Detta arbete syftar till att studera hur Västerås Stads policyarbete tar sig an bakomliggande förklaringar till hemlösheten. För åstadkomma detta introduceras en modifierad modell av den nya ortodoxinen som tillsammans med kvalitativ textanalys som ett analytiskt verktyg används för att studera stadens policydokument. Resultatet visar att Västerås Stads insatser behandlar sjuklighet i olika former, däremot finns det brister i policyåtgärderna som en konsekvens av liberaliseringen av bostadsmarknaden som inneburit bostadsbrist och vräkningar. Det saknas också ett arbete mot stigmatisering och arbetslöshet, detta på grund av att hemlösas avsaknad av medborgarskap inte erkänns som ett åtgärdsbehov i den nuvarande hemlöshetensbekämpningen.

Personer som söker vård för psykisk ohälsa hänvisas antingen till primärvården eller psykiatrin, beroende på hur svåra de psykiska problemen bedöms vara. I de fall där personen däremot bedöms vara för sjuk för primärvården men för frisk för psykiatrin förekommer det ofta att dessa personer faller mellan stolarna och fastnar i ett mellanland av psykiska besvär och psykisk sjukdom. Därför var syftet med studien att undersöka hur hälso- och sjukvårdspersonal upplever förutsättningarna på vårdcentraler för att ge stöd och behandling åt patienter som befinner sig i detta mellanlandsamt hur förutsättningarna eventuellt kan förändras för att förebygga att dessa patienter faller mellan stolarna mellan primärvården och psykiatrin. I studien har en kvalitativ ansats antagits och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Det insamlade empiriska materialet analyserades utifrån en manifest innehållsanalysmetod, vilket sedan utgjorde studiens resultat. Resultatet påvisade att hälso- och sjukvårdspersonalen upplever förutsättningar som begränsade, men att de ändå försöker förebygga att dessa patienter faller mellan stolarna. Begränsningarna beror främst på bristande tillgång till resurser, otydliga riktlinjer och otillräckligt samarbete mellan primärvård och psykiatri, vilket även är de områden som upplevs behöver åtgärdas för att förutsättningarna ska förbättras. Slutsatsen för studien blev därmed att primärvårdens förutsättningar inte är tillräckliga.

<p>Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad <em>ArbetsDax</em>, med professionella på operativ nivå som kallades <em>samordnare</em>.</p><p>Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av <em>verksamhetens diskursiva karaktär</em> och<em> samordnarens professionskaraktär</em>. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur <em>klienter</em>, <em>samordnare</em> och <em>samverkan</em> framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med.</p><p><em>Den diskursiva karaktären </em>inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext <em>konsensusarbete</em>. <em>Klienten</em> konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. <em>Samverkan</em> framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten.</p><p><em>Samordnarens professionskaraktär</em> analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för <em>gräsrotsbyråkrater</em> inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson & Eva Palmblads teori om den nutida <em>välfärdsarbetarens</em> språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett <em>konsensusarbete</em> i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten.</p><p>Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.</p>

<p>The setting of pupils' final grades in the Swedish upper secondary school system is the responsibility of their teachers and once grades are set, they are not open to appeal. This can be compared with the British system where an external, central examination board sets the final grades based on the result of externally marked examinations (A-levels). These grades are then open to appeal if it is felt that an injustice has been made.</p><p>This research paper has been an investigation into how pupils in one Swedish upper secondary school attempt to influence their teachers in the grade-setting process and how these teachers are affected by these different methods. Five teachers in total were interviewed in a qualitative case study. The study has also taken up the controversial issue of how grades, which are set individually by thousands of teachers across the country, can be deemed to be fair and equivalent.</p><p>The study revealed that pupils employ many different methods when trying to influence their teachers in the grade-setting process e.g. bribery and negotiation, threats of physical violence, psychological pressure and blackmail as well as flattery. It was established though, that out of all the interviewed teachers, not one of them claimed to have been influenced by the pupils' behaviour. However, all the teachers admitted that their emotional wellbeing was affected negatively in one way or another by the psychological strain.</p><p>Finally, whilst the study showed that the interviewed teachers set grades fairly and equivalently in that they were not influenced by the pupils' behaviour, none of them believed that the system had a chance of functioning effectively on a nationwide basis due to grading discrepancies occurring between teachers and schools.</p>

The setting of pupils' final grades in the Swedish upper secondary school system is the responsibility of their teachers and once grades are set, they are not open to appeal. This can be compared with the British system where an external, central examination board sets the final grades based on the result of externally marked examinations (A-levels). These grades are then open to appeal if it is felt that an injustice has been made. This research paper has been an investigation into how pupils in one Swedish upper secondary school attempt to influence their teachers in the grade-setting process and how these teachers are affected by these different methods. Five teachers in total were interviewed in a qualitative case study. The study has also taken up the controversial issue of how grades, which are set individually by thousands of teachers across the country, can be deemed to be fair and equivalent. The study revealed that pupils employ many different methods when trying to influence their teachers in the grade-setting process e.g. bribery and negotiation, threats of physical violence, psychological pressure and blackmail as well as flattery. It was established though, that out of all the interviewed teachers, not one of them claimed to have been influenced by the pupils' behaviour. However, all the teachers admitted that their emotional wellbeing was affected negatively in one way or another by the psychological strain. Finally, whilst the study showed that the interviewed teachers set grades fairly and equivalently in that they were not influenced by the pupils' behaviour, none of them believed that the system had a chance of functioning effectively on a nationwide basis due to grading discrepancies occurring between teachers and schools.

The aim of the essay was to see how the respondents reasoned about different themes like, isolation, integration and barriers to integration, given that they had all been diagnosed with a psychosis diagnosis. The essay takes part of secondary data that had been gathered through interviews by researchers at the department of Research and Development Psychiatric South Stockholm during a 3 year period. To work with the interview data a qualitative interview analysis method was used. The interviews were analyzed against theories of social interaction, labeling, stigma and the theory of ”role exit”. The analysis showed that to be given a psychosis diagnosis is an indicator that one will be isolated from society in terms of work, economy and social relations. A more surprising find of this essay was that even though one is viewed as isolated in terms of the points given above, it does not mean that one necessarily want to strive for a full integration again. One possible interpretation of this find is that one thinks that one is more well off in the current situation than in an integrated situation.

Bakgrund: Personer med muskuloskeletala och psykiska diagnoser står för 57 % av sjukskrivningarna i Västerås. Majoriteten av dessa är kvinnor. Det har blivit vanligare att man, vid rehabilitering, förutom personens fysiska funktion även beaktar psykiska aspekter, så som copingstrategier. Syfte: Att kartlägga de mest förekommande copingstrategierna hos personer som varit sjukskrivna mellan 3 och 6 månader och att undersöka eventuella skillnader i copingstrategier mellan män och kvinnor samt mellan personer med psykiska och muskuloskeletala besvär. Metod: En enkätbaserad deskriptiv tvärsnittsstudie genomfördes. Urvalet var ett bekvämlighetsurval som rekryterades i samarbete med Sjukskrivningskommittén och Försäkringskassan i Västerås. Åttio personer tillfrågades om deltagande varav 40 personer var sjukskrivna på grund av psykiska besvär och fyrtio på grund av en muskuloskeletala besvär. Resultat/Slutsats: Tjugo personer deltog i studien. Av dessa var 17 kvinnor och 3 män, 16 personer hade muskuloskeletala besvär och 4 psykiska besvär. De mest förekommande copingstrategierna inom gruppen långtidssjukskrivna var att öka aktivitet, smärtbeteende och självstärkande. Det är vanligare med katastroftankar hos personer med muskuloskeletala besvär än hos personer med psykiska besvär. Ingen skillnad mellan män och kvinnor kunde analyseras eftersom könsfördelningen bland deltagarna var ojämnt fördelad. Det går ej att dra några absoluta slutsatser utifrån resultatet på grund av det stora bortfallet och det låga deltagarantalet. / Background: People with musculoskeletal and mental disorders account for 57% of sick leave in Västerås. The majority of these are women. It has become more common in rehabilitation that also to take into account psychological aspects, such as coping strategies. Objective: To identify the most prevalent coping strategies in persons on sick leave between 3 and 6 months and to analyze possible differences in coping strategies between men and women as well as between people with mental and  musculoskeletal disorders. Method: A questionnaire-based descriptive cross-sectional study. A convenience sample was invited to participate the sample was recruited in cooperation with Sjukskrivningskommittén and Försäkringskassan in Västerås. Eighty persons were asked for participation of which 40 were on sick leave due to mental disorders and 40 due to musculoskeletal disorders. Results/Conclusion: Twenty people participated in the study. Of these were 17 women and three were men. Of those, 16 people had a musculoskeletal disorder and four had a mental disorder. The most prevalent coping strategies within the group long-term sickness was increasing activity, pain anxiety and self-reinforcing. People with musculoskeletal disorders had more catastrophizing thoughts than people with mental disorders. No difference between men and women were possible to analyse because the gender distribution among the participants were uneven. The small sample size and high drop- out rate does not allow any absolute conclusions based on the study results.

Efter den rikspolitiska psykiatrireformen i mitten av 1990-talet uppstod runt om i Sverige rehabiliteringsverksamheter för psykiskt funktionshindrade människor. Att utveckla samverkan mellan olika myndigheter och andra organisationer kom då att anses som viktigt för att berörda personer inte skulle hamna "mellan stolarna". Inom Eskilstuna kommun uppstod bland annat en arbetslivsinriktad interorganisatorisk rehabiliteringsverksamhet kallad ArbetsDax, med professionella på operativ nivå som kallades samordnare. Syftet med framställningen har varit att utifrån olika materialtyper i sociologisk mening försöka bidra till begripliggörandet av verksamhetens diskursiva karaktär och samordnarens professionskaraktär. Det förstnämnda var intressant utifrån antagandet att den språkliga praktiken utgjorde något högst väsentligt inom verksamheten - särskilt med fokus på hur klienter, samordnare och samverkan framställdes. Det sistnämnda var intressant utifrån antagandet att ArbetsDax samordnare kunde bidra med något kvalitativt/kvantitativt annorlunda än professioner på de "rena" myndigheter, främst försäkringskassan och arbetsförmedlingen, som ArbetsDax samverkade med. Den diskursiva karaktären inom verksamheten framstod i analysen som ett komplext konsensusarbete. Klienten konstruerades som en kluven identitet som å ena sidan orienterade sig mot en individ med den enligt arbetslinjen "rätta" viljan, men å andra sidan också mot erkännandet av en begränsad förmåga bestående av psykiska funktionshinder. Samverkan framställdes i direktiv för och problematisering av verksamheten, vilket bland annat gjordes med hjälp av intertextuella legitimitetsreferenser och den centrala metaforen rehabiliteringskedjan. Stort fokus fanns på språkvärdsliga skillnader mellan organisationerna, samtidigt som det fanns en strävan att på mer eller mindre subtila vis mildra åtskillnaden. I analysen framstod ändå försäkringskassan som "blåslampa", arbetsförmedlingen som "bromskloss" och kommunen som "försvarare" av verksamheten. Samordnarens professionskaraktär analyserades genom jämförelser av vad som framkom i det empiriska materialet med två teorier: dels Roine Johanssons teori om strukturella dimensioner för gräsrotsbyråkrater inom "rena" myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen, och dels Mats Börjesson &amp; Eva Palmblads teori om den nutida välfärdsarbetarens språkliga praktik. Analysen gav att samordnaren framställdes som en gräsrotsbyråkratisk profession med tämligen stort handlingsutrymme, men därutöver som en gränsöverskridande "hybridprofession" vars insats till stor del bestod i ett konsensusarbete i relation till klienter, samverkande organisationsrepresentanter, arbetsgivare hos vilka klienterna arbetstränade, samt i relation till betalningsmakten inom verksamheten. Avslutningsvis framkommer i uppsatsens senare del slutsatsen att ArbetsDax framstår som ett försök att utveckla välfärdsarbetets organisation i riktning bort från forna tiders omyndigförklarande socialpolitik. Med konsekvensen att en ny profession, samordnaren, uppstått.

Diss. (sammanfattning) Göteborg : Göteborgs universitet, 2005. / Härtill 4 uppsatser. Pp. 59-74: Bibliography.

Diss. Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser. År 2005 tilldelat nummer i serien Linköping studies in arts and science.