Denna studie syftar till att analysera hur förskollärare konstruerar jämställdhetsuppdraget iförskolan där ett särskilt fokus riktas på uppdraget att motverka traditionella könsmönster ochkönsroller. Studien är av kvalitativ karaktär där utgångspunkten är ett socialkonstruktionistisktperspektiv. Empiri har samlats in genom intervjuer som dokumenterats med hjälp avljudinspelning samt anteckningar och tillsammans ligger detta till grund för bearbetning ochanalys. Resultatet i studien synliggör att det finns en stor kunskapsbrist hos förskolläraregällande jämställdhetsuppdraget i förskolan vilket i sin tur i många fall snarare förstärkertraditionella könsmönster och könsroller än motverkar dessa.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärarens upplevelser om digitala verktyg i matematikundervisningen. För att få fram dessa upplevelser har vi ställt följande frågor: Hur beskriver förskollärare att de använder digitala verktyg i matematikundervisningen?  Vilken matematik beskriver förskollärarna att barnen får möjlighet att utveckla kunskap om, när de använder digitala verktyg i matematikundervisningen?   Denna studien inspireras av fenomenologi. Fenomenologi söker efter enskilda individers erfarenheter och upplevelser. Studien undersöker förskollärarnas upplevelser om fenomenet digitala verktyg i matematikundervisningen.     I denna studie används kvalitativ intervju som metod för att samla in empiri. Sex deltagare från samma kommun har intervjuats. Deltagarna i studien är strategiskt utvalda. Urvalet i vår studie baseras på att förskolorna och förskollärarna arbetar aktivt med digitala verktyg i matematikundervisningen.     Studiens resultat visar på essensen av hur förskollärare upplever fenomenet digitala verktyg i matematikundervisningen. Essensen redogörs för i tre övergripande teman. Dessa tre teman menar vi bildar kärnan av deltagarnas upplevelser om det undersökta fenomenet. Förskollärarna beskriver att de använder digitala verktyg i matematikundervisningen som en pedagogisk resurs. Pedagogisk resurs innebär att de digitala verktygen är ett verktyg på förskolan som förskollärarna kan använda sig av för att bedriva undervisning. Förskollärarna lyfter att digitala verktyg används som ett komplement i deras matematikundervisning, med komplement betonar förskollärarna att de digitala verktygen exempelvis förstärker den matematik de vill undervisa. Avslutande essens är den matematik som förskollärarna upplever att barnen utvecklar i samband med digitala verktyg i matematikundervisningen.

Syftet med studien var att öka kunskapen om förskollärares perspektiv på föräldrasamverkan i förskolan och hur förskollärare betraktar sin roll i samverkan med föräldrar samt hur de anser att de kan utveckla trygghet i sin yrkesroll gällande samverkan mellan förskola och hem. Studiens frågeställningar var: hur beskriver förskollärarna sin roll i föräldrasamverkan? Vad kan bidra till känsla av trygghet i rollen som förskollärare i föräldrasamverkan? Studiens teorier är det sociokulturella perspektivet och det dramaturgiska perspektivet. Metoden är kvalitativ och innehåller åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. I resultatet redovisas fyra teman. I vår studie kom vi fram till att förskollärarna beskriver att de i föräldrasamverkan intar ett visst förhållningssätt och har ansvarsområden i sin roll. Det som förskollärarna beskriver som bidragande till känsla av trygghet i sin roll i föräldrasamverkan är deras tidigare erfarenheter och deras omgivning.

Syftet med denna studie är att synliggöra på vilka sätt förskollärare arbetar med musik mot yngre barn i åldrarna 1–3 år samt hur förskollärarna ser på musikalitet i arbetet med barnen. De frågeställningarna som vi har besvarat för att uppnå syftet är: På vilka sätt arbetar förskollärarna mot de yngre åldrarna (1–3 år) med musik? Och hur beskriver förskollärarna betydelsen av att vara musikalisk i användandet av musik? Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer. Förskollärarna valdes ur ett bekvämlighetsurval där någon av oss haft kontakt med deltagaren tidigare. Datainsamlingen är analyserad ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på redskap och den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskollärarna använder musiken på många sätt i utbildningen, de använder den bland annat spontant men även i planerade situationer i undervisningen. I det sociokulturella perspektivet talas det om redskap, förskollärarna använder sig av instrument, sång och rörelse och de förklarar att dessa kan vara redskap för bland annat språkutveckling och utvecklingen av barnens motorik. Förskollärarnas syn på musikalitet i arbetet med barnen är att man inte behöver vara musikalisk, så länge glädje visas inför att utöva musik tillsammans med barnen.

Den här studien syftar till att utveckla kunskap om hur interkulturellt arbete ser ut i förskolan, och hur förskolläraren uppfattar detta fenomen. För att undersöka detta har vi valt att göra en kvalitativ intervjustudie med en fenomenografisk ansats. Vi har intervjuat fem förskollärare på fem olika förskolor inom en medelstor ort i Sverige. Intervjuerna spelades in och transkriberades samt analyserades enligt fenomenografisk analys. I studien har vi fått fram olika variationer kring hur förskolläraren uppfattar det interkulturella arbetet. Efteråt sammanställde vi resultatet och jämförde detta med tidigare forskning och litteratur. Resultatet visade att förskollärare uppfattar det interkulturella arbetet som en del av det demokratiska arbetet och värdegrundsarbetet samt att barnens trygghet är viktigt. Det framkom också att det interkulturella arbetet är en viktig del i barns identitetsskapande och även att samverkan med hemmen kan vara både en utmaning och en tillgång. Förskollärare uppvisar en osäkerhet kring vad det interkulturella arbetet innebär och hur det ska gå till. Trots osäkerheten så visade det sig att förskollärarna arbetar till en stor del interkulturellt i verksamheten.

Inledning Språket är en central del av människors liv som utvecklas till stor del under barndomsåren. En del barn är sena i sin språkutveckling och därav har intresset för hur förskollärare arbetar språkfrämjande med barn som har en sen språkutveckling tagit form i denna uppsats. Fokus ligger vid hur förskollärare arbetar med 3-5-åringars verbala språkutveckling. Syfte Syftet är att undersöka hur förskollärare arbetar språkfrämjande med 3-5-åringar som är sena i sin verbala språkutveckling. Metod Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre förskollärare. De teoretiska ramar som används för undersökningen är Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Resultat Resultatet visar olika sätt genom vilka förskollärare arbetar med språkutveckling bland tre-till femåringar som är sena i sin språkutveckling. Olika tillfällen används under dagen i förskolan för språkutveckling, till exempel i samtal under vardagliga rutiner samt i styrda aktiviteter såsom samlingar, temainriktat arbete och högläsning. Det språkfrämjande arbetet sker ofta i mindre grupper vilket ger förutsättningar för dialog och verbal språkutveckling. Även andra faktorer kan ha betydelse för förskollärares språkfrämjande arbete som till exempel förskollärares samarbete med hemmen.

Denna studie syftar till att undersöka och få fördjupad kunskap om hur förskollärare ser på undervisning i utomhusmiljö. Datainsamlingen har skett med semistrukturerade kvalitativa intervjuer för att vidare analyserats med en teoretisk tolkning ur det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att förskollärare ser på undervisning som något som sker mestadels spontant under hela dagen. Att vara närvarande förskollärare och medforskare i barns lärande tillsammans med kommunikation och det dagliga samtalet ses som viktigt. Studiens slutsats visar att förskollärarna ser på undervisning i utomhusmiljön som mestadels spontan där den planerade undervisningen saknas.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares beskrivningar av sitt arbete med estetiska uttrycksformer i förskolan. Jag har valt att använda semistruktuerad intervju som metod och jag intervjuade fem stycken förskollärare. Studien utgår ifrån fenomenografi och har riktningen mot variationsteorin. I mitt resultat fick jag fram att de intervjuade förskollärare anser alla att estetiska uttrycksformer är en viktig del i verksamheten och för barnens utveckling och lärande. Förskollärarna menade på att få något sätt kunde man alltid möta alla olika barn och barnens behov. / The purpose of this study is to provide knowledge about the descriptions of the preschool teacher's work with aesthetic forms of expression in pre-school. I have chosen to use semi structured interviews as a method and I interviewed five pre-school teachers. The study is based on phenomenography and has the direction of the variation theory. In my result, I found out that all the interviewed preschool teachers believe that aesthetic forms of expression are an important part of the business and for the children development and teaching. The preschool teachers meant in someway, you could always meet all different children and children’s needs.

Studiens syfte var att undersöka hur förskolepersonal definierar genus och hur de anser att det tar form i den dagliga verksamheten i förskolan. Studien utgick från ett kvalitativt arbetssätt och innefattade semi-strukturerade intervjuer med sju förskollärare och en barnskötare. De teoretiska utgångspunkter vi har använt oss av är teorin om genuskontrakt och jämställdhetsanalys. Det som framkom i resultatet var att det fanns stor variation inom hur förskolepersonalen definierade genus och hur de hade valt att arbeta med det i verksamheten. Studiens slutsatser var att deltagarna hade ett aktivt arbete med utgångspunkt i genusmedvetenhet men att det fanns en vilja att vidareutbilda sig inom ämnet men som i nuläget inte var möjligt.

Studien syfte var att undersöka hur förskollärare anpassar förskolans verksamhet utifrån barns individuella behov. Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Det sociokulturella- och kompensatoriska perspektivet användes för analys och tolkning. Resultatet visar att förskollärarna identifierar individuella behov i barngruppen. Detta genom att reflektera, dokumentera och kommunicerar med varandra i arbetslaget för att kunna anpassa förskolans verksamhet utifrån barns individuella behov. För att kunna möjliggöra anpassningen av förskolans verksamhet delades barngruppen in i mindre grupper, förskollärarna anpassade inne- och utemiljön samt hade barnets specifika intresse i åtanke.