Syftet med studien är att analysera talet om mobbning som en diskurs i media. Detta genom att göra en jämförelse mellan hur tidningsartiklar ifrån 1970 respektive 2013 framställde mobbning, mobbaren, offret samt de ansvariga för mobbning. Detta för att senare kunna uttyda eventuella diskursförändringar i framställningen, vilken sålunda är den teoretiska utgångspunkten för studien. Vidare har undersökningen genomförts med hjälp av en kvalitativ metod då en förenklad diskursanalys har använts för att närmare studera språket i artiklarna. Totalt har ett urval av 26 artiklar analyserats. Detta genom att identifiera framställningen om mobbning, mobbaren, offret och de ansvariga, för att vidare kunna urskilja de större mönstren i artiklarnas framställning. Studiens resultat visar att det har skett en diskursförändring i framställningen av fenomenet mobbning, mobbaren, offret och de ansvariga. Det framgår i resultatet att artiklarna ifrån 1970 – talet framställer mobbning som ett våldsamt beteende med olika förklaringar till varför mobbning sker medan artiklarna ifrån 2013 framställer mobbning som kränkningar som kan anmälas. Resultatet visar också på en del likheter, exempelvis när det gäller vilka handlingar mobbarna utför, där artiklarna ifrån respektive år pekar på att mobbarna slår och misshandlar offret.

Studien vill belysa hur genusstrukturer är inbäddade i reklam och marknadsföring i det offentliga rummet i den centrala staden. Syftet är att synliggöra hur genus skapas i reklam och skyltning i Sverige 2016, vilka semiotiska resurser som används och därmed synliggöra de sociala förväntningar som finns kring ett visst kön. För att göra detta används en diskursanalys av framförallt bild, men även text, för att identifiera vilka konstruktioner som görs. Huvudfokus är att belysa vilka framställningar som förstärker ett visst genus och att strukturera upp på vilka sätt de liknar eller skiljer sig från varandra. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och har ett fokus på språkets konstruerande och socialiserande verkan. Genom att relatera studien till tidigare forskningsresultat kan genuskonstruktionens förändring jämföras och synliggöras. Resultatet visar att kvinnor och män framställs på alltmer lika sätt och att könsnormativa överskridanden förekommer, men att genus på vissa plan fortfarande framställs på olika sätt beroende på kön. Studien visar att det både sker reproduktioner och förändringar i förhållande till traditionella framställningar av kön, vilket bland annat visas genom kroppen, dess positionering och rörelser, men även förmedlas genom uttryck av allvarlighet, upptagenhet och intimitet.

Sammanfattning Syfte: Att undersöka om språket i skriftliga biståndsutredningar som lett till avslag, skapar och återskapar samhälleliga föreställningar om kön och genus. Vetenskapsteoretisk utgångspunkt: Studien har utgått från kontextuell socialkonstruktivism, det vill säga att den sociala verkligheten är i stor utsträckning konstruerad, med ett fåtal undantag. Metod: En innehållsanalys har gjorts av de första 16 utredningarna från 2015 och framåt som resulterat i avslag, gällande biståndet "boende med särskild service". Av dessa gällde 8 utredningar kvinnliga klienter och 8 utredningar gällde manliga klienter. Efter att empirin bearbetats analyseras texten utifrån teorier om genus, språk och makt. Resultat: Skrivna utredningar gällande ansökan om biståndet "boende med särskild service för vuxna" innehåller ord och formuleringar som kan förstås som könade. Det fanns också en tendens att fokusera på hushållssysslor, mathållning och relationer då den sökande var kvinna och fokuserade mer på sysselsättning då den som sökte biståndet var man. Intressen, personlig omvårdnad och ekonomi var områden som fokuserades på i liknande utsträckning i samtliga utredningar. Slutsatser: Skrivna biståndsutredningar för "boende med särskild service för vuxna" kan anses skapa och återskapa normativa förställningar om kön och genus, genom det språkbruk som används och vad som fokuseras på i texten. Konsekvenserna av detta diskuteras avslutningsvis i uppsatsen.

Flerspråkighet och svenska som andraspråk är två aktuella samtalsämnen i dagens samhälle. De flesta lärare som arbetar i skolan har idag flerspråkiga elever representerade i sina klassrum. Vi anser det därför intressant att undersöka vilka föreställningar som finns bland lärare om motivation hos flerspråkiga elever i andraspråksinlärning. I denna studie belyses vilken/vilka diskurser som är dominerande i lärares samtal om flerspråkiga elevers motivation i andraspråksinlärning och vilka konsekvenser sådana diskurser kan generera för dessa elevers andraspråksutveckling. Diskursanalys används både som teori och metod för att synliggöra underliggande diskurser i lärarnas samtal. Enskilda intervjuer och en fokusgrupp har genomförts med fem klasslärare som arbetar i årskurs 1-3. Transkriberade samtal har kodats och ett digitalt verktyg har sedan använts för att kartlägga mönster och underliggande diskurser. Utifrån den diskursanalys som genomförts i denna studie har det kunnat synliggöras en huvuddiskurs. I samtal med lärare om motivation hos flerspråkiga elever är det de nyanlända eleverna som ges störst fokus. Flerspråkiga elever representerar stor språklig komplexitet och olika språkbakgrunder. Den rådande diskursen skulle därför kunna bidra till konsekvenser för de elever utanför diskursen såsom brister i motivation och i språkutveckling. En genomgående positiv attityd till flerspråkighet finns också i lärornas utsagor. Ett sådant förhållningssätt kan vara en stor fördel för flerspråkiga elever i sin möjlighet att investera i sin andraspråksutveckling.

Läxor har alltid varit en del av skolans kultur och kommer sannolikt att fortsätta vara det. Debatten om läxor har blivit alltmer uppmärksammad av politiker, lärare, föräldrar och inte minst av elever. Syftet med studien var att undersöka diskurser om matematikläxor genom att analysera olika svenska debattartiklar. Vid analysen av debattartiklarna användes Faircloughs (2010) tredimensionella diskursanalys. I modellen ingår tre delar (text som diskurs, diskursiv praktik och social praktik). Mest fokus har riktats mot den sociala praktiken. Vid genomförandet av diskursanalysen användes textkodning för att granska och analysera debattartiklarna. Efter genomförd diskursanalys av de 15 artiklarna visade det sig att det finns delade åsikter om matematikläxor och läxor överlag. Resultatet visade att det finns både fördelar och nackdelar. Argument för läxor var bland annat att elever blir mer självständiga, tar mer ansvar samt att relationer i familjer kan stärkas. Argument mot läxor var bland annat att de skapar stress, oro och negativa känslor hos både föräldrar som inte är kapabla att hjälpa sina barn. Flera av författarna till debattartiklarna tryckte även på att konflikter kring läxor är den främsta orsaken i många familjers hem. Majoriteten av artiklarna består av politiker och det är just de som tar mest plats i debatten kring läxor. Det framkom även att endast en artikel bygger på en uttalad teoretisk grund och fyra debattartiklar bygger varken på någon tidigare forskning eller på en teori om lärande. Resterande 11 artiklar bygger på tidigare forskning och av dessa består sex artiklar av explicit forskning.

Syftet med denna uppsats är att belysa hur visionen om det narkotikafria samhället uppenbarar sig i diskurser som behandlar narkotikamissbruk som socialt problem. Empiriskt material i form av ett policydokument och en debattföljetong har analyserats utifrån ett socialkonstruktivistiskt och diskursanalytiskt perspektiv. Analysen pekar mot att definitionskampen om narkotikamissbruk som socialt problem finns över många diskurser, samtidigt ses visionen om det narkotikafria samhället ofta vara närvarande. En nationell diskurs som kan ses utgå från vad vi som nation anser och vill ha i vårt land. En moraldiskurs som lägger värde i olika beteenden och åsikter. En juridisk och polisiär diskurs som utifrån narkotikas juridiska status ramar in fenomenet och en barn-och ungdomsdiskurs som formulerar narkotikan som det största hotet. Alla dessa kan enligt studien ses som en del i konstruktionen av narkotikamissbruk som socialt problem.

Incel är en förkortning av det engelska involuntary celibacy, eller på svenska de individer som befinner sig i ett ofrivilligt celibat. De individer som identifierar sig som incel har som en grupp fått mycket uppmärksamhet på grund av dess misogyna tankar och våldsamma agerande. I denna studie granskar vi hemsidan incels.is, som är det största forumet där individer som identifierar sig som incel sammanstrålar. Vi fokuserar i vår studie på att undersöka upplevelsen av alienation hos medlemmarna på hemsida samt vilka förklaringsmodeller och vilken världsbild som skildras på hemsidan. Studien har en diskursanalytisk grund, då vi strävar efter att med hjälp av medlemmarnas egna ord beskriva hur verkligheten konstrueras. Genom att studera forumstrådar och  kommentarer på hemsidan framkommer att medlemmarna upplever att deras identitet som incel har konstruerats på grund av feminismens framsteg och hypergamin. Vidare framkommer att upplevelsen av alienation är vanligt förekommande hos medlemmarna på incels.is och att många uttrycker att det finns en stark korrelation mellan alienation och psykisk ohälsa.  Vi vill, via denna studie, belysa incel som ett fenomen samt vilka konsekvenser alienation kan generera i.

Syftet med denna studie är att beskriva processen som sker när elever arbetar tillsammans med en problemlösningsuppgift de tidigare inte kunnat lösa vid enskilt arbete. Fokus har varit på förändrad användning av Sfards (2008) nyckelbegrepp: ämnesspecifika ord, visuella mediatorer, rutiner och berättelser samt vilka diskursförändringar som synliggjorts. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom observationer av problemlösningsarbetet, ljudinspelningar under pararbeten och bildupptagningar av elevmaterialet. Totalt tio observationer av gemensamt arbete genomfördes och transkriberades och av dessa djupanalyserades fem transkriberingar med hjälp av flödesscheman och Sfards (2008) nyckelbegrepp. Resultatet visar att eleverna i studien använde fler nyckelbegrepp vid den gemensamma problemlösningen och därmed ingick i diskursförändringar som bidrog till att föra problemlösningen framåt. Visuella mediatorer och användningen av tid visade sig vara viktiga aspekter för användning av fler nyckelbegrepp och förändring av diskurser.

Denna vetenskapliga essä handlar om ett, från pedagogens perspektiv, egenupplevt utvecklingssamtal och de bedömningar av barnet som sker inom ramen för detta samt de olika ageranden såväl som alternativa ageranden vilka är och kunde ha blivit möjliga under detta samtal. Utvecklingssamtalet på förskolan är ett institutionellt samtal med ett specifikt syfte att avhandla barnet och ska även resultera i en vidare utveckling för barnet. Bedömning (utvärdering, granskning, utveckling) på förskolan ska i enlighet med de senaste läroplanerna göras på själva verksamheten samt pedagoger och miljö, inte på barnen. Trots detta, menar denna essä, görs bedömning av barnen. Utifrån diskursteori samt hermeneutik reflekterar denna essä kring frågan hur barnens bedöms inom ramen för utvecklingssamtalet, hur olika tolkningar av utvecklingssamtalet påverkar samt vad ett bra utvecklingssamtal kan vara. Å ena sidan finns en nedskriven diskurs inom vilken verksamheten bedöms och godkänns. Å andra sidan finns en muntlig version där barnet bedöms och där man på detta sätt anpassar sig efter en normalitet. Utvecklingssamtalet och pedagogen styrs av flera olika diskurser och åligganden. Då den nedskrivna officiella pappersversionen i denna essä inte räcker till för att svara på vårdnadshavarnas fråga om barnets normalitet frångås mallen vilket skapar en osäkerhet men också ger möjlighet till en annan dynamik i samtalet såväl som nya möjligheter för hur utvecklingssamtalet kan gå vidare. Hermeneutiken och filosofen Bornemark ger eventuella svar på hur dessa två världar kan närma sig varandra mot en mer öppen och unik väg framåt med hjälp av samtalet, fråga – svar samt den egna subjektiviteten i den professionella rollen på förskolan.

Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur personer genom berättelser om sin civila olydnad skapar mening och identitet. Jag har även intresserat mig för deras motiv och drivkrafter, samt hur de rättfärdigar genomförandet av aktioner som innefattar lagbrott. För att nå denna kunskap har jag använt mig av intervjuer som metod för materialinsamling. Jag har haft möjlighet att intervjua fem individer som genomfört olika former av civila olydnadsaktioner. Jag har intresserat mig för hur de ser på sig själva, samhället och sitt handlande. Hur informanterna positionerar sig är kopplat till hur de vill framstå. I vissa fall blir det extra viktigt att ta avstånd från en viss subjektsposition, eftersom de svarar mot föreställningar och stereotyper som de inte önskar associeras med. De viktigaste egenskaperna att inte bli associerad med var våldsamhet och passivitet. Samtliga informanter handlar utifrån diskurser som skapar mening och orienterar deras handlande. Deras sätt att rättfärdiga och legitimera sina handlingar är nära kopplat till hur de ser på sig själva och vilka dikurser som är aktiva. Den mest närvarande och naturaliserade diskursen som jag identifierade hos mina informanter var en diskurs om individuellt ansvar. Vad som möjliggjorde aktionerna var en ideologisk övertygelse, att känna ett ansvar att agera moraliskt korrekt och slutligen att tro på att förändring är möjlig genom ens handlande. Föregångare blev en tydlig subjektsposition hos informanterna.