Många studier har gjorts inom området familjeterapi men sällan har barnens egna upplevelser utvärderats. Studiens syfte är att utforska barns erfarenheter av familjeterapi. Frågeställningarna behandlar barnens förväntningar inför terapin, men även deras skildringar av familjesamtalen och situationen efter avslutad terapi. I studien, som har en kvalitativ ansats, har åtta barn i åldrarna 5-12 år intervjuats med hjälp av semistrukturerade frågor och "tjejpingmetod" (Soltvedt, M. 2005). Resultaten visar att de flesta barn, trots sina positiva förväntningar innan terapin, upplever familjesamtalen i första hand som "vuxensamtal" där det är föräldrarna som får stöd och hjälp. De tycker att det har varit svårt att förstå och göra sig förstådda i samtalen. Barnen uttrycker en önskan om deltagande i samtalen men upplever ofta ett utanförskap, obehag och osäkerhet gällande sin roll i terapin. De flesta av barnen ser sig själva som "ensam problembärare", vilket är en bild som föräldrarna ofta bekräftar. Syskons deltagande lyfts fram som en tryggande faktor för barnen, liksom de icke-verbala inslagen i terapin. De barn som haft BOF (Barnorienterad familjeterapi) som behandlingsmetod eller andra icke-verbala inslag i terapin är nöjdast och har upplevt störst delaktighet. I studien visar barnen prov på sin kapacitet som informanter om sin situation. En förbättrad förståelse för barns upplevelser av familjeterapi möjliggör utvecklingen då det gäller terapeuters kompetens och terapeutiska metoder som på ett tydligare sätt är till gagn för både barn och vuxna. / Many studies have been done in the field of family therapy but the children's own experiences are rarely evaluated. The aim of the present study is to explore children's experiences of family therapy. The research questions addresses the children´s expectations before family therapy but also their descriptions of the family conversations and the situation after finished therapy. In the study, which has a qualitative approach, eight children (five boys and three girls) between 5-12 years of age, have been interviewed by using semi-structured questions and "tape method -playful conversation" (Soltvedt, M. 2005). The results shows that most children, despite their positive expectations prior to family therapy, experience family conversations primarily as an "adult conversation" where it is the parents that get support and help. They think it has been difficult to understand and make themselves understood in the conversations. The children expressed a desire to participate but often experienced exclusion, discomfort and uncertainty regarding their role in therapy. Most of the children see themselves as "single problem carrier", which is an image that parents often confirm. Siblings involvement is highlighted as a securing element, as well as the non-verbal elements of therapy. Those children that had BOF (Child-Oriented Family therapy) as a treatment method or other non-verbal elements of therapy are most satisfied and have experienced the greatest participation. In the study the children demonstrated their capacity as informants about their situation. An improved understanding of children's experiences of family therapy enables progress regarding the therapist's competence and therapeutic methods, which clearly is beneficial to both children and adults.

Syftet är att studera hur förskollärare arbetar med barns delaktighet i utformningen av förskolans miljö. Fem interjuver har genomförts på respektive förskollärares avdelning, alla förskolor befinner sig i mellersta Skåne. Resultatet visar att förskollärares barnsyn påverkar barns möjligheter till att påverka och vara delaktiga i utformningen av förskolans miljö. Att i samspel mellan den vuxne och barn synliggörs barnsynen samt om den vuxne har en tillåtande attityd eller inte till att låta barn vara delaktiga. Det är viktigt med samspel, så att den vuxne kan ta del av barns tankar och intressen, samt bearbeta olika händelser tillsammans. Förskollärarna har en viktig uppgift att stärka det enskilda barnet och utmana dem i vardagen, så att de finner det lustfyllt att vara delaktiga, känna sig höra och sedda. Begrepp som återkommer och behandlas i studien är barns perspektiv, barnperspektiv, delaktighet och samspel. Det insamlade materialet har analyserats med livsvärldsfenomenologin och ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt för att få svar på våra forskningsfrågor.

Förskolans styrdokument är överens om att de grundläggande demokratiska värderingarna ska vara grunden i förskolans verksamhet. Diskrimineringsombudsmannen säger att det ska finnas en plan för att skapa främjande insatser och förebygga diskriminering och kränkande behandling, planen utgår från diskrimineringsgrunderna. Genom normkritik ges förskolläraren kunskap och detta beskrivs som en grund i ett framgångsrikt likabehandlingsarbete. Genom normalisering utvecklar förskolläraren ett normkreativt förhållningssätt. Förhållningssättet hos förskolläraren påverkar barnens roll i likabehandlingsarbetet. Barnen ges inflytande och delaktighet i likabehandlingsarbetet, det är förskollärarens ansvar. Syftet med detta arbete var att undersöka hur förskolläraren implementerar likabehandlingsplanen i den pedagogiska verksamheten. Implementering av likabehandlingsplanen kräver medvetenhet.  Studien utgick från intervjuer med verksamma förskollärare. Intervjuerna undersökte betydelsen av likabehandlingsplanen, barnens delaktighet och hur den systematiska dokumentationen genomförs. Förhållningssätt och arbetssätt blev kärnan i resultatet. Likabehandlingsarbetet kräver kunskap om samhällets utveckling, stöd från förskolechef, planering, kreativitet och vidgande av normer. / <p><strong>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</strong></p><p><strong> </strong>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

Syftet med denna studie är att få kunskap om förskolepersonalens förhållningssätt gentemot barns integritet i förskolan. Hur agerar och kommunicerar förskolepersonalen gentemot barnen utifrån ett integritetsperspektiv? Var går gränsen för kränkning? För att samla kunskap har observationer på tre olika förskolor och totalt sex avdelningar utförts. I studien har åtta förskollärare, sju utbildade barnskötare och fyra vikarier utan utbildning deltagit. Datan som samlats in har sedan analyserats utifrån ett barnperspektiv och relationell pedagogik för att sedan diskuteras utifrån forskning gällande barns integritet. Studien visar att det går att se en skillnad mellan hur personalen förhåller sig gentemot äldre och yngre barns integritet. Dock är det svårt att urskilja vilket förhållningssätt som är rätt eller fel, detta eftersom de barn som är inblandade i situationerna inte får uttrycka sina upplevelser eftersom studien enbart fokuserar på personalen. Studien kunde även visa att tillgång till material och/eller miljöer som skyddar barns integritet inte räcker, dessa material och miljöer måste aktivt användas och kan både påverkas negativt och positivt av förskolepersonalens förhållningssätt. Studien visar även att personalens agerande, kommunikation och bemötande gentemot barn är viktigt. Detta eftersom vuxnas förhållningssätt är något som kan komma att påverka hur barnen senare i livet kommer att förstå och förhålla sig till sin egen integritet.

Syftet med studien är att identifiera och analysera de aspekter som beaktas i bedömningen av barnets bästa och på vilket sätt eventuella föreställningar om genus uttrycks i tingsrättsdomar gällande vårdnad, boende och umgänge. För att besvara syftet har 25 domar analyserats genom kvalitativ metod samt tolkats utifrån tidigare forskning och genusteori. Forskningen kring strukturellt uttryckta genusföreställningar gällande barn är mycket begränsad. Däremot finns det mer om föräldrar och genus samt och principen om barnets bästa, vilken många forskare presenterar som genusneutral.  Resultatet visar att de flesta domarna uttrycker att barnets bästa, och således barnperspektivet, ska vara avgörande vid beslutet. I praktiken verkar detta ske till en viss utsträckning. Faktorer som tycks rucka på detta är exempelvis överenskommelser, svårigheter att presentera och ta hänsyn till barnets vilja samt den bestämda uppfattningen om barnets behov av kontakt med båda föräldrar. Aspekter som tas med i bedömningen verkar vara liknande för flickor och pojkar men framgår i olika omfattning och barnen beskrivs med olika ordalag. Resultatet visar vidare att domstolen oftast dömer vårdnaden ensam till modern, varav ett större resonemang kring barnets situation framgår för pojkar än för flickor. Modern bedöms i många domar, utan tydlig motivering, som klart lämplig vårdnadshavare medan fadern ofta beskrivs som olämplig.

Vårt syfte med studien är att ta reda på hur några pedagogerna talar kring barns integritet i olika åldrar, med fokus på barns rätt till sin egen kropp i förskolans vardagliga aktiviteter. Syftet är också att lyfta fram olika dilemman som kan uppkomma kring barns integritet och ta reda på hur pedagogerna talar om hur deras förhållningssätt påverkar barns integritet. För att få svar på våra forskningsfrågor kopplat till syftet har vi använt oss av en kvalitativ forskning där valet av undersökningsmetod blev i form av gruppintervjuer tillsammans med pedagoger som arbetar i förskolan. Resultatet som vi fick fram utifrån intervjuerna analyserades sedan och kopplades och diskuterades med hjälp av litteratur samt kopplades ihop med relationskompetens som tillhör det relationella perspektivet. Respondenterna lyfte fram och diskuterade kring integritet och vad det innebär för dem, samt hur de hanterar och förhåller sig till situationer som uppstår. Något vi kom fram till under studiens gång var att integritet är ett känsligt men samtidigt viktigt ämne att lyfta och att eftersom det kan uppfattas som ett så pass känsligt ämne så finns det knappt någon vetenskaplig grund eller information kring just integritet.

Inledning: Vart femte barn i Sverige har utländsk bakgrund (Statistiska centralbyrån, 2013). Brembeck (2009) menar att barn som befinner sig mellan två olika kulturer kan ha svårigheter i att representera sig själva. Att studera relationen mellan mat och den mänskliga upplevelsen kan generera en förståelse om oss själva, och i en tid av kraftig invandring behöver migranternas mottagarland vara beredda och förstå människornas nya situation (Almerico, 2014). Syfte: Syftet är att undersöka migrerade barns upplevelser av mötet med en ny matkultur i Sverige, och hur de ser på maten som identitetsskapare. Material och metod: Studien baserades utifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer både enskilda och i fokusgrupp, samt fotoelicitering- med tillhörande matdagbok. Ljudupptagning användes vid samtliga intervjuer och videoinspelning skedde under fokusgruppen. Respondenterna bestod av sju migranter, alla 11 år gamla. Resultat: Resultatet visade att barnen äter både mat från den svenska matkulturen och från ursprungskulturen och att de ser positivt på det. Studien visade även att de inte anser att maten kan påverka deras identitet samtidigt som de ändå agerade utifrån att maten och identiteten samverkade. Slutsats: Barnen ser inte deras tillvaro mellan två matkulturer som problematiskt, vilket kan ses som ett resultat av att de har en förmåga att anpassa sig till nya situationer snabbt. På det hela taget visar studien på att barnen inte verkar känna eller reflektera kring den nya situationen i vidare utsträckning. Studiens begränsade omfattning gör att utfallet inte är generaliserbart men resultatet kan däremot ses som indikationer på fenomenet inför vidare forskning.

Den här uppsatsen handlar om hur man på olika sätt kan tolka vad elever säger utifrån olika perspektiv. Jag tar min utgångspunkt i ett självupplevt dilemma skrivet som en gestaltning. I min uppsats utforskar jag hur det kommer sig att jag inte agerar när jag får höra vad elever tycker om en specifik lärare. Jag frågar mig hur jag bör agera utifrån elevernas bästa. Syftet är att utifrån dilemmat och frågeställningarna försöka synliggöra vad det är som egentligen händer i gestaltningen utifrån de perspektiv som framträder. Uppsatsens metod är essä-skrivandet där jag utifrån min gestaltning reflekterar över dilemmat. I min reflektion tar jag hjälp av hermeneutiken då det handlar om att inta flera olika perspektiv för att sedan tolka dem. När jag diskuterar perspektiven tar jag hjälp av Arnér, Tellgren och deras definitioner av barnperspektiv och barns perspektiv. Jag använder mig även av Elisabeth Jensens förklaring av positioner och Helle Jensens förklaring av positionering. Det handlar om hur man tolkar det som händer och vilket perspektiv man intar.

Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur personal i fritidshemmet kategoriserar barn och hur pedagogisk styrning tillämpas i de pedagogiska planeringar som formuleras för fritidshemmets verksamhet. Med bakgrund i fritidshemmets unika position som tar avstamp i att skapa en meningsfull fritid för barn är det relevant att undersöka detta, i synnerhet då fritidshemmet genomgår stora förändringar. Denna studie har genomförts med utgångspunkt i de pedagogiska planeringar personal formulerar för fritidshemmets verksamhet. Utifrån ett diskursanalytiskt förhållningssätt belyser studien flera ideologiska dilemman som uppstår i materialet. Vidare beskrivs vilka olika val personalen i fritidshem gör när de ställs inför dessa ideologiska dilemman. Konsekvenserna av de val som personalen gör påverkar och formar den diskursiva porträtteringen av barnet och vad det ges för förutsättningar för att vara delaktigt i skapandet av sin egen meningsfulla fritid.

Det demokratiska samhället med värderingar om allas lika rätt till inflytande har med Förenta Nationernas barnkonvention lyft frågan om barns rätt att påverka den fysiska planeringen (UNICEF, 2009). Plan- och bygglagen (PBL) gör ingen skillnad på barn eller vuxna vilket innebär att de ska ses som jämlika medborgare inom samhällsbyggnadsprocesser (SFS, 2010:900). Detta utgör den lagbestämda grunden till varför barn, precis som vuxna, ska ha samma rätt att påverka beslut som rör deras närmiljö. En barnchecklista kan tydliggöra att ett barnperspektiv tillämpas inom planeringsprocesser och frågorna utgår vanligen från vuxnas tolkningar av vad som bör innefattas (Boverket, 2000). Denna studie har uppmärksammat den brist på medverkan av barn och unga som ofta finns i planeringssammanhang och det finns därigenom utrymme för förbättringar. Studien har därför valt att fokusera på att få barnens röster hörda genom att undersöka vilka faktorer i miljön som är viktiga för dem. Detta har legat som grund till att utarbeta en ny checklista där deras värderingar varit grundläggande för frågornas utformande. För att uppnå detta anordnades workshops och enkätundersökningar med grupper av barn från lågstadiet upp till gymnasiet. Eftersom åldersspannen varierade mellan 9-18 år anpassades metoderna efter deras kognitiva förmåga. Resultatet från studien visade att barnen ansåg att det fanns flera faktorer i miljön som påverkar deras subjektiva upplevelse. Detta innefattade bland annat hur byggnader med dess utbredning och placering påverkar dem men även hur viktigt det är med bra gång- och cykelvägar för att främja för deras rörelsefrihet. Det betonades även hur bevarandevärden där exempelvis en enkel kulle för pulkaåkning eller en skogsdunge att busa i var viktigt att inte planera bort. Det slutgiltiga resultatet blev checklistan: Från barn till plan. Den är tänkt att fungera som ett arbetsverktyg med öppna frågor, vilket ger planeraren utrymme att belysa barnperspektivets tillämpning inom detaljplanering. Resultatet visade även på stor kunskap, intresse och medvetenhet hos barn och unga gällande den byggda miljön. De bör därför ses som självständiga kompetenta individer inom samhällsplanering med röster värda att höras.