Förtätning är det rådande stadsbyggnadsidealet i Sverige, vilket innebär att urbana ekosystemtjänster i allt större takt byggs bort. Samtidigt är grönområden viktiga resurser för rekreation och biologisk mångfald. Den här uppsatsen skildrar två urbana rörelser som bildats för att protestera mot planerad avverkning av stadsnära skogsområden. Syftet är att förstå hur urbana rörelser argumenterar och mobiliserar i rumsliga konflikter. Det ena exemplet, Invånarna, är i Halmstad kommun och det andra, Försvara Blodstensskogen, i Uppsala. Två semi-strukturerade intervjuer görs med personer som varit drivande i rörelserna för att utröna deras argument och strategier. Fokus ligger också på i vilken grad sociala medier används som strategi genom innehållsanalyser av rörelsernas Facebooksida respektive Facebookgrupp. Resultaten visar att rörelserna har ekologiska argument gemensamt och båda befarar utflyttning från området om skogarna avverkas, men av olika anledningar. Vad gäller strategier har Försvara Blodstensskogen ockuperat skogen, medan Invånarna satsar på att överklaga beslutet och att göra medborgares röster hörda genom enkäter. Deras användning av sociala medier skiljer sig åt, för Invånarnas grupp var sociala medier mest ett sätt att skapa opinion medan Försvara Blodstensskogens sida mest syftade till att uppmana till handling på plats. Uppsatsen visar hur urbana rörelser formas utifrån ett missnöje med politikens förmåga att forma staden och hur de yrkar för sina versioner av hållbarhet och en bra stad. Hållbarhet är centralt i båda konflikter och en viktig slutsats är att hållbarhet är tätt förbundet med urbana rörelsers krav på rätten till staden.

Umeå är en av de städer i Sverige som växer snabbast och innerstaden behöver förtätas för att lyckas tillgodose framtidens behov av bostäder. Att förtäta medför ett ansvar att ta hänsyn till stadens invånare och existerande byggnader. Det är framförallt unga vuxna som drabbas av bostadsbristen. Undersökningar har visat att många av de unga vuxna skulle vilja bo tillsammans med andra istället för att bo själva. Projektet förtätar varsamt en centralt placerad tomt i staden genom att dels bygga bostäder på underutnyttjad mark och dels genom att bygga på en redan existerande byggnad. Däremellan skapas samtidigt en innergård som delvis är publik. Projektet undersöker också ingående material och tektoniska aspekter genom att utveckla en keramisk fasad i hög detaljnivå. Undersökningen av det keramiska materialet bedrivs genom studieresor, tillverkning och modellering i fullskala. Projektet förser tomten I Umeå med ett genomtänkt förslag på förtätning av staden genom att kombinera undersökningar i både stor och liten skala. / The fast growing city of Umeå needs to densify its inner city as a strategy to cope with its current and future housing situation. Densifying comes with a responsibility to care both for the existing inhabitants’ needs and the city’s built structures. It is largely young adults who are affected from the housing shortage. They often want to share their apartment with others, rather than living alone. The project deals with careful densification of a centrally located site by creating new structures on underused space, by adding to the already built and by creating a public space in-between. Furthermore, the project investigates the building’s material and tectonical aspects by developing a ceramic façade in detail. The investigation of the ceramic material is carried out through study trips, fabrication and modelling in full scale. The project provides the site in Umeå with an accurate solution for densified housing combining both large and small scale investigation.

Idag bor cirka 55 procent av världens befolkning i städer och urbaniseringen förväntas fortsätta. Tidiga prognoser visar att stadsbefolkningen kommer att ha fördubblat sin nuvarande storlek år 2050, vilket leder till att nästan 7 av 10 människor i världen kommer att bo i städer (Ritchie and Roser, 2022). Urbaniseringen i Sverige går i samma riktning enligt SCB prognoser och fler barn föds i storstäder jämfört med på landsbygden. Med den ökande populationen i storstäderna behöver deras kapacitet utökas för att ta hand om de framtida generationerna. För att följa med i utvecklingen och klara de stora omställningar som den ökade urbaniseringen innebär behöver byggbranschen digitaliseras i större utsträckning. Designa hållbara städer kräver allt mer komplexa lösningar, lösningar framtagna av digitala system som branschen varit dåliga på att ta till sig. Syftet med den här rapporten är att undersöka vilka effekter mjukvaran Spacemaker med sin AI, generativ & parametrisk design kan ha vid bygglovsansökningar samt om programmet kan användas till andra ändamål inom stadsutvecklingen. Syftet kan även beskrivas som ett exempel på hur branschen kan digitalisera sina processer genom ta hjälp av beräkningskraften av datorer och AI. För att ta besvara rapportens frågeställningar gjordes en empirisk undersökning med hjälp av stadsbyggnadsförvaltningen i Borås och företaget Spacemaker, där ett bygglov granskades efter de krav som vanligtvis ställs på ett sådant utförande. Byggnadsförvaltningen ville även undersöka bullernivåerna vid skapandet av nya vägar och utformningar av byggnader. Tre scenarion ritades upp i mjukvaran för att kunna besvara frågeställningarna. Resultatet av arbetet visade att det är fullt möjligt att använda mjukvaran för att utföra arbetet inom stadsplaneringen i Borås stad. Därtill fanns det många fördelar med att digitalisera dessa processer då den visuella representationen av 3D-modellen visade sig fördelaktig varefter ett mer effektivare arbete kunde utföras. / Today, about 55 percent of the world's population lives in cities and urbanization is expected to continue. Early forecasts show that the urban population will have doubled its current size by 2050, leading to almost 7 out of 10 people in the world living in cities (Ritchie and Roser, 2022). Urbanization in Sweden is going in the same direction according to Statistics Sweden's forecasts and more children are born in large cities compared with rural areas. With the growing population in the big cities, their capacity needs to be expanded to take care of future generations. In order to keep up with developments and cope with the major changes that the increased urbanization entails, the construction industry needs to be digitized to a greater extent. In order to be able to design sustainable cities in the future, increasingly complex solutions are required, developed by digital systems that the industry has been bad at adopting. The purpose of this report is to investigate what effects the software Spacemaker with its AI, generative & parametric design can have when planning building permit applications and whether it can be used for other purposes in urban development. The purpose can also be described as an example of how the industry can digitize its processes by using the computing power of computers and AI. To answer the report's questions, an empirical study was conducted with the help of the city building administration in Borås and the company Spacemaker, wherea building permit was examined according to the requirements that are usually placed on sucha design. The building administration also wanted to investigate the noise levels in the creation of new roads and the design of buildings. Three scenarios were drawn up in the software to be able to answer the questions. The results of the work showed that it is entirely possible to use the software to carry out the work in urban planning in the city of Borås. In addition, there were many advantages to digitizing these processes as the visual representation of the 3D model proved advantageous, after which a more efficient work could be performed. For example, by being able to fix the noise problem by changing the design of buildings in real time via the software and then get a quick result.

Kulturens positiva påverkan på städer och dess invånare har föranlätt många kommuners satsning på utökade kulturverksamheter som koncentreras till  kulturcentrum i stadskärnan. I Kalmar kommun har frågan varit akutell en längre tid men ska först nu bli verklighet. Kalmar kommun har för avsikt att skapa ett kulturkvarter av befintliga byggnader centralt i staden, kulturkvarteret ska inhysa verksamheterna för Stadsbiblioteket, kulturskolan, öppna förskolan samt föreningsliv. I denna studie utreds hurvida området i staden är lämplig att förlägga verksamheten på, om de befintliga byggnaderna är tillräckliga för att klara lokalprogrammet samt hur kan byggnaderna i området knytas samman till ett kvarter. Ett gestaltningsförslag ska redovisas baserat på resultatet av egna undersökningar och tidigare forskning inom ämnet.

I det här arbetet behandlas ämnet social hållbarhet inom ramen av stadsbyggnadskonceptet förtätning. Förtätning har blivit en internationell förespråkad planeringsstrategi för att hantera dagens pågående urbanisering och för att i längden kunna främja en hållbar utveckling. Så är även förtätning en central metod inom den fysiska planeringen för svenska storstadskommuner. Vad gäller den hållbara utvecklingen börjar allt mer fokus ligga på den sociala hållbarheten, även inom fysisk planering. I den här studien beskrivs ett perspektiv på vad den fysiska planeringen har för möjlighet att arbeta för en förbättrad social hållbarhet med bakgrund i vad som sägs i forskning. Forskningens perspektiv i frågan jämförs med de sociala förbättringar som planerare tillskriver den täta staden för att på så sätt belysa planerares förhållningssätt till den täta stadsstrukturens möjligheter och begränsningar att verka för social hållbarhet.   Uppsatsen syftar därmed till att granska planerares uppfattning om den sociala hållbarheten i förhållande till stadsbyggnadskonceptet förtätning i den kommunala fysiska planeringen för att därigenom kunna dra slutsatser om, och i så fall förklara hur, förtätning av städer kan bidra till en positiv utveckling av den sociala hållbarheten. Som utgångspunkt för studien används ett teoretiskt perspektiv som grundar sig på vad forskningen säger om vad social hållbarhet är och hur det är kopplat till förtätning. Den teoretiska bakgrunden utgör sedan referensram för undersökningen av empirin. För arbetet har Malmö stad valts som empiriskt studieobjekt där en kvalitativ innehållsanalys används som metod för att undersöka de kommunala planeringsdokumenten. Malmö stad är en kommun som i sina planeringsdokument explicit skriver att förtätning är en av deras övergripande stadsbyggnadsstrategier vilken ska tillämpas i deras arbete mot en hållbar stadsutveckling. Malmö är en stad med både en stor förväntad befolkningstillväxt och en stad som beskriver sig ha stora utmaningar med den sociala hållbarheten, till exempel vad gäller integration. I den meningen är därför Malmö ett intressant exempel att undersöka för den här studien. I arbetets avslutande del jämförs kunskapen från teorin med resultaten från den empiriska undersökningen, det vill säga vad som framkommer av praktiken från kommunen, för att kunna dra slutsatser om planerares syn på den sociala hållbarheten och dess koppling till stadsbyggnadskonceptet förtätning.   Resultatet av arbetet har visat på att planerare i sina dokument framställer förtätning som en planeringsstrategi som övervägande kan bidra till positiva effekter för den sociala hållbarheten, trots att det enligt forskning inte finns några entydiga bevis för att en tät stad är socialt fördelaktig. Det går därför att vara kritisk till vad planerarna har för förhållningsätt till hur de anser att en fysiskt tätare stad i praktiken ska kunna bidra till en förbättrad social hållbarhet i Malmö. Ett samhälles mjuka strukturer ses trots allt som mest avgörande och betydande för den sociala utvecklingen, varför en tydligare koppling mellan sociala aspekter och fysisk planering är en önskvärd riktning för att kunna närma sig sociala utmaningar även inom den fysiska planeringen.

Det är allmänt känt att det sker en kontinuerlig ökning av världens befolkning och följden av detta är att städer växer kraftigt. Det medför en förtätning i stadskärnan och som en konsekvens sker en konflikt mellan grönstrukturen och nybyggnationer. Varje kommun strävar efter tillväxt och balansen för hållbar tillväxt är subtil och det är här intresset för uppsatsen grundar sig.  Uppsatsens syfte är att undersöka hur stor plats grönstrukturen får i planeringen av Karlstads stadskärna. För att besvara syftet studeras förtätningens olika utmaningar, samt hur ekocentrism och antropocentrismens etiska synsätt uttrycks i planeringen. Synsätten skapar en förståelse för hur och för vem stadsrummet planeras för. Det finns en skildring i planeringen där antropocentrismen under en längre tid kritiseras av ekocentrismen. Det har genomförts en kvalitativ metod för att besvara syftet och frågeställningarna. En dokumentanalys har utförts, samt en gruppintervju med representanter från Karlstads kommun. Resultatet om grönstrukturen i centrum visar sig ha många likheter mellan de olika metoderna, vilket ökar uppsatsens trovärdighet. I samband med att staden förtätas minskar gaturummet och det leder till att det skapas en konflikt mellan olika aktörers intressen för platsens användning. Aktörer har ett stort intresse av en hög ekonomisk tillväxt och det innebär att grönskan värderas lägre i planeringen mot en hållbar stadsutveckling till skillnad från bostäder, verksamheter och parkeringsplatser. Grönstrukturen saknar riktlinjer i planeringen, vilket gör att grönskan är svår att motivera när samhällsplaneringen styrs av en antropocentrisk syn. Sammanfattningsvis skapar det svårigheter när grönstrukturens plats ska motiveras i Karlstads växande stad. / It´s commonly known that there is a continuous increase of the world´s population and the consequence of this is that cities are growing rapidly. This means a densification in the center of the city and a consequence of this is a conflict between the green structure and the new construction. Each city seeks for growth and the balance for sustainable development is subtle and this is where the essay found its interest.  The purpose of the essay is to look over how big influence the green structure gets in the planning of Karlstads city. In order to answer the purpose, the various challenges of the densification are studied, as well as how ecocentrism and anthropocentrism ethical approach is expressed in the planning. The approach creates an understanding of how and for whom the urban space is planned. There is a depiction in the planning where anthropocentrism has long been criticized by ecocentrism. A qualitative method has been implemented to answer the purpose and the questions. A document analysis has been performed, as well as a group interview with representatives from Karlstads kommun. The result of the green structure in the city proves to have many similarities between the different methods, which increases the credibility of the essay. In connection with the city being densified, the street space decreases and this leads to a conflict being created between the various developers interests for the use of the space in the city. Developers have an interest in high economic growth and this means that the greenery is valued lower in the planning for sustainable urban development, unlike housing, businesses and parking spaces. The green structure lacks guidelines in the planning, which means that the greenery is difficult to justify when the planning of society is governed by an anthropocentric view. In summary, it creates difficulties when the location of the green structure must be motivated in Karlstad's growing city.

Som en motreaktion till 1990-talets planeringsideal urban sprawl uppkom dagens ideal förtätning, vilket syftar till att sammankoppla städer och möjliggöra för en hållbar stadsutveckling. Vid exploatering som möjliggör för sammankopplingar av stadsdelar tas ofta friytor såsom äldre industriområden och grönytor i anspråk. För att utveckla, kompensera och bevara grönstrukturen inom planområden finns planeringsverktyget grönytefaktorn (GYF), vilket några kommuner i Sverige har tagit an för att öka ekosystemtjänsterna i staden. Detta kandidatarbete syftar till att övergripande undersöka möjligheten att använda GYF vid förtätningsprojekt för att säkerställa grönytornas kvalitet utifrån hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt samt hur verktyget används inom fysisk planering. GYF är ännu ingen definierad metod enligt Boverket och de kommuner som tagit an verktyget fokuserar främst på bevarande och kompensering av de ekologiska värdena. Inom Stockholm stads GYF-modell fokuserar de på både ekologiska och sociala värden. Det är utifrån Stockholm stads GYF-modell som detta kandidatarbete utgår ifrån i gestaltningsförslagen och därmed behandlas även hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt som teoretiska utgångspunkter i arbetet. För att förstå de ekologiska och sociala aspekternas värden inom fysisk planering, innebörden av ekosystemtjänster, definitionen av förtätning och dess påverkan på människor och miljön samt användningen av GYF görs en studie över dessa i kunskap- och forskningsöversikten. Även två referensprojekt studeras där GYF har varit ett viktigt verktyg. De referensprojekt som studeras utifrån frågeställningen är Norra Djurgårdsstaden och Västra Hamnen. Denna översikt utgörs sedan som kunskap i de två gestaltningsförslagen. Stockholm stads GYF-modell används som gestaltningsprinciper där ena förslaget fokuserar på hur man kan säkerställa de sociala värdena med GYF och det andra hur de ekologiska värdena kan säkerställas med GYF. Förslagen prövar möjligheten hur planerare kan använda GYF.

Syfte: Den svenska befolkningen urbaniserar, invånare flyttar från landsbygden till tätbebyggda områden. Bostadsutformningen blir en viktig del för att vara yt-effektiv utan att försämra levnadsstandarden för de boende. De styrande regelverken utvecklas ständigt för att möta samhällets och teknikens utveckling. Detta arbete syftar till att undersöka hur ökad höjd i en mindre lägenhet kan påverka livsmiljökvalitet. De styrande frågeställningarna som ska leda fram till målet är: (1) Vilka faktorer påverkar livsmiljökvalitet när det gäller mindre bostäder? (2) Hur förändras rummet om man strävar efter minsta möjliga golvyta till förmån för vertikal rumsutformning? (3) Till vilken grad kan man tillfredsställa kraven/föreskrifterna i BBR och SIS med koppling till vertikal rumsutformning? Metod: För att erfara kunskap användes litteratursökning inom förtätning, livsmiljökvalitet, de fysiskt påverkande faktorerna och bostadspreferenser. Dokumentanalys gjordes på referenslägenhetens planlösning och regelverken. En observation av referenslägenheten gjordes och experiment där olika parametrar som takhöjd, golvavtryck, förvaring och fast inredning förändrades. Resultat: De avgörande parametrar som påverkar livsmiljökvalitet när det kommer till bostäder är; möjlighet för arbete, matplats, förvaring, öppenhet och luftighet, genomblick och axialitet, möblerbarhet, originalitet, trivsamhet, funktionalitet och generalitet. Vid begränsad yta går det att kompensera upp detta med en annan parameter från listan på livsmiljökvalitet. Minskas de mätbara och funktionella värdena kan går det att väga upp med de omätbara och estetiska värdena. Tillgänglighetskraven försvårar sammanfallandet av bostadsfunktioner och kräver generellt en större yta. Konsekvenser: Genom att utforma bostäder med högre takhöjd och minskad golvyta men bibehålla livskvalitén går det att koncentrera bostäderna i framtidens förtätning. Genom att tillåta integrering av bostadsfunktioner på höjden blir det möjligt att bygga lägenheter med mindre golvyta innehållandes samtliga basfunktioner för en bostad. Begränsningar: Denna rapport behandlar mindre bostäder om högst 35m2 för en person Vid benämning av rumsupplevelse så menas den rumsliga upplevelsen av lägenheten, vilket huvudsakligen är rumsgeometrin och den fasta inredningen. De regelverk som beaktas är BBR och SIS. Konstruktion och kostnad beaktas inte. Resultat: Genom att utforma bostäder med högre takhöjd och minskad golvyta men bibehålla livskvalitén går det att koncentrera bostäderna i framtidens förtätning. Genom att tillåta integrering av bostadsfunktioner på höjden blir det möjligt att bygga lägenheter med mindre golvyta innehållandes samtliga basfunktioner för en bostad. De avgörande parametrar som påverkar livsmiljökvalitet när det kommer till bostäder är; möjlighet för arbete, matplats, förvaring, öppenhet och luftighet, genomblick och axialitet, möblerbarhet, originalitet, trivsamhet, funktionellt vs. generellt. Vid begränsad yta går det att kompensera upp detta med en annan parameter från ovanstående lista. Minskas de mätbara och funktionella värdena går det att väga upp med de omätbara och estetiska värdena. Tillgänglighetskraven försvårar sammanfallandet av bostadsfunktioner och kräver generellt en större yta. / Purpose: The Swedish population is urbanizing, residents move from the countryside to densely populated areas. Housing design becomes an important part of being surface efficient without impairing living standards for residents. The governing rules limit how to build. As they are constantly evolving to meet the development of society and technology, more reliefs of housing design requirements have been made. This thesis aims to investigate how increased height in a smaller apartment can affect habitat quality. The governing questions are: (1) what factors affect residential quality in terms of smaller housing? (2) How does the room change if one strives for the minimum floor space in favor of vertical room design? (3) To what extent can you satisfy the requirements / regulations of BBR and SIS in relation to vertical room design?  Method: In order to gain knowledge of the subject, literature search was used in densification, habitat quality, the physically influencing factors and housing preferences. Document analysis was made on a reference apartment plan solution and the governing rules. An observation of the reference apartment was performed as well as experiments in which different parameters such as room height, floor imprint, storage and fixed furnishing were changed. Findings: The crucial parameters that affect habitat quality when it comes to housing are; opportunity for work, dining space, storage, openness and airiness, transparency and axiality, the possibility to furnish, originality, comfort, functionality and generality. A limited floor space can be compensated by another parameter from the list of habitat quality parameters. If the measurable and functional values are reduced, it is possible to compensate with the immeasurable and aesthetic values. Accessibility requirements aggravate the convergence of housing functions and generally require a larger floor area. All SIS requirements can be met, even when combining housing functions. Implications: By designing apartments with increased height and reduced floor space but at the same time maintaining the habitant quality, it is possible to concentrate housing in the future densification of cities. By allowing the integration of residential functions at the height, it is possible to build apartments with less floor space containing all basic functions for a home. Limitations: This work aims to investigate smaller apartments up to 35m2 for one person. When mentioning the term “residential quality” it refers to the spatial perception of the apartment, which is mainly the geometry of the room and the permanent furnishing. The regulations considered are BBR and SIS. Construction and cost are not considered.

En studie av Riksantikvarieämbetet synliggör att två av tre svenska kommuner saknar förutsättningar för att ta hänsyn till kulturmiljövärden i den fysiska planeringen. Samtidigt ställs krav på kommunerna att öka bostadsbyggandet i ljuset av den rådande bostadsbristen. Således synliggörs en problematik där förtätning som utgör en samtida planeringsnorm behöver kunna genomföras utan att kulturmiljöer påverkas negativt. Omvandling av äldre hamn- och industriområden har präglat stadsutvecklingen i Europa sedan 1980-talet och i dessa omvandlingar finns ofta en strävan att bevara spår från de gamla verksamheterna. I den ovan beskrivna problematiken tar uppsatsen sitt avstamp.   Uppsatsen genomförs som en fallstudie om hur expansiva kommuner hanterar kravet att tillgodose kulturmiljöer inom ramen för hamn- och industriomvandlingar. Genom en kvalitativ textanalys studeras empirin som utgörs av kommunala plandokument såsom översiktsplaner, detaljplaner, planprogram samt kommunala kulturmiljöprogram. Studieobjekten är Malmö, Nacka och Göteborgs kommun, där den sistnämnda används i syfte att belysa en eventuell skillnad över tid i hantering av kulturmiljöer. För att besvara frågeställningarna tolkas sedan empirin utifrån teorierna “kreativa klassen” och “platsmarknadsföring” samt ställs mot forskning inom ämnesfältet.   Ur empirin har det kunnat skönjas att kommunerna uppvisar liknande tillvägagångssätt i hur kulturmiljöer ska tillgodoses, där en integrering av kulturmiljöerna i den nya bebyggelsen förefaller vara det vedertagna angreppssättet i hanteringen av att tillgodose kulturmiljöer. Denna strategi går även i linje med vad som föreskrivs av forskning. Genom att sätta detta i ljuset av de valda teorierna, kan tolkningar göras att ekonomiska motiv är en stark drivkraft i bevarandet av kulturmiljöerna. I uppsatsens diskussionsdel förs en diskussion kring vad som framkommit på på varje frågeställning, genom att väva in exempel från de studerade kommunerna.

The aim of this study is to investigate how densification can be used to increase social and ecological sustainability in an urban area. This study focuses on the visions of the municipality of Sundsvall, a city located on the east coast of central Sweden, from a social and ecological sustainable development perspective and whether these visions are achievable for the densification of its urban centre. Additionally, this study considers how densification fulfils the social and ecological urban development of the city of Sundsvall. Given the possibility of both positive and negative impacts occurring through densification it is prudent to consider these impacts and to determine whether these impacts can be reduced by a socioecological urban developing perspective. To determine this, this study uses both quantitative and qualitative methods, such as GIS analysis, personal interviews and municipality resources to establish a sustainable, social and ecological outcome for the urban centre. Sundsvall aims to achieve a higher population density within its city centre. Increase accessibility to the waterfront and improve public transport options, therefore reducing the need for private vehicles and promoting environmentally sustainable alternatives. The aims of the municipality are certainly attainable, however due to certain factors specific to Sundsvall, these can only be achieved to a certain extent. Given the city’s location between two mountains, issues like sunlight, limited space for public service and the inability for smog to easily disperse creates a plethora of issues discussed in this study.