Syftet med denna studie har varit att undersöka, med diskursanalys som metod, hur den som är misstänkt för brott konstrueras och vilka maktdiskurser som kan exponeras i två textmaterial utgivna av det svenska rättsväsendet. Det huvudsakliga empiriska materialet är rapporten Häktningstider och restriktioner och det andra textmaterialet som används av Kriminalvården och som finns tillgängligt för häktade är, Information till häktade. Teorier som används utöver diskursanalys och Michel Foucault, är Erving Goffmans teori om totala institutioner. Uppsatsens resultat visar på att ”den misstänkte” konstrueras i de två textmaterialen, i stor grad som mer än bara misstänkt, utan i flera hänseenden som implicit skyldig, trots att denna bara är misstänkt för brott. Vidare exponeras inom ”häktesdiskursen” en diskrepans mellan två teman: utredning och humanitet. Maktdiskursen eller maktutövandet förekommer i utredningstemat. Det är detta tema som legitimeras i störst utsträckning, på bekostnad av humanitetstemat. Dessa resultat visar på att det Svenska rättsväsendet har en förtryckande funktion mot den som sitter frihetsberövad, misstänkt för brott. Resultaten diskuteras i förhållande till tidigare forskning omfattande både häkte och anstalt som tar upp ämnen som psykisk ohälsa och antiterroristmetoder.

Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om Feministiskt initiativ realiserar sin föreskrivna inkluderande politik i texterna de producerar. Utifrån huvudsyftet formuleras två delsyften: att undersöka om Feministiskt initiativ har några språkliga strategier för att nå ut till andraspråksbrukare samt att undersöka hur texterna fungerar för en person med svenska som andraspråk. Materialet är en webbtext från Feministiskt initiativs nationella hemsida och en folder från Feministiskt initiativ Storstockholm. Studiens övergripande forskningsdesign är metodologisk triangulering med enkäter, intervjuer, användartester med andraspråksbrukare och textanalys utifrån testresultaten. Resultatet visar att den inkluderande politiken saknas i de studerade texterna. Texternas svårighetsgrad skapar en snarast exkluderande diskurs, som riskerar att stänga ute bland andra andraspråksbrukare.

The following thesis examines the topos of "things" in literature. Herein we discuss concrete objects and how they are used and presented in contemporary prose. The primary works analyzed are both by Wilhelm Genazino, namely <i>Ein Regenschirm f??r diesen Tag</i> and <i>Eine Frau, eine Wohnung, ein Roman</i>, published in 2001 and 2003 respectively. The analysis of different "things" in the two novels by Genanzino affords one the opportunity of pursuing three different objectives. First, the topos is by its very nature an interdisciplinary one, and therefore the theoretical concepts from different disciplines are applied to the scholarly examination of "things" in literature. This theoretical framework is based on different aspects of the work of the philosopher Martin Heidegger, the media theorist Marshall McLuhan, the sociologist Norbert Elias, and the philosophical economist Karl Marx. Some specific characteristics of the presentation of "things" in literature such as "T&uuml;cke des Objektes" ("flaw of the object") and the fetishization of objects are also discussed. As a result, a new constellation of ideas is developed that has practical applications for the analysis of literature. The second goal of this thesis is to interpret the works of Wilhelm Genazino, a highly regarded author who has been largely ignored by literary scholars, by applying this new conglomeration of ideas. This interpretation concentrates on single concrete "things" that appear in the novels to establish their connotations for the narratives. "Things" become cultural or personal symbols, and the interpretation of them reveals another dimension to Genazino's prose. Last but not least it is shown that even small "things" (can) have a major impact in every form of media. This might well influence traditional interpretations of well known works in the literary canon. Four examples from world literature introduce the topic in order to give an overview of the different representations of the topos "thing". It becomes apparent that the symbolic meaning of things may change during epochs. Nevertheless these four examples introduce topoi, such as "transitorisches Objekt" ("transitional object"), which can also be found in the primary works of this thesis. The examples are taken from different epochs as well as from different cultural backgrounds to emphasize the intercultural premise of the theme. After introducing Genazino??s approach to the thing-discourse and defining his major ideas, a close reading that makes use of the analytical framework is employed to discuss and interpret the primary texts. It becomes apparent that "things", rather than plot or character, provide the major impetus to the narratives. The interdisciplinary approach of this thesis underscores the important contributions that an analysis of "thing discourse" can make to the study of literary texts and their importance to human existence. As the topic of discussion has been of intereset to scholars in several different scientific areas, it becomes clear that the interdisciplinary approach of analyzing texts may spread ideas concerning not only the works in question, but all disciplines involved as well.

The aim of this study was to examine discourses of two terror attacks conducted in Ankara and Paris and how they were represented in Swedish news media. By analysing the identified discourses the study investigated if the discourses constructed subjects as “we” and “otherness”, which means this study’s aim was to uncover ideological representations. The study examines a total of 16 articles. Critical discourse analysis constitutes the study’s methodological framework, combined with Michel Foucault’s perspective on discourse and how they regulate the construction of reality. The results show that the postcolonial discourse is reproduced and constructs “us” as a western society, whereas Turkey is not included and is therefore constructed as “the other”. The representations in Swedish news media regarding the reporting of the attacks in Paris offer identification for the reader, meanwhile Turkey is marginalized and constructed negatively as a country.

Vid sidan av begrepp som miljövänlig, grön och hållbar har ett nytt ord dykt upp i miljödiskursen - klimatsmart.Klimatsmart, eller enbart smart i olika miljörelaterade sammansättningar, används flitigt av gemene man, i media, i debattartiklar och reklamkampanjer. Vad innebär då klimatsmart?Denna uppsats syftar till att i en diskursanalytisk kontext undersöka begreppet klimatsmart, dels ur ett politiskt perspektiv samt i den svenske medborgarens vardag. Medborgaren och dennes vardagliga val är onekligen en stor del av miljö- och klimatfrågan idag. Den svenska miljö- och klimatpolitiken kräver ofta medborgares aktiva deltagande. Allt pekar på att den stora källan till dagens miljöproblem och klimatförändringar ligger i de miljontals val människor gör varje dag, och att det därför krävs att varje enskild människa tar ansvar för sina val och dess konsekvenser, för att vi ska kunna se en förändring. Samtidigt som en stor del av detta ansvar har lagts på den enskilde medborgaren, har politiken fortfarande huvudansvaret, det är politikens ansvar att förse medborgare med de medel som krävs för att möjliggöra och underlätta dessa val.Ett slående inslag i miljö- och klimatpolitiken är den kontrast som finns mellan hur allmänheten ser frågan i allmänna och enkla termer, medan hos beslutsfattare och politiker är frågan mycket mer teknisk och detaljerad. Politiken kan bli legitim och effektiv först när den lyssnar på medborgaren. I studien har e-postserveys med medborgare boende i Karlskoga samt intervjuer med regionala politiker verksamma i Karlskoga kommun eller Örebro län genomförts. Denna empiriska data har analyserats med hjälp av diskurs både som teori och metod samt framing-teorin. Även politiska styrdokument på nationell och internationell nivå har använts som underlag. Studien visar att för medborgaren innebär klimatsmart att i vardagen göra val som i första hand är bra för miljö och klimat, men som även har någon personlig nytta, utifrån varje individs egna förutsättningar, värderingar och intresse.I politiken har klimatsmart en plats i den talade politiska retoriken och då framförallt i regionpolitiken. Ju närmre den enskilde medborgaren politiken rör sig, desto men relevant blir begreppet klimatsmart. Med detta blir det också relevant för politiker att kunna nyttja begreppet till sin och politikens fördel, för att den medborgarinriktade miljö- och klimatpolitiken skall lyckas.

Sweden is one of the most secular countries in the world. This can also be seen in the Swedish education system, where all schools by law are meant to respect and tolerate multiple cultures. Moreover, the neighboring country, Norway, is a lot more conservative, in regard to religion and education. The state still holds strong on the values of Christianity, which also is seen in the Norwegian education system, where approximately 50 percent of the teaching, in the subject of religion, is reserved to Christianity. Since education is a vital platform for integration, it is natural to believe that Norway, in regard to education, is more intolerant than Sweden. Nevertheless, it has been given insufficient attention to the domination of secularism in Sweden, and that this conception of life, can run over other religions of minorities, in the same way that Christianity can do in Norway. On the basis of this, this thesis analyzes public debates in Sweden and Norway, using Karin Borevis theory of that the idea of nationality can turn over to a more exclusionary notion of national identity. Each of the debates´ vision of religion, in relation to education, reveal the debaters´ understanding of integration, and that the phenomena at any time can get illiberal. Yet, the debates present different actions to solve this dilemma.

I denna studie har vi använt oss av ett kvalitativt enkätformulär som skickats ut till socionomstudenter vid svenska universitet. Vi har iakttagit det språkbruk som socionomstudenter förmedlar i enkätsvaren om diskursen: första linjens chef inom äldreomsorg. När pensionsavgångar inom arbetsfältet ökar och de äldre i befolkningen blir en växande demografisk grupp, är det i de akademiska utbildningarnas och äldreomsorgens intresse att erbjuda ett sätt för socionomstudenter att bli första linjens chefer. Med studien vill vi, med en socialkonstruktionistisk utgångspunkt, ge en verklighetsbild av hur socionomstudenter resonerar kring första linjens chef. Med hjälp av diskursanalys har vi funnit diskurser i socionomstudenternas svar och dessa diskurser är: negativ verklighetssfär, socionomutbildningen, intresse, arbetsvillkor och kompetens/erfarenhet. Även om informanterna studerar vid olika svenska universitet, har vi funnit att det råder konsensus om den negativa verklighetssfären. Vi identifierar möjligheten att socionomstudenterna påverkas av den verklighetssfär som vidarebefordras av universiteten. Då vi har funnit ett bristande intresse om äldreomsorg och rollen som första linjens chef, frågar vi oss själva vem som är ansvarig för att belysa fältet - universitet eller studenter? Vi tar även hänsyn till ett möjligt behov av vidare introduktion för socionomer som nyligen utexaminerats, för att skapa ett eventuellt intresse av diskursen.

Mot bakgrund av den stoffträngsel och de konkurrerande bildtraditioner som präglar bildämnet har jag undersökt en bildpedagogisk diskurs och de lärarpositioner som möjliggörs där. I forskningsarbetet behandlas två frågeställningar: Vilka bildpedagogiska traditioner och diskurser synliggörs i undersökningen och vilka subjektspositioner möjliggörs för lärare i relation till den bildpedagogiska diskursen. För att besvara dessa frågor har jag genomfört enskilda intervjuer med fyra yrkesverksamma bildlärare samt utfört en fältstudie i ett nätforum för bildlärare. I undersökningen har etnografiska och netnografiska metoder använts. Arbetet har en socialkonstruktionistisk grund där fokus ligger på hur lärare konstruerar sin yrkesroll och synen på bildämnet i samtal. Genom diskursanalys av intervjuer och fältundersökning synliggörs att det i den bildpedagogiska diskursen verkar flera mindre diskurser som framträder i olika grad. Det framgår även att flera spår av bildpedagogiska traditioner visar sig i diskursen, inte minst genom lärares implicita föreställningar om vad bildämnet bör innehålla. Det mest framträdande resultatet av undersökningen är dock att den bildpedagogiska diskursen förflyttar sig mot en bildspråklig tradition. De subjektspositioner som möjliggörs för lärare inom den bildpedagogiska diskursen är många och i viss mån motsägelsefulla vilket beror på att de är kopplade till de olika mindre diskurser som verkar inom den bildpedagogiska diskursen. Undersökningen har gett mig insikt om att bildämnet utvecklas och lärarprofessionen stärks när lärare samtalar med sina ämneskollegor och att nätforum för bildlärare fyller en viktig funktion då de kan kompensera för det bristande utbudet av läroböcker i bildämnet. I det gestaltande arbetet har jag arbetat med bilder och videoklipp som är baserade på undersökningen och speglar de bildpedagogiska traditioner som präglat bildämnet och som fortfarande gör sig påminda i bildundervisningen. Den ena videon visar på den tidsbrist som inverkar på lärarnas handlingsutrymme när de omvandlar kursplanen till konkreta uppgifter, som oftast utgår ifrån redan existerande planeringar och som omarbetas och justeras för att bättre passa in. Den andra videon är inspirerad av den i bildundervisning vanligt förekommande parafrasuppgiften. I utställningen iscensattes ett rum där det visades skärmbilder med QR-koder till videoklippen, parafraser i form av digitalt bearbetade bilder samt behållare innehållande uppklippt kursplan i bild. Besökarna inbjöds till att bidra till verket genom att vid ett arbetsbord få måla egna parafraser, på stenciler av min Mona Lisa-teckning, som de sedan fick sätta upp på utställningsväggen.

Submitted thesis The Portrayal of Czech Society in Petr Schulhoff's Film Comedies of the Normalization Era analyses the cinematography of the Czechoslovak Republic in the seventies and the eighties through the topic of social a ideological values which they present. Its primary concern is the question what are selected movies saying about Czechoslovak social reality of that time and which instruments of semiotic mediations are used for this purpose. The main assumption of the work is that also escapist entertainment described the era, setting and characters according to norms dictated by the communist government and thus help to stabilize the system.

Syftet med studien är att synliggöra hur normer och attityder kring kropp, hälsa och skaderisk tar sig uttryck i samtal om och undervisning i dans. Det teoretiska utgångspunkterna är socialkonstruktionistism och diskursanalys. En kort redogörelse för hur genusteori relaterar till dans, kropp och skaderisker ges.  I examensarbetet synliggörs diskurser om kropp, hälsa och skador. Materialet samlades in genom intervjuer och observationer från fem danslärare. Resultatet av examensarbetet visar på sex olika diskurser, (1) diskursen om dans och träning, (2) diskursen om humor som skadeförebyggande pedagogik, (3) diskursen om dans och smärta, (4) diskursen om att alla kan dansa, (5) diskursen om den ideala kroppen, (6) diskursen om undvikande av samtal.