Syftet med denna studien är att synliggöra vilka strategier förskollärare och barn använder i förskolans verksamhet vid kommunikation och samspel. Även hur miljö och material kan påverka barns språkutveckling samt om estetiska uttrycksformer gynnar barns språkliga utveckling. Resultatet visade att en miljö som är utformad för att barn ska känna lugn och trygghet är av stor vikt för språkutvecklingen samtidigt som den är utmanande, intressant och utvecklande. Likaså är förskollärarens förhållningssätt gentemot barnen i verksamheten betydelsefull för hur barnen vågar använda sitt språk och hur deras språk utvecklas. En förskollärare som är lyhörd, tillåtande, omsorgsfull och intresserad gynnar barnens kommunicerade då de ges möjlighet att delta på ett annat sätt. Resultatet visar även att estetiska uttrycksformer används inom olika förskolors verksamheter för att gynna barns samspel, kommunicerande och skapande. Förskollärarna beskrev att genom skapande aktiviteter samt genom musik och rytmik ges barn möjligheter att uttrycka sig på nya och spännande sätt. Språket gynnas på detta sätt genom att språket får nya vägar att ta sig fram. Barn kommunicerar genom kroppsspråk, minspel, lek, det talade språket och på många fler sätt än vad som kan tänkas.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare resonerar kring den matematik som förekommer i vardagen inom förskolans verksamhet. Studien hade sin utgångspunkt i forskningsfrågorna: Vilka variationer av metoder framkommer när förskollärare talar kring hur de arbetar med att synliggöra vardagsmatematik i förskolans verksamhet? Samt Hur resonerar förskollärare kring vikten av att synliggöra vardagsmatematiken i förskolans kontext? Studien utgick ifrån socialkonstruktionism och diskurspsykologi där förskollärarnas resonerande var i fokus. Tre verksamma förskollärare deltog i denna kvalitativa intervjustudie som utgick ifrån semistrukturerade intervjuer där frågeschemat innefattade matematik samt vardagsmatematik. Även ljudupptagning användes som kompletterande verktyg vid datainsamlingen. Studiens resultat visade att användandet av den vardagsmatematik som förekommer i förskolans verksamhet, som barnen dagligen befinner sig i, öppnar upp för möjligheter att lägga en grund för den matematik som komma skall när barnen blir äldre. Studien resulterade även i en insikt och konkreta exempel kring varierande arbetssätt i relation till synliggörandet av vardagsmatematik och hur det går att förhålla sig till dessa.

Inledning En aktuell debatt i samhället är den om hälsan. Övervikten ökar, psykisk ohälsa ökar och vi rör oss allt mindre än förr. Detta gäller även barnen. Förskolan har som uppdrag att främja hälsan och ge barnen de verktyg de behöver för att kunna leva ett hälsosamt liv. Det är därförintressant att undersöka hur förskollärarna arbetar med hälsan i förskolan. Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om hälsa och deraserfarenheter av att arbeta med hälsa i förskoleverksamheten. Frågor som fokuseras på: Vad innebär hälsa för förskollärarna? Vilka erfarenheter har förskollärarna av ett arbete med hälsa i förskolan? Metod I studien har kvalitativ metod använts. Fem förskollärare har intervjuats på två olika förskolor med barn i åldrarna 1-5 år. Resultat Resultatet från undersökningen visar att förskollärarna uppfattar hälsan som en viktig del iförskolan. Förskollärarna i studien beskriver att ett arbete med hälsan är betydelsefullt,eftersom det är viktigt att tillhandahålla en god hälsa genom hela livet. Arbetet med hälsankretsar kring aktiviteter som främjar den fysiska hälsan. Förskollärarna beskriver även att detär viktigt att barnen känner att de har vänner och är omtyckta på förskolan, vilket främjar denpsykiska och sociala hälsan. Stress är även något som barnen ofta utsätts för i vardagenbeskriver förskollärarna. I och med detta behöver barnen aktiviteter för att finna en sinnesrobeskrivs det. Samtliga förskollärare i studien är överens om att arbetet med hälsan äger rum iverksamheten och att de använder metoder som främjar den. Aktiviteter för att främja hälsanär rörelselekar inomhus, fri lek utomhus och avslappning för att minska stress. Förskollärarnabeskriver även hur de aktivt arbetar nära barnen för att stötta dem till att skapa relationer,vilket de anser vara viktigt för barnens välmående. Förskollärarna i studien redogör för att deönskar mer kunskaper inom området hälsa. Vissa gör även uttryck för att de behöver ökadekunskaper. Resultatet visar att utbildning, samt viss kompetensutveckling som förskollärarnatagit del av, givit dem olika kunskaper och uppfattningar om vad hälsa är och innebär. Vissaanser att det är viktigt med rörelse för hälsan. Andra bedömer vila och sinnesro som viktigtför hälsan och en ser att den fysiska, psykiska och sociala hälsan bildar en helhet av totaltvälbefinnande.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare talar om pedagogisk dokumentation i relation till verksamhetens utveckling. Studiens frågeställningar var; Vilka variationer av förhållningssätt gentemot pedagogisk dokumentation kommer till uttryck i förskollärares samtal? samt Hur samtalar förskollärare om den pedagogiska dokumentationens möjligheter eller hinder till att utveckla verksamheten? Den teoretiska utgångspunkten var socialkonstruktionism meddiskurspsykologisk metodologi för att analysera kommunikationen. Fem intervjuer genomfördes med förskollärare från olika förskolor. Intervjuerna spelades in via ljudupptagning. I resultatet framkommer flertalet variationer av förhållningssätt till pedagogisk dokumentation. Beroende på vilket förhållningssätt förskollärarna har konstrueras arbetet med pedagogisk dokumentation på olika sätt med olika syften. Det framkommer även att det ses som ett utvärderande verktyg men som samtidigt innebär många utmaningar och svårigheter. Dessa utmaningar och svårigheter kan bli till hinder för att pedagogisk dokumentation ska bidra med en utveckling av verksamheten.

Syftet med vår studie, Scheduled movement in preschool- conditions and terms, är att få kunskap om vad som har hänt med planerad rörelse i förskolan. Förskolans förutsättningar och den fysiska miljön är två faktorer som spelar stor roll i hur mycket planerad rörelse får utrymme i förskolans verksamhet. Även de konsekvenser som minskad planerad rörelse kan få för barn i förskoleåldern framträder i vår studie. Vi har valt att göra en kvalitativ studie, där vi intervjuat sex förskollärare som samtliga har arbetat i förskolan innan 1998 då förskolan fick en egen läroplan. Genom varje intervju har vi fått ta del av förskollärarnas syn och erfarenhet om planerad rörelse i förskolans verksamhet. Vårt teoretiska perspektiv utgår från Lindes (2012) tolkning av läroplansteori där tre olika arenor beskrivs. Studiens resultat visar på att planerad rörelse har förändrats i förskolan, det finns olika faktorer som bidrar till att den planerade rörelsen ser annorlunda ut idag än för några år sedan. Förskollärarna uttrycker att förutsättningarna har blivit sämre med större barngrupper, lägre personaltäthet samt mindre fri yta inne på förskolorna. Samtliga förskollärare understryker hur viktig den planerade rörelsen är för barn i förskoleåldern, men samtidigt visar resultatet att den planerade rörelsen inte får lika stort utrymme i verksamheten som den fick för några år sedan.

Studiens syfte har varit att undersöka vad sex förskollärare har för erfarenheter av vila i förskolan. Syftet har även varit att undersöka hur dessa förskollärare skapar en balans mellan aktivitet och vila för barn i åldrarna tre till sex år. Blir vila på förskolan en verklighet eller inte? Dessutom vill vi bidra till en förståelse för hur vilan påverkar barnet. Det vetenskapsteoretiska perspektiv vi har valt att utgå från i vår studie är ett hermeneutiskt perspektiv. Inom det hermeneutiska perspektivet vill forskaren finna mening med något (Kihlström 2007c). I vårt fall är vilan, vilka erfarenheter och upplevelser förskollärare har av vila, samt hur förskollärare skapar en balans mellan aktivitet och vila meningsbärande och det vi vill försöka förstå. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod och vi har använt oss av semistrukturerad intervju som metod. Genom semistrukturerad intervju går det att få ett större djup och det finns möjlighet att ställa följdfrågor. Utifrån de sex semistrukturerade intervjuerna är resultatet indelat i teman relaterade till de frågeställningar som uppsatsen har som syfte att besvara. Dessa frågeställningar är: ”Vilka är förskollärares erfarenheter av vilans betydelse i förskolan?” och ”Hur skapas en balans mellan aktivitet och vila i förskolan? Resultatet visar att förskollärarna tolkar begreppet vila på olika sätt och metoderna för att organisera vila i de fall barnen erbjuds vila skiljer sig även de. Studien riktar sig främst till yrkesverksamma inom förskola, då den förhoppningsvis kan bidra med kunskap kring vikten av att erbjuda barnen i förskolan tid och tillfälle för vila.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar av yrkesrelaterad stress. Studien undersöker förskollärares uppfattningar av yrkesrelaterad stress, deras uppfattningar av hur den pedagogiska verksamheten påverkas av stressen och de uppfattningar förskollärare har av att minska stressen. Den teoretiska utgångspunkten för studien är inspirerad av fenomenografi och hermeneutik. Studien har undersökts genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. Analysmetoden för studien är tematisk analys. Resultatet visar att förskollärare uppfattar stress på grund av personal- och tidsbrist. När stressen blir stor uppfattar förskollärare att pedagogiken påverkas genom att förskollärare inte kan se barns lärande och utveckling. En annan uppfattning är att förskollärare inte hinner dokumentera verksamheten. Det visar sig i resultatet att stressen minskar när verksamheten är strukturerad. Men även att gå på stresshanteringskurs och lära sig vara medvetet närvarande i nuet samt att motionera minskar stressen.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar vad begreppet undervisning innebär samt hur de arbetar med undervisning i förskolans verksamhet. Undervisningsbegreppet förtydligas i nya läroplanen för förskolan som träder i kraft 1 juli 2019. I och med detta introduceras ett nytt begrepp, vilket förutsätter en medvetenhet hos förskollärarna kring vad undervisning innefattar. Studien utgår från sociokulturell teori och genomförs med ett kvalitativt tillvägagångsätt. Studiens resultat visar att förskollärare har olika syn på vad undervisning innebär och att undervisningär en del i ett större sammanhang där lek, lärande och omsorg ska ingå. Resultatet visar att undervisning ofta likställs med lärande och att det är förskollärarens ansvar att bedriva undervisning. Studiens slutsats är att förskollärare behöver ha en medvetenhet om betydelsen av undervisning. Medvetenheten bidrar till att undervisningens process synliggörs i tillfället och integreras i ett helhetssammanhang, på så vis blir även målet begripligt för barn.

The aim of this research is to better understand children´s participation in the circle-time. The data has been collected through five observation periods at a preschool with children between the age 3-5. The collected data has been analyzed with Shier (2009) pathways to participations. The pathway consists of five levels. The results in the research showed that the preschool teachers reached three levels of Shier´s pathways to participation. It also showed that the preschool teacher´s often made the children participants of the circle-time and used the children´s initiatives when it was possible.

Den här studien berör hur förskollärare resonerar och arbetar med att synliggöra olikheter för barn i förskolan. Syftet med studien var att ur ett didaktiskt perspektiv undersöka förskollärarnas arbete med att synliggöra olikheter. Studien genomfördes genom intervjuer av åtta stycken förskollärare på olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet i studien visar att förskollärare finner det svårt att synliggöra olikheter som de varken har erfarenhet eller kunskap av vilket grundar sig i en rädsla i att säga något som kan tolkas fel av mottagaren. Dilemmat med att synliggöra något i rätt mängd utan att det blir utpekande var även det en utmaning. I analysen problematiseras resultatet med stöd av Wolfgang Klafkis kritisk-konstruktiva didaktik. Slutsatsen är att genom kunskap hos förskolläraren ökar även självförtroendet i att förmedla kunskap vidare till barnen vilket kan minska känslan av att det upplevs som en svårighet.