<p>History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that:</p><p>The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1]</p><p>Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "<em>the</em> <em>lying sagas were the funniest</em>."</p><p>Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils.</p><p>This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching.</p><p>[1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p> </p> / <p>Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:</p><p> </p><p>Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]</p><p> </p><p>Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2].</p><p>Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever.</p><p>Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser.</p><p>Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska <em>källor </em>och populärkulturens <em>historiska länkar</em><em><strong>[3]</strong></em>. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen.</p><p>[1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=8&skolform=21&id=HI&extraId=</p><p>[2] Lönnroth<em> </em>(2006) <em>Njals saga</em>: 12</p><p>[3] Se rubrik: <em>2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.</em></p><p> </p>

History has always been a doctrine with several qualities. Control over historical documentation has long served as a power tool for great men, where the victor wrote history as he or she wanted to. But history has never been exclusive to those who hold power - on the contrary, history is a central part of each individual's life, whether it is true or false. It gives an understanding of why the world looks as it does, gives the identity, related and confirms the origin as well as inspire the epic hero tales that are not always completely true. Within school, the Swedish National Agency for Education instructs that: The subject aims to stimulate students' curiosity and desire to broaden their world in a time dimension. [...] It also aims to develop critical thinking and an analytical approach as a tool to understand and explain society and people's lifestyles. This enhances the ability to be critical both for the historical sources for the texts and other media in our time.[1] Just the question of what is true and invented has always been important to historians, of which the central concept of source criticism. However, the truth has never been the operator of an epic hero story forward - something they often see in Hollywood films and other popular culture where the story adorned and adjusted to best appeal to the audience. That history is the basis for the epic masterpiece, however, nothing that occurred with the birth of Hollywood films. Already during the Middle Ages, the Norwegian King Sverre, who died at the beginning of the 1200's, said that "the lying sagas were the funniest." Sverre was not alone in experiencing the untrue tales as the funniest. Previous research argues that the majorities of the school’s students share his view and would prefer popular culture as an alternative of solid historical documentation. The dilemma with this is that school requires that students must develop critical thinking and create a picture of human history that is correct, which in turn requires one to take on reliable sources, who unfortunately are not always perceived as particularly amusing. Popular culture, however, has no requirement to be historically accurate, something that contributes to the creation of historical myths among some pupils. This study therefore aims to increase the understanding of how teachers and students relate to historical sources and popular culture that uses a historical background to weave fiction.        The study confirms previous research concerning students 'and teachers' approach to history in terms of historical sources and popular culture, historical links. The study also shows that the difference within students and teachers attitudes in many cases can lead to negative results in which students lose interest of history - as well as some students find the teacher's broad historical knowledge stimulating. Finally, the study shows, based on empirical data collected (with support from previous research) why popular culture with historical themes are relevant to history teaching, and how the same popular culture can be implemented in teaching. [1] Translation from Swedish - Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= / Historia har alltid varit en lära som besuttit flera kvalitéer. Kontrollen över historiedokumentering har länge fungerat som maktredskap för stormän, där segraren skrivit historien som han eller hon önskat att den ska se ut. Men historia har aldrig varit exklusivt för de som håller makten - tvärt om; historia är en central del av varje individs liv, vare sig den är sann eller falsk. Den skänker en förståelse för varför världen ser ut som den gör, ger identitet, hänför och bekräftar ursprung likväl som den inspirerar med storslagna hjältesagor som inte alltid är helt sanna. Inom skolan instruerar skolverket att:   Ämnet syftar till att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension.[…] Syftet är också att utveckla ett kritiskt tänkande och ett analytiskt betraktelsesätt som redskap för att förstå och förklara samhället och människors levnadsmönster. Detta gynnar förmågan att stå kritisk såväl inför historiska källor som inför texter och andra medier i vår tid.[1]   Just frågan gällande vad som är sant och påhittat har alltid varit viktig för historiker, därav det centrala begreppet källkritik. Dock har sanningen aldrig varit det som driver en episk hjältesaga framåt - något som ofta syns i Hollywoodfilmer och annan populärkultur där historien smyckats och anpassats för att bäst tilltala publiken. Att historia ligger till grund för episka mästerverk är emellertid ingenting som uppstod med Hollywoodfilmernas födelse. Redan på medeltiden skall den norske konungen Sverre som dog i början av 1200 talet ha yttrat att ”lögnsagorna var de roligaste”[2]. Sverre var emellertid inte ensam om att uppleva lögnsagorna som de roligaste. Tidigare forskning hävdar att majoriteten av skolans elever delar hans uppfattning och föredrar sådan populärkultur framför gedigen historiedokumentation. Dilemmat med detta är att skolan ställer krav på att eleverna skall utveckla ett kritiskt tänkande och skapa sig en bild av mänsklighetens historia som är korrekt, någonting som kräver att man tar till sig tillförlitliga källor som olyckligtvis inte alltid uppfattas som särskilt roliga. Populärkulturen har emellertid inga krav på sig att vara historiskt korrekt, någonting som bidrar till historisk mytbildning hos vissa elever. Denna studie ämnar således öka förståelsen för hur lärare och elever förhåller sig till historiska källor och populärkultur som använder sig av en historisk bakgrund för att väva fiktiva berättelser. Studien bekräftar tidigare forskning gällande elever och lärares förhållningssätt till historia vad gäller historiska källor och populärkulturens historiska länkar[3]. Studien visar även att skillnaden i elever och lärares förhållningssätt i många fall kan leda till negativa resultat där elever tappar intresse för historia - likväl som att vissa elever finner lärarens breda historiska kunskap stimulerande. Slutligen redovisar studien, utifrån den empiriska data som samlats in med stöd från tidigare forskning varför populärkultur med historiskt tema är relevant för historieundervisning, samt hur denna populärkultur kan implementeras i undervisningen. [1] Skolverkets kursplan för Historia på gymnasiet: (2009-10-03) http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&amp;ar=0910&amp;infotyp=8&amp;skolform=21&amp;id=HI&amp;extraId= [2] Lönnroth (2006) Njals saga: 12 [3] Se rubrik: 2.3 Skillnaden mellan historiska källor och historiska länkar som historiska referenser.

No description available.

I mitt kandidatprojekt har jag arbetat med temat ”att utvecklas som kreatör” och hur man som skapare konstant ifrågasätter sig själv men också blir kritiserad av sin omgivning. Det handlar om att fortsätta följa sin passion trots osäkerhet eller ångest. Som kreatör ställs vi konstant inför val, stora som små, i vårt skapande och det är lätt att bli överväldigad av alla oskrivna regler, men också alla vägar och möjligheter. Jag har valt att gestalta detta med en animerad kortfilm. Att projektet tog form just inom filmmediet beror på att min största inspiration kommer från filmens värld och jag har länge varit intresserad av att utforska animation som berättarform. Jag har huvudsakligen jobbat digitalt, dels för att jag vill utveckla mina kunskaper inom det digitala, men också för att det under omständigheterna med den pågående Coronapandemin var mer praktiskt när jag inte hade lika fri tillgång till skolans utrustning som i vanliga fall.