Hållbar utveckling är ett område som skall ingå i grundskolans samtliga ämnen. De globalamålen i Agenda 2030 visar dock en komplexitet som kan vara svår att integrera i alla ämnen.Denna studie fokuserar på hem- och konsumentkunskapsundervisning i grundskolan. Syftet äratt belysa lärares erfarenheter av att arbeta med detta i sin undervisning. Studien omfattar sexsemistrukturerade intervjuer med lärare i hem- och konsumentkunskap. Centrala tankegångar istudien är baserade på Deweys resonemang om undervisning där meningsskapande, inquiry,demokratiska arbetssätt samt praktik och teori knyts samman till en helhet.Resultatet visar på en bredd i arbetssätt och de sätt ämnet integreras i undervisningen.Sammanfattningsvis visar studien att lärare tenderar undervisa om hållbar utveckling än attskapa ett lärande för hållbar utveckling. Lärarna arbetar främst med aspekterna hälsa, ekonomioch miljö där praktik och teori skapar en helhet. / Sustainable development is an area that must be included in all secondary school subjects.However, the global goals in Agenda 2030 show a complexity that can be difficult to integrateinto all subjects. This study focuses on Home Economics in secondary school. The purpose isto highlight teachers' experiences of working with this in their teaching. The study comprisessix semi-structured interviews with teachers of Home Economics. Central lines of thought inthe study are based on Dewey's reflection about teaching where meaning-making, inquiry,democratic methods as well as practice and theory are linked to form a holistic approach.The result shows a breadth of methods and the way the subject is integrated into teaching. Insummary, the study shows that teachers tend to teach sustainable development rather than createlearning for sustainable development. The teachers mainly work with the aspects of health,economic, and environmental issues where practice and theory form a holistic approach.

[pt] Inspirada nas análises seminais do Developemntspeak, o dialeto utilizado no campo do desenvolvimento, produzidas na virada do milênio, e nas contribuições feministas nos Estudos de Ciência e Tecnologia, esta tese de doutorado constrói uma crítica epistemológica da Agenda 2030 tomando o discurso do desenvolvimento como proxy das forças que agem sobre as agendas internacionais de desenvolvimento. Misturando análises qualitativas e quantitativas, os métodos aqui aplicados revelam não apenas o que o desenvolvimento pretende ser, mas também como ele pode terminar aquém das suas próprias expectativas. Em termos simples, esta tese dispõe conceitos e práticas lado a lado como uma estratégia capaz de revelar quanto do discurso elaborado e afinado dos documentos oficiais é traduzido em ações concretas. Ao rastrear as palavras, rastreamos as transformações que ocorrem neste campo e descobrimos que algumas palavras permanecem, enquanto outras desaparecem, e que alguns conceitos são incluídos no discurso oficial com o propósito de produzir eufemismo, ambiguidade ou neutralidade funcionando muitas vezes como uma colherada de açúcar que ajuda a tornar essas agendas em remédios mais palatáveis. Dois conceitos principais surgem desta análise: participação e dados. Como algo antigo e algo novo, respectivamente, eles nos ajudam a compreender como a Agenda 2030 carrega ao mesmo tempo antigas problemáticas e uma nova fachada. Considerando a natureza hiperquantitativa da Agenda 2030, o caminho que começa rodeado de discussões sobre a política da linguagem evolui rapidamente para locais onde os principais debates giram em torno da política dos dados. / [en] Inspired by the seminal analyses of Developmentspeak, the dialect used in the development field, produced at the turn of the millennium, and feminist contributions in Science and Technology Studies (STS), this PhD thesis builds an epistemological critique of the 2030 Agenda taking Developmentspeak as an accurate proxy of the forces pushing and pulling international development agendas. Mixing qualitative and quantitative analysis, the methods pursued in this work unveil not only what development intends to be, but also how it might fall short from its own expectations. In simple terms, concepts and practices get disposed side by side in this work as a strategy to reveal how much of the elaborated and finely tuned discourse of official documents hits the ground. As a result, by tracking words, we track transformations going on in the field: discovering that some words remain, while some fade away, and that some concepts are included into official discourse with the purpose of producing euphemism, ambiguity or neutrality working many times as the spoonful of sugar that helps the bitter medicine of development go down. Two main concepts arise from this analysis: participation and data. As something old and something new, respectively, they help us to understand how the 2030 Agenda carries both ancient problematics and a novel façade. Considering the hyper-quantitative nature of the 2030 Agenda, the path that begins surrounded by discussions on the politics of language quickly evolves to places in which the main debates revolve around the politics of data.

The aim of this qualitative interpretive study is to look into SDG implementation in Sweden from a governance for sustainable development perspective. This research is to be seen as a first attempt at mapping the state of governance for sustainable development in relation to SDG implementation in Sweden – further research is both necessary and welcomed in order to get a complete picture of the situation. Seven key components of governance for sustainable development developed by Gibson et al. (2005) are used as a theoretical framework for the study. Those key components are; policy integration; shared sustainability objectives; sustainability based criteria for planning and approval of significant undertakings; specified rules for managing trade-offs and compromises; widely accepted indicators of needs for action and progress towards sustainability; information and incentives for practical implementation, and; programmes for system innovation. Previous research as well as reports from organizations such as the OECD and the European Commission have been used to evaluate the state of these components in Sweden, primarily from an environmental sustainability perspective. Conclusions reached include that the main components relevant for Swedish implementation of the SDGs are: policy integration, shared sustainability objectives and widely accepted indicators for needs for action and progress towards sustainable development. Another conclusion drawn is that the level of fulfillment in some of these key components does not necessarily correspond with the likelihood of successful SDG implementation. Further research is being suggested for   a governance-related mapping of the social and economic pillars of sustainable development. Together with the environmental pillar they are essential for the holistic approach that sustainable development deserves.

This study examines how economic growth is framed in the UN post-2015 development agenda, which is centered on the Sustainable Development Goals. It uses a transdisciplinary approach combining Ecological Economics and Critical Theory. Through a qualitative content analysis of nine official documents from different work streams in the post-2015 process, the thesis seeks to answer what the goal of ‘sustained, inclusive, and sustainable’ growth actually means, how it relates to the aim of transformative change which is central to the agenda, and how the agenda addresses the relationship between growth and the environment. The results show that there is a strong consensus to maintain and increase growth levels, while changing the quality of growth to make it more socially inclusive and environmentally sustainable. Thus, the agenda reinforces the ‘sustainable development’ concept which has been established over the last three decades as the mainstream approach to international environmental governance. No limits to growth are recognized; poverty reduction and greater equality are to be achieved mainly by aiming for higher growth rates in developing countries than developed ones. It is acknowledged that the GDP metric has many shortcomings and needs to be revised to better account for externalities and complemented by alternative measures of welfare and well-being. However, no existing alternative measures are used in the SDGs. The goal is to develop better ones by 2030, which effectively postpones the necessary shift away from GDP. The documents express a strong belief in ‘green growth’ (the decoupling of growth from material resource use and emissions), but this optimism seems to be unfounded since the documents fail to account for several aspects that are crucial to determining the feasibility of green growth. Most notably, there appears to be no evidence of absolute decoupling ever having occurred. At the same time, the scale of decoupling that is required appears to be physically impossible to achieve. Since the agenda does not question growth dependency at all, and fails to distinguish between the intrinsic and instrumental value of GDP growth, my conclusion is that it does not fulfill the promise of transformative change.

The project of sustainable development, as reflected in the Agenda 2030 and the UN 17 Sustainable Development Goals, plays a central role in the story of crisis and transformation today. Yet, this project has rarely been the object of ideology critique. This paper formulates an ideology critique as a form of immanent critique of the project of sustainable development with a basis in Herbert Marcuse’s one-dimensionality thesis. The analysis of the ideology of sustainable development is structured around the three-pillar conception of sustainability which is applied in the Agenda 2030. The transformative potential of the project of sustainable development is assessed on the background of the analysis. The transformative potential in each of the three pillars is found to be inhibited by the project of sustainable development and the paper identifies and explains the ideological mechanisms through which this inhibition takes place. The research suggests that the project of sustainable development cannot be seen as a transformative project.

The aim of this thesis is to examine how civics teachers use and implement of Agenda 2030, the seventeen sustainable goals set by the United Nations, in their teaching. This paper will off in the implementation theory set by Lennart Lundquist that has three requirements: understanding, will and knowledge and how those requirements affect the teachers in their work. Five teachers have been interviewed in person and it is their answers that has been the basis of this study. Their answers have then been analysed by using four themes to answer the questions at issue. These four themes are: knowledge of Agenda 2030, teaching of Agenda 2030, the teacher’s opinion on guidelines and interdisciplinary teaching. The result showed a lack of implementing Agenda 2030. There are a few reasons for this, but it is mainly because there is a lack of understanding among teachers what Agenda 2030 really means and a lack of knowledge of how to implement it.

Ågelsjön är ett av Sveriges största klätterområden. I den här studien har Ågelsjön studerats utifrån begreppet hållbar utveckling för att bättre förstå hur klätterområden ska anpassas i en föränderlig värld. Forskningen är en fallstudie och för att samla in material gjordes 5 intervjuer med klättrare från området. Resultaten har sedan analyserats med hjälp av tidigare forskning om klättring i främst USA och​ Agenda 2030,​ det för tiden ledande dokumentet vad gäller hållbar utveckling. ​Agenda2030​ innehåller 17 klimatmål (UN 2015) som enligt Lindsey och Darby (2018) ska förstås som sammankopplade. Insatser mot ett klimatmål kan ha effekter på andra klimatmål, både positiva och negativa. Ågelsjön främjar aktiva hälsosamma liv tack vare sin fina klättring i en vacker omgivning. Vid Ågelsjön främjas kunskap och erfarenheter för att bli en kompetent klättrare, det lägger grunden för ett livslångt idrottande. Klättrarna har haft en viss påverkan på miljön vid Ågelsjön men restaureringen som klättrare från Norrköping klätterklubb driver lägger grunden för ett hållbart klättrande med inkluderande leder och hållbara bultar i berget.

Hållbar utveckling är ett område vars aktualitet eskalerar och har gjort så under en längre tid. Alla behöver inkluderas; på nationell, regional och lokal nivå såväl som på individnivå. Agenda 2030 består av FN:s 17 globala mål som antagits av världens länder och riktar sig mot alla aktörer på marknaden, såväl företag som offentliga organisationer. För att uppnå målen som inkluderas i Agenda 2030 krävs ett effektivare arbete kring hållbarhet och användandet av både formella som informella styrverktyg för att kunna sprida arbetet inom organisationer. Även om hållbar utveckling är ständigt aktuellt saknas det forskning kring hållbarhetsarbete genom styrsystem i offentliga organisationer. Det behövs mer forskning kring vilka verktyg som ska användas och hur de relaterar med varandra i implementeringen av agendan i offentliga organisationer. Syftet med uppsatsen är att förklara och förstå hur offentliga organisationer arbetar med hållbarhet och Agenda 2030. Inriktningen har varit offentliga organisationers styrsystem. För att uppfylla syftet har empiri insamlats genom en kvalitativ metod. Tio semistrukturerade intervjuer har hållits med offentliga organisationer, med fokus på värmländska kommuner. Respondenter har varit mer eller mindre ansvariga för Agenda 2030 i den offentliga organisationen där de arbetar. Slutsatser som framkommit präglas av en separation mellan hållbarhetens tre delar och en avsaknad av Agenda 2030, dock inte av hållbarhet, i de offentliga organisationerna. En äldre modell av hållbarhet som appliceras i de flesta organisationerna möjliggör för delarna att ta olika mycket utrymme vilket inte går i linje med helhetsbilden som Agenda 2030 förespråkar. Detta hindrar även de offentliga organisationerna från att ha Agenda 2030 som övergripande mål och implementera agendan i sin kärnverksamhet.

Fler och fler flyttar in till städerna, och medan städerna växer behöver de även utvecklas hållbart. De tre perspektiven; ekologiskt, ekonomiskt och social måste balanseras. Parallellt med urbaniseringstrenden förekommer också en trend av att få in naturen och grönområden i staden. I den här studien undersöks det hur hållbar planering uttrycks och praktiseras i en svensk stadsdelsplaneringsprocess. Det har gjorts genom granskning av plandokument och interjuver med planerare i ett projekt i Hudiksvall, där den nya stadsdel Kattvikskajen planeras. Där ligger stort fokus på offentliga rum och de utformas främst utifrån ett socialt perspektiv, men också utifrån det ekologiska perspektivet. Agenda 2030, de globala hållbarhetsmålen, är ett verktyg som tagits fram för att underlätta genomförandet hållbar utveckling, dock är de målen inget som diskuterats eller hänvisats till i det här projektet. Men det har inte funnits några större konflikter mellan det ekologiska, ekonomiska och sociala och det har gjorts val gjorts som i efterhand går att koppla till de olika målen på ett eller annat sätt.

Bakgrund: Textilindustrin är en av de mest förorenande industrierna i världen och allt fler textilföretag inför fast fashion-liknande koncept med nyhetssläpp nästintill varje dag, i takt med att trender kommer och går. Hållbart mode ses ofta som en oxymoron, då fast fashionkonceptet kan ses som motsatsen till det långsiktiga perspektivet inom hållbarhet. En ökad återanvändning och återvinning av textilierna skulle dock kunna minska den miljöpåverkan textilindustrin står för men detta kräver förändringar i hela värdekedjan. Cirkulär ekonomi är en affärsmodell som anses hållbar och tar hänsyn till alla steg i ett företags försörjningskedja. Mycket pekar åt att cirkulär ekonomi och cirkulära flöden är något som hade gynnat vår planet men konceptet har även kritiserats. Frågan är om den cirkulära ekonomin bidrar till välstånd eller om lösningen på miljöproblemen helt enkelt ligger i en minskad produktion och konsumtion. Syfte: Syftet med denna studie är att få en förståelse för om, och i så fall hur, tre valda textilföretag arbetar med cirkulär ekonomi samt vad som krävs, av såväl företag som konsumenter, för att ett hållbart och cirkulärt flöde av textilier ska kunna införas. Genomförande: I den teoretiska referensramen görs en litteraturstudie där ett hållbart scenario för ett cirkulärt flöde av textilier utformas. Det hållbara scenariot utgör sedan en analysmodell där fokus ligger på stegen design, val av material, butik, konsumtion och användning, insamling, sortering samt återvinning och återanvändning. I empirin sammanställs denna analysmodell genom att tre valda textilföretags hållbarhetsrapporter och deras arbete mot en cirkulär värdekedja undersöks. För att få kunskap om konsumenters köpvanor, användnings- och återvinningsbeteende av textilier utförs även en enkätundersökning. Slutsats: En liten del av hållbarhetsrapporterna beskriver hur företagen ska uppnå ett cirkulärt flöde av textilier och vad som faktiskt görs och därmed ges intrycket att företagen har en lång väg kvar innan en cirkulär försörjningskedja kan uppnås. Detta på grund av att utvecklingen inom företagen går långsamt i jämförelse med vad som kan förväntas av dem. Den begränsade teknologin på marknaden är också ett hinder och det är först när en fullt fungerande återvinningsprocess finns kommersiellt tillgänglig som cirkeln har en chans att slutas. Om flödet av textilier ska bli hållbart och cirkulärt krävs stora förändringar och det hänger inte bara på företagen utan även på konsumenterna samt en utvecklad teknologi.