstudie två var till mestadels överens med förskollärarna i delstudie ett om betydelsen av att använda de olika redskap såsom böcker och digitala lärresurser. Förskollärarna påpekade att språkkartläggningen bidrar till en djupare kommunikation med vårdnadshavare där de upptäcker föräldrar ofta inte aktivt använder modersmålsspråket hemma. De negativa aspekterna som förekom i studien var att förskollärarna berättade att man inte hinner med att arbeta med alla barns modersmål på grund av tidsbrist samt att även kompetensbrist är en faktor i dessa verksamheter. I denna delstudie skedde analys det insamlade materialet utifrån ett sociokulturellt, normkritiskt och interkulturellt perspektiv.

Syftet med mitt arbete och studie är att hur och om man kan använda språk som en resurs för att hjälpa barn och elever som är nyanlända eller har utländsk bakgrund samt vilken vikt en elevs språkkunskaper har i matematikundervisningen. Studien utgår från en kvalitativ intervju med färdigställda intervjuer som jag genomförde med matematiklärare, studiehandledare och elever från samma årskurser. Före intervjuerna med eleverna valde jag även att genomföra ett kort formulär med olika sorters matematikuppgifter som var tagna ur läromedel för åk 3, detta var med anledning för att kunna få en översikt över vilka uppgifter som var svårare för vilken elev. I resultatet visade det sig att nyanlända elever har det svårare än inhemska elever att genomföra textuppgifter inom matematik samt att även lärarna påpekar detta genom att be om extra hjälp från studiehandledare och modersmålslärare på de uppgifterna. Jag fick även fram genom studien att elever med bra språkkunskaper blir alltmer självständiga. När jag analyserade svaren från lärarna var det flera av dem som höll med om att använda språk som ett medel nyttjar både läraren och eleven, en av dem använde sig utav translanguaging för att använda elevernas flerspråkighet som en resurs i sin undervisning.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare beskriver sitt praktiska arbete med att stimulera verbal språkutveckling hos flerspråkiga barn. Det sociukulturella perspektivet utgjorde den teoretiska utgångspunkten för studien som genomfördes med en kvalitativ forskningsansats, i vilken halvstrukturerade intervjuer med åtta förskollärare nyttjades som insamlingsmetod. De intervjuade förskollärarna arbetar på fyra olika förskolor med en övervägande andel flerspråkiga barn i två skilda kommuner. Det insamlade materialet anlyserades med hjälp av en tematisk analys vilket resulterade i en slutsats som tydliggör att det språkutvecklande arbetet med flerspråkiga barn utgör en central del i förskollärarnas praktiska arbete. Därtill även att förskollärarna i det praktiska arbetet nyttjar tre teman av samspelande och kompletterande arbetsätt: Förskollärares förhållningssätt, Tydliggörande pedagogik samt Rutinsituationer och planerade aktiviteter.

Förskolan består idag av en mångfald av språk och förskollärare ska ge alla barn samma möjligheter till inflytande i samlingar, oavsett språk. Vi har sett en problematik i detta där inte alla barn ges denna möjlighet. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver att de skapar möjligheter för att inkludera flerspråkiga barn i samlingar på förskolan. I denna studie ingår fem förskollärare med varierade arbetserfarenheter från tre olika förskolor. En kvalitativ metod har använts och semistrukturerade intervjuer har genomförts enskilt med varje respondent. Av resultatet framgår det att förskollärare upplever att de har ett övergripande ansvar för att göra alla barn på förskolan delaktiga i samlingar. Det handlar om att se och ta tillvara alla barns språkliga bakgrunder. Förskollärarna framför de utmaningar och möjligheter flerspråkigheten bär med sig. Alla respondenter ser flera fördelar med en flerspråkig förskola men lyfter bland annat att de tidsbegränsningar som finns i förskolan kan bli en utmaning.

Sverige har genomgått en stor och snabb samhällsförändring i ett multikulturellt avseende. Till följd av ökad migration de senaste decennierna har Sverige blivit mer mångkulturellt och språksituationen förändrats. Detta får direkta konsekvenser för lärare som får en större ansvarsbörda utan att besitta lämpliga verktyg. I denna litteraturstudie behandlas hur forskning beskriver flerspråkighet och språkutveckling samt hur flerspråkighet kan användas som en resurs för lärare och elever. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka och analysera forskning om hur lärare kan främja flerspråkiga elevers språkutveckling i yngre elevers undervisning. Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar: ·       Hur kan flerspråkiga elevers språkliga tillgångar tas till vara på med hjälp av transspråkande undervisning? ·       Hur kan lärare stötta flerspråkiga elever i deras språkutveckling? Materialet som används i litteraturstudien är insamlat via sökningar i databaser och grundar sig i nationell och internationell forskning. Resultatet baserar sig i det sociokulturella perspektivet och synliggör hur flerspråkiga elevers språkinlärning gynnas av samspel och interaktion i samverkan med mer språkkunniga individer. I resultatet framhävs även vikten av att elevers språkliga tillgångar ska komma till användning för att gynna deras språkutveckling såväl som identitet. Transspråkande i undervisningen beskrivs som effektivt för att gynna flerspråkiga elevers språkinlärning, men det framkommer även att lärare upplever att de saknar verktyg för att förvalta elevernas flerspråkighet som en resurs i klassrummet. En slutsats som dragits är att synen på flerspråkighet som resurs behöver få ett fullständigt erkännande i läroplanen för att lärare ska ges förutsättningar att kunna stötta flerspråkiga elever i sin språkutveckling.