Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kommuner arbetar för att förebygga översvämningar till följd av skyfall i tätorter. Flera klimatscenarier och prognoser pekar på att extremväder kommer att förekomma med tätare intervaller och öka i intensitet i framtiden, det osannolika vädret väntas alltså bli sannolikt i framtiden. Fler människor bor i städer samtidigt som grönytor försvinner till förmån för hårdgjorda ytor, detta leder till försämrade förutsättningar för vattnet att infiltreras på naturlig väg och påfrestar det kommunala dagvattennätet ytterligare och skadar i värsta fall bebyggelse eller hindrar samhällsviktiga funktioner. Det finns ett tydligt behov av att klimatsäkra tätorter och göra dem mer motståndskraftiga mot stora nederbördsmängder. Uppsatsen är avgränsad och har använt ekologisk hållbarhet samt resiliens som teoretiskt ramverk för att fokusera på kommunernas klimatanpassningsarbete, vidare har svenska lagar, internationella riktlinjer, utredningar samt myndigheters och organisationers rekommendationer använts för att synliggöra vilka krav som ställs på kommunernas klimatanpassningsarbete i den fysiska planeringen. Genom en fallstudie och en kvalitativ innehållsanalys har tre olika kommuners grönstrukturplaner samt två detaljplaner från respektive kommun undersökts, fokus har legat på vilka åtgärder kommunerna använder för att förebygga översvämningar till följd av skyfall samt hur kommunerna reglerar dessa genom fysisk planering.  Under analysen har det framkommit att kommunernas arbetssätt liknar varandra men att det varierar vilka åtgärder som används och hur de regleras.

Byggbranschen är en industri med en signifikant påverkan på miljön och det är därför viktigt att hitta nya, innovativa hållbara lösningar som både värnar om miljö och klimat, människors välmående samt hållbar ekonomisk tillväxt. Uppsatsens syfte är att undersöka hur man kan införa mer hållbara arbetssätt i byggbranschen genom att göra en fallstudie på det nya företaget Alive som har ett nyskapande hållbarhetskoncept för bostads- och byggbranschen. Analysverktygen som har använts är teori om hållbarhet och byggbranschen samt en modell som presenterar sätt att arbeta med ekologisk, social samt ekonomisk hållbarhet. Med hjälp av teorin och analysmodellen, samt insamlad data från intervjuer med aktörer som samarbetar med byggprojektet kan ett antal slutsatser dras. Inom hållbarhet är det den sociala aspekten som hamnat i skymundan och där en entydig definition inte finns i dagsläget. Detta kan medföra att det blir problematiskt när arbetssätt och arbetsmetoder inom denna aspekt ska konkretiseras, då man inte vet hur man ska arbeta med aspekten. Vidare tar dock den sociala aspekten en allt större plats, vilket kan komma att förändra arbetssätten i byggbranschen. Ytterligare en slutsats som kan dras är att den unika affärsmodellen och det nytänkande koncept som företaget har medför många hållbara sätt att arbeta på. Lyckas företaget etablera sitt koncept finns stora möjligheter till att förändra en trög och konservativ bransch.

Staden och den byggda miljön har blivit en källa till omfattande miljöproblem. Byggsektorn i Sverige står för en stor andel av både utsläpp och avfallsproduktion. Begreppet hållbarhet används ofta inom stadsbyggnad och innefattar socialt, ekologiskt och ekonomiskt hänsynstagande. Dock har det visat sig svår att implementera hänsyn till hållbarhet i realiteten. Lagen om offentlig upphandling tillämpas då offentliga aktörer köper varor eller tjänster av privata leverantörer. Inom stadsbyggnad är det vanligt att kommuner och statliga myndigheter köper upp produkter, entreprenader och tjänster från privata bolag. Lagen syftar till att öka konkurrensen, skapa transparens och motverkas risken för att vissa leverantörer särbehandlas i en upphandlingsprocess. I en upphandling har den upphandlande enheten möjlighet att ställa krav på de leverantörer som är lämpliga. Kraven kan bland annat röra hänsyn till miljö och sociala aspekter. Denna uppsats belyser möjligheterna att hållbarhetskrav integreras i offentliga upphandlingar som rör stadsbyggnad. Genom intervjuer med ett antal olika aktörer inom bygg- och planeringssektorn har åsikter och erfarenhet samlats in och analyserats. Analysen av dessa intervjuer och tidigare forskning visar på att det finns en tydlig kunskapsbrist kring hur krav som rör hållbarhet ska formuleras samt hur dessa skall värderas i en upphandling. Studien visar även att det efterfrågas tydligare direktiv och en ökad samverkan mellan aktörer beträffande upphandlingar och möjligheten att integrerar hållbarhetskrav. Studiens resultat tyder på att Lagen om offentlig upphandling reglerar en stor köpkraft och kan, om kunskap och kompetens finns, användas för att ställa krav på miljö och sociala hänsyn inom bygg- och planeringssektorn och därmed bidra till en mer hållbar stadsutveckling.

Idag är den gemensamma tvättstugan bortrationaliserad och tvättmöjligheterna flyttarmer och mer in i den privata bostaden. Vi förlorar plattformar och mötesplatser som kan ge utrymme för diskussioner och gemenskap och det utarmar jordens resurser att det individuella ägandet uppmuntras före det gemensamma. I mitt examensprojekt spekulerar jag med hjälp av rumslig gestaltning om tvättstugan som en attraktiv plats för reflektion och rekreation, som syftar till att få människor att välja den gemensamma tvättstugan och därmed ge den ett fortsatt existensberättigande. Det är relevant att vi människor delar på de resurser vi har och förutom ökad ekologisk hållbarhet kan tvättstugan som rum ge ett ökat socialt välmående för oss som individer. I mitt designförslag har jag adderat nya sysslor och moment i en befintlig tvättstuga i Hökarängeni Stockholm, som idag vanligen inte finns i denna typ av rum. Exempelvis badkar och dusch, hängmattor i torkrum och fotbad i ett socialt torgliknande utrymme. Dessa sysslor betraktar jag som ritualer som fångar det poetiska i en så vardaglig syssla som tvätt och får oss att stanna upp för ett ögonblick. I dagens tempo stressar vi på och konsumeratvidare och min förhoppning är att vi med tid för reflektion över vårt livsstil kanske göra en skillnad för framtida generationer.Min slutsats är att tvättstugan som rum i framtiden har stor potential att inrymma fler aktiviteter och sysslor än idag, och att det skulle kunna berika denna typ av gemensamma rum, göra de mer attraktiva och få de att fylla en betydelsefull funktion, både social och ekologisk.

Föreliggande studie handlar om professionellas syn på föräldrars roll och betydelse vid arbete med ungdomar som befinner sig i någon form av vård i samhällets regi. Varje år får tusentals barn och ungdomar vård i samhällets regi och forskning visar att föräldrarnas delaktighet är en av faktorerna som avgör vårdresultatet. Kvalitén på ungdomarnas relationer med sin familj kan vara antingen en risk- eller en skyddsfaktor. Då föräldrars bristande förmåga är en av de vanligaste orsakerna till att ungdomar är i behov av vård anses studien viktig. Syftet med studien är att belysa socialarbetarens erfarenheter och upplevelser av föräldrarnas roll för ungdomen i vård. För att kunna svara på detta har arbetet utgått från följande frågeställningar:   1.     Hur arbetar de professionella för att inkludera föräldrarna i ungdomens vård?   2.     Hur upplever de professionella föräldrarnas förmåga att vara en resurs för sin ungdom i vård?   För att svara på ovanstående frågor så har fem kvalitativa intervjuer genomförts med yrkesverksamma inom området. Den vetenskapsteoretiska utgångspunkten i studien har varit hermeneutik och studiens resultat har analyserats utifrån Urie Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsteori. Studiens resultat överensstämmer med tidigare forskning i avseendet att de professionella är av uppfattningen att föräldrar är oerhört viktiga för sina barn. Som delar i barnets mikrosystem är föräldrarna del av en grund till huruvida barnet utvecklas gynnsamt. De kommer att påverka ungdomen senare i ungdomens liv oavsett kvalitén på deras relation. En viktig del i de professionellas arbete är därför att få en fungerande allians och relation med föräldrarna till ungdomen i vård, samt mellan ungdomen och föräldrarna. Det finns dock tillfällen när detta är problematiskt och de professionella kan tvingas till beslut om att minska en förälders delaktighet, exempelvis när denne är en förövare och på något sätt begår övergrepp mot sitt barn. Studien visar på ett fortsatt behov av forskning inom området och då med fokus på ungdomars bild av sina föräldrars betydelse när de är i behandling och även få föräldrarnas perspektiv.

Denna fallstudie ämnar bidra till den existerande kunskapen om standardisering genom att undersöka hur arbetet med nya metoder standardiseras i svenska kommuners strategiska planering. Detta undersöktes med frivillig ekologisk kompensation som exempel på en ny metod. Frivillig kompensation tillämpas på ett eget initiativ av en kommun eller exploatör utifrån ett eget intresse att bevara icke-skyddade naturvärden vid exploateringar. Metoden börjar bli populär bland svenska kommuner eftersom det har potentialen att förena en fortsatt samhällsutveckling med bevarandet av icke-skyddade naturvärden. Genom att exempelvis standardisera sitt arbete med frivillig kompensation som metod i den egna organisationen kan kommuner hantera risker som är förknippade med metoden. Standardisering behöver i sig upprätthållas av ett institutionellt ramverk (spelregler). Studien förstår standardiseringsprocesser och institutionella förändringar som två ständigt pågående processer som effektiviserar arbetet med frivillig kompensation, samt är ’två sidor av samma mynt’ eftersom bägge påverkar och påverkas av kommunernas respektive arbete med frivillig kompensation. Således, genom att undersöka hur institutionella förändringar initierar standardiseringsprocesser för arbetet med frivillig kompensation och hur pågående standardiseringsprocesser påverkas av institutionella förändringar, har studien besvarat huvudfrågeställningen: Hur standardiseras arbetet med frivillig kompensation på svenska kommuner? Semistrukturerade intervjuer med kommunala handläggare och kvalitativa innehållsanalyser av dokument som styr arbetet med frivillig kompensation tillämpades för att kunna besvara forskningsfrågorna. Studiens resultat har diskuterats mot ett teoretiskt ramverk och tidigare forskning. Från analysen drar studien slutsatsen att initierandet av kommunernas standardiseringsprocesser är personberoende. För att kommunerna ska kunna standardisera sitt arbete med metoden behövs politiskt antagna beslut och riktlinjer som förankrats i hela organisationen och som möts upp av kunskapskrav. I detta avseende har studien funnit att kommunerna i dagsläget inte verkar kunna komma vidare i sina respektive standardiseringsprocesser. En möjlig orsak till detta kan vara att det råder oenigheter om uppfattningen av betydelsen av metoden och bevarandet av naturvärden i ett långsiktigt perspektiv. För att frivillig kompensation ska kunna nyttjas till sin fulla potential anser studien att det behöver ske en förändring i inställningen till gröna värden och frivillig kompensation. Det finns således potential för att arbetet med frivillig kompensation kan standardiseras ytterligare på svenska kommuner.

Syftet med denna undersökning är att undersöka, analysera och diskutera tvålärarskap för elever i behov av stöd ur specialpedagogers och rektorers perspektiv. Studien är en kvalitativ intervjustudie och undersöker vilka fördelar och nackdelar det finns med tvålärarsystemet för inkludering. Till hjälp i insamlandet av empirin har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts för att bidra med kunskap om två rektorers och tre specialpedagogers, från fem olika skolor, syn på tvålärarsystemet för elever i behov av stöd - inom både kommunal och fristående grundskoleverksamhet.De teorier vi har utgått ifrån är ekologisk systemteori och det relationella perspektivet.Bronfenbrenners begrepp mikro-, meso-, exo- och makrosystem har använts som stöd för analysen av vårt resultat, vilket visar att tvålärarsystemet ger ökad trygghet, studiero och inkludering för eleverna. Resultatet visar också på en större flexibilitet i hur elevgrupper formas, ett fördjupat kollegialt lärande samtidigt som specialpedagogen som enskild yrkesroll blir mindre framträdande.Den specialpedagogiska relevansen syns i tvålärarsystemets anknytning till läraruppdraget. Specialpedagogen utvecklar skolverksamhetens lärmiljöer för att undanröja hinder och svårigheter i den, analyserar svårigheter på individ-, grupp- och organisationsnivå samt verkar som ett stöd för alla elever oberoende av stödbehov.

The application of intensive farming and cultivation practices, resulting in large-scale modification of the hydrology of streams and rivers and of the natural vegetation, has increased the need to find ways to mitigate the negative impact of this habitat degradation. Suitable design and creation of riparian buffer zones in agriculture areas, is by many considered the best remedial measure. Riparian buffer zones (RBZ) are protecting waterways from degradation as they can improve and maintain water quality by filtering sediment, nutrients, organic matter, and pesticides. At the same time RBZ constitute habitat for many animals and plants and their existence increases ecological connectivity, reduces erosion and creates recreational areas. The aim of the study was to investigate how agricultural companies in the Örebro County relate to riparian buffer zones along small streams and examine the actual status of riparian buffer zones, to see if they are designed by taking site characteristics into consideration. Furthermore, the aim was to check how consistent the approach of the agricultural companies is with the actual status of the riparian buffer zones as well as with the recommendations of the Swedish Board of Agriculture. In addition, the study aims to make conclusions if riparian buffer zones can be both an economical and an ecological tool in agricultural landscapes. The data collection consisted of two different parts. First, a quantitative survey including 20 agricultural companies was done to investigate how different agricultural companies relate to riparian buffer zones in connection with smaller streams. Second, a field study was carried out to examine the riparian buffer design along small streams in14 agricultural sites, where the stream width, the buffer width, the slope of the riparian zone, the soil texture and the vegetation were measured. The study results from both the questionnaire and the field study suggest that a riparian buffer zone of 3-10 m without overstory vegetation is preferred. These findings follow the Swedish Board of Agriculture recommendations regarding buffer width and overstory vegetation. Because of the small number of sites investigated and the small variation of the variables, no significant correlation was found between site characteristics and buffer zone widths. A larger project that will include more sites all over Sweden could test if the existing riparian zones are designed efficiently. However, an important finding of this study was that the farmers consider RBZ as an important ecological tool for maintaining water quality and for minimizing soil erosion and the use of fertilizers and pesticides. In addition, most of the agricultural companies would consider wider buffer zones and overstory vegetation if they would be compensated with government funding. RBZ can be an economic and ecological tool in agricultural landscapes in the future, if correct guidance to design and manage RBZ according to the site characteristics will be provided to the farmers. / Intensiva jordbruks- och odlingsmetoder som resulterar i storskalig modifiering av hydrologi och den naturliga vegetationen i vattendrag har skapat ett behov av att hitta sätt att mildra de negativa effekterna. En lämplig design och skapande av kantzoner i jordbruksområden anses av många vara den bästa åtgärden för att begränsa den negativa påverkan. Kantzoner längs vattendrag skyddar dem från degradering eftersom de kan förbättra och bibehålla vattenkvalitén genom att filtrera bort sediment, näringsämnen och bekämpningsmedel. Samtidigt utgör kantzoner livsmiljöer för många djur och växter och bidrar till ökad ekologisk konnektivitet, minskar erosion och skapar rekreationsområden. Syftet med studien var att undersöka hur jordbrukare i Örebro län förhåller sig till kantzoner längs mindre vattendrag och undersöka den aktuella statusen för kantzoner för att se om de är lämpligt utformade för att ta hänsyn till lokala förhållanden. Målet var dessutom att kontrollera om jordbrukarnas strategi är förenlig med den reella statusen för kantzoner och med Jordbruksverkets rekommendationer. Dessutom undersöks om det går att dra slutsatser om kantzoner längs mindre vattendrag kan vara både ett ekonomiskt och ett ekologiskt verktyg i jordbrukslandskapet. Datainsamlingen bestod av två olika delar. Först gjordes en kvantitativundersökning som omfattade 20 jordbrukare för att undersöka hur olika jordbrukare relaterar till kantzoner längs mindre vattendrag. För det andra, genomfördes en fältstudie för att undersöka kantzoners design längs mindre vattendrag i 14 jordbrukområden, där vattendragets bredd, buffertbredden, lutningen av kantzonen, markstrukturen och typ av vegetation mättes. Studieresultaten från både frågeformuläret och fältstudien indikerar att en buffertzon på 3–10 m utan träd- och buskvegetation föredras. Dessa resultat följer Jordbruksverkets rekommendationer angående buffertbredden och typ av vegetation. På grund av det låga antalet undersökta lokaler och den låga variationen i variablernas värden hittades ingen signifikant korrelation mellan de andra egenskaperna och buffertzonsbredden. Ett större projekt som skulle omfatta fler lokaler över Sverige skulle kunna testa om de befintliga kantzoner utformas effektivt. Ett viktigt resultat i denna studie var dock att jordbrukarna betraktade kantzoner som ett viktigt ekologiskt verktyg för att upprätthålla vattenkvaliteten och minimera markerosion, samt användningen av gödsel och bekämpningsmedel. Dessutom skulle de flesta av jordbrukare överväga bredare buffertzoner och busk- och trädvegetation om de skulle kompenseras med statlig finansiering. Kantzoner kan vara ett ekonomiskt och ekologiskt verktyg i jordbrukslandskapet i framtiden, om korrekt vägledning för att utforma och hantera kantzoner enligt lokala förhållanden tilldelas jordbrukarna.

The fashion industry is one of the most environmentally damaging industries in the world and is permeated by poor working conditions. Fast-fashion companies that constantly produce new collections to be able to follow trends are a major contributing factor to the climate crisis. Consumers today put a lot of pressure on companies to take responsibility and companies must integrate CSR work into their operations in order to stay competitive on the market. Many companies therefore choose to include sustainability in their marketing communication so that consumers can consume their products with a clear conscience. The study aims to examine and compare H&M's and Gaps' marketing communication in their commercials. The companies are fast fashion companies and the purpose of the study is to contribute with knowledge about how the companies use social and environmental sustainability in their marketing communication to sell products. A qualitative method has been used in the study and by using a visual rhetorical analysis, the two commercials that make up the empirical material have been analyzed. The analysis schedule is designed with inspiration from Mral, Gelang and Bröm's proposals for analysis method. The results show that H&M and Gap convey the message that they take responsibility, both when it comes to social and environmental sustainability, although they do this in various ways and to different extents. Through the inclusion of sustainability in the commercials, it can be stated that both companies use this as a marketing strategy to market their brand and sell products. H&M focuses primarily on the recipient's common sense through the use of logos arguments, while Gap mainly focuses on emotions and credibility through the inclusion of pathos and ethos arguments. / Modeindustrin är en av de mest miljöskadliga branscherna i världen och genomsyras av dåliga arbetsförhållanden. Fast-fashionföretag som konstant producerar nya kollektioner för att följa trender är en stor bidragande faktor till klimatkrisen. Konsumenter lägger idag stor press på företag att ta ansvar och företag måste integrera CSR-arbete i sin verksamhet för att hålla sig konkurrenskraftiga på marknaden. Många företag väljer därför att inkludera hållbarhet i sin marknadskommunikation för att konsumenter ska kunna konsumera deras produkter med gott samvete. Studien syftar till att undersöka och jämföra H&Ms och Gaps marknadskommunikation i deras reklamfilmer. Företagen är två fast-fashionföretag och syftet med studien är att bidra med kunskap kring hur företagen använder social- och ekologisk hållbarhet i sin marknadskommunikation för att sälja produkter. En kvalitativ metod har använts i studien och med hjälp av en visuell retorikanalys har de två reklamfilmerna som utgör det empiriska materialet analyserats. Analysschemat är utformat med inspiration från Mral, Gelang och Bröms förslag på analysmetod. Resultatet visar att H&M och Gap förmedlar budskapet att de tar ansvar, både när det kommer till social- och ekologisk hållbarhet, dock gör företagen detta på olika sätt och i olika grad. Genom att inkludera hållbarhet i reklamfilmerna går det att konstatera att båda företagen använder detta som en marknadsföringsstrategi för att marknadsföra sitt varumärke och sälja produkter. H&M riktar sig till främst till mottagarens sunda förnuft genom användandet av logosargument medan Gap främst spelar på känslor och trovärdighet genom inkluderingav patos- och etosargument.

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om förskollärares olika perspektiv på utomhusundervisning inom naturkunskap och ekologisk hållbar utveckling i förskolan. Studiens forskningsfrågor är hur upplever förskollärare att undervisa utomhus? Och vilka för/nackdelar finns det med att bedriva undervisning inom naturkunskap och hållbar utveckling utomhus? Studien är relevant eftersom undervisning beskrivs ofta i både förskolans läroplan och skollagen. I dagens samhälle är miljöfrågan väldigt stor och det är nödvändigt att börja arbeta med den redan i förskolan. Vi har därför intervjuat sex olika förskollärare genom semistrukturerade intervjuer om hur de ser på utomhusundervisning generellt samt inom naturkunskap och ekologisk hållbar utveckling. Vi har sedan använt oss av en kvalitativ innehållsanalys som analysmetod för att analysera svaren. Resultatet visar att förskollärarna överlag är positivt inställda till utomhusundervisning och talar om fler fördelar med det än nackdelar. Förskollärarna har även samma inställning till utomhusundervisning inom naturkunskap och ekologisk hållbar utveckling. I studiens slutsats lyfts det fram att utomhusundervisning inom naturkunskap och ekologisk hållbar utveckling är positiv eftersom barnen får förstahandserfarenheter av olika fenomen inom de olika ämnena. Slutsatsen visar dock också att ämnet ekologisk hållbar utveckling är komplicerat och något som förskollärarna tycker är svårt att undervisa inom.