The EU is faced with problems related to the unrestricted access to national welfare states of mobile EU workers. These problems are mainly framed by the growing opposition to the free movement of workers. The strongest contributing factor to these negative attitudes has commonly said to be actor-based, i.e. the media or political elites. However, more recent research has been shifting the focus to institutions as explanatory factor. I raise the question of to what extent individuals’ attitudes towards the free movement of workers are associated with their exposure to different welfare state institutional contexts. More specifically I explore the role of “earnings-relatedness” in specific social insurances for the attitudes of potential benefit claimants. Analyzing 12 EU/EFTA countries who are net receivers of mobile EU workers I find that in welfare state contexts with a high degree of earnings-relatedness the opposition to free movement is significantly lower than otherwise among the unemployed. Furthermore, I discover that these observations seem to vary depending on what part of the social insurance system one is analyzing.

Trots en rättsutveckling som pågått sedan början av 2000-talet råder fortfarande viss oklarhet rörande möjligheterna att enligt unionsrätten pröva en nationell lagstiftning mot den fria rörligheten för kapital. För tillämpningen av ändamålstestet saknas tydliga riktlinjer både vad gäller definitionen av begreppet definitivt inflytande och betydelsen av lagstiftarens vilja med den ifrågavarande nationella lagstiftningen. Min tolkning, som alltså i huvudsak bygger på rättsfallen Lasertec och Itelcar, är att begreppet definitivt inflytande inte kan knytas till en exakt procent av ägandet i ett annat bolag. Genom en jämförelse av flera avgöranden från EU-domstolen tycks dock slutsatsen kunna dras att ett definitivt utövande typiskt sett följer av en ägarandel om 25 %. Samtidigt ger ordalydelsen i domstolens resonemang i till exempel Itelcar vid handen att ett innehav om ner till 10 % kan ge ett definitivt inflytande i kombination med andra faktorer, men inte i sig. Det är heller inte omöjligt att detsamma gäller ännu mindre innehav. I och med att definitivt inflytande kan utövas vid mindre innehav än 25 % måste det också vara möjligt för nationella lagstiftningar att tillämpas på sådana innehav utan att för den sakens skull kunna angripas med den fria rörligheten för kapital.  Det sagda innebär att en lagstiftning, likt den i Lasertec, som är tillämplig på ägarandelar om 25 %, eller mindre andelar men där ett sådant inflytande som generellt följer av en sådan ägarandel likväl kan utövas, ska anses ha som ändamål att tillämpas på situationer där definitivt inflytande föreligger och ska därför inte prövas mot den fria rörligheten för kapital. Att tillämpningen av lagstiftningen utgår från en ägarandel om 25 % visar att lagstiftaren haft som avsikt att lagstiftningen ska tillämpas i situationer där ett sådant inflytande som motsvarar det som typiskt sett följer av en sådan ägarandel kan utövas. En lagstiftning likt den i Itelcar, som i stället som utgångspunkt för tillämpning förutsätter ett innehav om 10 % kan dock inte sägas ha som ändamål att endast tillämpas på ägarandelar som ger ett definitivt inflytande. Det inflytande som typiskt sett kan utövas vid ägarandelar om 10 % kan nämligen inte anses vara definitivt. De svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna kräver för sin tillämpning att åtminstone ett väsentligt inflytande kan utövas över det räntebetalande företaget. Vad ett väsentligt inflytande närmare innebär är inte helt entydigt, men tycks avse ägarandelar om minst 40 %. Det är dock tydligt att även andra omständigheter än storleken på ägandet kan beaktas. Vid innehav under 40 % måste således ett väsentligt inflytande kunna påvisas på annan grund för att lagstiftningen ska vara tillämplig. Mot bakgrund av det ovan sagda är min slutsats att de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna inte kan prövas mot den fria rörligheten för kapital. Då förarbetsuttalanden antyder att det inflytande som ska kunna utövas ska motsvara en ägarandel om 40 %, måste ändamålet med lagstiftningen anses vara att den endast ska tillämpas i situationer där ett definitivt inflytande föreligger. Att lagstiftningen även kan komma att tillämpas vid mindre innehav ändrar inte denna bedömning, då detta har godkänts av EU-domstolen i Lasertec. Jag har visserligen dragit en annan slutsats än Ohlsson rörande tillämpligheten av den fria rörligheten för kapital på de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna, men jag delar hans uppfattning att en svensk domstol bör inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att få frågan avgjord. Det skulle dessutom ge EU-domstolen en möjlighet att ytterligare förtydliga tillämpningen av ändamålstestet i tredjelandssituationer.

M. Lukasová: Ethical Aspect of Restriction of Free Movement in the Course of Providing Social and Health Care Abstract In the course of providing social and health care, the providers on occasions resort to measures which limit the person's freedom of movement with the aim to prevent a harm to their life or health. Depending on the circumstances it involves a more or less invasive intervention - sometimes it is immediate and includes use of force in the situation of conflict and aggression management, other times it is rather a long-term nursing practice, for instance focused on fall prevention. Restraining is connected with the risk of considerably negative effects on health of a patient/service user. Therefore some authors doubt whether the use of restrictive intervention is ethical and lawful, and it is seen as inhuman and degrading treatment. Nevertheless, the most widespread approach accepts restrictive interventions as a measure of last resort (ultima ratio) providing that the principles of necessity and subsidiarity are respected. In the Czech Republic the public and professional debate is not sufficient and the use of restrictive interventions is not subjected to the state inspection. The human rights monitoring of persons held in health and social care institutions reports cases of restrictions...

The author in its Dissertation thesis deals with the concept of worker under the free movement rights in EU law. Following the introduction, the thesis itself focuses on the positive and negative delimitation of the concept. One of the core chapters of the "positive part" tries to find an answer on the research question whether any "Keck-like" principle exists as a criterion for defining obstacles to the free movement of workers. The aim of the chapter is to find an answer what shall be subsumed under the obstacles to free movement of workers and what are Member States left with to regulate freely on their territories. In regard with the negative delimitation of the concept, the author deals with the diversion between workers and non-economically active citizens of the EU. The core chapter deals with the growing tendency of Union citizens to move to the host Member States to study while retaining the status of a worker.

Les situations familiales européennes correspondent aujourd’hui à une réalité incontestable qui se traduit, juridiquement, par l’émergence d’un véritable droit international privé européen de la famille, entendu comme l’ensemble des règles de conflit de juridictions et de conflit de lois prévues par l’Union européenne pour s’appliquer aux relations familiales européennes. Face à la nouveauté de la matière et les incertitudes de ses concepts constitutifs, il est nécessaire de procéder à l’analyse des fondements du droit international privé européen de la famille, afin de mieux comprendre la matière et d’être capable de la faire progresser. L’étude de ces fondements révèle la nécessité de l’élaboration d’un droit international privé européen de la famille qui mobilise toutes les méthodes du droit international privé, en les articulant efficacement autour du rôle central de la règle de conflit de lois, véritable pierre angulaire du système Le droit de l’Union est actuellement loin d’un tel système d’ensemble. Il serait pourtant possible de surmonter la situation d’échec du droit de l’Union européenne par un droit international privé européen de la famille qui organise efficacement la pluralité des droits de la famille nationaux, tout en assurant l’effectivité des devoirs familiaux. Pour cela, le droit international privé européen doit intégrer la nécessité du respect des ordres juridiques nationaux et efficacement la mettre en oeuvre par un système de droit international privé articulé autour d’une règle de conflit de lois conçue de façon à tenir compte de l’irréductible dimension nationale du droit de la famille. L’Union européenne, tout en proposant un droit international privé respectueux du concept de pluriel universel, pourrait ainsi (re-)découvrir l’identité pluraliste de l’unité dans la diversité. Et elle pourrait par-là faire émerger progressivement l’identité d’un véritable citoyen européen, qui s’épanouit et s’identifie dans la diversité des droits nationaux et dans la coordination harmonieuse de cette diversité, de façon, non seulement, à ce que chaque droit de la famille national soit le résultat d’un processus démocratique auquel les citoyens directement intéressés participent activement, mais aussi et surtout de façon à ce que chaque Etat membre puisse continuer à défendre ses valeurs nationales essentielles dans le contexte du fédéralisme européen. / European families are nowadays an undeniable reality. This reality is taken into account through the emergence of a genuine European private international family law, understood as the set of rules of conflict of jurisdictions and conflict of laws provided by the European Union to apply to European family relationships. Given the novelty of the subject and the uncertainty of its constituent concepts, it is necessary to analyse the foundations of European private international family law, in order to be able to better understand it and to enhance its operation. The study ofthese foundations reveals the need to develop a European private international family law thatmobilizes all methods of private international law, effectively articulating them around the centralrole of the rule of conflict of laws, the real cornerstone of the system. The European Union is currently far from realising such a comprehensive and coherent system. Nonetheless it would be possible to overcome the failure of the current situation through the development of a European private international family law that effectively organises the plurality of national family rights,while ensuring the effectiveness of family duties. The European private international law should therefore incorporate the need to respect the national legal systems and effectively implement this respect through the elaboration of a system of private international law that is conceived around a rule of conflict of laws designed to take account of the inevitable national dimension of family law. The European Union, while offering a private international law respectful of the concept of a “plurieluniversel”, could hence (re-)discover the identity of the pluralistic unity in diversity. Thus, it could gradually let emerge the identity of a genuine European citizen, identifying herself and himself withthe diversity of national laws and the harmonious coordination of this diversity, not only in order to protect the fact that each national family law is the result of a democratic process in which citizens directly concerned can actively participate, but especially in order to guarantee that each Member State can continue to defend its national core values in the context of European federalism.

I dag är det vanligt att EU-medborgare företar en gränsöverskridning med sin familj inom EU. Samkönade par har möjlighet att ingå äktenskap i fem medlemsstater, men eftersom äktenskapet inte erkänns i övriga 22 medlemsstater riskerar det samkönade paret att mottagarstaten ser äktenskapet som ogiltigt i rättslig mening vid en gränsöverskridning inom EU. Samkönade par som redan är gifta kan dock erhålla visst skydd för de fall en medlemsstat föreskriver samkönat registrerat partnerskap. EU-rätten föreskriver inga minimikrav för hur registrerat partnerskap bör utformas i medlemsstaters nationella rättssystem. Det har i sin tur vilket lett till att rättskyddet för samkönat registrerat partnerskap ser olika ut bland medlemsstaterna. Samkönade civilstånd är därför rättsosäkert vid gränsöverskridningar sett ur ett helhetsperspektiv. Familjerätten är ett rättsområde där medlemsstaterna har suveränitet. Medlemsstaterna har därför själva rätten att besluta hur familjerätten utformas i det nationella rättssystemet, men det finns vissa restriktioner. Medlemsstaternas utövande av sin suveränitet måste ske i konformitet med etablerade EU-principer och annan relevant EU-rätt. Kommissionen har kommit med ett förslag om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar och uppsatsens syfte är därför att utreda om ett automatiskt erkännande är kompatibelt med gällande EU-rätt. För att besvara syftet i uppsatsen utreds gällande EU-rätt med direkt eller indirekt inverkan på samkönade relationer. Vidare utreds förslaget om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna tillsammans med de yttranden som grönboken mottagit från olika organisationer. Genom att ställa ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar mot gällande EU-rätt leder slutsatsen fram till vilka hinder och möjligheter som föreligger vid genomförandet av förslaget. De hinder och möjligheter som föreligger talar för att ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar är genomförbart. EU-rätten ställer vissa krav på medlemsstaterna även om medlemsstaterna har suveränitet inom familjerätten. Följden blir att EU måste samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa rättssäkerheten av civilståndshandlingar när EU-medborgare vidtar gränsöverskridningar inom EU. / Today it’s common for EU-citizens to move across borders with their families within the EU. Same-sex couples have access to marriage in five Member States, but because their marriage is not recognized in the other 22 Member States the same-sex marriage might be void in a legal sense in another Member State. Same-sex couples who are already married may benefit from some protection in the event that a Member State provides same-sex registered partnership. EU law does not provide a minimum requirement when Member States develop legal protection for same-sex couples through registered partnership in their legal system. This in turn has led to the differences among the Member States when it comes to same-sex registered partnership. Therefore, a same-sex civil status doesn’t provide a legal certainty in cross-border situations when looked upon from a broader perspective. Family law is an area of law where Member States have sovereignty. Therefore, the Member States have the right to shape the family law themselves in their national legal system, although there are some restrictions. When Member States exercise their sovereignty they must still exercise it in conformity with established EU principals and other relevant EU law. The Commission has now proposed an automatic recognition of civil status records and the purpose for this thesis is therefore to analyze whether an automatic recognition of civil status record are compatible with existing EU law. In order to answer the purpose in the thesis, EU law with direct or indirect impact on same-sex relationships is analyzed. Furthermore, the proposal of an automatic recognition of civil status records in the Commissions Green Paper on less bureaucracy for citizens is analyzed together with the opinions the Green Paper received from different organizations. When looking at the compatibility of an automatic recognition of civil status records and existing EU law, the conclusion highlights the obstacles and opportunities that exist with the implementation of the proposal. The obstacles and opportunities that exist suggest that an automatic recognition of civil status records is achievable. EU law imposes certain requirements on Member States, although Member States have sovereignty over their national family law. The previous suggests that the EU must work together with the Member States in order to ensure the legal certainty of civil status records when EU-citizens cross the borders within the EU.

The present master thesis provides the reader with overall and detailed review of jurisdiction of the CJEU in correlation with primary and secondary law of the European Union regarding justification of restrictions on imports or exports of goods on the grounds of the protection of health and life of humans, animals or plants pursuant to the art.36 of TFEU. The very first part deals with the essence of the free movement goods. It explains the concept of the prohibition on custom duties on imports and exports and charges having equivalent effect and quantitative restrictions on imports and exports and all measures having equivalent effect. Simultaneously this part demonstrates the application of the art.36 of TFEU and presents mandatory requirements and their purpose. The second part clarifies the concept of goods according to the European Union law, examples and provides proper definition. The third part presents the core of the thesis. It is subdivided into more than 10 parts. It contains explanations regarding principle of proportionality, protection of health and life of humans, total bans, precautionary principle, sufficiently rigorous risk assessment doctrine, protection of health and life of animals, prohibition on use, labeling requirements, or protection of the environment. The most relevant and most widely-known cases were chosen and analyzed in order to present the approach of the CJEU to the disputable measures and their justifications. / Šis baigiamasis magistro darbas suteikia skaitytojui bendrą, visaapimančią ir išsamią ESTT jurisdikcijos apžvalgą dėl importo ir eksporto prekių ribojimo pagrįstumo sąlygų žmonių, gyvūnų ar augalų sveikatos bei gyvybės apsaugos tikslais pagal SESV 36 straipsnį, remiantis pirminiais bei antriniais Europos Sąjungos teisės aktais. Pirmojoje dalyje kalbama apie laisvo prekių judėjimo esmę. Čia paaiškinama importo ir eksporto muitų bei lygiaverčio poveikio mokėjimų bei kiekybinių importo ir eksporto apribojimų bei lygiaverčio poveikio priemonių draudimo koncepcija. Taip pat, ši dalis pademonstruoja SESV 36 str. veikimą, pabrėžiant privalomuosius reikalavimus bei jų tikslus. Antrojoje dalis paaiškina prekių sampratą remiantis Europos Sąjungos teise,pateikia pavyzdžių bei deramą apibrėžimą. Trečiojoje dalyje pateiktas baigiamojo magistro darbo pagrindas. Ši dalis yra suskirstyta į daugiau kaip 10 dalių. Čia yra sutelkti paaiškinimai dėl proporcingumo principo, žmonių sveikatos ir gyvybės apsaugos, visiško draudimo, atsargumo principo, pakankamai griežtos rizikos vertinimo doktrinos, gyvūnų sveikatos ir gyvybės apsaugos, naudojimo draudimo, ženklinimo reikalavimų bei aplinkos apsaugos. Siekiant pristatyti ESTT požiūrį į abejotinas priemones bei ribojimo pagrįstumo sąlygas yra analizuojamios aktualiausios ir plačiausiai žinomos bylos.

L’ « éducation tout au long de la vie », y compris dès la petite enfance, le primaire, le secondaire, la formation professionnelle, l’éducation supérieure et des adultes est devenue une priorité pour l’ONU (ODD 2030 numéro 4) et pour l’UE (moteur de la Stratégie 2020). La Commission envisage un Espace Européen d´Éducation, auprès le succès de l´Espace Européen d´Éducation Supérieur et l´Espace Européen de la Recherche. L´UE a fait de la mobilité son objectif et le programme Erasmus +, après trente ans, a bénéficié à plus de 9 millions de personnes. Pour autant, quels sont les droits dans le domaine de l’éducation des étudiants, parents, apprentis, directeurs d’établissements éducatifs publics et privés, professeurs, et des autres parties prenantes de la société civile (associations, fondations, entreprises) ? D’un point de vue juridique, les États de l’UE doivent suivre les obligations découlant de la DUDH, des Pactes, CDE, l’UNESCO, l’OIT, OMC, UNICEF, entre autres. Les États doivent répondre à ces obligations parmi les Examens Périodiques Universels, et suivre les recommandations du rapporteur spécial sur le droit à l’éducation. « L’acquis communautaire » a modelé le droit à l’éducation. Parmi les droits analysés se trouvent : le droit à la libre circulation des personnes, le droit à la libre prestation des services et d’établissement, des travailleurs, le principe de non-discrimination en raison de la nationalité, de l’égalité des genres, entre autres. Au regard de l’analyse de l’aspect international, de l’aspect européen et de l’aspect des droits de l’homme (application de la Charte des droits de l´homme et de la CEDH et sa jurisprudence), les citoyens de l’UE ont un droit à l’éducation au sein de l’UE comme droit de l’homme « sui generis » original et spécifique de l’UE. / Lifelong learning including early childhood, primary, secondary, vocational training, higher education and adult education has become a priority for the UN (ODD 2030, number 4) and for the EU (the driving force behind the 2020 Strategy). The Commission is considering a European Area of Education, with the success of the European Higher Education Area and the European Research Area. The EU has made mobility its goal and the Erasmus + program for thirty years has benefited more than 9 million people. However, what are the rights in the field of education for: students, parents, trainees, and directors of public and private educational institutions, teachers, and other stakeholders of civil society (associations, foundations, companies)? From a legal point of view, EU States must follow the obligations following from the UDHR, the Covenants, the CRC, UNESCO, ILO, WTO, UNICEF, among others. States must meet these obligations among the Universal Periodic Review, and follow the recommendations of the Special Rapporteur on the Right to Education. The « acquis communautaire » is shaping the right to education. Among the rights analyzed we find: rights of free movement of persons, services and establishment, workers, non-discrimination on grounds of nationality, and gender equality among others. After the analysis of the international aspect, the European aspect and the human rights aspect (application of the EU Charter of fundamental rights and the ECHR and its jurisprudence), EU citizens have a right to education in the EU as human right «sui generis» .

En ce début de XXIe siècle, le droit international privé intervient dans un contexte caractérisé à la fois par la multiplication des relations familiales internationales, conséquence de la mobilité croissante des personnes privées, et la montée d’un individualisme qui rechigne toujours davantage à composer avec les contraintes collectives. Ces changements conduisent à une contestation croissante des obstacles à la reconnaissance des situations familiales qui impose de repenser à la fois le cadre théorique et les méthodes de la discipline. Sur le premier plan, il est proposé de consacrer un nouveau principe directeur, l’impératif de reconnaissance des situations familiales, qui reflète à la fois la prédominance effective des intérêts privés et la matérialisation d’une discipline autrefois éprise de justice conflictuelle, et permet d’afficher plus clairement ce qui doit désormais constituer la réaction dominante du for face à une situation familiale constituée à l’étranger. Sur le plan des méthodes, l’enjeu est de traduire le nouvel impératif, ce qui doit consister à libéraliser l’accueil des situations familiales constituées à l’étranger sans aller jusqu’à supprimer tous les chefs de contrôle. Plusieurs voies sont envisageables, qui vont du simple infléchissement des méthodes existantes à la consécration d’une nouvelle méthode de la reconnaissance des situations familiales. Entre ces différentes possibilités, des choix s’imposent qui mêlent technique et politique juridiques, et impliquent de prendre en compte tant les enseignements de la théorie générale du droit international privé que la dimension européenne de la problématique. / Private international law today has to contend with social realities that have evolved markedly over the course of the last few decades. As a result of increased mobility across national borders, international families are ever more numerous and so are instances where recognition of a family status acquired abroad is sought. The effects of this change are compounded by a greater focus on individual agency and self-determination, which leads to stronger challenges to State policies that result in non-recognition. A change in how we understand and ‘do’ private international law seems warranted on two levels. The first change relates to the so-called guiding principles which encapsulate the various aims pursued by the field and can thus provide a useful conceptual framework. I suggest that adding a state duty to recognize a family status created abroad to the existing principles would help strike a better balance between private interests in facilitating recognition and the public interest in the regulation of family forms. This shift necessitates changes on another level, that of the private international law’s methods. Combining easier recognition of foreign family relationships with some degree of state control can be achieved in various ways which range from incremental change to existing methodology to a complete overhaul in the form of a new method of automatic recognition. This raises issues of both technique and policy, which are discussed in the second part of this work from a French and European perspective.

När en investerare vill investera utomlands finns många risker som måste beräknas, analyseras och hanteras. Utöver olika ekonomiska risker finns politiska risker. En investerare kan, för att hantera dessa politiska risker, välja att investera i en stat med vilken Sverige har ett bilateralt investeringsskyddsavtal. Dessa avtal reglerar både materiellt investeringsskydd, det vill säga hur en investerare ska behandlas, och processuellt skydd, det vill säga möjligheten för en investerare att väcka talan mot staten investeraren investerar i genom ett internationellt skiljeförfarande. Sverige har idag 66 stycken bilaterala investeringsskyddsavtal i kraft, varav tolv stycken är slutna med länder inom EU. Antalet bilaterala investeringsskyddsavtal slutna mellan EU-länder, intra-EU BIT, ökade avsevärt i och med att unionen utvidgades år 2004 och 2007. Sedan dess har avtalens förenlighet med EU-rätten diskuterats i litteraturen, i skiljedomstolar och nyligen även i EU- domstolen i det så kallade Achmea-målet. I uppsatsen kartläggs och analyseras argumenten i diskussionen om relationen mellan intra-EU BIT och EU-rätten. Vidare analyseras vilken del av investeringsskyddet som intra-EU BIT-förespråkare anser vara mest betydelsefull. Från resonemanget och analysen i uppsatsen dras slutsatsen att det är ISDS-systemet, tvistelösningssystemet där en investerare kan väcka talan mot en stat, som kan anses utgöra den mest betydelsefulla delen av investeringsskyddet i intra-EU BIT:en. Därefter analyseras huruvida ett investeringsskydd innehållande ett ISDS-förfarande kan vara förenligt med principen om ömsesidigt erkännande och förtroende. I uppsatsen konstateras att ISDS-förfarandet inte kan vara förenligt denna princip och att problematiken inte kan lösas genom en juridisk debatt utan måste diskuteras på en politiskt hög nivå. / When investing abroad, an investor is faced with many risks that need to be thoroughly analysed in order to be mitigated. Risks are not only financial, but also political. An investor may, to mitigate these risks, choose to invest in states with which Sweden has a bilateral investment treaty, a so called BIT. BIT do not only regulate treatment of the investor and the investment, which is the material investment protection; but also the jurisdictional possibility of the investor to raise charges against the state of in which the investment has taken place in case of violation of investment rights, procedural investment protection. Today, Sweden has 66 BITs in force, out of which twelve are concluded with EU member states, so called intra-EU BIT. The number of intra-EU BITs grew significantly as a result of the enlargement of the union in the year of 2004 and 2007. Since then, the agreements’ compatibility with the EU legislation has been a subject of discussion within literature, investment arbitrations and recently in the European Court of Justice in the Achmea case. This thesis aims to establish and analyse the context of the discussions flourishing the relationship between the intra-EU BITs and the EU legislation. Additionally, the author intends to identify which argumentation regarding investment protection, that by intra-EU BIT praisers is considered to be the most impactful. As a result, the conclusion of the thesis is that it is the ISDS-system, the investor- state dispute settlement, in which an investor can raise charges towards a state, that is the most valuable part of the investment protection given by the intra-EU BITs. Accordingly, it is analysed weather investment protection containing an ISDS-system can be compatible with the principle of mutual trust and recognition. In the thesis it is concluded that the ISDS-system cannot be considered to be compatible with the principle and that this problem should be debated on a high political level and cannot be solved through a legal debate.