Sammanfattning Förskolans läroplan, Lpfö 98 (2010), och förskoleklassens och grundskolans läroplan, Lgr 11, visar på vikten av att förskolan, förskoleklassen och skolan ska sträva efter ett bra samarbete. Detta leder till det här examensarbetets syfte som handlar om att undersöka samverkan mellan de tre skolformerna förskola, förskoleklass samt grundskola. För att uppfylla syftet har utgångspunkterna för studien varit vad förskollärare och lärare i förskoleklass och grundskola anser om samverkan. Tillvägagångssättet för att uppnå studiens syfte och framställa ett resultat har varit ett utskick av webbenkäter till förskollärare och lärare i förskoleklass och grundskola i två kommuner. Resultatet är baserat på totalt 79 respondenters besvarade enkäter. Resultatet som redovisas i denna studie tyder på att samverkan anses vara viktigt och att det har en betydelse för verksamheten inkluderat barnen och respondenterna själva. Respondenterna ser både möjligheter vid samverkan och svårigheter som kan uppstå. Samverkan ger möjligheter för lärarna att utbyta information om verksamheterna och ta till sig ny kunskap. Den möjlighet som dock förs fram mest enligt respondenterna är att samverkan ger möjlighet för barnen att lära känna sin blivande verksamhet och därmed känna en trygghet inför sin övergång till en ny verksamhet. Den svårighet som uppmärksammats är organisatoriska brister vid samverkan.

Syftet med denna studie är att undersöka om, och i så fall hur, förskollärare använder sig av olika metoder vid konflikthantering i arbetet på förskolan. Bakgrunden är uppbyggd av forskning och litteratur, där medling och öppna relationer är de viktigaste metoderna vid konfliktlösning. För att få en bild av hur konflikter hanteras i verkligheten har intervjuer med förskollärare genomförts. Genom dessa framkom att studiens respondenter använder sig av olika metoder beroende på situation. Den metod som samtliga använder sig av är medling och öppna frågor. Yrkeserfarenhet verkar inte ha någon inverkan på respondenternas metodval.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka arbetssätt förskollärare på en språkförskola och förskollärare på traditionella förskolor använder för att främja, stödja och stimulera barn med språksvårigheter, samt att undersöka hur förskollärare ser på sin yrkesroll i arbetet med språkutveckling. Vi avsåg även att betrakta och knyta an vårt resultat till ämnet specialpedagogik. Vi hade med oss två frågeställningar där den ena kan likställas med syftet, d.v.s. första frågan är vilka arbetssätt använder förskollärare i en språkförskola och förskollärare i traditionella förskolor för att främja, stödja och stimulera barn med språksvårigheter? Likheter och skillnader. Den andra frågeställningen är hur olika specialpedagogiska perspektiv framträder i resultatet? För att få svar på våra frågeställningar har vi som metod tittat på vad litteratur och tidigare forskning säger samt utfört semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Materialet har sedan transkriberats och sammanställts till ett resultat. I resultatdiskussionen har vi sedan jämfört likheter och skillnader. De slutsatser vi har kunnat dra utifrån vårt resultat är att det finns likheter i språkförskolan och de traditionella förskolorna i hur förskollärarna tänker då det gäller vikten av att tala tydligt till barnen och att samtliga förskollärare ser sig själva som ett viktigt redskap för att främja, stödja och stimulera barnen i deras språkutveckling. En tydlig skillnad som framkom i resultatet var att förskollärarna i språkförskolan arbetade mer strukturerat och medvetet med språket jämfört med på de traditionella förskolorna. Orsaken berodde på att samtliga barn på språkförskolan hade diagnosen grav språkstörning, samt att personaltätheten på språkförskolan var avsevärt högre än på de traditionella förskolorna.

Syftet med denna undersökning är att studera hur förskollärare i förskoleklassen ser pålärande genom lek i verksamheten. Studien utgår från två problemformuleringar: hurbeskriver förskollärarna att lärande genom lek används i verksamheten? Vad beskriverförskollärarna i förskoleklassen som faktorer som påverkar möjligheten till lek iförskoleklassens verksamhet?Som ansats under bearbetningen av empirin är fenomenografin en inspirationskälla. Avsiktenmed undersökningen var att studera hur förskollärare talar kring lärande genom lek, därför ärintervjuerna av kvalitativ karaktär.I resultatet framkommer det att förskollärarna anser att lärande genom lek är viktigt, men attdet finns ett dilemma när det gäller förväntningarna på verksamheten och förskollärarenssynsätt. För att skapa möjlighet till lek kan förskolläraren antingen planera in lek på schemateller arbeta utan att följa schemat. Förskollärarna bör även planera verksamheten så att detfinns artefakter, det vill säga redskap och kunskap, för att barnen ska kunna utveckla sin lek.Det kan generellt uttydas som att förskollärare har ett klart synsätt av att det är viktigt medlärande genom lek, men talar om faktorer som påverkar möjligheten för lek i förskoleklassen.Även om förskollärarna vill arbeta med lek som metod, blir de påverkade av de förväntningarav en skolliknande verksamhet som barn, föräldrar och skolledning har.

Det finns lite forskning kring förskollärares upplevelse av trivsel och arbetstillfredsställelse och därför syftade den här studien till att undersöka det hos förskollärare från två nybildade arbetslag. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats med en tematisk analysmetod genom halvstrukturerade intervjuer och öppna observationer. Resultatet visade att aspekter som påverkade positivt var känsla av upprymdhet i att gå till arbetet, glädje i att vara med barnen och trygghet i arbetslagen. Aspekter som påverkade negativt var stress, tidsbrist och frustration över saker de inte kunde kontrollera. Deras arbetsmiljö skulle förbättras om de negativa aspekterna reducerades och om de fick göra de förändringar de önskade. Exempel på förändringar var att de ville ha mer tid till planering, mindre barngrupper och större budget.

Studiens syfte är att ta reda på vad föräldrar till barn i förskolan år 2012 anser vara viktigast samt hur väl resultatet överensstämmer med förskollärarnas tolkning av uppdraget. Undersökningsinstrumentet som använts är en kvantitativ webbaserad enkät för föräldrarna. 66 föräldrar valde att delta genom att rangordna tio olika påståenden. De fyra förskollärarna som deltog i studien fick skriftligt fylla i samma enkät utifrån fyra olika perspektiv. Studien innehar även kvalitativt undersökningsinstrument då samtal fördes med förskollärarna om de bägge respondentgruppernas resultat. Påståendena i enkäten är formulerade utifrån Skolverkets Läroplan för förskolan (2010) som är en del av förskollärarnas uppdrag. I resultatet framkom det att föräldrarna ansåg det viktigast att deras barn erbjuds en god omsorg i förskolan. Det minst viktiga var att deras barn får utveckla kunskaper med hjälp av digitala verktyg. I resultatet framkom att förskollärare ansåg det mest viktigt att barn får stöd i sin sociala utveckling. Det minst viktiga ansågs vara att föräldrarna gavs stöd i uppfostran av barnen.

Studiens övergripande syfte   är att undersöka hur förskollärare tolkar de matematiska strävansmålen i den   reviderade läroplanen för förskolan och hur detta sedan kommer till uttryck i   deras förhållningssätt och arbete med matematik ute i förskolorna. Arbetet   ger en översikt av tidigare forskning och litteratur kring vad matematik är och   matematik ur ett lärar- samt barnperspektiv. Studien är en småskalig   kvalitativ intervjustudie där vi utifrån sex förskollärares perspektiv har   undersökt deras syn på de reviderade matematiska strävansmålen, hur de   utvecklar barnen matematiskt och när de anser att barnen möter matematik i   förskolan. Sammanfattningsvis visar resultaten i vår undersökning på att våra   respondenter anser att barn i förskolan möter matematik i vardagssituationer,   planerade aktiviteter samt i lek. De framhåller sin egen betydelse för   barnets lärande där de poängterar att en medveten förskollärare kan lyfta och   utmana barnen matematiskt i alla situationer. Vi konstaterar att miljön,   kontexten samt varierat material är av stor betydelse när det kommer till   utveckla barnen matematiskt. När respondenterna uttalar sig om lpfö 98/10 går   meningarna isär. Vi kan möjligen se att de olika synsätten grundar sig i   förskollärarens individuella kunskap inom matematikområdet.

Synen på högläsning har genom åren förändrats, från att till stor del ha varit ett hjälpmedel för gemenskap till att idag ses som något grundläggande för barns språkutveckling. Detta visar sig bland annat i förskolans läroplan, där språkutveckling lyfts som ett centralt begrepp. Under studiens gång framkom genom granskning av litteratur att det anses vara av stor vikt att hjärnan stimuleras, bland annat genom högläsning. Denna stimulering anses starta redan i tidig ålder då mycket av den intellektuella och språkliga utvecklingen sker. Den litteratur som vi studerat visade att barn som fått otillräcklig språkträning under småbarnstiden har svårt att ta igen detta under uppväxten. Förskolan har en viktig uppgift i att lägga grunden till läs- och skrivkunnighet för att förebygga svårigheter inom detta område. Syftet med undersökningen var att studera hur några verksamma förskollärare ser på högläsningens betydelse och inverkan på barns språkutveckling i förskoleåldern, samt hur de beskriver och definierar detta arbete inom förskoleverksamheten. I denna studie intervjuades sex verksamma förskollärare på två olika förskolor. Under intervjuerna fördes anteckningar samt gjordes ljudinspelningar. Det insamlade materialet bearbetades och analyserades. Utifrån ett antal återkommande teman formulerades rubriker med syfte att göra materialet överskådligt för läsaren. I studien framkom att planerade högläsningsstunder var dagligt förekommande på förskolorna. Vidare framkom att spontana lässtunder sker utifrån barnens intresse förutsatt att pedagogerna har möjlighet till det. Dessa lässtunder är den enda kontakten med högläsning som de yngsta barnen har, då de sover vid de planerade lässtunderna. Att bearbeta högläsning genom exempelvis samtal och diskussioner var något som förespråkades av förskollärarna. Detta ansågs leda till att barn utvecklade sitt ordförråd samt sin ordförståelse. Att inkludera barnen vid val av böcker till högläsningen var något som samtliga förskollärare betonade vikten av. Sammanfattningsvis visade samtliga förskollärare stor förståelse för högläsningens betydelse för barns språkutveckling och var införstådda med vikten av daglig stimulans.

Denna undersöknings syfte var att få kunskap om blivande förskollärares syn på barns språkutveckling i samband med högläsning, samt hur syftet med högläsning vid respektive VFU: platser uppfattades av studenterna. För att få en fingervisning om detta användes kvalitativa studier där fem blivande förskollärare intervjuades. I resultatet framkom att studenterna visade en stor medvetenhet kring högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Samtliga menade att högläsning i förskolan är mycket viktigt eftersom effekterna är gynnsamma för barns språkliga utveckling men även för andra delar i dess utvecklingsprocess. Undersökningens resultat visade även att de intervjuade studenters uppfattning rörande högläsningens huvudsyfte vid partnerskolorna, i huvudsak bedömdes vara av praktiskt art men även att ett syfte till vila fanns.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärares syn på lärande i mångkulturella förskolor kan ta sig uttryck, samt att få en tydligare bild gällande vilka hinder respektive möjligheter förskollärareupplever i detta arbete. Med hjälp av totalt sju kvalitativa intervjuer - sex intervjuer med förskollärare och en med en förskolechef - har vi fått en klarare bild över hur förskollärare ser på arbete med lärande i en mångkulturell förskola. Resultatet av studien visar att flertalet förskollärare arbetar med lärande hos barn med annan kulturell bakgrund på ett likartat sätt. De lägger dock en stor tyngd på språket och barns språkutveckling. Likformigheten anges bero på brist på tid och resurser. Men vår tolkning är även att det finns en stor osäkerhet hos förskollärarna gällande hur arbete i en mångkulturell förskola kan bedrivas. Det kan handla om att förskollärarna saknar ett professionellt språk, och därför har svårt att sätta ord på sitt arbete. Det skulle också kunna bero på att de förskolor som deltog i vår undersökning i själva verket är svenska förskolor i vilka det går barn med annan kulturell bakgrund. När det gäller de hinder som kan finnas i arbetet på en mångkulturell förskola är språket och de skilda normer som kan förekomma något som samtliga intervjupersoner beskriver som svårt. Detta visar sig tydligt i kontakten med föräldrarna. Något som merparten av våra intervjupersoner tar upp som möjligheter i arbetet i den mångkulturella förskolan är framförallt det faktum att de får ta del av och lära sig om flera andra kulturer. De menar att arbetet ger så mycket tillbaka, att varje dag är olik den andra och att man somförskollärare får lära sig nya saker hela tiden. De berättar även att en av fördelarna är att man som förskollärare i en mångkulturell förskola måste utmana sig själv, både som pedagog men även som människa.