Det är allmänt känt att det sker en kontinuerlig ökning av världens befolkning och följden av detta är att städer växer kraftigt. Det medför en förtätning i stadskärnan och som en konsekvens sker en konflikt mellan grönstrukturen och nybyggnationer. Varje kommun strävar efter tillväxt och balansen för hållbar tillväxt är subtil och det är här intresset för uppsatsen grundar sig.  Uppsatsens syfte är att undersöka hur stor plats grönstrukturen får i planeringen av Karlstads stadskärna. För att besvara syftet studeras förtätningens olika utmaningar, samt hur ekocentrism och antropocentrismens etiska synsätt uttrycks i planeringen. Synsätten skapar en förståelse för hur och för vem stadsrummet planeras för. Det finns en skildring i planeringen där antropocentrismen under en längre tid kritiseras av ekocentrismen. Det har genomförts en kvalitativ metod för att besvara syftet och frågeställningarna. En dokumentanalys har utförts, samt en gruppintervju med representanter från Karlstads kommun. Resultatet om grönstrukturen i centrum visar sig ha många likheter mellan de olika metoderna, vilket ökar uppsatsens trovärdighet. I samband med att staden förtätas minskar gaturummet och det leder till att det skapas en konflikt mellan olika aktörers intressen för platsens användning. Aktörer har ett stort intresse av en hög ekonomisk tillväxt och det innebär att grönskan värderas lägre i planeringen mot en hållbar stadsutveckling till skillnad från bostäder, verksamheter och parkeringsplatser. Grönstrukturen saknar riktlinjer i planeringen, vilket gör att grönskan är svår att motivera när samhällsplaneringen styrs av en antropocentrisk syn. Sammanfattningsvis skapar det svårigheter när grönstrukturens plats ska motiveras i Karlstads växande stad. / It´s commonly known that there is a continuous increase of the world´s population and the consequence of this is that cities are growing rapidly. This means a densification in the center of the city and a consequence of this is a conflict between the green structure and the new construction. Each city seeks for growth and the balance for sustainable development is subtle and this is where the essay found its interest.  The purpose of the essay is to look over how big influence the green structure gets in the planning of Karlstads city. In order to answer the purpose, the various challenges of the densification are studied, as well as how ecocentrism and anthropocentrism ethical approach is expressed in the planning. The approach creates an understanding of how and for whom the urban space is planned. There is a depiction in the planning where anthropocentrism has long been criticized by ecocentrism. A qualitative method has been implemented to answer the purpose and the questions. A document analysis has been performed, as well as a group interview with representatives from Karlstads kommun. The result of the green structure in the city proves to have many similarities between the different methods, which increases the credibility of the essay. In connection with the city being densified, the street space decreases and this leads to a conflict being created between the various developers interests for the use of the space in the city. Developers have an interest in high economic growth and this means that the greenery is valued lower in the planning for sustainable urban development, unlike housing, businesses and parking spaces. The green structure lacks guidelines in the planning, which means that the greenery is difficult to justify when the planning of society is governed by an anthropocentric view. In summary, it creates difficulties when the location of the green structure must be motivated in Karlstad's growing city.

Som en motreaktion till 1990-talets planeringsideal urban sprawl uppkom dagens ideal förtätning, vilket syftar till att sammankoppla städer och möjliggöra för en hållbar stadsutveckling. Vid exploatering som möjliggör för sammankopplingar av stadsdelar tas ofta friytor såsom äldre industriområden och grönytor i anspråk. För att utveckla, kompensera och bevara grönstrukturen inom planområden finns planeringsverktyget grönytefaktorn (GYF), vilket några kommuner i Sverige har tagit an för att öka ekosystemtjänsterna i staden. Detta kandidatarbete syftar till att övergripande undersöka möjligheten att använda GYF vid förtätningsprojekt för att säkerställa grönytornas kvalitet utifrån hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt samt hur verktyget används inom fysisk planering. GYF är ännu ingen definierad metod enligt Boverket och de kommuner som tagit an verktyget fokuserar främst på bevarande och kompensering av de ekologiska värdena. Inom Stockholm stads GYF-modell fokuserar de på både ekologiska och sociala värden. Det är utifrån Stockholm stads GYF-modell som detta kandidatarbete utgår ifrån i gestaltningsförslagen och därmed behandlas även hållbarhetsperspektiven ekologiskt och socialt som teoretiska utgångspunkter i arbetet. För att förstå de ekologiska och sociala aspekternas värden inom fysisk planering, innebörden av ekosystemtjänster, definitionen av förtätning och dess påverkan på människor och miljön samt användningen av GYF görs en studie över dessa i kunskap- och forskningsöversikten. Även två referensprojekt studeras där GYF har varit ett viktigt verktyg. De referensprojekt som studeras utifrån frågeställningen är Norra Djurgårdsstaden och Västra Hamnen. Denna översikt utgörs sedan som kunskap i de två gestaltningsförslagen. Stockholm stads GYF-modell används som gestaltningsprinciper där ena förslaget fokuserar på hur man kan säkerställa de sociala värdena med GYF och det andra hur de ekologiska värdena kan säkerställas med GYF. Förslagen prövar möjligheten hur planerare kan använda GYF.

Syfte: Den svenska befolkningen urbaniserar, invånare flyttar från landsbygden till tätbebyggda områden. Bostadsutformningen blir en viktig del för att vara yt-effektiv utan att försämra levnadsstandarden för de boende. De styrande regelverken utvecklas ständigt för att möta samhällets och teknikens utveckling. Detta arbete syftar till att undersöka hur ökad höjd i en mindre lägenhet kan påverka livsmiljökvalitet. De styrande frågeställningarna som ska leda fram till målet är: (1) Vilka faktorer påverkar livsmiljökvalitet när det gäller mindre bostäder? (2) Hur förändras rummet om man strävar efter minsta möjliga golvyta till förmån för vertikal rumsutformning? (3) Till vilken grad kan man tillfredsställa kraven/föreskrifterna i BBR och SIS med koppling till vertikal rumsutformning? Metod: För att erfara kunskap användes litteratursökning inom förtätning, livsmiljökvalitet, de fysiskt påverkande faktorerna och bostadspreferenser. Dokumentanalys gjordes på referenslägenhetens planlösning och regelverken. En observation av referenslägenheten gjordes och experiment där olika parametrar som takhöjd, golvavtryck, förvaring och fast inredning förändrades. Resultat: De avgörande parametrar som påverkar livsmiljökvalitet när det kommer till bostäder är; möjlighet för arbete, matplats, förvaring, öppenhet och luftighet, genomblick och axialitet, möblerbarhet, originalitet, trivsamhet, funktionalitet och generalitet. Vid begränsad yta går det att kompensera upp detta med en annan parameter från listan på livsmiljökvalitet. Minskas de mätbara och funktionella värdena kan går det att väga upp med de omätbara och estetiska värdena. Tillgänglighetskraven försvårar sammanfallandet av bostadsfunktioner och kräver generellt en större yta. Konsekvenser: Genom att utforma bostäder med högre takhöjd och minskad golvyta men bibehålla livskvalitén går det att koncentrera bostäderna i framtidens förtätning. Genom att tillåta integrering av bostadsfunktioner på höjden blir det möjligt att bygga lägenheter med mindre golvyta innehållandes samtliga basfunktioner för en bostad. Begränsningar: Denna rapport behandlar mindre bostäder om högst 35m2 för en person Vid benämning av rumsupplevelse så menas den rumsliga upplevelsen av lägenheten, vilket huvudsakligen är rumsgeometrin och den fasta inredningen. De regelverk som beaktas är BBR och SIS. Konstruktion och kostnad beaktas inte. Resultat: Genom att utforma bostäder med högre takhöjd och minskad golvyta men bibehålla livskvalitén går det att koncentrera bostäderna i framtidens förtätning. Genom att tillåta integrering av bostadsfunktioner på höjden blir det möjligt att bygga lägenheter med mindre golvyta innehållandes samtliga basfunktioner för en bostad. De avgörande parametrar som påverkar livsmiljökvalitet när det kommer till bostäder är; möjlighet för arbete, matplats, förvaring, öppenhet och luftighet, genomblick och axialitet, möblerbarhet, originalitet, trivsamhet, funktionellt vs. generellt. Vid begränsad yta går det att kompensera upp detta med en annan parameter från ovanstående lista. Minskas de mätbara och funktionella värdena går det att väga upp med de omätbara och estetiska värdena. Tillgänglighetskraven försvårar sammanfallandet av bostadsfunktioner och kräver generellt en större yta. / Purpose: The Swedish population is urbanizing, residents move from the countryside to densely populated areas. Housing design becomes an important part of being surface efficient without impairing living standards for residents. The governing rules limit how to build. As they are constantly evolving to meet the development of society and technology, more reliefs of housing design requirements have been made. This thesis aims to investigate how increased height in a smaller apartment can affect habitat quality. The governing questions are: (1) what factors affect residential quality in terms of smaller housing? (2) How does the room change if one strives for the minimum floor space in favor of vertical room design? (3) To what extent can you satisfy the requirements / regulations of BBR and SIS in relation to vertical room design?  Method: In order to gain knowledge of the subject, literature search was used in densification, habitat quality, the physically influencing factors and housing preferences. Document analysis was made on a reference apartment plan solution and the governing rules. An observation of the reference apartment was performed as well as experiments in which different parameters such as room height, floor imprint, storage and fixed furnishing were changed. Findings: The crucial parameters that affect habitat quality when it comes to housing are; opportunity for work, dining space, storage, openness and airiness, transparency and axiality, the possibility to furnish, originality, comfort, functionality and generality. A limited floor space can be compensated by another parameter from the list of habitat quality parameters. If the measurable and functional values are reduced, it is possible to compensate with the immeasurable and aesthetic values. Accessibility requirements aggravate the convergence of housing functions and generally require a larger floor area. All SIS requirements can be met, even when combining housing functions. Implications: By designing apartments with increased height and reduced floor space but at the same time maintaining the habitant quality, it is possible to concentrate housing in the future densification of cities. By allowing the integration of residential functions at the height, it is possible to build apartments with less floor space containing all basic functions for a home. Limitations: This work aims to investigate smaller apartments up to 35m2 for one person. When mentioning the term “residential quality” it refers to the spatial perception of the apartment, which is mainly the geometry of the room and the permanent furnishing. The regulations considered are BBR and SIS. Construction and cost are not considered.

En studie av Riksantikvarieämbetet synliggör att två av tre svenska kommuner saknar förutsättningar för att ta hänsyn till kulturmiljövärden i den fysiska planeringen. Samtidigt ställs krav på kommunerna att öka bostadsbyggandet i ljuset av den rådande bostadsbristen. Således synliggörs en problematik där förtätning som utgör en samtida planeringsnorm behöver kunna genomföras utan att kulturmiljöer påverkas negativt. Omvandling av äldre hamn- och industriområden har präglat stadsutvecklingen i Europa sedan 1980-talet och i dessa omvandlingar finns ofta en strävan att bevara spår från de gamla verksamheterna. I den ovan beskrivna problematiken tar uppsatsen sitt avstamp.   Uppsatsen genomförs som en fallstudie om hur expansiva kommuner hanterar kravet att tillgodose kulturmiljöer inom ramen för hamn- och industriomvandlingar. Genom en kvalitativ textanalys studeras empirin som utgörs av kommunala plandokument såsom översiktsplaner, detaljplaner, planprogram samt kommunala kulturmiljöprogram. Studieobjekten är Malmö, Nacka och Göteborgs kommun, där den sistnämnda används i syfte att belysa en eventuell skillnad över tid i hantering av kulturmiljöer. För att besvara frågeställningarna tolkas sedan empirin utifrån teorierna “kreativa klassen” och “platsmarknadsföring” samt ställs mot forskning inom ämnesfältet.   Ur empirin har det kunnat skönjas att kommunerna uppvisar liknande tillvägagångssätt i hur kulturmiljöer ska tillgodoses, där en integrering av kulturmiljöerna i den nya bebyggelsen förefaller vara det vedertagna angreppssättet i hanteringen av att tillgodose kulturmiljöer. Denna strategi går även i linje med vad som föreskrivs av forskning. Genom att sätta detta i ljuset av de valda teorierna, kan tolkningar göras att ekonomiska motiv är en stark drivkraft i bevarandet av kulturmiljöerna. I uppsatsens diskussionsdel förs en diskussion kring vad som framkommit på på varje frågeställning, genom att väva in exempel från de studerade kommunerna.

The aim of this study is to investigate how densification can be used to increase social and ecological sustainability in an urban area. This study focuses on the visions of the municipality of Sundsvall, a city located on the east coast of central Sweden, from a social and ecological sustainable development perspective and whether these visions are achievable for the densification of its urban centre. Additionally, this study considers how densification fulfils the social and ecological urban development of the city of Sundsvall. Given the possibility of both positive and negative impacts occurring through densification it is prudent to consider these impacts and to determine whether these impacts can be reduced by a socioecological urban developing perspective. To determine this, this study uses both quantitative and qualitative methods, such as GIS analysis, personal interviews and municipality resources to establish a sustainable, social and ecological outcome for the urban centre. Sundsvall aims to achieve a higher population density within its city centre. Increase accessibility to the waterfront and improve public transport options, therefore reducing the need for private vehicles and promoting environmentally sustainable alternatives. The aims of the municipality are certainly attainable, however due to certain factors specific to Sundsvall, these can only be achieved to a certain extent. Given the city’s location between two mountains, issues like sunlight, limited space for public service and the inability for smog to easily disperse creates a plethora of issues discussed in this study.

Uppsatsen syftar till att, med Linköpings kommun som exempel, undersöka utmaningar som svensk stadsplanering står inför när det gäller att tillgodose bostadsnära natur samtidigt som det planeras för befolkningstillväxt och förtätning. Uppsatsen redogör för vilken betydelse den bostadsnära naturen tillmäts av både statliga myndigheter och kommunen, hur kommunen planerar, vilken relation de boende i staden har till den bostadsnära naturen samt hur de upplever kommunens strategi. Resultatet från textanalyser och en enkätundersökning visar på att statliga myndigheter och kommunen anser det vara viktigt att planera för bostadsnära natur. Myndigheter, liksom medborgarna, har en bred syn på vad bostadsnära natur är, men en snävare bild framkommer när myndigheterna presenterar konkreta strategier för kommunerna, vilket i sin tur leder till att kommunen definierar den bostadsnära naturen snävt. Utifrån kommunens kriterier anser sig hälften av medborgarna sakna tillgång till bostadsnära natur. Men utifrån medborgarnas egen definition tillgodoses nästan alla av bostadsnära natur. / This thesis aims, with the municipality of Linköping as an example, to study challenges the Swedish city planning is facing when planning for residential nature while at the same time planning for population growth. We describe the significance of residential nature from the perspective of state authorities and municipality, how the municipality plans, what relation-ship citizens have to the nature and how they experience the municipality’s strategy. Result from text analyses and a survey show that state authorities and the municipality consider it important to plan for nature. Authorities, likewise the citizens, use a broad definition. But a narrower picture is presented when the state agencies produce concrete strategies, which gen-erates the municipality to define it narrow. On basis of the municipality's criteria one-half of the citizens lack access to nature. At the same time, on the basis of their own definition, only 10% of the citizens lack residential nature.

Externhandelsområden står inför stora utmaningar i och med den digitaliserade handeln och samhällets utveckling mot det hållbara samhället. I takt med att städerna växer blir de externa handelsområdena en del av staden. Järfälla kommun i Stockholms län, nämner i sin översiktsplan att Barkarby Handelsplats år 2050 ska ha en stadsmässig bebyggelse som binder samman kommunens centrum till en stor kommunkärna. Syftet med arbetet var att undersöka möjligheterna att minska den externahandelns bilberoende genom förtätning. Frågan besvarades genom ett områdesförslag för Barkarby Handelsplats där handeln har anpassats till en stadsmässig struktur, med god tillgänglighet och fortsatt ekonomiskt värde. Genom teoretiska studier om förtätning kunde det konstateras att förtätning är en fungerande strategi för minskad biltrafik, om det görs i samband med en förbättrad kollektivtrafik. Studierna visade också att handeln anpassas allt mer till ett digitaliserat samhälle samtidigt som vikten av fysiska butiker fortfarandeär viktig för lönsamheten. Genom att minska butiksytorna och implementera hemleverans för stora varor kunde handeln anpassas till en stadsmässig struktur. För att behålla områdets tillgänglighet förbättrades områdets gång- och cykelnät, parkeringsplatser samlades vid områdets utkant och en ny kollektivtrafiklinje drogs genom området. / Decentralized retail sites are facing increased challenges with retail digitalization. Another challenge is that societies are progressing towards sustainable cities. As the cities grow the decentralized retail sites are becoming a centralized part of the city. Järfälla municipality in Stockholm County, mentions in their latest comprehensive plan that Barkarby Retail Center will have an urban development scheme in 2050. The plan also states that the area will be a part in connecting the local municipality centers. The aim of this study was to determine the possibilities of reducing car dependency in decentralized retail sites with compact development. The study resulted in an area proposal for Barkarby Retail Center, where the existing retail were adapted to an urban development with an improved accessibility and continued economic value. Theoretical studies concluded that compact development is a working strategy to make people drive less, if it is combined with an improved public transport. The studies also concluded that even though the retail is getting more digitalized, the importance of physical stores is still proven to be important for profitability. By minimizing the retail space and implementing home delivery for bulky goods, the decentralized retail could be adapted to an urban development scheme. In order to maintain the accessibility of the area, the area’s pedestrian and bicycle networks were improved, parking spaces were gathered at the outskirts of the area and a new public transport line was drawn through the area.

Segregation är idag ett utbrett samhällsproblem i städer välden över. Grundproblemet med segregation handlar om skillnader och åtskiljanden, som både tar sitt uttryck i det fysiska rummet men också som ett socialt utanförskap. I arbetet med att motverka segregation genom fysisk planering har städers socio-ekonomiskt utsatta områden fått stort fokus, medan städers småhusområden fått betydligt mindre. I uppsatsen undersöks potentialen hos ett antal strategier och utvecklingsprinciper som kan användas inom ramen för fysisk planering för att, genom strategisk förtätning, minska segregationen och öka mångfalden i småhusområden. Det görs genom en fallstudie av en av Sveriges mest segregerade städer, Borlänge. Resultatet visar på de möjligheter och den potential som finns för ökad mångfald i Borlänges småhusområden genom strategisk förtätning, men också vilka utmaningar och begränsningar som finns med de framtagna strategierna.

Rådande forskningsläge redogör för grönytors bortfall till förmån för förtätning. Detta sker även i Örebro tätort, där statistik visar att allmänna grönytor i Örebro tätort har minskat (SCB 2015a), trots att Örebro kommun har tydliga styrdokument och riktlinjer som förespråkar det motsatta. Denna motsägelse gör det intressant att i denna kontext skapa en förståelse för planeringsprocessen utifrån förtätning och grönstruktur samt undersöka implementeringen av kommunala styrdokuments gröna såväl som förtätningsvärden. Sammantaget syftar studien till att undersöka hur Örebro kommun förhåller sig till förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen. För att skapa en förståelse för planeringsprocessen, implementeringen samt Örebro kommuns förhållningssätt till förtätning och grönstruktur har en kvalitativ fallstudie valts som studiens forskningsstrategi med Örebro tätort som fall. Studiens empiriska material består av kommunala styrdokument: Strategi för arkitektur och byggande samt Grönstrategin, kombinerat med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från Stadsbyggnadskontoret i Örebro kommun. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes som metod för att analysera studiens empiriska material. För att på ett systematiskt sätt hantera den kvalitativa data utarbetades en teoretisk analysram som sedan kom att ligga till grund för studiens resultat- och analyskapitel. Med hjälp av den teoretiska analysramen synliggjordes en medvetenhet samt en generellt positiv syn på förtätningsidealets påverkan på grönstrukturen, där möjligheten att kombinera en tät och grön stad i Örebro tätort ansågs vara god. Örebro kommuns syn på gröna värden har visats vara i en övergångsfas, från ett fokus på grönområden utifrån dess instrumentella värde till att snarare fokusera på dess egenvärde. Vidare kan en komplexitet i planeringsprocessen samt en paradox i kommunens förhållningssätt till relationen mellan förtätning och grönstruktur till viss del konstateras.

In August 2014 a development strategy for Hagalund, a million program area situated in Solna, was published. The strategy argues that a densification of the area would increase the local supply of services and cultural activities and that the existing needs of investment in the urban environment is dependent on the revenues that new housing would provide. The report proposes a densification of the area up to 1800 new apartments. The current housing stock is 2100 dwellings. I argue that the development strategy is not based on the needs of the existing Hagalund and its residents, but rather tries to meet the economic interests of property owners, the municipality and the imagined needs of a future population. In this diploma work I design an alternative participatory strategy to identify needs and potentials of an existing built environment and its social community, since I see a lot of potentials and qualitites, rather than problems, in Hagalund. I have chosen to value the situated knowledge of the current community by collecting opinions and reactions from people I have met during my thesis work and formulated them into an alternative future for Hagalund where the existing built environment and its social community are valued as key elements in a more socially sustainable future for Hagalund. / I augusti 2014 publicerades en utvecklingsstrategi för Hagalund, ett miljonprogramsområde i Solna, med en föreslagen förtätning av området på upp till 1800 nya lägenheter. Stadsdelen har under de senaste åren nedprioriterats av kommunen med bland annat flera nedstängda skolor som följd. Strategin konstaterar att antalet boende i området måste öka för att öka tillgången till service och kulturella aktiviteter, samt att nya bostäder krävs för att finansiera upprustningen av den offentliga miljön. Dialogen med hagalundarna lyfts återkommande fram som underlag till förslaget i utvecklingsstrategin, vilket jag tidigt ställde mig kritisk till. Hur kan en upprustning av stadsmiljön samt behovet av en skola kräva 4000 nya grannar? Jag menar att utvecklingsstrategin inte utgår från hagalundarnas och Hagalunds behov, utan att den försöker möta fastighetsägares, kommunens och en eventuell framtida befolknings behov. Mitt examensarbete utgår istället från behoven i, och potentialen av, det befintliga Hagalund och dess ’situerade kunskap’. Under mitt examensarbetet har jag samlat in synpunkter och reaktioner från människor jag mött och formulerat dessa i en alternativ framtid för Hagalund, där den befintliga byggda miljön och dess sociala gemenskap värderas som viktiga pusselbitar i en mer socialt hållbar framtid för området.