Syftet med denna studie var att utifrån ett maktperspektiv undersöka hur juridisk, ideologisk och ekonomisk styrning tillsammans med uppföljning och utvärdering påverkar och påverkas av förskolechefens pedagogiska ledarskap i förskolan. Fokus har varit kvalitetsbegreppet, systematiskt kvalitetsarbete och dess eventuella påverkan på förskolans praktik och förskolechefens möjligheter att genomföra sitt pedagogiska ledarskap. De metoder som använts är dokument och litteraturstudier, intervju med några få öppna frågor samt en ytlig form av diskursanalys av enkätsvar från en tidigare av annan forskare genomförd studie. Som analysverktyg har även olika begrepp ur Michel Foucaults maktanalytik använts. Studieobjektet i studien har varit pedagogiskt ledarskap i och styrning av förskolans kvalitetsutvecklande praktik, som del i ett större sammanhang. Kunskapsobjektet var de diskurser om makt (olika former av styrning) och ledarskap och eventuella konflikter mellan dessa perspektiv som finns i förskolechefens praktik. Studiens resultat visade att styrsystemets fyra delsystem alla existerar som parallella dominerande diskurser i Förskolechefens operativa praktik, vilket påverkar dennes möjlighet att fatta beslut och genomföra handlingar. Slutsatser som kan dras utifrån denna studie är att metodvalet för systematiskt kvalitetsarbete har inverkan på Förskolechefens pedagogiska ledarskap och även indirekt på förskolans praktik.

<p>Predmet ovog istraživanja je sociolo&scaron;ka analiza delanja, diskursa, ideologije i<br />dru&scaron;tvenih praksi. U radu polazimo od shvatanja da se diskurs manifestuje kao empirijski&nbsp;prepoznatljiv sadržaj iskaza u dru&scaron;tvenim praksama. Delanje je određeno kao oblik&nbsp;diskurzivne dru&scaron;tvene prakse i kao medijum artikulacije diskursa i ideologije. Pojam koji&nbsp;smo u radu koristili da bismo ukazali na domete sociolo&scaron;ko-diskurzivne analize<br />ideologije, ali i da bismo povezali klasični sociolo&scaron;ki koncept dru&scaron;tvenog delanja sa<br />problemima diskursa i ideologije je pojam diskurzivnih dru&scaron;tvenih praksi. Zahvaljujući&nbsp;tom pojmu, ideolo&scaron;ke diskurse smo analizirali na dva nivoa: metodolo&scaron;kom &ndash; istražujući&nbsp;elemente delanja i diskurzivnih praksi; teorijskom &ndash; razrađujući tipologiju dru&scaron;tvenih&nbsp;procesa i praksi koje su ključne za razumevanje ideologije. Dru&scaron;tvene prakse&nbsp;predstavljaju medijume povezivanja individualnih i kolektivnih akcija sa materijalnim i&nbsp;strukturalnim dru&scaron;tvenim uslovima.<br />Istraživanje je teorijskog karaktera, sa poku&scaron;ajem sinteze. Za potrebe ovog<br />istraživanja konsultovana je izvorna i sekundarna literatura najvi&scaron;e iz sociologije i<br />filozofije, odnosno iz različitih disciplina koje se bave analizom diskursa. Naučni<br />doprinos ovog istraživanja posebno je istaknut u delu koji se odnosi na analizu<br />sociologike ideolo&scaron;kih diskursa i kroz analizu diskurzivnih praksi ili strategija ideologije.<br />S obzirom na hipoteze koje su postavljene, rad predstavlja poku&scaron;aj sinteze klasičnih i<br />savremenih teorijskih pristupa, odnosno poku&scaron;aj razvoja interdisciplinarnog pristupa koji&nbsp;je označen kao sociolo&scaron;ko-diskurzivna analiza i predstavlja teorijsko-metodolo&scaron;ki okvir&nbsp;istraživanja.<br />U istraživanju smo po&scaron;li od pretpostavke da ideologije daju smisao dru&scaron;tvenim<br />praksama i delanju i da ih uređuju. Ideologija predstavlja formu racionalnog diskursa o&nbsp;dru&scaron;tvenoj stvarnosti i manifestuje se u diskurzivnim dru&scaron;tvenim praksama. Cilj<br />istraživanja je bio da se identifikuju i objasne sociolo&scaron;ki elementi tih praksi. U pitanju je&nbsp;istraživanje sociologike ideolo&scaron;kih diskursa koja je u radu obja&scaron;njena kroz sledeće<br />dru&scaron;tvene procese: racionalizaciju, (de)legitimizaciju, mobilizaciju, integraciju i<br />(de)ritualizaciju. Na osnovama analize navedenih procesa, u radu se istražuju diskurzivne&nbsp;strategije ideologije, koje su definisane kao faze funkcionalnog konstituisanja ideolo&scaron;kih&nbsp;diskursa. U pitanju su diskurzivne strategije dekontekstualizacije, regionalizacije i&nbsp;autonomizacije. Ideologija dekontekstualizuje diskurse, odnosno određuje poželjne i<br />prihvatljive vrednosti, povezujući ih sa dru&scaron;tvenim praksama putem diskursa. To da<br />ideologije dekontekstualizuju diskurse znači da doprinose njihovom odvajanju od jezika i&nbsp;komunikacije u kojima su iskazani sa jedne strane i uspostavljanju diskursa kao naizgled&nbsp;nezavisnih od dru&scaron;tveno-istorijskih i kulturnih uslova u kojima nastaju. U vezi sa ovom&nbsp;strategijom je i regionalizacija diskursa, koja se odnosi na činjenicu da diskursi ne postoje&nbsp;iznad ili izvan dru&scaron;tvenih praksi. Regionalizacija je izrazito dru&scaron;tveni čin dijakrize koji&nbsp;uvodi arbitrarne diskontinuitete u kontinuitet dru&scaron;tvenog života. Iz ideolo&scaron;kih strategija&nbsp;dekontekstualizacije i regionalizacije proizlazi strategija autonomizacije, koja znači da&nbsp;dekontekstualizovani i regionalizovani ideolo&scaron;ki diskursi dobijaju određenu&nbsp;prepoznatljivost u odnosu na mno&scaron;tvo drugih diskursa. Ideolo&scaron;ki diskursi su autonomni&nbsp;utoliko &scaron;to omogućuju uspostavljanje pravilnosti i razlika u okviru nekog diskurzivnog&nbsp;polja i čine &bdquo;normativnu gramatiku&ldquo; povezivanja ideja, vrednosti, diskursa i praksi. U&nbsp;radu je takođe istaknut značaj fragmentacije ideologije i pojave mno&scaron;tva ideolo&scaron;kih&nbsp;diskurzivnih praksi koje u savremenim dru&scaron;tvima prožimaju grupnu dinamiku i dru&scaron;tvene&nbsp;procese organizacije (režima) delanja na područjima ekonomije, politike i kulture,&nbsp;odnosno u sferama potro&scaron;nje, zabave, elektronske komunikacije, itd. Iz tog razloga&nbsp;ideologiju nismo odredili kao tip dru&scaron;tvenih praksi koje su karakteristične za određenu&nbsp;sferu dru&scaron;tvenog delanja, već kao prakse koje se manifestuju u različitim sferama&nbsp;dru&scaron;tvenih odnosa. Ideolo&scaron;ki diskursi predstavljaju važne medijume uspostavljanja i&nbsp;održanja dru&scaron;tvenih granica.<br />U zaključku rada su istaknuta obeležja sociolo&scaron;ko-diskurzivne analize koja, za<br />razliku od klasičnih sociolo&scaron;kih pristupa, u istraživanju diskursa i ideologije ne polazi od&nbsp;dru&scaron;tvenih aktera već od diskurzivnih dru&scaron;tvenih praksi. Konačno, ideolo&scaron;ki diskursi su u&nbsp;ovom radu istraženi kao elementi dru&scaron;tvenih praksi iza kojih ne treba tražiti nove&nbsp;smislove, drugačiju stvarnost, posebne oblike svesti ili načine na koje se dru&scaron;tvene&nbsp;kategorije &bdquo;utiskuju&ldquo; u umove pojedinaca. Sociolo&scaron;ko-diskurzivna analiza ne daje&nbsp;odgovore na pitanja o tome &scaron;ta ljudi misle kada ne&scaron;to kažu ili kada ne&scaron;to rade, već&nbsp;poku&scaron;ava da da odgovore na pitanja o tome &scaron;ta, za&scaron;to i kada ljudi govore o onome &scaron;to&nbsp;rade.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor och hur detta framställs i fyra läromedel för gymnasieskolan. Ovanstående begrepp kommer sedermera att konkretiseras och benämnas i diskursanalytiska termer, samt att ses som en del av nationell diskurs med utgångspunkten att diskursen är en diskursiv konstruktion. Frågeställningen som studien ämnade att besvara var;   Hur konstrueras svenskhet diskursivt i de utvalda läromedlen?   Ovanstående syfte och frågeställning undersöktes genom en diskursanalys med avstamp ur en diskursteoretisk ansats. Genom att förena kategorierna svensk tillhörighet samt svenska levnadsvillkor som har använts för att göra urval i materialet, med analysverktygen flytande signifikanter och ekvivalenskedjor, så möjliggjorde detta att besvara frågeställningen i undersökningen av empirin.    Studiens resultat visade att identiteskonstruktioner och grupbbildning var återkommande teman som diskursivt konstruerades och upprätthölls genom att sättas i opposition till andra element, aspekter av det “svenska” sattes i relation till “de andra”, “invandrare” och “invandrargrupper” och fick således sin betydelsetillskrivning i diskursen. Genom att framhäva den svenska arbetsmarknaden i termer av moderna och samhällsutvecklande mekanismer så lyftes stora företag och enskilda förhållanden på den svenska arbetsmarknaden fram som särskilt viktiga inom ramen för svensk diskurs. I detta avseende så betonades att inom ramen för det “svenska” så kännetecknades detta av hög sysselsättningsgrad, produktiva och välutbildade medborgare, jämställdhet samt de svenska företagens roll som en starkt bidragande faktor till samhällsutvecklingen.

Detta är en komparativ studie om hur Islam presenteras i svenska läroböcker avsedda för gymnasiet före och efter terroristattackerna den 11 September år 2001. Tre läroböckers presentation av Islam före år 2001 har analyserats och sedan jämförts med tre läroböcker producerade efter år 2001. Detta för att urskilja likheter och skillnader i presentationen av Islam och muslimer. Vidare undersöks presentationen av religionen och dess utövare utifrån ett postkolonialt perspektiv. Studiens resultat visar att det ur ett postkolonialt perspektiv inte går att uppfatta någon större skillnad mellan böckerna skrivna före samt efter år 2001. Däremot är de perspektiv som den postkolonialistiska teorin skildrar tydligt urskiljbara i samtliga läroböcker där en andrafiering av muslimer sker både före och efter år 2001. Samtliga läroboksförfattare tenderar att ha sin utgångspunkt i Kristendomen när Islam presenteras och vidare framställa Islam och muslimer i lärobokstexterna som något främmande. Detta genom att författarna gör skillnad på ett vi och dom när religionen presenteras.

This essay investigates discourses connected to menses amongst teenage girls in a Swedish context from a qualitative perspective. My ambition has been to show what is mentioned in a conversation amongst classmates on the topic menses. What was taken for granted, what was considered unnatural and when were verbal lines drawn? The methods used in order to meet the purpose and answer questions, were focusgroupinterviews and discourseanlysis. Three groups were constructed by the participants themselves and contains 13 individuals in total. The empirical material used consists of soundfiles from the interviews converted into text.As a theoretical framework for this study, I chose to use social constructivism, stigma and discourse. Included is also parts of Mary Douglas Purity and danger in order to offer aspects on bodily fluids, and menses in particular. The most important findings that can be concluded are connected to the institutionalized behavior surrounding control of menses through medication. All participants in the study were aware of and practiced control of their menses through contraceptive pills. The main purpose of using contraceptive pills for the majority of the participants, were linked to enabling a functional structure of their menses rather than protecting from pregnancies. Further, the participants described how they in certain social situation were unable to discuss or reveal their menses. These particular situations were defined similarly within each group, but varied between them. The groups also brought up how being connected to menses in general was not a source of shame. However, on an individual basis, keeping your menses to yourself was often depicted as a matter of showing social consideration.

Bakgrund: Allport (2000, s.20-22) anser att en fördomsfull personbygger sina antaganden på fragmentariska kunskaper ochmöten med olika folkgrupper och utifrån dem skapas engeneraliserad bild av hur den folkgruppen är. Kan dagensreligionsundervisning vara en del av skapandet av dessaantaganden?Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka om och i så fallvilka fördomar och generaliseringar som kan framträda i tvålärares religionsundervisning i grundskolans år 7-9.Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ undersökning därtvå stycken pedagoger observerades under fyra tillfällen igrundskolan år 7-9. Vi har i studien utgått från enetnografisk forskningsansats.Resultat: Resultatet visar på att religionsundervisningen som vi harobserverat innehåller såväl generaliseringar som fördomar.Likheterna som vi fann pedagogerna emellan var att bådageneraliserar, främst på grund av tidsbrist. Tidsbristen gör attpedagogerna sällan hinner gå på djupet i sin undervisningvilket i sin tur leder till att den mångfald som finns inomämnet kommer i skymundan. / Uppsatsnivå: C

<p>Dövhet definieras olika inom olika discipliner. Enligt det medicinska perspektivet är dövhet en avvikelse som bör behandlas, medan det kulturella perspektivet ser döva som en språklig och kulturell minoritet. I Sverige har döva länge kämpat för att få teckenspråket erkänt som språk, undervisning på teckenspråk och rätt till fri tolkservice. I och med att detta erkänts som rättigheter har Sverige länge ansetts ligga i spetsen gällande dövas rättigheter. Samtidigt opereras så gott som alla döva barn i Sverige med cochleaimplantat som gör det möjligt att uppfatta ljud. Med anledning av cochleaimplantatets utbredning har jag valt att analysera tre medicinska dokuments framställning av cochleaimplantat och dövhet med hjälp av teman hämtade från Foucault, Faircloughs kritiska diskursanalys och Boréus begrepp om diskursiv diskriminering och social praktik. Jag har utgått från <em>att diskriminering av dövas kulturella perspektiv förekommer i dessa dokument och har därför haft som ambition att undersöka <em>hur. Mitt syfte har varit tvådelat, då jag dels valt att undersöka hur diskursen växt fram genom en grundlig litteraturgenomgång, och dels hur den kommer till uttryck i tre samtida medicinska dokument. I litteraturgenomgången går jag igenom dövas historia och tidigare forskning om diskursiv diskriminering av döva. Jag går också igenom bakgrunden till cochleaimplantatets utbredning och olika sätt att se på det. </em></em></p><p>Jag har analyserat tre texter, varav en kan sägas vara riktad internt inom det medicinska fältet och två även till en bredare publik av lekmän. I alla tre texterna beskrivs dövhet som "funktionsnedsättning" och sammankopplas med sämre "livskvalitet", "lidande" och sämre "språkförståelse". Cochleaimplantatet framställs som en väg till bättre livskvalitet och språkförståelse. Däremot skiljer sig texterna åt i synen på teckenspråk. I en av texterna som riktar sig till en publik utanför den medicinska expertisen presenteras teckenspråk som en "rättighet", medan det i texten som är riktad mer internt presenteras som något en person är "beroende" av. Mina generella slutsatser är att de ideologiska, sociala och politiska konsekvenserna av diskursen om cochleaimplantat är att reproduceringen av dövkultur försvåras, handikappstämpeln uppmuntras och risken för att hamna mellan två kulturer ökar.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna dokumentstudie av sjutton åtgärdsprogram var att granska hur det som formuleras i åtgärdsprogram kan tolkas med hjälp av diskursanalys. De övergripande frågorna i rapporten var att få en uppfattning om inom vilken diskurs elevernas problem beskriv, om de uppsatta målen var utvärderingsbara, och hur utvärderingar skrivs.  Det visade sig att några enstaka uppsatta mål, kan klara de krav på konkretion och exakthet som krävs för att en utvärdering ska vara möjlig. De flesta mål är formulerade som regler eller förhoppningar och beskriver inte vad eleven kan eller har lärt sig då målet är nått och kan därför inte utvärderas. Det som oftast utvärderas i åtgärdsprogrammen är, med några få undantag, eleven och inte de åtgärder som satts in för att göra det möjligt för eleven att nå de uppsatta målen. I de flesta fall beskrivs elevens problem i diskurserna egenskaper och utveckling. I ett åtgärdsprogram beskrivs elevens problem i en kontextuell diskurs, i det programmet fanns också ett utvärderingsbart mål.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att analysera den mediala debatten kring konfessionella friskolor för att komma fram till hur diskursen kring de religiösa friskolorna konstrueras. Vilka teman är debatten uppbyggd kring, vilka utgångspunkter grundar sig den i och vilka begränsningar skapas det i talet om de religiösa friskolorna? Uppsatsen behandlar såväl olika syn på religion och dess betydelse, som integration, liberalistiska värden och hur makt skapas i samband med institutionaliserade diskurser.</p><p> </p><p>Vidare kan man genom debatten även utröna diskussioner om vilken funktion skolan bör ha, hur mycket statlig styrning som är önskvärd och hur intolerans egentligen ska definieras. Genom analysen uppmärksammas det svenska svenska samhället och de sekulariserade samt liberalistiska värden som styr möjligheterna att utala sig som de religiösa friskolorna. Debatten kring de religiösa friksolorna kan bland annat ses som en sätt att försöka kontrollera och definiera religionen och dess alltmer påtagliga plats i det offentliga.</p>

<p>Syftet med undersökningen är att genomföra en jämförande klass- och genusanalys av två stycken situationskomedier: <em>Two and a Half Men </em>och<em> The new Adventures of Old Christine</em>.</p><p>Vi undersöker vad som genererar status i de två serierna och om detta skiljer sig något serierna emellan. Vi kommer bland annat fram till att egenskaper som ett lyckat äktenskap och god ekonomi är statusbringande medan ett misslyckat äktenskap istället lätt genererar låg status.</p>