Wikipedia, ”den fria encyklopedin som alla kan redigera”, används mer och mer. Den är tillräckligt stor för att konkurrera med traditionella uppslagsverk som Encyclopedia Britannica eller Nationalencyklopedin. Den stora skillnaden jämfört med de traditionella uppslagsverken är dock att även de som inte är experter kan redigera och skriva artiklar. Wikipedia, som den ”vanlige internetanvändaren” kan påverka innehållet i, är en del av vad man kan kalla för deltagarkultur. Internetmediets struktur skapar förutsättningar för att användaren interaktivt ska kunna delta, och den här förutsättningen har hjälpt till att snabbt skapa ett stort uppslagsverk på internet. På grund av kritiken som riktats mot Wikipedia om huruvida det går att lita på uppslagsverket, undersöks i den här uppsatsen debatten kring vem som borde ha rätt att bestämma vad som ska få vara kunskap på Wikipedia och utifall det krävs ett tydligare regelverk kring hur kunskapsprocessen går till. Metoden som används är diskursanalys och resultatet visar att den traditionella synen på kunskap med expertis i fokus inte har spelat ut sin roll.

With the Culture Survey 2009, the Cultural policy in Sweden has got a new direction. The new direction emphasises the importance of broadening the non-public funding for the cultural sector. The new direction opens up new phenomenon to establish themselves in Sweden. Crowdfunding is such a phenomenon. Crowdfunding is an online-method "by which the individual becomes financiers of projects and activities they have passion for" (Jakten på medborgarfinansiering, 11). The essay has resulted in a comprehensive presentation of the phenomenon crowdfunding and a deepening of the platform Crowdculture. Crowdculture is an online-platform for funding cultural projects through a combination of crowdfunding and public support. Societal trends digitization, stronger donation culture, economization of culture and cultural policies that seek broader financing is considered to be the foundation for Crowdcultures existence. The method crowdfunding contribute to a participatory and an audience perspective, witch is not previously been used frequently in the cultural sector. The platform Crowdculture suits a particular type of cultural project, and should not replace the existing funding. Within the cultural sector Crowdculture has the potential to make an impact but the potential has not yet fully spread. Cultural projects that fit within crowdfunding is usually owned and produced by civil society, as these projects have been difficult to get public funding. The method Corwdfunding is not only about getting funding but also with opportunity for early marketing. / Kulturutredningen 2009 har gett kulturpolitiken i Sverige en ny inriktning. Den nya inriktningen betonar vikten av att bredda den icke offentliga finansieringen av kultursektorn. Inriktningen öppnar upp för nya fenomen att etablera sig i Sverige. Crowdfunding är ett sådant fenomen. Crowdfunding är en online-metod ”genom vilken individen blir finansiärer av projekt och verksamhet de känner engagemang för” (Jakten på medborgarfinansiering, 11). Uppsatsen har resulterat i en övergripande presentation av fenomenet crowdfunding och en fördjupning av plattformen Crowdculture. Crowdculture är en online-plattform för att finansiera kulturprojekt genom en kombination av crowdfunding och offentligt bidrag. Samhällstrenderna digitalisering, starkare donationskultur, kulturens ekonomisering och kulturpolitiken som eftersträvar breddad finansiering anses vara grunden till Crowdcultures existens. Metoden crowdfunding bidrar till en deltagarkultur och ett publikperspektiv som tidigare inte använts flitigt inom kultursektorn. Plattformen Crowdculture passar en viss typ av kulturprojekt och bör inte ersätta redan befintligt finansieringssystem. Crowdculture har potential att få genomslag inom kultursektorn men är inte riktigt där ännu. Kulturprojekt som ryms inom crowdfunding är oftast ägda och producerade av civilsamhället då dessa projekt har svårt att få offentlig finansiering. Crowdfunding handlar inte endast om att finansiera projekt utan belyser också ett nytt sätt av marknadsföring.

The purpose of this study is to explore the Swedish site Funbeat which is a space dedicated to people who share an interest in exercising in general, and running in particular. By applying a netnographic analysis, I will investigate if Funbeat matches the criteria of a participatory culture and how the members manage to establish a collective intelligence within the community. In order to achieve this, I will analyze the interactivity between the participants which occurs in discussion threads concerning injuries related to running, in the sites discussion forum. The results will then be discussed in relation to previous research within the field for participatory culture, collective intelligence and interactivity. The outcome of the study revealed that Funbeat can be regarded as very good example of a participatory culture. By each member sharing their individual knowledge in matters regarding injuries, a collective intelligence was established. This knowledge has been acquired by personal experience, by consulting a physiotherapist or by sharing information which intend to serve as self-help for other members.

Med frågeställnigarna: Hur uttrycks visual kei memes som visuell kultur? Hur möjliggör en ungdomskultur som visual kei olika former av identiteter? Så studeras visual kei memes med en netnografisk metod och som form för kommunikation på nätet. Detta görs av memes insamlade under perioden 20 september till den 26 oktober 2017. För undersöka hur de insamlade memearna används som kommunikationsmedel har jag följt en facebookgrupp, samt tre stycken sidor relaterade till visual kei på facebook. Memesen analyseras med diskursanalys med ett intertextuellt och intersektionellt perspektiv, med stöd från tidigare fanfiction forskning. För att resonera kring identitet används tidigare forskning kring ungdomars nätaktiviteter som stöd. Slutligen förs ett resonemang kring hur en didaktiskt kan arbeta med memes inom skolans bildundervisning. Som komplement undersöker den visuella gestaltningen #looli deltagarkultur på och utanför nätet. Denna gestaltning redovisades på www.facebook.com/hashtaglooli/ samt via utställning på Konstfack 8 till den 12 januari 2018. #looli höll även i ett samtal med besökare under utställningens vernissage som rörde sig om hur en kan arbeta med deltagarkultur inom bildämnet.

Digitaliseringen förde med sig möjligheter att synas i fler medier. Artister har idag ett behov av att ha ett bredare varumärke. Denna rapport behandlar hur ett albumomslag kan användas som en del i ett transmedialt berättande. Detta besvaras genom en fallstudie med popartisten Sia och hennes album This is Acting. I denna görs en undersökning av hennes varumärkeselement, användning av sociala medier och en bildanalys på omslaget till albumet. Enligt studien är artistens starkaste varumärkeselement en svart och blond peruk, namnet samt en rosett. Sia sprider ut kommunikationen för albumet över en lång tid, i flertalet medier och på ett sätt som länkar ihop de olika delarna i det transmediala berättandet. Omslaget symboliserar normen och pressen att passa in. Som slutsats kan albumomslaget i det här fallet verka som ett fönster in till albumkonceptet samt varumärket genom att innehålla varumärkeselement i kombination med en uttrycksfullhet. Denna studie är begränsad i omfattning och skulle kunna utvecklas med en djupare undersökning med fler artister som fall.

In the last 20 years the craft brewing industry has expanded significantly in Scandinavia. The trend of microbreweries originates from the US and the U.K where much of the recent research has taken place, leaving a field unexplored from a perspective centralized to the microbrewery industry in Sweden. Previous research within similar fields have explored the use of neolocalism as a means of public relations strategy but little attention has been paid to further dimensions of strategic communication such as marketing communication and branding. With a theoretical framework varying from previous research within culture, geography and marketing this study seeks to bring light to the Swedish market of microbreweries from a media and communication perspective. The study examines which strategies Swedish microbreweries use to build a relationship with their customers and which strategies are implemented to appeal to new audiences. Furthermore, the study seeks to investigate which challenges microbreweries face with their external communication and what strategies are used to conquer them. The work indicates that while neolocalism plays a significant role in the branding and external communication for many breweries as demonstrated in previous studies in other areas of the world, the results bring light to the fact that while neolocalism might work as a strategy to bond with the locals it might also prevent the microbreweries to reach audiences beyond the given area. By using a qualitative semi-structured interview approach the respondents, each representing individual breweries located around Stockholm, Gothenburg and Småland, were able to provide empirical evidence suggesting that social media plays a great role in the success of reaching new audiences therefore functioning as one of the primary methods for successful strategic communication.

Syftet med detta arbete är att få syn på och försöka förstå elevers perspektiv gällande ett skolprojekt som de varit delaktiga i under höstterminen 2011. Skolprojektets tema var ”Människan och samhället” och dess syfte var att ge eleverna möjlighet att uttrycka sig med hjälp av och prova på olika estetiska gestaltningsformer. Skolprojektet avslutades i en hybridutställning. Vår emperi består av material insamlat under skolprojektets gång, så som filmade klassrumssituationer, elevers loggboksanteckningar och elevutvärderingar. Dessutom genomförde vi efteråt fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med elevinformanter som deltagit i skolprojektet. Det empiriska materialet kommer vi sätta i relation till begrepp som estetik, kreativitet och deltagar- och åskådarkultur. I vårt arbete kan vi se att de flesta eleverna upplever det som något lustfullt och roligt att jobba med estetiska uttrycksformer – så länge det inte betyder att de behöver reflektera eller diskutera sina produktioner. Detta ser vi som en direkt konsekvens av den skolkontext de är vana vid, där ett prövande och ifrågassättande arbetssätt inte präglar elevernas uppfattning om vad skolan kräver av dem. I vårt arbete analyserar vi också denna uppfattning och hur den kan tyckas vara ett resultat av ”de rätta svarens pedagogik”. Det vi kommer fram till är att det är komplext att kartlägga elevers upplevelser; begreppen räcker kanske inte till för att få syn på elevers perspektiv.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka förutsättningar som finns för elevers delaktighet inom skolans ramar då den skola vi har bygger på skolplikt snarare än frivillighet.Det projekt som ligger till grund för undersökningen är ett skolprojekt som genomfördes under hösten 2011 med en sjundeklass på en skola i Malmö. Projektet handlade om Människan och samhället och innehöll estetiska processer och estetiska produktioner. Min empiri är kopplad till en elevgrupp med som arbetade fram ett radioprogram som utspelade sig i framtiden. Jag använder mig av litteratur som är relevant för studien. Teorier om deltagarkultur och åskådarkultur är exempel på begrepp som jag funnit i litteraturen och som jag satt i relation till det förhållande eleverna har till sin estetiska produktion och sina estetiska processer. Jag har i min studie sett att då eleverna befunnit sig i situationer där vi pedagoger har haft ett reflekterande förhållningsätt till deras produktioner och det de gör i sitt skapande av dessa så har det blivit problematiskt för eleverna att reflektera över sina egna och andras tankar. Ett motstånd till oss pedagoger och till projektet har då funnits. Jag har också sett att då eleverna arbetat utan oss pedagoger närvarande så har ett annat klimat verkat uppstå, ett mer lustfyllt klimat som jag tycker mig se handla mer om deltagarkultur än om åskådarkultur. Jag har också sett hur dess fenomen och förhållningssätt går in i varandra. Det finns alltså inga helt klara uppdelningar kring deltagarkultur och åskådarkultur. De slutsatser jag diskuterar handlar bland annat om hur överenskommelser och förutsättningar spelar in i resultatet och i processen kring ett projekt av detta slag. Jag tar även in tertiärt lärande som ett möjligt sätt att genomdriva en meningsfull pedagogik i skolan idag.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur fan-aktivistiska praktiker online kan skapa gemenskap bland fans och bidra till social förändring för hbtq-personer. Genom att använda kvalitativ innehållsanalys fördjupar jag mig i åtta artiklar som analyserar fansens engagemang, gemenskap och praktiker, relationen mellan producent och fans samt begreppet bury your gays. Då jag positionerar mig inom fältet fanstudier betraktar jag publiken som en aktiv och kreativ aktör. Det speglar även mina teoretiska perspektiv där jag utgår från begreppen medborgarskap, identitet och publikens taktiker kontra producenternas strategier. Resultatet av studien visar att fansen kollektivt kunde skapa en långvarig och handlingskraftig rörelse för att belysa hbtq-frågor. Då konvergensen och fankulturen utvecklats tillsammans kunde fans förlänga producenternas kulturproduktion och ge utrymme för egenproducerat material som även stärkte fansens identiteter. Slutsatsen blir att producenter har makt över mediet då de kan definiera och konstruera normer men det innebär också att publiken har kontroll över sitt eget formade och tolkande av innehållet. / The purpose of the essay is to investigate how fan activist practitioners online can create community among fans and contribute to social change for LGBTQ people. By using qualitative content analysis, I examine eight articles that analyze fans' involvement, community and practices, the relationship between producer and fans, as well as the concept of bury your gays. When I position myself in the field of fan studies, I consider the audience as an active and creative participant. My analysis also reflect my theoretical perspectives, assuming the concepts of citizenship, identity and the audience's tactics versus the producers' strategies. The result of the study shows that fans could collectively create a long-lasting and effective movement to highlight LGBTQ issues. When convergence and fan culture developed together, fans could prolong producers' culture production and provide space for self-produced material that also strengthened their identities. The conclusion is that producers have power over the medium as they can define and construct norms, but it also means that the public has control over their own form and interpretation of the content.

Studiens syfte är att belysa hur organisationen Malmö Stadsbibliotek arbeta med ungdomar via nya medier och därigenom lyfta fram strategiska förslag inom området. Malmö Stadsbibliotekets arbete med ungdomar och nya medier studeras genom kvalitativa intervjuer med fem anställda och en innehållsanalys med retoriskt perspektiv av webbplatsen Ungdomssidan. Strukturer rörande digital kommunikation med ungdomar synliggörs och problematiseras i förhållande till tidigare forskning, historiska och teoretiska ramverk. Det teoretiska ramverket tar ansats från kultursociologen Pierre Bourdieus teori om kulturella fält och tre centrala begrepp och teoretiska ramverk inom: kommunikation, makt och interaktivitet.Det framgår att Malmö Stadsbibliotek inte arbetar målgruppsanpassat via nya medier. Det finns inte någon digital verksamhet för ungdomar med en möjlighet till interaktion mellan ungdomar eller med personalen. De har webbplatsen Ungdomssidan där de presenterar temabaserade boktips från bibliotekarier i Malmö, men det finns ingen möjlig interaktion. Deras mål är att den digitala verksamheten ska vara likvärdig ett besök på ett lokalt bibliotek i Malmö. Det uppnås inte eftersom det inte finns utrymme och prioritering för dialog eller deltagande på deras webbkanaler. De är medvetna om att möjligheter och efterfrågan finns, men det finns inte resurser utsatta för den sortens arbete idag. De strategiska förslag som presenteras i studien baseras på att unga ska vara medproducenter till innehållet som är till för dem.