Sammanfattning Lek är centralt inom förskoleverksamhet och har beforskats en hel del. Fri lek är också centralt men är inte lika välbeforskat. Mot den bakgrunden avser föreliggande uppsats undersöka hur pedagoger definierar den fria leken, samt vad som utmanar den den pedagogiska rollen, genom att denna hindras eller försvåras vid barns utevistelse. Metoden som använts var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger som arbetar på tre olika förskolor. Teoretiskt näring har hämtats från Michel Foucault, mer specifikt har vi använt begreppen disciplinär makt, panoptismen och pastorala makten. Dessa begrepp har vi nyttjat för att i vår analys synliggöra hur pedagoger omedvetet dagligen utövar makt/ styrtekniker över barn i deras fria lek. Vårt resultat visar att pedagoger ser lek som viktigt i förskolan men att det är svårt att erbjuda fri lek. De beskriver hur de ständigt övervakar barnen och att detta upplevs svårare utomhus (än inomhus). Genomgående visar vår analys hur pedagogerna utövar en undermedveten makt/styrning i form av ett ständigt övervakade av barnen. Detta görs för att barnen ska anpassa sig till de normer och regler som råder i förskoleverksamheten. Karaktäristiskt blir det återkommande hur pedagogerna själv förklarar hur de anser sig oavbrutet behöva ha ett observerande sinne i barngruppen för att på så sätt bygga vidare på barnens erfarenheter. Pedagogerna menar också detta för att de ska kunna vara ett verktyg för vidareutveckling av det barnen visar intresse för. Analysen resulterar också i att barnens fria lek inte är så fri som begreppet vill ge uttryck för. Som grund vilar mycket i detta på den maktposition pedagogerna besitter, den makt som för dem är ett omhändertagande ansvar man som pedagog har.

Abstract   Vårt examensarbete syftar till att undersöka pedagogernas syn på barns fria lek och faktorer som påverkar barns möjlighet till den fria leken i förskolan. Vidare, undersöker vi pedagogernas förhållningssätt om leken övergår till en krigslek samt när, hur och på vilka grunder anser pedagogerna att det är lämpligt att ingripa i barns lek. Vi har valt att genomföra en semistrukturerad intervjuundersökning med fem utbildade förskollärare och sedan använder vi oss av begreppen från Foucaults maktteori såsom expertmakt och disciplinär makt som består av tid och rum, övervakning och normalisering för att analysera det insamlade intervjumaterialet.   Utifrån våra resultat och analyser kommer vi fram till att den fria leken inte är helt fri från vuxnas styrning. Vidare finner vi att de existerande ordningar och strukturer på förskolan såsom schemalagda aktiviteter, tider, rutiner och även dess miljö utgör huvudfaktorer som påverkar barns möjligheter och begränsningar till den fria leken under deras vistelse i förskolan. Av fem förskollärare finner vi enbart en förskollärare som uttrycker att nolltolerans mot krigslekar bör införskaffas i förskolan. Ytterligare, är majoriteten av pedagogerna överens om att observera barns krigslek för att få en överblick av leken snarare än att ingripa direkt i leken. Slutligen, framkommer i vårt resultat och analys att förskolans regler och normer ger pedagogerna makt att styra över barns handlingar i leken, där barnen oftast regleras bort från vad som anses vara ett avvikande beteende exempelvis våldsamhet som kan förekomma i krigslekar.

Fokuset med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar om leken i förskolan, hur de förhåller sig i och till leken. Syftet med studien är att utveckla kunskap och få en djupare förståelse för den påverkan vi har på barns lek då vi som förskollärare har i uppdrag att främja barns utveckling och lärande. Med utgångspunkt i sociokulturella teoribildningars (Vygotskij 1978) begrepp mediering och artefakt fördjupas analysen av lekens bakgrund och dess historia. Genom en kvalitativ metod belyser vi förskollärares syn på barns lek i förskolan. Resultatet visar på en medvetenhet om förskollärares påverkan på barns lek och lärmiljöns betydelse för barns lärande. Det framträder olika förhållningssätt om huruvida vi ska blanda oss in i barns lek eller inte.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare respektive specialpedagoger ser på språkutvecklande arbetssätt för alla barn i förskolan. Särskilt fokus på den fria leken och förskolans andra sociala sammanhang, för de barn som har språkstörning alternativt sen språkutveckling. Empirin i studien samlades in genom en enkätundersökning, vilken genomfördes via Facebook och var riktad till förskollärare, samt genom fem intervjuer med specialpedagoger. Det empiriska materialet har efteråt analyserats och diskuterats med utgångspunkt i de sociokulturella samt barndomssociologiska teorierna och dess centrala begrepp.   Från studiens resultat har vi kunnat utläsa att de båda yrkeskategorierna hade en gemensam syn på förskollärarens ansvar för det språkutvecklande arbetet, dock framkom en del oenigheter kring synen på vad som är ett språkutvecklande arbetssätt och hur mycket stöd barn med språkstörning alternativt sen språkutveckling bör få.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares uppfattningar av barns fria lek. Vi vill undersöka förskollärares uppfattningar av på vilket sätt dem deltar i barns fria lek, hur dem kopplar in lärandet i den fria leken. Vi vill även undersöka på vilket sätt förskolläraren uppfattar sitt arbete med normer i den fria leken, samt uppfattningar om hur förskolans rutiner påverkar den fria leken. Studiens material samlades in genom  sex kvalitativa intervjuer med förskollärare från förskolor inom enskild och kommunal regi i mellan Sverige. För att ta reda på förskollärarens uppfattningar har vi använt oss av den fenomenografiska teorin som forskningsmetod då fenomenografin studerar människans uppfattningar av ett visst fenomen.  I studiens resultat framgår det att förskolläraren deltar i barns fria lek genom att variera sitt deltagande. Dessa variationer bestod av att förskolläraren antingen var aktivt delaktig eller endast mentalt delaktig i den fria leken. Resultatet påvisar att förskolläraren främst bedriver en spontan undervisning i samband med den fria leken. Vidare framgår det i resultatet att förskolläraren arbetar medvetet kring förskolans värdegrund för att utmana normer i den fria leken genom miljöns utformning. I resultatet nämns det att förskolläraren är närvarande i den fria leken för att stötta barnen i att utmana könsstereotypiska lekmönster. Slutligen visar resultatet att förskolans rutiner ofta avbryter barns fria lek och visar att förskolläraren har en variation av anpassningar för att skapa bättre övergångar och möjligheter för barnen att återuppta leken. Utifrån vår studies resultat och analys tolkar vi det som att det finns en medvetenhet bland förskollärarna att leken ska ses som viktig, där förskollärarens närvaro bör uppfattas som central.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om den fria lekens betydelse och organisation på fritidshemmet från ett lärarperspektiv. För att synliggöra lärares resonemang om den fria leken har kvalitativa intervjuer med åtta lärare från två skolor genomförts. Resultatet visar ett spänningsfält gällande vad fri lek är respektive inte är enligt lärares resonemang. Den fria leken upplevs som svår att förklara där lärare ger olika uttryck för dess innebörd. Lärarna är mer eniga om vad fri lek inte är vilket uttrycks som enklare att få en överblick över. Det framkommer även att lärare funderar över den fria lekens innebörd men att det inte ges tillräckligt mycket utrymme för samtal om det i verksamheten. Resultatet visar fortsättningsvis att den pedagogiska miljön är en betydelsefull faktor i den fria leken. Lärarna påpekar även att det är betydelsefullt hur de presenterar miljön för eleverna. En utmaning gällande att erbjuda en pedagogisk miljö visar sig vara lokalers utformning och att tillgodose alla elever. Slutligen visar även resultatet olika sätt lärare kan delta i den fria leken. Deltagandet kan vara genom att delta via observationer eller själva delta i leken. Oavsett om lärare deltar genom observationer eller deltagande i den fria leken upplevs dessa faktorer som betydelsefulla för elevers trygghet samt för att synliggöra tecken på lärande.

Syftet med vårt självständiga arbete är att söka kunskap om och beskriva hur förskollärares delaktighet tar sig i uttryck i barnens fria lek i utomhusmiljön. Vi har samlat in vår empiri genom observationer och med hjälp av ett observationsschema. Vi analyserade vårt insamlade material med hjälp av en tematisk analys där vi inspirerades av det abduktiva förhållningssättet (Alvehus, 2019). De teoretiska begreppen är vår utgångspunkt för arbetet där vi valt Enz och Christies (1993) lärarroller. I analysprocessen utgick vi från tre grundläggande arbetssätt, sortera, reducera och argumentera. Analysen visade fem olika roller som förskollärarna använder sig av när de deltar i barnens fria lek. Slutsatsen för vårt självständiga arbete har synliggjort att alla roller från vår teori har kommit till uttryck där några förskollärarna har tagit en roll och deltagit i barnens lek. Andra har befunnit sig utanför barnens fria lek, försett barnen med material, ställt frågor och samtalat med kollegor. Utifrån vår abduktiva ansats har vi kompletterat med en ny roll som handlar om undervisning i barnens fria lek. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur verksamma förskollärare beskriver den fria lekens innebörd i den dagliga verksamheten. Enligt förskolans läroplan nämns det olika beskrivningar hur leken kommer in i förskolans verksamhet men läroplanens otydlighet kring fria leken kan bidra till att det finns ett tolkningsutrymme som lämnas till förskollärarna. Studien utgår från en kvalitativ ansats där åtta verksamma förskollärare intervjuats digitalt via Zoom. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och fokuserar på tre centrala begrepp; samspel, artefakter och den nära utvecklingszonen. Studiens resultat visar att den fria leken anses vara ett viktigt fenomen i förskolan. På grund av olika faktorer har den till viss del upphört att vara en viktig del i planeringen av den dagliga pedagogiska verksamheten i förskolan.

Syftet med föreliggande studien var att undersöka vilka metoder och verktyg som förskollärare kan använda sig av för att stödja barns delaktighet i den fria leken. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats där åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare har stått för det insamlade datamaterialet. Studiens teoretiska ansats är det relationella perspektivet som bland annat utgår från mellanmänskliga mötena och den intersubjektiva processen. Resultatet visar på förskollärarnas närvarande och observerande arbete vid barnens fria lek, som en förskollärare uttryckte ”öppna ögon och stora öron”. Studiens slutsats är att förskollärare kan arbeta såväl mer direkt som långsiktigt för att få barnen delaktiga i den fria leken. Till det direkta arbetet krävs emotionell närvaro och lekkompetens. Till det långsiktiga arbetet hör bland annat arbetet med förskolans klimat, förskolepersonalens förhållningssätt och värdegrundsarbete.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolepersonal utvecklar barns språk i fri lek på förskolan. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och studien beaktar teoretiska begrepp som är relevanta för studiens analys. Studien utgår från en triangulerad metod, då svaren från enkätundersökningen analyseras utifrån en kvantitativ- och kvalitativ forskningsansats. Resultatet visar hur studiens förskolepersonal menar att närvarande förskolepersonal i fri lek är betydelsefullt för att stötta barns språkutveckling. Det framkommer även i resultatet att förskolepersonalen betraktar en utformad lärmiljö och tecken som stöd som viktiga verktyg i främjandet av barns språk i fri lek. Slutsatsen synliggör att närvarande förskolepersonal kan bidra med nya begrepp och öka barns ordförråd och därmed utvecklas barns språk. Slutsatsen speglar även svårigheten där brist av tid gör att förskolepersonal inte kan delta i barns fria lek, vilket försvårar stöttningen av barns språkutveckling i fri lek.