<p>Jag har studerat frågeställningarna: existerar det en barnbokskanon i förskolan, hur ser den i så fall ut och efter vilka kriterier är denna barnbokskanon konstruerad? Jag har med ett cultural studies perspektiv använt en kombination av metoder, som litteraturanalyser, empirisk studie och litterära näranalyser samt beaktat delar av olika vetenskapliga områden, som litteraturvetenskap, pedagogik och psykologi i en barnkulturell kontext. Utifrån analys av tidigare forskning, och utlåningsstatistik hävdar jag att valet av barnböcker följer ett konventionellt mönster. Den bilderbokskanon som framgår i min uppsats är inte estetisk eller pedagogisk, eftersom den inte grundar sig på litterära och konstnärliga eller pedagogiska kriterier. Valet av barnböcker i bildandet av en kanon tycks istället utgöras av vuxnas föreställning om hur barn och barndom ska vara. Det har jag gett benämningen en funktionell barnbokskanon, i betydelsen att det som fungerar för mig som vuxen, borde fungera för dig som barn. Diskursen om det kompetenta barnet, var gemensam för de nio bilderböcker jag näranalyserat, och synen på barn var övervägande att barn är tillfreds med tillvaron utan förändringar i en idyllisk lantlig miljö.</p>

<p>I USA kan man konstatera att andelen kvinnliga professorer inte ökat under 1960 och</p><p>1970 talet, trots att andelen kvinnor som deltar i högre utbildning ökat kraftigt.</p><p>Fenomenet kallas ”the leaky pipeline” och liknar den akademiska världen vid ett</p><p>läckande rör där kvinnor läcker ut i högre utsträckning än män. Också i Sverige, och vid</p><p>Stockholms universitet, verkar kvinnor ”läcka ur systemet”; trots att kvinnor idag</p><p>generellt har bättre universitetsbetyg än män, är andelen kvinnor som fortsätter att</p><p>studera på högre nivåer fortfarande låg.</p><p>Stockholms universitet har jämställdhet som ett av sina grundläggande mål, och</p><p>sociologiska institutionen är en av de institutioner som har störst andel kvinnliga</p><p>studenter. 80 procent av studenterna och drygt hälften av doktoranderna är kvinnor.</p><p>Under perioden 1995 till 2008 var dessutom 58 % av de som disputerade kvinnor.</p><p>Fortfarande dominerar män bland lektorer och professorer på institutionen och de</p><p>senaste åren har endast en kvinna rekryterats till en utlyst tjänst. Eftersom fasta tjänster</p><p>är eftersträvansvärda inom universitetet är det viktigt att studera hur rekryteringen till</p><p>dessa tjänster går till.</p><p>Syftet med denna uppsats är att se om det förekommer en jämställd rekrytering av</p><p>lektorer vid Sociologiska Institutionen på Stockholms Universitet. Genom ett</p><p>diskursanalytiskt tillvägagångssätt analyseras därför sakkunnighetsutlåtanden till</p><p>samtliga tjänstetillsättningar av lektorer mellan åren 2003 till 2007.</p><p>Uppsatsens resultat visar inte på något systematiskt missgynnande av kvinnor.</p><p>Däremot är kvinnor kraftigt underrepresenterade bland sakkunnigas toppkandidater.</p><p>Endast 4 av de 16 topp-fyra-placerade var kvinnor. Slutsatsen är att hur man disponerar</p><p>sin tid efter avlagd doktorsexamen är av högsta vikt för ens möjligheter till befordran.</p><p>Det som värderas högst visar sig vara hög forskningsmässig produktivitet av hög kvalité</p><p>En potentiell källa till sämre förutsättningar är därför främst att ägna för mycket tid åt</p><p>undervisning och publicera mindre, något som verkar vanligare bland kvinnor.</p>

<p>I vårt samhälle skapas och upprätthålls dagligen en genusordning, där kvinnan underordnas mannen. Genom vårt sätt att uttrycka oss konstrueras och upprätthålls genusordningen, ofta omedvetet då den är så djupt rotad i oss att vi inte lägger märket till den. Denna konstruktion, upprätthållandet av genus, sker i vårt samhälle likaväl som på SiS (Statens Institutionsstyrelse) särskilda ungdomshem. Vårt syfte med uppsatsen är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur personalen på de särskilda ungdomshemmen konstruerar genus hos ungdomarna. Vi ämnar också undersöka om det statliga huvudmannaskapet har lett till att en ökad könsdifferentiering, vilken man tar upp som ett mål i IUM-utredningen och som ligger till grund för att SiS inrättades. Vi undersöker detta genom intervjuer med personal på ett antal av SiS särskilda ungdomshem samt en granskaning av IUM-utredningen. Vi har gjort en diskuranalys av de intervjutexter vi fått fram med utgångspunkt i genusteorin samt tre genusdimensioner: strukturell, symbolisk och individuell. Vi kan genom att studera den diskurs personalen ingår i, kring genus och institutionsvård, se hur pojkars och flickors genus skapas och kan konstatera att intervjupersonerna uttrycker sig på ett, med varandra, likartat sätt. Även om vi inte har ett tillräckligt stort material för att kalla slutsatserna representativa, kan vi ändå anta att en av anledningarna till att våra intervjupersoner, uttrycker sig på detta sätt, är att det för dem är ett naturligt sätt att tala så som de gör om flickor respektive pojkar. Vi kan även se att IUM-utredningens mål kring könsdifferentiering till viss del har uppnåtts, men ej på ett, enligt vår uppfattning, tillfredsställande sätt.</p>

<p>Kan de olika föreställningar om vad det innebär att tillhöra Europa, och därmed också underförstått Europeiska unionen, synliggöras av Turkiets medlemsförhandlingar? Turkiet antas inte självklart vara Europeisk vare sig geografiskt eller värderingsmässigt. Jag vill visa att Turkiet kan vara den ”rumsprovocerarande” aktören som synliggör oförenliga uppfattningar om EU:s självbild. Jag utgår från två aspekter; dels en geografisk och dels en värderingsaspekt på unionens medlemskrav. Utifrån dessa analyserar jag diskursen hos aktörerna: Turkiet, rådgivande Europeiska kommissionen och beslutande Europaparlamentet. Efter kompletteringar med intervjuer i Turkiet framkom att medlemskap i unionen inte enbart handlar om formella krav, utan snarare om attraktion mellan nationalstater. EU:s avsaknad av en samstämmig värdegrund leder till en självbild definierad av negationer: ”vi är i alla fall inte som de”. Turkiet förhandlar därmed, paradoxalt nog, om att inkluderas i den självbild som definieras av att Turkiet inte är del av unionen.</p>

<p>Syftet med denna studie är att undersöka vilka rutiner olika skolor i en kommun har i samband med att upprätta åtgärdsprogram, om det finns likheter och skillnader i specialpedagogers och föräldrars upplevelse av processen, och i upplevelsen av föräldrars delaktighet omkring arbetet med åtgärdsprogram och pedagogers utbildning och kunskaper om åtgärdsprogram. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv beskrivet utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teorier Studien är gjord som en kvalitativ intervjuundersökning med kvantitativa inslag för att få en tydlig bild av vad intervjupersonerna upplever vara relevant och viktigt i fråga om åtgärdsprogram. I studien ingår sex av kommunens tolv F-9 skolor. Studien är inriktad på skolornas yngre elever, det vill säga år F-5. Urvalet av intervjupersoner gjordes utifrån vilka som skriver och har kunskap och erfarenhet om åtgärdsprogram. Intervjupersonerna var åtta specialpedagoger, en rektor, fem föräldrar och en representant från pedagogiskt centrum i den aktuella kommunen. Resultatet visar att det fortfarande, trots tydliga direktiv i styrdokument och förordningar sedan lång tid tillbaka, finns kunskapsbrister hos specialpedagoger och lärare i hur åtgärdsprogram ska upprättas, hur de ska formuleras och vad de ska fokusera på. Resultatet visar också att när föräldrar är delaktiga i processen leder det ofta till en positiv förändring för en elev i behov av stöd.</p>

<p>I denna essä behandlas ämnet internationell adoption. Jag gör en hermeneutisk och holistisk undersökning av det internationella adoptionsfenomenet genom att ställa en dominerande diskurs i relation till en motdiskurs. På grund av ämnets omfattning kommer jag att ha Sverige som utgångspunkt för diskussionen. Det land varifrån den internationella adoptionen sker är i denna undersökning Sri Lanka.</p><p>Med frågeställningen "Hur konstrueras en diskurs?" undersöks de aspekter den internationella adoptionsverksamheten är sammansatt av.</p><p>Jag vill påvisa den internationella adoptionsverksamhetens hegemoniska/diskursiva status och belysa den vetenskapliga och rationella praxis den är i besittning av. Den internationella adoptionsdiskursen är en konstruktion som skapar en föreställning att Sri Lankas mödrar utlandsadopterar sina barn pga fattigdom. Rådande forskning om internationell adoption är mycket ensidig. Jag har därför försökt att ge en så kontextualiserad bild som möjligt.</p>

No description available.

<p> </p><p>Att sätta könsnormer i gungning - Om föräldrars fostran utifrån jämställdhetsideal</p><p>Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om innebörden av jämställd fostran för föräldrar som fostrar utifrån jämställdhetsideal samt att identifiera hinder och möjligheter för att utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön. Det teoretiska perspektivet i denna uppsats bygger på feministisk post­strukturalism och metoden har inspirerats av ett integrerat perspektiv på diskursanalys. Datainsamlingen gjordes genom fokuserade intervjuer med fem kvinnor och fyra män som vid intervju­tillfället var föräldrar till sammanlagt 19 barn i åldrarna 7 mån- 18 år. Slutsatser av arbetet är att en fostran utifrån ideal om jämställdhet kännetecknas av att föräldrarna intar ett aktivt förhållningssätt till relationerna inom och utanför familjen och strävar efter att destabilisera gränser för kön, maskulinitet och femininitet. Genom ett medvetet användande av språk och kommunikation försöker föräldrarna skapa representationer av kön och positionerings­möjligheter som öppnar upp barnens föreställningsvärld. Centralt för en jämställd fostran är att bekräfta barnens egna val och uttryckssätt för att bygga upp deras självkänsla, samt att uppmuntra barnen till att vidga sina erfarenheter genom normöverskridande uttryck och beteenden. Dessa <em>kategori­destabili­serande</em> <em>fostransstrategier</em> syftar till att sätta dominerande föreställningar om kön ”i gungning” och öppna upp för nya positionerings­möjligheter bortom de bipolära stereo­typerna av könskategorierna. Hinder för föräldrarnas försök att göra jämställd fostran finns i form av den patriarkala diskursen och normalitets­diskurser på så sätt att de kommer till uttryck som den omgivande kulturens bilder och värderingar av samt förväntningar på kvinnor, flickor, män och pojkar. I de fall då dessa diskurser även är en integrerad del i föräldrarnas egna föreställningar utgör de hinder för att föräldrarna fullt ut ska kunna bryta mot traditionella könsmönster i sin fostran. Även omgivningens försvar av könskategorierna i form av kategoriuppehållande arbete och i vissa fall agentskapet hos de intervjuade föräldrarnas barn utgör hinder för en jämställd fostran. I talet om jämställd fostran artikuleras flera diskurser som genomkorsar varandra och en och samma intervjuperson kunde ge uttryck för multipla positioneringar inom dessa diskurser. Två diskurser om frihet som har olika grund ses i materialet: en <em>liberal frihetsdiskurs</em> som utgår från ett betonande av individens frihet och rätt till självbestämmande<em> </em>samt<em> </em>en <em>feministisk frihetsdiskurs </em>som kännetecknas av en betoning på frihet från könsförtryck. Beroende på vilken av dessa diskurser som dominerar i förälderns berättelse så framstår kompensatoriska metoder och styrning av barnet som mer eller mindre problematiskt. Normalitets­diskurser i relation till kön artikuleras i intervjuerna både som något att förhålla sig medvetet strategiskt till och även som en integrerad del av föräldrarnas egna bilder av normalitet. På samma sätt finns den patriarkala diskursen närvarande i talet om jämställd fostran både som en medvetenhet hos föräldrarna om den dominerande kulturens mentala föreställningar om, och praktiska uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, samtidigt som den yttrar sig som internaliserade dominerande föreställningar i deras tanke­strukturer. Föräldrarnas <em>kategoridestabiliserande fostransstrategier</em> förstås utifrån feministisk poststrukturalistisk teoribildning som praktiker av kontinuerligt motstånd. Genom att utgå från de positioner som finns att tillgå i en normalitetsdiskurs och använda sig av medvetna misslyckade eller otillåtna upprepningar har föräldrar och barn möjligheter till att utvidga innehållet i begrepp, förskjuta diskursiva meningar och förändra betydelser och betydelsebärande praktiker. I och med detta ses också möjligheter till att genom jämställd fostran, med den innebörd som den ges i denna studie, utmana och gå bortom dominerande diskurser om kön.</p><p>                                                                                                                                  </p><p>Nyckelord: jämställdhet, fostran, föräldraskap, kön, diskurs, feministisk poststrukturalism, kategoridestabiliserande fostransstrategier</p>

<p>Genus är något som vi bygger upp våra föreställningar om varandra kring. Det är också mer problematiskt än man tror och påverkar oss i allra högsta grad. Media är en stor informationsportal idag och den förmedlar en bild av genus. Genus skapas i både språket och i bilder. Undersökningens syfte är att utforska livsstilsmagasin för män och kvinnor och titta på hur man konstruerar <em>den andre.</em> D.v.s. hur kvinnor konstrueras i livsstilsmagasin för män och hur män konstrueras i livsstilsmagasin för kvinnor. Undersökningen är gjord ur ett social konstruktionistiskt perspektiv med teorier från bl.a. Burr, Butler och Foucault. Jag har genomfört undersökningen med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys som ramverk där fokus ligger på text och diskursiv praktik. Texten ger inblick i ordens och meningarnas uppbyggnad och diskursiv praktik syftar till att synliggöra en diskursordning. Detta kompletteras med en visuell analys vars syfte är att påvisa konstruktionen av den andre i bild. Resultatet visar tre funna diskurser i konstruktionen av kvinnan och fyra konstruktioner av mannen. Övergripande visar diskurserna en ganska normativ bild av den andre med inslag av förändringar. Orsakerna till att diskursen tenderar att vara ganska stillastående skulle kunna vara att genus är så införlivat i oss och svårt att bryta sig ur.</p>

<p>Prostitution är ett komplext fenomen och inom socialt arbete finns det olika organisationer och myndigheter som arbetar för att hjälpa prostituerade. Media är ett kommunikationsverktyg som används för att förmedla information till samhällets invånare. Media förmedlar diskurser som påverkar vår sociala omgivning. Vidare upprätthåller samhället diskurser genom att diskurser avbildar verkligheten. Eva Bengtsson såldes som prostituerad på 1970- talet till kända politiker i Sverige och har nu krävt skadestånd av regeringen. Uppsatsen tar utgångspunkt i hur media formar diskurser kring prostitution. Med hjälp av diskursteori, genus-, klass-, köns- och maktperspektiv har jag kommit fram till att media skriver om kvinnor och män i samband med prostitution, utifrån stereotypa genusroller, där rådande normer lever vidare samt att diskurser där makt är inblandad skapas genom makt. Prostitutionsdiskursen skapas av normer som media är delaktiga i att konstruera.</p>