Syftet med studien var att undersöka vilken innebörd förskollärare ger begreppet omsorg i dagens förskola. Studien baseras på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna gav snarlika innebörder i omsorgsbegreppet. Gemensamt, bland de flesta förskollärarna, är att omsorgsbegreppet verkar beskrivas utifrån ett emotionellt perspektiv där grunden i omsorgsarbetet framställs utifrån en vilja att bry sig om och möta varje barns behov. Förskollärarna uppgav att relationen mellan barn och personal är betydelsefullt i omsorgsarbetet. Resultatet visar även att förskollärarna uppgav att tiden för att utveckla dessa relationer är av betydelse men att tidsaspekten även är ett hinder i omsorgsarbetet. Slutligen uppgav förskollärarna att omsorgsbegreppet sällan tas upp i reflektionssammanhang i arbetslaget. Studiens slutsats var att omsorgsbegreppet behöver analyseras i arbetslaget i syfte att skapa en gemensam förståelse för innebörder i omsorgsarbetet. Slutsatsen var även att tid behövs för att skapa trygga relationer.

Denna studie belyser barns språkutveckling och hur läroplanen implementeras i verksamheten. Syftet med studien är att belysa hur några förskollärare beskriver vad språkutveckling är för dem samt hur de säger att de implementerar läroplanen i verksamheten. Studiens frågeställningar är: Hur beskriver förskollärarna vad språkutveckling är? och Hur beskriver förskollärarna processen att implementera läroplanen i sin verksamhet? Utifrån studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ studie genomförts med semistrukturerade intervjuer av sex förskollärare. Pedagogerna beskriver språkutveckling som barnens förmåga till ”kommunikation” och ”benämning” och att detta sker genom att utveckla ett ordförråd. ”Dialog” beskrivs som både ett medel och ett mål för språkutveckling. Flera pedagoger ser språkutveckling som en naturlig, konstant pågående process i förskolans vardag som sker under hela dagen: den är ”allt”. Implementering av läroplanen beskrivs främst som en fråga om planering av verksamhetens innehåll; vissa arbetar med den som ett ”levande dokument” att tolka medan andra förlitar sig till sitt minne av den då de planerar aktiviteter utifrån läroplanens mål. Resultatet visar att pedagoger arbetar utifrån en pliktkänsla eller önskan att använda läroplanen vid planeringen av språkutvecklande aktiviteter, även då de ser språkutveckling som naturligt pågående i alla aktiviteter.

Syftet med studien var att ta reda på hur förskollärare beskriver sitt arbete med att stimulera barns språkutveckling i förskolan. Vi hade som avsikt att synliggöra vilka redskap och strategier som används i ett språkstimulerande arbete samt förskollärarnas förhållningssätt i relation till barns språkutveckling. Vi valde att utgå från en kvalitativ forskningsmetod där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med åtta stycken förskollärare. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Säljös (2011) tolkning av den sociokulturella teorin. Resultatet av studien pekade på att förskollärarna såg sitt förhållningssätt som nyckeln till barns språkliga utveckling samt att förskollärarna redogjorde för tydliga redskap och strategier som kan användas för att stimulera språkutvecklingen hos barn. Studiens slutsats visar en gemensam syn av ett språkfrämjande arbete där språket alltid ska finnas närvarande samt att det går att skapa ett språkfrämjande arbete i alla situationer.

Antalet sjukskrivna förskollärare har ökat kraftigt och förskolläraryrket är nu ett av de yrkendär flest anställda sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa (Försäkringskassan, 2015). Syftetmed studien är att få en ökad kunskap om hur förskollärare upplever att den psykosocialaarbetsmiljön påverkar deras hälsa samt vilka strategier som används för att undvika sådanpåverkan. För att nå syftet med studien används en kvalitativ ansats där semistruktureradeintervjuer används som forskningsverktyg. Karasek och Theorells (1990) “krav-, kontroll-,och stödmodell används som teoretiskt ramverk i studien. Studien visar att förskollärare upplever stress relaterad till den psykosociala arbetsmiljön iförskoleverksamheten och att deras hälsa påverkas. Vår slutsats är att deras hälsa påverkas avfaktorer som bland annat för höga krav och för lite tid och tillgänglig personal för att mötadessa krav, stora barngrupper, hög ljudnivå och ett otydligt arbetsuppdrag. De här faktorernabidrar till en ökad stress och psykisk påfrestning hos personalen samt en känsla avotillräcklighet som för vissa kan vara svår att hantera. De strategier som används för atthantera och för att minska att den psykosociala arbetsmiljön har en inverkan på deintervjuade förskollärarnas hälsa är ett positivt fokus och ett statligt bidrag för att minskabarngrupperna. Det finns även förskollärare som använder sig av en tydligare indelning avarbetsuppgifter och ansvarsområden beroende på deras utbildningsnivå och kompetens.

Studiens syfte är att belysa förskollärares beskrivningar av sitt arbete med barns fysiska aktivitet i förskolans miljö. Studien är en kvalitativ studie som genomförs med tre semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Förskollärarna arbetar på tre olika förskolor. Studiens resultat analyserades med hjälp av två valda teorier, den sociokulturella teorin och social inlärningsteori. Studiens resultat visar att förskollärarna är eniga om att ffmkysisk aktivitet är all kroppslig rörelse där det viktigaste redskapet är sin egen kropp, dock menar förskollärarna att redskap kan vara bra för att utmana barnen vidare i deras fysiska aktivitet. Förskollärarna lyfter att mycket av den fysiska aktiviteten sker tillsammans i barngruppen genom lek, både spontant och planerat i förskolans vardag. Förskollärarna menar att miljön påverkar barns fysiska aktivitet och att den kan inspirera barn till att vilja röra på sig i både lugnt- och högt tempo där barns pulsnivåer varierar. Resultatet i studien visar att förskollärarna menar att deras roll i förskolan ska vara uppmuntrande och stöttande utifrån barns behov. Resultatet visar att förskollärare anser att fysisk aktivitet gynnar barns lärande, kognitiva förmåga samt välbefinnande. I diskussionen lyfts aspekter som har utvecklats under arbetets gång utifrån resultatet och metoden, såsom utformningen av intervjuerna, den valda metoden och vad som påverkat resultatet.

Syftet med studien är att belysa lämningssituationen i förskolan genom förskollärares perspektiv. Med utgångspunkt i tre centrala frågeställningar har fem förskollärares uppfattningar om lämningen undersökts. De tre frågeställningarna som identifierats berör förskollärares förhållningssätt, relationer samt anknytning i förskolan. Resultatet har analyserats med hjälp av tidigare forskning och litteratur som berör förskollärares förhållningssätt och relationsskapande i förskolan. Dessutom har resultatet analyserats med utgångspunkt i anknytningsteorin som Broberg, Hagström och Broberg (2012) presenterar. Anknytningsteorin menar kortfattat att barn behöver en trygg bas att återvända till när det känner sig osäkert. Barn ordnar sina trygga baser i hierarkisk ordning och vanligtvis är det barnets vårdnadshavare som är barnets första trygga bas. När barnet lämnas på förskolan är det viktigt att det knutit an till personalen där eftersom barnet behöver en trygg bas som stllföreträder den första trygga basen. Studien visar att förskollärarna är eniga om att lämningen är en viktig del av den förskolepedagogiska verksamheten. De är även eniga om att det är deras ansvar som förskollärare att lämningssituationen blir god och att de relationer som skapas innefattar en trygghet och tillit. Däremot uttrycker sig förskollärarna väldigt olika i talet om hur barn knyter an. Dessutom skiljer de sig i uttryck som berör deras barnsyn och förhållningssätt. Vi vill med studien bidra med kunskap som ger möjlighet till reflektion och diskussion angående hur förskollärare hanterar och bemöter barn och vårdnadshavare i en lämningssituation.

Barnens inflytande över förskolans verksamhet är något som länge prioriterats här i Sverige. Läroplanen som förskolan ska följa poängterar även barnens rätt till inflytande över sin vardag, detta är dock ett problematiskt område då den inte specificerar hur inflytande ska se ut vilket gör att det är förskollärarens egna tolkningar som ligger till grunden för hur arbetet med inflytande ser ut. Syftet med denna studie är att undersöka vilket reellt inflytande barnen har, främst över den fysiska miljön men även i den övriga verksamheten så som i den fria leken och hur förskollärarna kommer fram till vad de ska arbeta med i exempelvis temaarbeten, då allt detta går in under barnens inflytande. Frågeställningen vi haft under detta arbete är vilket inflytande ges barn i den fysiska miljön i förskolan? Detta har undersökts via intervjuer med sex förskollärare där de fått berätta om sina verksamheter och hur de arbetar med inflytande för barn i förskolan. Resultatet av studien visar att nivån av inflytande som barnen får är sammankopplat med pedagogernas synsätt kring vad de ser som inflytande för barnen, samt vilja att släppa in barnen i beslutsfattningen. Av studien drar vi slutsatsen att möjlighet finns att låta barnen vara delaktiga i beslut rörande den fysiska miljön på förskolan. Detta då många av våra informanter berättar hur de via olika arbetssätt faktiskt ger barn inflytande inom detta område.

Föreliggande studie går ut på att synliggöra hur förskollärare arbetar med pedagogisk dokumentation, vilket syftet är samt om det finns några svårigheter med arbetet och vilka de kan vara. För att ta reda på detta har vi nyttjat en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Resultatet visar att respondenterna anser att syftet med pedagogisk dokumentation är att synliggöra verksamheten, sitt eget arbetssätt och förhållningssätt samt barns lärprocesser. Detta görs genom att observera, filma, fota och intervjua barn för att få syn på barnens intressen för att kunna följa upp, analysera och reflektera kring hur verksamheten ska planeras vidare för att gynna barns utveckling och lärande. Respondenterna upplever att svårigheterna med pedagogisk dokumentation är att skapa förståelse och samsyn hos kollegor om vad pedagogisk dokumentation innebär, att få tiden att räcka till samt att få barnen delaktiga i processen. Trots detta upplever respondenterna i huvudsak pedagogisk dokumentation som ett fördelaktigt arbetssätt.

Språket är en stor del av förskolan och skolans värld. Den lägger grund för den sociala utvecklingen men även för barns akademiska framgångar. Brister språkandet ger det i sin tur svårigheter att ta sig in i samhället. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling, och vilka metoder som används för att stärka utvecklingen. Vi författare till denna studie valde att utgå från det sociokulturella perspektivet med utvalda begrepp som låg i fokus. Begreppen interaktion och kommunikation, den proximala utvecklingszonen, stöttning (scaffolding), processer och literacy valde vi för att samtliga bidrar till barnets språkutveckling. Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjustudier för att undersöka legitimerade förskollärares arbeten med språkutveckling i en stor tätort i östra Svealand. Med frågeställningarna begränsade vi oss till att undersöka förskollärares egna tolkningar av språkutveckling, drama som metod i verksamheterna och kommunikationen mellan förskolan och förskoleklassen. De huvudsakliga resultaten som vi kunde dra från denna studie är att språkutvecklingen i verksamheterna är väl anpassade till varje barns förutsättningar. Detta kunde delvis bero på respondenternas olika tankar om vad språkutvecklingen innehåller. Metoder såsom bildstöd, gester, högläsning och drama var olika exempel som framkom från respondenterna. Även drama som metod tolkades olika i verksamheterna då exempelvis teatrar och rollekar framkom. Vidare kunde vi författare se att kommunikationen mellan förskolan och förskoleklassen innehöll olika uppfattningar från respondenterna. Främst förekom kritik från förskoleklassen mot dess syfte och bristfälliga informationsunderlag, samtidigt som förskolan ansåg att informationen som fördes vidare var meningsfull.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares syn på barns lek relaterat till utveckling och lärande, syftet innefattade även förskollärararens roll och deltagande i barns lek. Ämnet är angeläget då barn spenderar en stor del av deras vakna tid i förskolan och leken utgör en central roll i verksamheten. Det är av intresse att studera hur leken används som verktyg av förskollärare för att utveckla barns lärande. Genom kvalitativa intervjuer som metod, fick vi en inblick i hur förskollärare i fyra olika förskolor i en Mellanstor respektive Stor kommun i Mellansverige ser på lekens betydelse för barns utveckling och lärande, men även förskollärarens roll och deltagande i barns lek.  Med utgångspunkt i Knutsdotter Olofssons teori om lek har vi analyserat det empiriska materialet och försökt synliggöra hur förskollärare beskriver lekens betydelse för barns lärande och utveckling, samt hur förskollärarna reflekterar angående sin egen roll och deltagande i barns lekar.  Studiens resultat indikerar att förskollärarna i studien anser att leken är grunden till barns lärande och utveckling. Förskollärarna framhöll att de i första hand var barns sociala utveckling som främjades genom leken. Undersökningen visade även att samtliga förskollärare i både den Stora och Mellanstora kommunen ansåg att deras deltagande och roll i barns lek oftast handlade om att de gick in i leken när det uppstod konflikter.  Förskollärarna var även överens om deras deltagande i barns lek handlade exempelvis om att hjälpa ett barn som inte förstod leksignalerna.