The intention has been to look at the school system in South Africa and specifically at arts and culture in grade 10 to 12. I have visited a number of classes and interviewed the teachers working at the art centre PJ Olivier in Stellenbosch. By doing this I wanted to get to know the system and to understand the intentions that the curriculum describes. I have all through the study related the areas I’ve looked at to the curriculum to see how well the intentions are implemented. I have also compared everything with the Swedish school system. The curriculum has good intentions but the country has a lot to do before they reach the goals with a school system where everybody is included and where there is ”ubuntu” (Zulu word for humanity or I am what I am because of what we all are). In the curriculum I have seen a lot of similarities to the Swedish school system. The intentions and the goals are very much alike. I have realised that South Africa is a country with a lot of complexity and this shows in the school system and in the way the teaching is performed. Arts and culture has a part to play even if the subject is small. In many areas in South Africa, Europe and the western world is the role model for how things should be done. In art it is significant and it leads to self-neglect.

Samhället och arbetsmarknaden efterfrågar idag fler och nya kunskaper av de elever som lämnar gymnasiet. Utvecklingen på den tekniska fronten går snabbt framåt och idag är det nästan en självklarhet att man ska ha datorvana och känna till de vanligaste användningsområdena. För bildeleverna blir det viktigt att de får möjlighet att känna till och hantera de program som idag är allt vanligare förekommande bland yrkesutövarna inom bildområdet. Mot en bakgrund av det har jag undersökt hur bildundervisningen ser ut och bedrivs på två olika skolor i en kommun i Västerbotten. De frågeställningar som jag har arbetat med är, om och vilka digitala verktyg som används i bildundervisningen. Samt vad man kan uppnå med det digitala skapandet, vilka fördelar/nackdelar som finns. För att få svar på mina frågor har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med ett antal lärare från två olika gymnasieskolor, samt kompletterat med egna observationer från mina verksamhetsförlagda utbildningsperioder. Jag har också gjort litteraturstudier och bearbetat dessa som bakgrund till mitt arbete. I mitt resultat har jag kommit fram till att de digitala verktygen har en plats i bildundervisningen på dessa skolor, dock inte i så stor utsträckning ännu som det borde vara utifrån målen. Idag används de mest som en tillgång i skissarbeten eller efterbehandling av bilder, snarare än att de ligger som fokus i utbildningen.

Det finns stora skillnader mellan min utbildnings två inriktningar konst och matematik, men då min intention från början varit att undervisa bild och matematik integrerat har jag under utbildningen strävat efter att hitta likheter. Med socialkonstruktionistisk och multimodal teori som grund har jag därför genomfört en studie utifrån frågeställningen, Vilka möjligheter och fördelar finns med ämnesintegrering i bild och matematik? Då jag hittat begränsat med tidigare forskning inom mitt undersökningsområde genomförde jag en aktionsforskning i form av en lektion där bild och matematik integreras. Jag har även analyserat kursplanerna i ämnena för att hitta likheter och genomfört en intervju med elever där vi diskuterade de föreställningar som finns om bild och matematik och jämförde ämnena. Aktionsforskningen visade på möjligheter och fördelar med ämnesintegrering, som exempelvis att bryta skolans träningslogik och att bredda uttrycks- och kommunikationsmöjligheterna i matematik. I kursplanerna anges att båda ämnena ska arbeta undersökande, utforskande och kreativt för att eleverna ska utveckla förmågor som att analysera, tolka och kommunicera med sitt material. I dessa likheter finns grunden för en givande ämnesintegrerad undervisning. I intervjun framkom det en stor diskrepans mellan hur skolverket föreskriver att bild och matematik ska undervisas och hur det faktiskt ser ut i skolan. Det blev också tydligt att det finns djupt rotade föreställningar om bild och matematik och en väl förankrad träningslogik. Mycket av arbetet handlar om att bryta skolans träningslogik och jag tror att en ämnesintegrerad undervisning som kullkastar gamla traditioner och bryter ny mark kan vara en väg. Även min gestaltande undersökning behandlar vad som händer när man bryter de strikta föreställningar om konst och matematik som finns och luckrar upp ämnestraditionerna. Det jag har undersökt är en annan sida av matematiken än den vi vanligtvis lär oss i skolan, en matematik som är spännande, fantasifull och rolig. Detta genom att förskjuta matematiken från att bara vara något användbart till att genom konsten undersöka andra kvaliteter hos den. Genom att leka med den matematiska tanken har jag hittat nya sätt att förstå och förhålla mig till den matematik jag använt i undersökningen. Jag har genom konsten arbetat med att tänja på de föreställningar som finns om matematiken som torr, tråkig och svår. Undersökningen har visat på likheter mellan konst och matematik, som att mycket av arbetet inom de båda disciplinerna handlar om att utforska, ifrågasätta och förklara världen omkring oss. Undersökningen har utmynnat i 800 kvadratiska lådor tillverkade av mina anteckningar från tre terminers matematikstudier, lådorna bildar en projektionsyta där en föreläsning i topologi visas. Två objekt, en torus och en kaffekopp, även de bestående av mina matematikanteckningar har lämnat föreläsningen och flyttat ut i vår verklighet i form av tredimensionella objekt. / BI

Den här undersökningen prövar värdet av ett informellt lärande i bild och formgivning. Syftet har varit att undersöka fritidens informella lärande i ett skapande arbete. Uppsatsen behandlar frågeställningen: Vilka processer blir synliga i det informella lärandet, där tonvikten läggs på att vi skapar, snarare än hur, vad och varför vi skapar - inom gruppen, hos individen, och mellan pedagog och deltagare? Den informella lärandemiljön har iscensatts med hjälp av ett förutbestämt ramverk där tyngdpunkten har lagts på skapandet som handling både individuellt och i grupp och där en fokusering på delaktighet varit styrande. Min utgångspunkt var att deltagarna skulle uppleva workshopen som en ”frizon” snarare än som något som tillhörde ett visst specifikt ämne med specifika krav på teknik, analys och resultat. Undersökningen har bestått av ett etnografiskt fältarbete som utförts genom en praktisk workshop där pedagogen tillsammans med besökarna på en fritidsgård har skapat ett lapptäcke. Materialet från skapandeprocessen har analyserats utifrån den ryska psykologen Lev Semënovic Vygotskijs teorier om lärandet och fantasin. Resultatet visar att det överenskomna målet att göra ett lapptäcke med bordet som gemensam arbetsplattform och därtill samtalen under arbetets gång har åstadkommit en gruppkänsla. Med fokus på att skapa själv och i grupp avdramatiseras det individuella skapandet. Att sitta runt ett bord samtidigt som man är aktiv och skapar med händerna möjliggör samtal som utvecklar relationen mellan de berörda och kan öppna upp för samtal av mer allvarsam karaktär. Det förutbestämda ramverket i kombination med den etnografiska undersökningen har resulterat i att pedagogens roll mer blir att lyssna och inspirera än att styra och bedöma. I det informella lärandet är det svårt att få en ”rättvis” fördelning av pedagogens uppmärksamhet eftersom betoningen på det kollektiva och samtalet ger dem redan socialt kompetenta ett visst försprång. Resultatet ställs också ut på konst- och designhögskolan Konstfack i form av ett lapptäcke där det individuella blir det kollektiva. Lapptäcket bär spår av de processer som blivit synliga runt det gemensamma arbetsbordet: samtalen, identiteterna och de personliga uttrycken. Rutorna är besläktade med varandra styrda i sin storlek men fria i sitt uttryck där någons idé befruktat en annans, som skapar en gemensam helhet - en symbol för gruppen. Lapptäcket tillsammans med uppsatsen besvarar undersökningens frågeställning. / BI

Bildtraditioner, ämnesintegrering och elevperspektiv är viktiga ingredienser i denna C-uppsats. Undersökningen tar sin plats på en gymnasieskola som arbetar ämnesintegrerat, KF Gymnasiet, där jag själv är bild- och medielärare. Jag har valt att följa eleverna i en projektgrupp genom deras arbetsprocesser i ett ämnesintegrerat filmprojekt. Genom intervjuer och enkäter har eleverna fått berätta om sina uppfattningar om bildämnet; ett material som sedan bearbetas genom diskursanalytisk metod. Jag har arbetat med eleverna med både teckning och måleri, för att sedan ämnesintegrera bild med svenska och engelska i ett filmprojekt. Syftet är att ta reda på vad eleverna väljer att berätta för mig om sina erfarenheter av bildämnet. Hur uttrycker eleverna sina åsikter om bildämnet då det är ämnesintegrerat grupparbete i projekt och handlar om film/media snarare än handgjorda bilder? Resultaten i min undersökning visar att elevernas svar kan ringas in i fyra huvudsakliga diskurser, eller traditioner, som ofta vävs in i varandra eller existerar parallellt. I slutdiskussionen resonerar jag kring rimliga konsekvenser av resultaten, jag låter bla elevernas svar bli motiveringen till bildämnets fortsatta existens i gymnasieskolan. Komplexiteten med samarbetet i grupp belyses också utifrån elevernas berättande.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur rummet och dess inredning möjliggör bildskapande sett i relation till styrdokumenten och aktuell bildpedagogisk forskning. Undersökningen kan placeras inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet Visuell kultur där förhållandet mellan seende och kunskap studeras och hur det i detta förhållande förhandlas fram och skapas mening. I arbetet har jag försökt att anlägga en konstruktionistisk syn på de undersökta lokalerna. Utgångspunkten har varit att mening skapas i mötet mellan det visuella, auditativa och spatiala och att rummen på så sätt skapar olika möjligheter för handling. Att planera skollokaler (i detta fall bildlokaler) och att inreda och utrusta förskolerum och klassrum kan ses som iscensatta teorier om barns och ungdomars behov, utveckling och lärande. Åtta lokaler från förskolan till gymnasiet dokumenterades med fotografier och jag intervjuade också lärarna som arbetade i lokalerna. Utifrån detta underlag har jag sedan analyserat varje lokal för sig. I resultatdelen beskrivs hur lokalerna nyttjas för bildskapande. I resultatet visas också att lokalernas utseende och möjligheter beror på en förhandlingsprocess som startar under byggprocessen och sedan fortsätter när lokalerna tas i bruk. Denna förhandling rör även barnens och ungdomarnas möjligheter att förhålla sig aktiva i rummen och själva ta initiativ till bildskapande. Olika traditioner inom bildämnet återspeglas genom de bilder som presenteras på väggarna och det material som finns synligt i lokalerna. Arbetet har gett insikter om vikten av välplanerade lokaler utifrån det arbetssätt eller den pedagogik man vill jobba efter. Men också om hur lokalernas inredning, det material och de bilder som presenteras återspeglar olika syn på bildämnet, på kunskap och på dem som vistas där.

Studien syftar till att undersöka hur reflektion över konstnärlig praktik kan formuleras och utvecklas. Uppmärksamheten vänds mot elevens konstnärliga arbetsprocess där det reflekterande förhållningsättet blir en del av arbetsprocessen. Att införa reflektion som obligatorisk i elevernas konstnärliga arbetsprocess betyder att skapa teoretisk medvetenhet om processen och att använda sig av olika färdigheter, metoder och samarbetsförmågor. Utifrån frågeställningen ” Hur kan metoder för reflektion utvecklas i bildundervisningen för att medvetandegöra och få kunskap om den konstnärliga arbetsprocessen?” har en workshop genomförts på en gymnasieskola i Stockholm. Undersökningen presenterar och prövar olika metoder för reflektion (det reflekterande och associativa skrivandet) och en undervisningsideologi Problem baserat lärande, (PBL) vilket baseras på både individuellt och gruppbaserat arbete. Min empiri består av elevintervjuer, egen dokumentation med observationer av workshopen, fotografier, samt elevarbeten. Detta material har sedan analyserats med hjälp av teorier och begrepp som sätts i relation till den konstnärliga arbetsprocessen, reflektion och kunskapsbildning. Den konstnärliga arbetsprocessen sätts i relation till det pedagogiska rummet och den betraktas utifrån ett pedagogiskt förhållningssätt. Mitt gestaltningsarbete presenterar den konstnärliga arbetsprocessen ur en annan vinkel. I installationen ”Embodiment” blir den konstnärliga arbetsprocessen gestaltad med hjälp av den rörliga bilden. Jag låter berättelserna av konstnärliga arbetsprocesser utvecklas till en visuell berättelse, där själva den konstnärliga arbetsprocessen blir personifierad och dess interna monolog blir hörd. Det är berättelser om tillkomst, grobarhet, visshet, och sökande. Den blir en visuell resa som samtidigt utgör en metareflektion över en konstnärlig arbetsprocess.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur bildlärarstudenter och nyutexaminerade bildlärare upplever att digitala verktyg implementerats i deras bildlärarutbildning. Studien har haft en kvalitativ ansats och genomförts genom intervjuer. Åtta bildlärarstudenter och två nyutexaminerade bildlärare, som studerar eller har studerat vid olika svenska lärosäten, har deltagit i undersökningen. Ett sociokulturellt lärandeperspektiv ligger som teoretisk bakgrund. Inledningsvis behandlas teman som bildämnets historia, bildlärarutbildningen, läroplanernas mål och den digitala revolutionen. Resultatet visar att endast två av tio upplever att de har undervisats om och med digitala verktyg i tillräckligt stor utsträckning i sin bildlärarutbildning. Deltagarna påpekar att digitala verktyg bör integreras i bildämnet, men poängterar samtidigt att dessa inte bör ta överhanden. En majoritet av de undersökta bildlärarna har en kommunikativ ämneskonception, som betonar vikten av att förbereda elever för vårt visuella samhälle, där digitala verktyg spelar en viktig roll. Studiens informanter beskriver en ojämlik verklighet i grund- och gymnasieskolans bildundervisning, där ramfaktorer samt bildlärarens egen förmåga och kompetens påverkar graden av implementering av digitala verktyg i ämnet. Det egna intresset spelar roll för hur den digitala kompetensen ser ut. En majoritet av bildlärarstudenterna/de nyutexaminerade bildlärarna upplever olika grader av osäkerhet inför att undervisa om och med digitala verktyg – och en del anser sig inte förberedda alls. En slutsats som tas är att en kompetenshöjning på det digitala området inom lärarutbildningarna behövs. En annan slutsats gäller att teoretiska ramverk för digitala verktygs implementering finns, men att det krävs mer explicita praktiska satsningar. En slutlig konklusion är att med ett sociokulturellt perspektiv kan den typen av insatser främja på fler plan i lärandet – och öppna för att olika verktyg samspelar. Ett sådant perspektiv skulle kunna leda till att de digitala verktygen jämställs med de traditionella och får en naturlig och integrerad plats inom såväl bildämnet som bildlärarutbildningen. Arbetet avslutas med förslag till vidare forskning.

Denna studie ämnade ta reda på vad elever från tre gymnasieskolor har för uppfattningar om samtidskonst. Ett urval av elever, vilka läser tredje året på ett estetiskt program, fick under studiens genomförande besöka Västerås Konstmuseums samtidskonstutställning Ur Aska. Studien belyser eventuella skillnader i elevernas uppfattningar om samtidskonst utifrån elevernas utbildningsbakgrund, erfarenheter av intra- och extramuralt lärande samt utifrån elevernas erfarenheter av språklig mediering. Studiens utgångspunkt tog avstamp i det sociokulturella perspektivets syn på lärande. Fenomen att beakta gällde den språkliga medieringens betydelse samt om elevers utbildningsbakgrund och erfarenheter av möten med samtidskonst påverkar elevers uppfattningar. Empiriska data samlades in genom kvalitativa fokusgruppsintervjuer där 18 elever, från tre olika gymnasier, har intervjuats i fokusgrupper (á 2-5 elever/fokusgrupp). Metod och resultatanalys grundar sig i en fenomenologisk samt fenomenografisk metodansats. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i estetisk förståelse, inkludering av konstvärldar samt språklig mediering. Resultatet visade att uppfattningarna varierar och att detta beror dels på erfarenheter hämtade ur undervisningen, dels på erfarenheter hämtade utanför en undervisningskontext. Vidare visade resultatet att elever behöver en ökad förståelse för de begrepp, teorier, intentioner och praktiker som samtidskonsten bygger på och att elever i högre grad behöver ges möjlighet att möta samtidskonst innanför och utanför skolans väggar.

Det självständiga bildämnet? – En bilddidaktisk litteraturstudie om bildämnets möjligheter att vara ett autonomt ämne i skolan: syftar till att undersöka, skapa kunskap om samt diskutera bildämnets plats, roll och funktion inom skolans värld. Vidare att öka förståelsen för bildämnets betydelse för elevers lärande och utveckling. Föreliggande studie har haft fokus mot gymnasieskolan och undersökningen är genomförd genom en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys som analysverktyg. Resultatanalysen är uppdelad efter frågeställningarna; Vilka argument lyfts fram för att legitimera bildämnet i skolan? Vilken betydelse har bildämnet för elevers lärande och utveckling? Vilka eventuella konsekvenser finns när bildämnet marginaliseras? Forskningen belyser flera argument för att legitimera bildämnet - exempelvis genom det mediespecifika argumentet, livsvärldsargumentet, demokrati- och yttrandefrihets-argumentet, tillväxtargumentet samt om bildämnet som kommunikatör vilket syftar till att konsten har en inverkan på kommunikation, ekonomi och teknik. Forskningen redogör för, gällande elevers lärande och utveckling, att bildundervisning har förmåga att konstruera betydelse och utveckla för ett öppet och kritiskt tänkande. Forskningen pekar mot att behövs nya perspektiv i bildundervisningen, annars riskerar undervisningen och estetiken att bli kraftlös och irrelevant. / <p>Bild</p>