The rapidly spreading pandemic of SARS-CoV-2 (COVID-19) infection with high morbidity and mortality has overwhelmed the global healthcare services. With mysterious origins and the capacity of affecting multiple types of tissues, SARS-CoV-2 has baffled many scientists - which has posed great challenges in the development of pharmaceutical treatments and preventions (i.e., vaccination). The COVID-19 pandemic has also led to a slew of non-pharmaceutical interventions (NPIs) to slow down the spread of the virus. The sudden imposition of these NPIs including social distancing, lock-down, school closures, isolation, and quarantine of suspected cases or contacts, has greatly affected the mental health of children and adolescents. Concerns about the impact of these NPIs on mental health, especially for vulnerable populations such as children and adolescents, have emerged. This study discusses several different aspects of the impact of the COVID-19 pandemic on the mental health of children and adolescents.Accumulating evidence has shown that the vast majority of children and adolescents exposed to the SARS-CoV-2 virus are asymptomatic, although few cases turned unfortunately severely ill. The genomics, microbiology, and biochemistry of this novel coronavirus reveal several peculiarities, making it a tough entity. The profound impact of social distancing along with the closure of schools, parks, and other recreational activities on the delicate minds of children and adolescents makes them irritable, angry, and rebellious. This assumes a major challenge in children with mental health issues or in those with special needs. Lock-down, quarantine and isolation further complicate the mental health issues and are discussed along with remedial measures. The impact of an already overwhelmed medical care system on the mental healthcare quality can be profound and needs a specially chartered approach by the psychiatrists supplementing the COVID-19 control activities. Children/adolescents with neuropsychiatric issues need special care, as they have abnormal impulsive behaviour and actions such as running away, unhygienic acts, spitting etc. All these mental health issues in children and adolescents, who form a sizable population of the society and are the future of the planet, forms the subject matter of this work. Thus, all programmes of COVID-19 control must simultaneously address these important mental health issues of children and adolescents to prevent this ‘parallel pandemic’ of psychiatric disorders. The latter may persist much longer and prove equally challenging and costly.

AbstractThe purpose of our study is to contribute with knowledge about how preschoolteachers perceive and describe the inclusion of children in need of special support.Based on the purpose of the study, three research questions are formulated. The studyhighlights legal text and documents, important concepts, the change in inclusion overtime, the preschool teachers' approach and the impact of the environment and groupsize on the inclusion of children in need of special support.The study is based on an inclusion perspective based on a phenomenographicapproach. The data collection method was qualitative semi-structured interview andbased on an interview guide. The interviews were conducted digitally with tenlicensed preschool teachers with varied professional experience. Interviews wererecorded, transcribed and analyzed. From the inclusion perspective, we analyzed thematerial and were thus able to find variations in the preschool teachers' perceptionsand conceptions regarding the inclusion of children in need of special support.The result of the study showed that children in need of special support can beperceived from two different perspectives, organizational perspective and childperspective. Furthermore, it emerged that lack of time, the size of the group ofchildren and adaptations to the environment affected the inclusion work. Anotherthing that was perceived to affect inclusion of children in need of special support wasdescribed as the approach and attitude that the preschool teachers adopted towardsboth children and each other. Many preschool teachers described that they lackedsome knowledge about inclusion and therefore wanted more education in the form ofexchange of experience. / Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar ochbeskriver arbetet kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Utifrån syftetformulerades tre frågeställningar. Studien lyfter fram lagtexter och dokument, viktigabegrepp, inkluderingens förändring över tid, förskollärarnas förhållningssätt samtmiljöns och gruppstorlekens påverkan på inkludering av barn i behov av särskilt stöd.Studien baserades på ett inkluderingsperspektiv utifrån en fenomenografiskmetodansats. Datainsamlingsmetoden var kvalitativa intervjuer som varsemistrukturerade och utgick från en intervjuguide. Intervjuerna genomfördes digitaltmed tio legitimerade förskollärare med varierad yrkeserfarenhet. Samtliga intervjuerspelades in för att sedan transkriberas och analyseras. Utifrån inkluderingsperspektivetanalyserade vi materialet och kunde därmed finna variationer i förskollärarnasuppfattningar och beskrivningar gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd.I studiens resultat framkom det att barn i behov av särskilt stöd kan uppfattas utifråntvå olika perspektiv, vilka var det organisatoriska perspektivet och barnperspektivet.Vidare framkom det att tidsbrist, barngruppens storlek samt anpassningar i miljönpåverkade inkluderingsarbetet. Något annat som uppfattades inverka på arbetet medinkludering av barn i behov av särskilt stöd beskrevs vara vilket synsätt ochförhållningssätt som förskollärarna antog mot såväl barn som mot varandra. Mångaförskollärare beskrev också att de saknade vissa kunskaper kring arbetet gällandeinkludering och önskade därför mer utbildning i form av erfarenhetsutbyte.

Syftet med denna studie är att undersöka hur olika förskolor arbetar för att skapa en inkluderande miljö som är till för alla barn men också där speciellt barn med speciella behov uppmärksammas och inkluderas i den pedagogiska verksamheten. För att få svar på syftet har vi utgått från tre frågeställningar som är följande: ”Hur tolkar förskollärarna begreppet inkludering?”, ”Vilka förutsättningar har betydelse i arbetet med inkludering av barn med speciella behov?” och ”Vilka fungerande metoder har förskollärare för att inkludera barn med speciella behov i den pedagogiska verksamheteten?”. Studien är baserad på en enkät i två undersökningsgrupper med totalt 60 förskollärare, 45 i grupp 1 och 15 i grupp 2. Resultatet visade på att det finns många metoder som fungerar men det finns även många hinder i arbetet med inkludering så som personalbrist och bristande kunskap och många förskollärare upplever att de inte har rätt förutsättningar för att kunna bedriva ett inkluderingsarbete. Resultatet visar dock också på att majoriteten av förskollärarna tolkar inkludering på samma sätt att det ska vara en förskola för alla barn men de har inte förutsättningarna för att nå dit. Slutsatsen av studien är att förskollärare behöver bättre förutsättningar för att kunna genomföra ett lyckat inkluderingsarbete.

I den svenska förskolan har alla barn rätt till en likvärdig utbildning och att få sina behov tillgodosedda. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särkilt stöd och för hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn. Frågeställningarna är: Vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särkilt stöd? Vilka erfarenheter har förskollärare om exkludering och inkludering av barn i behov av särkilt stöd? Metodiska ansatsen i denna studie har varit kvalitativ och empirin som samlats in var genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att förskollärare är överens om att förskolans läroplan inte ger något stöd för hur de ska arbeta med barn i behov av särkilt stöd. Det framkommer i resultatet att förskollärare har en del erfarenheter, men att de inte har tillräcklig kompetens för hur de ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer även att förskollärarna får stöd av olika instanser, men på olika vis och att inkludering innebär en mer likvärdig och rättvis utbildning. Sammanfattningsvis är detta område övergripande stort och för att kunna möta barn i behov av särkilt stöd bör förskollärares kompetensutveckling öka.

Syfte med studien är att undersöka hur förskollärarna arbetar med barn som är i behov av särskilt stöd, hur barnen inkluderas i undervisningen och vilka hjälpmedel och resurser de har att tillgå, samt om förskollärarnas arbetssätt och kompetens har betydelse i verksamheten. Genom en kvalitativ metod har strukturerade intervjuer av fyra förskollärare genomförts i Gävle kommun. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv har vi sammanställt det insamlade materialet och kommit fram till fyra olika teman som sammanfattar förskollärarnas svar. Resultatet visar att förskollärarnas tolkningar av vilka barn som är i behov av särskilt stöd är en definitionsfråga, förskollärarna inkluderar barnen genom att anpassa undervisningen och miljöerna. Relationen till vårdnadshavare framgår i resultatet som viktigt. Hjälpmedel som förskollärarna har att tillgå kan vara en specialpedagog och olika material som underlättar barnets tillvaro på förskolan. Förskollärarna anser sig ha tillräckligt med kompetens men antyder att mer utbildning alltid är bra. Slutsatsen är att förskollärarna tycker de har tillräcklig med kompetens att möta barnen som är i behov av särskilt stöd, förskollärarna anser även att det är deras uppdrag att anpassa verksamheten för barnen och vikten av att bygga bra relationer till barn och vårdnadshavare. Tillgång till hjälpmedel och resurser ansågs vara tillgängliga när behovet fanns för det individuella barnet som är i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar och inkluderar barn med särskilda undervisningsbehov i vardagliga situationer. Undersökningsfrågorna är: Vilka är barnen med särskilda behov, enligt förskollärare och specialpedagoger? Hur arbetar förskollärare/specialpedagoger med barn som har särskilda behov för att inkludera dessa barn i lärande? Hur arbetar förskollärare/specialpedagoger med barn som har särskilda behov för att inkludera dessa barn i vardagliga situationer? och Vad är specialpedagogernas roll i arbetet med stöd för barn med särskilda behov? Genom en kvalitativ metod har vi gjort både semistrukturerade och strukturerade intervjuer med sju förskollärare och två specialpedagoger från två olika kommuner. Utifrån det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet och det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade datamaterialet och bildat fyra olika teman. Resultat och slutsatser visar att särskilda behov oftast förknippas med diagnoser eller andra svårigheter. Metoder och arbetssätt är bildstöd, tecken och noggrann planering. Specialpedagogen roll är att vara ett stöd och nya infallsvinklar för att barnet ska få en likgiltig tid på förskolan.

This study is about preschool staff’s approach to preschool children with language disorder.  The aim of the study is to increase knowledge about the preschool staff’s approach to and working methods with children, with language disorders in preschool. The method for this study was designed through a qualitative survey, which was answered by 36 informants working in the Swedish preschool. The result suggests that the preschool staff have a focused language development approach in their planning, where the goal is to stimulate the language development of all children and thus also children with language disorder. They use different working methods to strengthen the child’s language development and the most common methods are signs as support and image support. This takes place through an inclusive working method with the entire group of children, to avoid stigmatization. All informants had some experience with children with language disorder, but it is mentioned in the result that the preschool staff felt that they do not have enough competence for these children’s support needs when requests for more in-depth training on language disorders were brought up. / Följande studie handlar om förskolepersonals förhållningssätt tillförskolebarn som har språkstörning.Syftet med studien är att öka kunskapen om förskolepersonalsförhållningssätt till och arbetsmetoder med barn som har språkstörning iförskolan. Metoden för följande studie utformades genom en kvalitativ enkät,som besvarades av 36 informanter yrkesverksamma inom förskolan.Resultatet talar för att förskolepersonal har ett fokuserat språkutvecklandearbetssätt i deras planering, där målet är att stimulera alla barnsspråkutveckling och därmed även barn som har språkstörning. De användersig av olika arbetsmetoder för att stärka barnets språkutveckling och devanligaste metoderna är Tecken som stöd och bildstöd. Detta sker genom ettinkluderande arbetssätt med hela barngruppen, för att undvika stigmatisering.Alla informanter hade i någon utsträckning erfarenhet av barn som har enspråkstörning. Det nämns dock i resultatet att förskolepersonalen upplever attde inte har tillräckligt med kompetens för dessa barns stödbehov då önskemålom en mer fördjupad utbildning om språkstörning tas upp

Förskolan ska erbjuda barn stimulans och stöd med avsikt att ge varje enskilt barn goda möjligheter att tillägna sig utbildningen. Förskollärare har ett stort ansvar i inkluderingen av barn i behov av särskilt stöd. Tidigare forskning visar att inkludering är ett mångfacetterat begrepp. Forskningen visar att inkludering relateras till delaktighet, likvärdighet och interaktion. Förskollärares kunskap och kompetens är en viktig komponent i inkluderingsarbetet. I främjandet av inkludering kan förskollärare använda sig av olika strategier. Syftet i vår undersökning är att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan ur ett förskollärarperspektiv. Detta har undersökts genom en kvalitativ metod med elektroniska intervjuenkäter. Resultatet visar på strategier förskollärare använder i verksamheten för att skapa en inkluderande förskola. Strategier som tydliggörande pedagogik och anpassningar av sociala- och fysiska miljöer i förskolan framkommer som betydelsefulla för inkluderingsarbetet. Resultatet lyfter även förskollärares förutsättningar utefter deras arbetsförhållanden. I relation till dilemmaperspektivet pekar förskollärarnas metoder vid förutsättningar och strategier på handlingar som i nästa led skapar dilemman i vardagen. I diskussionen lyfts de slutsatser undersökningen kommit fram till; alla barn oavsett om barnet är i behov av särskilt stöd eller ej har rätt till en likvärdig undervisning i förskolan men styrs utefter dilemman som uppstår i verksamheten.

Alla barn har rätt till en likvärdig förskola, ibland föreligger dock särskilda behov vilket kan kräva särskilt stöd. Tidigare forskning visar att barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är mångfacetterat vilket gör att även stödet blir svårt att definiera. Syftet med studien är att bidra med en ökad kunskap om förskollärares uppfattningar av derasarbete med barn i behov av särskilt stöd. Detta genom att tydliggöra vilka barn förskollärarna beskriver som barn i behov av särskilt stöd samt hur förskolläraren definierar det särskilda stödet. I studien används en kvalitativ intervjumetod med tematisk analys som grundas ur ett relationellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna använder sig av kartläggningar och observationer som strategier för att synliggöra vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Definitionerna av barn i behov av särskilt stöd skiljer sig åt. Förskollärarna menar å ena sidan att alla barn kan vara i behov av särskilt stöd, samtidigt som de även definierar barn i behov av särskilt stöd som barn med någon form av funktionsvariation eller diagnos. Orsaken till stödbehovet placeras alltså både hos barnet och i miljön. Stödet uppfattas av förskollärarna som svårt att genomföra, och de menar att flera aspekter påverkar möjligheten till att ge rätt stöd. Slutsatserna av studien är bland annat att specialpedagogiken är ett komplext ämne samtatt det upplevs svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd och att ge dessa barn det stöd de behöver. En annan slutsats av studien är att ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam definition av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för barns möjlighet till en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur förskollärare arbetar för att inkludera barn med särskilt stöd och vilka verktyg som används i praktiken. I bakgrunden redovisas förskolans styrdokument, relevanta begrepp, tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt och som berör ämnet vi forskat i. Studien utfördes genom intervju av fyra förskollärare från två olika städer i Sverige. Genom analys av intervjuerna framkom ett antal huvudkategorier och underkategorier. Huvudkategorierna är: förskollärarens arbetssätt för inkludering, förskollärarens egen uppfattning av inkludering, verktyg förskolläraren använder, likheter och skillnader. Resultatet påvisar en gemensam syn hos respondenterna av inkludering, hur viktigt det är för barnens sociala sammanhang och för känslan av samhörighet. De verktyg som respondenterna använde sig av var bilder och TAKK för att underlätta för barnen i olika undervisningssituationer. Även miljön och respondenterna själva ansågs som viktiga verktyg för att underlätta för alla barn och inte enbart barn i behov av särskilt stöd.