The purpose of this essay is to study how perceived racial profiling have affected young people beteween the ages of 12 and 18 years, concerning mental health and trust in the police. The purpose is furthermore to study what kind of support those young people wished from social workers. Through qualitative semi-structured interviews we collected narratives about perceived racial profiling by the police in Sweden. The results show that racial profiling had several negative consequenses such as nigthmares, anger, memory loss, feelings of guilt and shame. Further, the results also show that trust in the police was very low among those who experienced racial profiling. In this regard social workers have an important role to fill, the respondents wished to receive support and counseling from culturally sensitive and empathetic social workers with knowlegde of racial profiling as an existing fenomena in Sweden.

Bakgrund: Det finns begränsat med studier som behandlar äldre personer med psykisk ohälsa i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Psykisk ohälsa hos äldre personer är vanligt förekommande. Nationella samt internationella kartläggningar visar att äldre personer med psykisk ohälsa har erfarit negativa upplevelser i mötet med hälso- och sjukvårdspersonal. Hälso- och sjukvårdspersonal möter äldre personer med psykisk och fysisk samsjuklighet och de har en skyldighet att erbjuda god vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvårdspersonal påverkar mötet med äldre personer med psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur äldre personer med psykisk ohälsa upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonal inom öppen- och slutenvård Metod: Litteratursökningar från januari 2005 till April 2018 samlades in från CINAHL Complete, PsycINFO och Nursing & Allied Health Database. Artiklar från Australien, Norge, Nederländerna, Sverige, Storbritannien och USA inkluderades från databaserna. Resultat: Resultatet består av huvudtemat Vårdrelation med sex underteman:  Psykosociala faktorer, Personlig relation, Motiverande samtal och praktiskt stöd, Misstro, Meningsskiljaktigheter samt Att inkluderas och att exkluderas. Diskussion: Äldre personer med psykisk ohälsa klargör positiva och negativa aspekter i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Vänligt bemötande och en personlig relation där patienter tilläts vara delaktiga och samtala om sådant som de önskade ansågs positivt i mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen. Negativa erfarenheter som framkom var patienternas upplevelse av misstro och stigmatisering från hälso- och sjukvårdspersonalen. Vidare resonemang synliggör att bemötandet hos hälso- och sjukvårdspersonalen brister vilket även strider mot den filosofi som Hildegard Peplau förespråkar. Det framgår även att hälso- och sjukvårdspersonalens förhållningssätt skiljer sig åt beroende på i vilken vårdkontext som de är verksamma inom. Det talar för att hälso- och sjukvårdspersonalen saknar adekvat kunskap inom ämnet och är i behov av utbildning för att kunna erbjuda god vård på lika villkor för alla. / Background: There is paucity of research to assess the elderly people with mental disorders encounter with healthcare professionals´. National and international research elucidate that elderly people with mental disorders have had negative experiences in the encounter with healthcare professionals´. Healthcare professionals´ encounter elderly people with physical and psychological comorbidity and they are required to offer satisfactory care on equal terms for the entire population. Healthcare professionals impact the encounter with elderly people with mental illness. Aim: The aim of this literature review was to investigate elderly people with mental illness experiences of the encounter with healthcare professionals in an outpatient and an inpatient care setting Method: Literature searches from January 2005 to April 2018 was conducted using CINAHL Complete, PsycINFO and Nursing & Allied Health Database. Articles from Australia, Norway, Netherlands, Sweden, United Kingdom and USA were drawn from the databases. Results: The result consists of one main theme: Caring relationship and it represents six subtopics:  Psychosocial factors, Personal relationship, Motivating conversation and practical support, Distrust, Difference of opinion and Being included or being excluded. Discussion: Elderly people with mental illness acknowledge positive and negative aspects about the encounter with healthcare professionals. Friendly healthcare professionals who engaged in personal conversations with the patients were considered positive. Negative aspects that emerged were patients' experiences of distrust and stigma. Further argumentations elucidate that healthcare professionals fail to uphold a good standard of the care provided which also contradicts the framework that Hildegard Peplau is advocating. The healthcare professionals approach appear to differ depending on the care setting that they are working in. It indicates that healthcare professionals lack adequate awareness and need education to offer quality care on the same terms for all people.

Bakgrund: I takt med att människan blir allt äldre ses en ökning av att fler drabbas av en demenssjukdom. På grund av nedsatt kommunikationsförmåga vid demenssjukdom är det många patienter som utvecklar någon form av beteendemässiga och psykiska symtom vi demenssjukdom (BPSD). Sjuksköterskor som arbetar inom demensvården upplever ofta både verbalt och icke verbalt våld, som kan leda till en svår arbetssituation för sjuksköterskor. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med demenssjukdom som utvecklat BPSD. Metod: En allmän litteraturöversikt där 11 vetenskapliga artiklar granskades. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor ofta upplever någon form av BPSD i vården av patienter med demenssjukdom. De beskriver situationen som komplex och att etiska konflikter ofta uppstår. Sjuksköterskor ser BPSD som en naturlig del av demensprocessen. Personcentrerad vård, miljöanpassning samt bemötandet ses som främjande åtgärder och minskar risken att BPSD uppstår. I vissa fall kan läkemedel krävas för att minska lidande. Slutsats: Studien visar att sjuksköterskors upplevelser av BPSD i stor utsträckning påverkar sjuksköterskors välbefinnande och hälsa. Studien belyser vikten av förstående chefer, ett öppet arbetsklimat samt utbildning och kunskap som viktiga faktorer. / Background: As people get older, there is an increase in more people suffering from dementia. Due to impaired communication skills in dementia, many patients develop some form of behavioral and mental symptoms in dementia (BPSD). Nurses who work in dementia care often experience both verbal and non-verbal assault, which can lead to a difficult work situation for nurses. Aim: The aim of the study was to shed light on nurses' experiences of caring for patients with dementia who have developed BPSD. Method: A general literature review where 11 scientific articles were reviewed. Results: The results show that nurses often experience some form of BPSD in the care of patients with dementia. They describe the situation as complex and that ethical conflicts often arise. Nurses see BPSD as a natural part of the dementia process. Person-centered care, environmental adaptation and treatment are seen as preventative measures and reduce the risk of BPSD occurring. In some cases, medication may be required to reduce suffering. Conclusion: The study shows that nurses 'experiences of BPSD to a large extent affect nurses' well-being and health. The study highlights the importance of understanding managers, an open work climate and education and knowledge as important factors.

This study analyses the fact that young adults under the age of 21 were sent to mental institutions in the early 20th century. To further examine this statement, three main questions provide insights about life inside of the mental hospital in Växjö, Sweden. What factors did overall result in psychiatric care for young adults in the early 20thcentury? By using microhistory as a historical method, what aspects can indicate patient's subordinate role at the hospital? How can the psychiatric institutions be viewed from a disciplinary standpoint while focusing on the power they possess over underage individuals? The chosen institution is called Sankt Sigfrid's hospital (alsoWexio hospital) and provides valuable records and journals between the years of 1907and 1921, on which the study is based on. The results show that a total of 38 patients were admitted to the hospital under this period. Generally, there were 5 different illnesses that resulted in psychiatric care and dementia primaria was the most common one. The ages ranged between 11 and 20, with 20 as the most common age when arriving at the hospital. According to the results, most patients came from a background of farming and landowning. Poor relief was the most common factor for young adults being admitted to the hospital, whereas the second most common factor was the father overseeing the decision. Furthermore, 4 patients were part of a microhistorical study which primarily concluded that they were being subjected to constraint by the hospital. Since the material is examined from a disciplinary standpoint where the hospital is viewed in a position of power, the result is an example of psychiatric expansion through the country. This maintains the belief that psychiatric care developed through different phases of the 19th and 20th century and thus were in constant reform, whereas this study is merely an example of this process of developing.

Introduktion: Barns psykiska hälsa och lärande har reciprokt samband. Skolan tillhör samhällets främsta hälsofrämjande arena. Studier av hälsofrämjande insatser i skolan visar skiftande utfall och att hela skolmiljön behöver inkluderas. I Sverige står elevhälsans hälsofrämjande arbete i centrum för förbättringsåtgärder. Syfte: Utforska hur medlemmarna i elevhälsoteam uppfattar det hälsofrämjande arbetet för psykisk hälsa i skolan. Metod: Fokusgruppintervjuer med elevhälsoteam (förskoleklass-åk 6) i sex kommuner i sydöstra Sverige. 29 deltagare med professionerna: kurator, specialpedagog, speciallärare, psykolog, skolsköterska och rektor. Dataanalys med kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultat: I skolans hälsofrämjande arbete för barns psykiska hälsa spelar alla vuxna en viktig roll. Arbetet uppfattas ske i tre sammanlänkade processer där Reflektioner om Hälsa och Lärande är centralt. Värdegrundsarbetet bidrar till samsyn, öppenhet och trygg lärmiljö. Det Elevnära arbetet innebär att anpassa, inspirera, skapa relationer och trygga rutiner. Elevhälsoteamens arbete har central roll i kartläggning av elevers hälsa och lärande, handledning av personal, och samverkan med hälso- och sjukvården och social omsorg där brister finns i kommunikation. Behov finns av mer gemensam reflektion kring barn med psykisk ohälsa. Personal i skolan reflekterar utifrån Kännedom om och samarbete med närsamhället vilket tillför verklighetsnära kunskap om elevers livsvillkor och engagemang för barn från socioekonomiskt svagare hem. Hinder finns i samverkan med vårdnadshavare och ökad interaktion med närsamhället eftersträvas. Konklusion: I Skolan tillämpas salutogen teori och barnrättsperspektivet. Reflektioner kring elevers hälsa och lärande leder till förbättring och spridning av hälsofrämjande strategier. Studien ledde fram till en modell som illustrerar förhållandet mellan olika roller och processer i skolans hälsofrämjande arbete och i relation till närsamhället och andra aktörer. Reflektioner behöver tydliggöras och ges ökat utrymme. Värdegrundsarbetet behöver inkludera all personal och ske kontinuerligt. Elevhälsoteamens roll i koordination av insatser för elever med psykisk ohälsa är central. Teamen kan stärka sitt deltagande i beslutsfattande- och policyskapande arbete, samverkan med vårdnadshavare och närsamhället för att förbättra och utvidga skolan som hälsofrämjande arena. / Introduction: Children’s mental health and learning have a reciprocal relationship, and schools are one of society’s main health promotion settings. Studies of health promotion in schools show varying results. In Sweden, pupil health promotion work is at the core of improvement efforts. Purpose: To explore how the members of pupil health teams perceive mental health promotion practice in their schools. Method: Focus group interviews with pupil health teams (school years 1-6) in six municipalities in southeastern Sweden. There were 29 participants, including professions such as counsellor, special teacher, special educator, psychologist, school nurse and principal. Data analysis with qualitative conventional content analysis. Results: In schools’ mental health promotion among pupils, all adults play an important role. Promotion was seen to take place in three interconnected processes where reflection on health and learning is central: Work on values contributes to consensus, openness and a safe learning environment. Work near pupils involves customizing, inspiring and creating confident relationships and safe routines for pupils. Pupil health teams’ work has a central role in the mapping of pupils’ health and learning, staff guidance and collaboration with other stakeholders such as health care and social care services where there is a lack of communication and a need for common reflection. Knowledge of and cooperation with the local community adds real life knowledge of pupils’ life conditions and a commitment to children from socioeconomically weaker homes. Obstacles exist in collaboration with parents, and increased interaction with the local community is sought. Conclusion: In schools, the salutogenic theory and a child rights perspective are applied. Reflections about pupils’ health and learning lead to the improvement and spread of health promoting strategies. The study contributes a model which may help to clarify collaboration and the relationship between various roles and processes in health promotion work in schools, as well as interaction with the local community and other stakeholders. Reflections need to be clarified and given increased space. The role of the pupil health teams in coordinating interventions for pupils with mental illness is central. The teams’ participation in decision making and policymaking work and collaboration with parents and the community needs to be strengthened to enhance and broaden schools as a health promoting setting.

Bakgrund: Varje år insjuknar ca 24 000 personer i någon form av demenssjukdom och med det kan många besvärliga situationer uppstå pga. kommunikationsproblem relaterat till den kognitiva svikten. Med personcentrerad vård kan dessa situationer möjligen underlättas för personen med demens, de blir behandlade som en individ utifrån dennes behov. Varje individs behov är olika så därav måste varje möte utgå från personen, dennes livsberättelse. Musik är något som finns i varje människas liv och kan ha stor påverkan på bland annat humör och känsla av trygghet. I en värld där det sällan finns något sammanhang kan en sång från barndomen inge en tillfällig känsla av trygghet, sammanhang och ett mänskligt värde. Syfte: Syftet är att jämföra om vårdarsång har effekt på uttryck av motsträvighet och känslor samt om dessa effekter skiljer sig åt mellan personer som är diagnostiserade med Alzheimers sjukdom och personer med vaskulär demens under morgonrutin. Metod: Denna studie är en kvantitativ interventionsstudie och utfördes genom erhållna data från en tidigare studie av Hammar et al. (2010) där videoupptagningar utfördes under morgonrutin av tio personer med demensdiagnos, fem med Alzheimers sjukdom och fem med vaskulär demens. Deltagarna filmades under fyra morgonrutiner utan vårdarsång och fyra med vårdarasång. Videoupptagningarna bedömdes utifrån skalorna RTCS (Resistiveness to Care Scale) och OERS (Observed Emotion Rating Scale). Resultat: Resultaten visar att sång under morgonrutin höll personerna med demens lugnare och blev mer positivt inställda till omvårdnadssituationen. Hos personerna med vaskulär demens sjönk omvårdnadssituationerna där beteendet scream/yell uppvisades med 87 % under tillfällen med vårdarsång och hos personerna med Alzheimers sjukdom ökade känslan pleasure med 397 % under morgonrutinerna med vårdarsång. Slutsats: Oavsett om personen med demens hade fått diagnosen Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens hade vårdarsång positiv effekt på motsträvighet och känslor under morgonrutinen. Effekten var dock något olika. Personer med Alzheimers sjukdom uppvisade mer positiva känslor när omvårdnadspersonalen sjöng för dem, medan personerna med vaskulär sjukdom uppvisade mindre motsträvigt beteende under morgonrutiner som inkluderar sång. Vårdarsång kan vara ett redskap för omvårdnadspersonalen att underlätta och förbättra omvårdnaden vid personer med demens. / Background: Each year, about 24,000 people fall ill with some form of dementia and with that many difficult situations can arise due to communication problems related to cognitive failure. With person-centered care, these situations can possibly be easier for the person with dementia as they are treated as an individual based on their needs. Each individual's needs are different, so every care meeting must be based on the person and his or her life story. Music is something that is found in every person's life and can have a great influence on mood and sense of security, among other things. In a world where there is limited context, a childhood song can instill a temporary sense of security, connection and human value. Aim: The purpose is to compare whether music therapeutic caregiving has an effect on expressions of reluctance and feelings and whether these effects differ between people diagnosed with Alzheimer's disease and people with vascular dementia during the morning routine. Method: This study is a quantitative intervention study and was conducted by obtained data from a previous study by Hammar et al. (2010) where video recordings were performed during the morning routine of ten people with dementia diagnosis, five with Alzheimer's disease and five with vascular dementia. The participants were filmed during four morning routines without music therapeutic caregiving and four with music therapeutic caregiving. The video recordings were assessed on the basis of the RTCS (Resistiveness to Care Scale) and OERS (Observed Emotion Rating Scale) scales. Results: The results show that singing during the morning routine kept people with dementia calmer and became more positively attuned to the nursing situation. In people with vascular dementia, nursing situations decreased, with behavioral scream/yell showing 87 % during those occasions with music therapeutic caregiving and in people with Alzheimer's disease, the feeling of pleasure increased by 397 % during the morning routines with singing. Conclusion: Regardless of whether the person with dementia had been diagnosed with Alzheimer's disease or vascular dementia, music therapeutic caregiving had a positive effect on reluctance and emotions during the morning routine. However, the effect was slightly different. People with Alzheimer's disease showed more positive feelings when the nursing staff sang for them, while those with vascular disease exhibited less repugnant behavior during morning routines that included singing. Music therapeutic caregiving can be a tool for nursing staff to facilitate and improve the care of people with dementia

Bakgrund Demenssjukdom utgör ett stort hälsoproblem med både emotionella och fysiska konsekvenser. Många av de personer som lever med demenssjukdom flyttar till särskilda boenden när de inte längre klarar sig på egen hand. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) innefattar olika vanligt förekommande symtom vid demenssjukdom. Symtombehandling med läkemedel medför risker i form av förvirring, olyckor och fall. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva effekter och användande av icke-farmakologiska metoder för att lindra symtom vid demens. Metod Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar, varav 11 kvantitativa och 2 kvalitativa, publicerade mellan 2012 och 2021. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Studierna granskades enligt Örebros universitets mallar och därefter analyserades innehållet. Resultat Resultatet utgjordes av två huvudkategorier; Interventioners effekter med underkategorierna BPSD, Kognition, ADL, Livskvalitet och Vårdgivarbörda samt Användande av icke-farmakologiska metoder, med underkategorierna Tillfällen för icke-farmakologiska metoder, Kunskap och Hindrande faktorer. Resultatet visade att icke-farmakologiska metoder hade god effekt vid lindring av symtom vid demens. Effekten på olika symtom och grad av demens varierade beroende på metod. Slutsats Eftersom effekterna av de icke-farmakologiska metoderna varierade, krävdes en personcentrerad inställning där interventionerna individanpassades. Vid sidan av symtomlindring sågs effekter i form av ökad ADL-förmåga, ökad livskvalitet och minskad vårdgivarbörda. / Background Dementia constitutes a large threat on health and has both emotional and physical consequences. Many people that live with dementia move into care facilities when they can no longer cope on their own. Behavioural and psychological symptoms of dementia(BPSD) include different symptoms that are common in dementia. To treat these symptoms with drugs entails risks, such as confusion, accidents and falls. Aim The aim of this study is to describe effects, and use of, non-pharmacological methods to alleviate symptoms of dementia. Method This literature rewiev is based on 13 scientific articles; 11 quantitative and 2 qualitative, published between 2012 and 2021. The articles were obtained from the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo. The studies were reviewed according to templates by Örebro University and thereafter the content was analysed. Results The result was divided into two main categories; The effects of interventions, with the subcategories BPSD, Cognition, ADL, Quality of life and Caregiver burden and The use of non-pharmacological methods, with the subcategories Opportunities for non-pharmacological methods, Knowledge and Hindering factors. The result indicated that non-pharmacological methods were effective for alleviation of symptoms of dementia.The effect on different symptoms and degree of dementia varied depending on method. Conclusions Since the effects of the non-pharmacological methods varied, a person-centred approach with individualized interventions was necessary. In addition, there were positive effects in form om increased capability to perform ADL, increased quality of life and reduced caregiver burden.

Återhämtning som begrepp återkommer ofta inom socialpsykiatriskt arbete, men vad återhämtning innebär kan skilja sig mellan medicinska respektive sociala och psykologiska diskurser. I denna studie intervjuas sju respondenter som är yrkesverksamma i socialpsykiatriska verksamheter, för att identifiera främjande respektive hindrande aspekter för återhämtning från svåra psykiska problem inom socialpsykiatriskt arbete. I studien tillämpas en kvalitativ metod, med påföljande tematisk analys. Resultaten av studien sammanfattas i fyra kärnteman som främst behandlar ekonomi, ansvar, meningsfullhet, samt relationer och identitet. I dessa teman identifieras främjande respektive hindrande aspekter för återhämtning. Den huvudsakliga slutsatsen som denna studie visar på är att ekonomi är den aspekt som i högsta grad påverkar återhämtning från svåra psykiska problem inom socialpsykiatriskt arbete idag. / Recovery is an often-recurring term within the field of social psychiatry. However, the medical and the social and psychological discourses have conflicting definitions of what recovery entails. In this study seven respondents who are working within social psychiatric agencies have been interviewed, in order to identify aspects which are promoting versus impeding recovery from severe mental health problems within social psychiatric work. This study applies a qualitative method, with a subsequent thematic analysis. The results are summarised using four core themes, which mainly relates to economy, responsibility, meaningfulness, as well as relationships and identity. Within these four themes aspects that are either promoting or impeding recovery are identified. The primary conclusion of this study suggests that economy is the aspect that most impacts recovery from severe mental health problems within social psychiatric work today.

Studiens syfte är att genom en litteraturstudie undersöka psykosociala riskfaktorer till ungdomsbrottslighet. Riskfaktorer som undersöks är individuella attribut, familjeförhållanden, individens egna psykiska förutsättningar, betydelsen av skolgång samt vänner och grupptillhörighet. Då fokus ligger på individen, kommer studien att analyseras utifrån sociala och utvecklingspsykologiska teorier. Forskare i psykologi och kriminologi förklarar att bakomliggande orsaker till att individen begår brott i ung ålder, måste förstås i ett sammanhang med fler faktorer i beaktande, exempelvis individuella egenskaper, men även villkor och erfarenheter i förhållande till dennes miljö. I annan mening krävs det mer än en riskfaktor för att ett brottsligt beteende ska formas, men de betonar däremot att en enda  riskfaktor även kan härleda till en utveckling av fler. Viktigt att belysa är också att sammansättningen av faktorer inte är identiska för varje individ. Ungdomsbrottsligheten kännetecknas av ett reaktivt kriminellt tänkande, vilket innebär att brott i hög utsträckning begås impulsivt och oplanerat. Andra konstaterade riskfaktorer är  ungdomens familjeförhållanden. Att leva i en dysfunktionell familj, präglad av konflikter mellan syskon, otydlig hierarki mellan barn- och föräldraroll, våld i hemmet samt föräldrar med beroendeproblematik av olika substanser och psykiska bekymmer, ökar sannolikheten med 86% för ungdomar att begå våldsbrott. Vidare har det konstaterats att egenskaper såsom spänningssökande, impulsivitet, svårhanterlig aggression, brist på motivation till studier och ambitioner för livet, utgör en riskfaktor för att falla i kriminaliteten. Att ha en ADHD diagnos har också visat sig vara en sårbarhet och cirka var femte interner i den svenska kriminalvården har diagnosen. Även en hög skolfrånvaro och misslyckande med studier är förknippat med en individs uppvisande av våldsamt och kriminellt beteende. Faktum är ungdomar redan inom 12 månader utan skolgång uppvisar ett normbrytande beteende. Slutligen är influenser från vänner avgörande när barnet når tonåren. Att umgås med någon som begår brott utgör en stor riskfaktor för att själv hamna i ungdomsbrottsligheten. / The aim of this literature study is to research the psychosocial (risk) factors behind juvenile criminality. Researchers in psychological and criminological fields explain that, the underlying factors that lead an adolescent to criminality, need to be analysed through multidimensional lenses, since there are several factors leading to juvenile criminality. Usually, there is more than one factor that leads to juvenile delinquency, nevertheless, researchers claim that a single risk factor can also lead to the development of other factors, hence, leading young people to commit crime. It is also important to highlight that the combination of factors is not identical to every individual. Juvenile criminality is characterised by reactive criminal thinking, therefore, crimes are largely committed impulsively and unplanned. Moreover, other established risk factors are the family circumstances of the adolescent. The probability of adolescents committing crime, increases by 86% when living in an environment that is characterised by a dysfunctional family, dominated by sibling conflicts and unclear hierarchy between parents and children, violence in the home, and parents with drug addictions and psychological instability. Furthermore, it is proven that characteristics, such as, sensation seeking, impulsiveness, aggression, lack of educational motivation and lack of life ambitions, are also risk factors for falling into crime. Additionally, having an ADHD diagnosis has also been shown to be a vulnerability and about every fifth inmate in the Swedish prison system has the diagnosis. Moreover, school absenteeism and failure to study are also associated with an individual's display of violent and criminal behavior. In fact, adolescents who have been 12 months without schooling, show a norm-breaking behavior. Finally, the influence of friends is crucial when the child reaches adolescence. Hence, spending time with someone who commits a crime is a major risk factor for the individual to fall into juvenile delinquency.

Bakgrund En stor del av de patienter som frekvent söker vård lider av psykosomatiska sjukdomar (MUPS) och somatiseringssyndrom (MUS). Båda dessa tillstånd grundar sig i psykiska påfrestningar men yttrar sig i form av fysiska symptom. Stress är en psykisk påfrestning som är mycket utbredd i vårt samhälle idag. När människan utsätts för stress startar en rad olika fysiska processer i kroppen, som en del av vår överlevnadsinstinkt. Trots det är det många som stressar sig sjuka. Då kroppen inte får chans till återhämtning ökar risken för ohälsa med risk för psykosomatiska sjukdomar och somatiseringssyndrom som följd. Syfte Studiens syfte var att belysa upplevelser hos patienter med psykosomatiska sjukdomar och somatiseringssyndrom i den somatiska vården. Metod En litteraturöversikt valdes som metod, där 16 artiklar inkluderades. Artiklarna var av kvantitativ eller kvalitativ metod och analyserades enligt metoden integrerad analys. Resultat Patienter med MUPS/MUS lider av ohälsa och remitteras runt till olika vårdenheter utan att få den hjälp de behöver. Detta innebär ytterligare påfrestning på hälsan hos dessa patienter. Starka känslor såsom utanförskap, oro, skam och rädsla för sin egna ohälsan genomsyrar dessa patienters upplevelser. Kunskapen för dessa sjukdomstillstånd är bristfällig och det saknas tydliga riktlinjer och behandlingsmetoder inom vården. Slutsats Stigmatisering kring psykisk ohälsa skapar skam och utanförskap, vilket patienter med MUPS/MUS i stor utsträckning upplever. Bristande kunskap har visat på ineffektiv behandling vilket dessutom medför enorma kostnad för samhället. Sambandet mellan kropp och själ får inte förbises. Sjukvårdspersonal bör därför utbildas i att se den psykologiska faktorn bakom de fysiologiska symptomen. / Background A large proportion of patients who frequently seek health care suffer from psychophysiologic disorders (MUPS) and somatoform disorders (MUS). Both of these conditions derive from mental illness yet they manifest as physical symptoms. Stress is a psychological phenomenon which is widely spread in our society today. When a person is exposed to stress, a variety of physical reactions commence within our body, due to our survival instinct. In spite of this, a lot of people become physically and mentally ill from stress. When our body is deprived of recovery, there is a higher probability for lack of health and therefore the risk of developing psychophysiologic disorder and somatoform syndromes increases. Aim The purpose of the study was to illuminate patients with psychophysiologic disorders and somatoform disorders and their experiences within the somatic healthcare. Method A literature review has been conducted with an including total of 16 articles. The chosen articles consisted of quantitative or qualitative methods, analyzed according to the integrated analysis method. Results Patients with MUPS/MUS suffer from lack of health and are often referred to various care units without getting the help they need. This leads to further distress with a decreased health experience. Strong emotions such as exclusion, anxiety, shame and fear of lacking health permeate these patients' experiences. The knowledge regarding these conditions are insufficient and no distinct guidelines nor clear treatments exist within the healthcare system. Conclusions The stigmatization regarding mental illness leads to feelings of shame and exclusion for these patients. The lack of knowledge leads to ineffective treatment, which also entails an increased economic burden for the society. The relationship between the body and the soul must not be overlooked. Healthcare professionals need to be educated in the ability to recognize the underlying psychological factors behind the physiological symptoms.