No description available.

Människors levnadsvanor och livsstil är bland de främsta orsakerna till ohälsa och sjukdom i Sverige idag. Vilken livsstil människan har och hur individen hanterar olika situationer påverkar i hög grad hälsan. Att förändra levnadsvanor och livsstil är tidskrävande och bör ses som en process. I sjuksköterskan ansvarsområden ingår att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Syftet med studien är att undersöka faktorer i sjuksköterskans hälsofrämjande arbete som kan stödja patienter till att genomföra livsstilsförändring. Metoden som använts är en litteraturöversikt där tio artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, har granskats. Efter analys  av  artiklarna  identifierades  två  huvudteman,  “Ett  personcentrerat förhållningssätt skapar en vårdande relation” och “Användbara pedagogiska verktyg”, med två respektive fyra subteman. Sjuksköterskans förhållningssätt ska vara hälsofrämjande, vilket innebär att stärka och uppmuntra individen att ta ansvar för sin egen hälsa och sjukdom, att stödja individens hälsoutveckling samt beakta individens motivation till förändring. Vid livsstilsförändringsarbete visade sig samspelet mellan sjuksköterska  och  patient  vara  betydelsefullt  med  ömsesidigt  förtroende  och  tillit. Genom ökad kunskap om hälsosamma levnadsvanor samt en tro på sin egna förmåga till förändring skapas en känsla av egenmakt, empowerment. I diskussionen resoneras kring sjuksköterskans attityd och förhållningssätt, ömsesidig kunskap och vårdrelationens betydelse för livsstilsförändring. Det diskuteras även om sjuksköterskans strukturella förutsättningar för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet och hur det kan gynna en hållbar utveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några utvalda organisationer arbetar med hälsofrämjande strategier på arbetsplatsen. Dessutom syftade studien till att utforma en modell, som innefattar de komponenter en hälsofrämjande strategi kan innehålla för att framgångsrikt motivera sina anställda till att nyttja sin friskvård. Studiens resultat visade att hälften av de deltagande organisationerna erbjöd anställda friskvårdsbidrag och resterande erbjöd friskvårdstimme. Organisationerna har upplevt att den tillhandahållna friskvården inte nyttjas i den grad som skulle önskas. Genom träning på arbetstid, monetära bidrag, samt uppföljning av de anställdas hälsa försöker respondenterna motivera de anställda till att nyttja friskvården. Trots detta, visade majoriteten av organisationerna på ett bortfall av andel personal som nyttjar friskvården, vilket tyder på ett behov av vägledning. Modellen visar på fyra komponenter som är fundamentala för en hälsofrämjande strategi: ett arbetsklimat som korrelerar med vald strategi, att känna meningsfullhet och inneha kompetens, samt förmågan att frambringa motivation.

Bakgrund: Preoperativ oro har visat sig vara vanligt bland patienter som väntar på kirurgiska ingrepp. Det finns ett samband mellan preoperativ oro och postoperativa komplikationer med förlängd sjukhusvistelse till följd. Genom att minska den preoperativa oron främjas hälsa, vilket är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Syfte: Syftet var att identifiera förekommande icke-farmakologiska interventioner för att lindra preoperativ oro och effekten av dessa åtgärder.Metod: Systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats och en beskrivande analys utifrån 23 vetenskapliga artiklar.Resultat: Fyra kategorier i resultatet hittades. Information och undervisning gav en god effekt med minskad preoperativ oro där bemötandet kunde ses vara en viktig komponent för att ge positiv effekt. Ljud och musik gav signifikant minskning av preoperativ oro, en aspekt som stod ut var livemusik. Avslappning gav en god effekt medan Övriga metoder hade sämre effekt förutom Akupressur som gav signifikant minskning av preoperativ oro.Slutsats: Information, undervisning, musik och avslappning ger en god effekt med minskad preoperativ oro. Dessa behandlingar är kostnadseffektiva och lätta att implementera i vården, särskilt musik.

Syftet med studien är att undersöka hur lärare och elever upplever danspauser i klassrummet. Vi utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där interaktion mellan människor ses som en byggsten för utveckling. Studien tog sin grund i kvalitativa intervjuer där två lärare och fyra fokusgrupper med elever genomfördes. Intervjuerna utfördes efter att de under två veckors tid haft tillgång till två dansklipp, där de fanns två moderna danser, som en professionell danslärare utförde och lärde ut. Danserna applicerades varje dag då lärarna ansåg att det var möjligt. Analysansatsen är utifrån ett hermeneutiskt och fenomenologiskt perspektiv vilket innebär att vi utifrån lärarnas och barnens upplevelse och förståelse kan se hur skolor kan arbeta hälsofrämjande med hjälp utav danspauser. Resultatet visade att lärarna upplevde att danspauserna hade en hälsofrämjande effekt på olika sätt såsom förbättrad koncentrations- och inlärningsförmåga, förbättrad motorik, sammanhållning i grupp samt att man såg en stor glädje i gruppen. Elevernas upplevelser av dansen visades sig ge glädje, lycka och att dansen sågs som uppehåll i skolarbetet samt att de upplevde att de fick träning då de hade utfört dansen. Slutligen problematiserar vi om hur vi hade kunnat lägga upp vårt metodval annorlunda i studien och hur det går att utveckla hälsofrämjande insatser i skolan. Det hade även varit intressant att göra en fortsättningsstudie av dans som pausaktivitet då vi ser att behovet finns men att det behöver mer forskning kring området.

Bakgrund: Det finns brister i den fysiska vårdmiljön som påverkar patientens hälsa. Tidigare forskning har visat att miljön upplevs som klinisk och förfallen där det inte finns tydliga riktlinjer för hur sjuksköterskor kan anpassa vårdmiljön efter patientens behov. Syfte: Att beskriva vad i den fysiska vårdmiljön som har betydelse för patientens välbefinnande. Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa och fyra kvantitativa studier. Examensarbetet har en kvalitativ inriktning med en induktiv ansats. Resultat: Fem huvudkategorier som hade betydelse för patientens välbefinnande framkom; Estetisk distraktion, natur, hemlik miljö, arkitektonisk rumsutformning samt säkerhet. Resultatet påvisade att förändringar i vårdmiljön kan ske utifrån enkla medel och låga kostnader, som att införskaffa växter eller hänga upp tilltalande tavlor i vårdrummet för att inge harmoni och välbefinnande hos patienten. Slutsats: Det är viktigt att ta hänsyn till patientens individuella önskemål för att uppnå en vårdmiljö som främjar välbefinnande. Vårdmiljön visade sig vara en viktig aspekt i upplevelsen av god sjukvård för patienten. Vårdmiljön kan fungera som en stödjande funktion vid sjukdom och ohälsa genom att ha en positiv inverkan där välbefinnande beaktas.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka tandtrådens effekt på plack och gingivit. Metoden som användes var en kvantitativ allmän litteraturstudie där sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes i den medicinska databasen PubMed. Litteraturstudiens resultat sammanställdes utifrån elva vetenskapliga artiklar. Tandtrådens effekt på plack och gingivit utvärderades, i form av reduktion av: plackmängd och blödning hos såväl barn, ungdomar som vuxna individer. Tio av artiklarna visade att tandtråd hade en effekt på ovanstående parametrar medan den kvarstående artikeln inte kunde visa några sådana effekter. Slutsatsen är att användning av tandtråd i samband med tandborstning har en effekt med avseende på reduktion av plackmängd och gingivit. Ytterligare forskning krävs för en noggrann utvärdering av tandtrådens effekt.

Främja hälsa är ett av sjuksköterskans grundläggande kompetensområden som bygger på att uppmuntra och stödja patienter till att uppnå hälsa. Vad som är hälsa varierar då det är ett personligt uttryck av kombinationen mellan biologiska och existentiella faktorer. Hälsofrämjande samtal är en stor del i det hälsofrämjande arbetet och syftar till att förebygga hälsorisker och bevara det friska hos individer genom samspelta dialoger. Det kan delas upp i olika nivåer, allt från rådgivning till djupare samtal som motiverar patienten till att själv hitta lösningar. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av det hälsofrämjande samtalet. Studien baseras på åtta vetenskapliga artiklar av kvalitativ karaktär. Data analyserades enligt Axelssons (2012) modell för analys av litteraturöversikt. Under analysen framträdde tre huvudteman: förut- sättningar för det hälsofrämjande samtalet, upplevda hinder för det hälsofrämjande samtalet och upplevelsen av att använda strategier i det hälsofrämjande samtalet. Resultatet belyser att kunskap och träning ligger till grund för att kunna genomföra ett hälsofrämjande samtal av god kvalité. Sjuksköterskorna beskriver vikten av att ha en relation med patienten där respekt, empati och förmåga att ha en helhetssyn är viktiga faktorer. Strategier framkommer som viktiga redskap samt att sjuksköterskan gör patienten delaktig. I diskussionen problematiseras prioriteringen av medicinska uppgifter i relation till det hälsofrämjande samtalet där flertalet sjuksköterskor uttrycker missnöje i prioriteringen. Det krävs av sjuksköterskan att ta initiativ till att diskutera känsliga ämnen, men upplevelsen av rädsla och okunskap begränsar initiativtagandet.

Vår studie syftar till att undersöka åtta studie- och yrkesvägledares erfarenheter av att vara med i elevhälsoteamet. Vi ville få en fördjupad kunskap om vad de själva anser att de kan bidra med för insatser och kompetens inom just elevhälsoteamet. Våra forskningsfrågor var: Vilken roll har studie- och yrkesvägledare i elevhälsoteamet? Vilka arbetsuppgifter har studie- och yrkesvägledare i elevhälsoarbetet? Vilken specifik kompetens bidrar studie- och yrkesvägledare i elevhälsoteamet? Vilka insatser anser sig studie- och yrkesvägledare att de skulle kunna göra i elevhälsoarbetet, utifrån sin kompetens? Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med åtta studie- och yrkesvägledare. Resultatet visar att flertalet av studie- och yrkesvägledarna anser att de kan bidra med sin kompetens i elevhälsoarbetet. Det framkommer att de i stor utsträckning arbetar med motiverande samtal och säger att de har ett framåtsyftandeperspektiv som ingen av de övriga professionerna i elevhälsoteamet har. Vidare framkommer att de vill arbeta ännu mer hälsofrämjande och förebyggande tillsammans med de övriga professionerna i elevhälsoteamet, i syfte att stärka eleverna i sin skolsituation.

Under 2000-talet ökade långtidssjukskrivningarna och de psykiska diagnoserna anmärkningsvärt, gentemot 1980-talet då fortfarande belastningsskador var de vanligaste orsakerna till sjukdom. Denna förändrade belastning ställer nya krav på arbetsmiljöarbetet. Sedan 2011 har Västerbottens läns landsting (VLL) en hälsocertifieringsprocess som ska syfta till att arbeta systematiskt med främst den psykosociala hälsan. I den här studien undersöktes och analyserades hur denna process fungerar som metod för att understödja det systematiska arbetet med att främja psykosocial hälsa och förebygga psykosocial ohälsa. Processen innehåller dels en enkät för att mäta den psykosociala hälsan samt en efterföljande processinriktad metod för att uppnå systematik i det psykosociala arbetsmiljöarbetet. Den teoretiska utgångspunkten har tagit grund i det salutogena förhållningssättet med nära sammankopplade teorier. Metoden för datainsamlande är semistrukturerade intervjuer med fyra chefer och fyra medarbetare på lika många arbetsplatser – två certifierade och två ännu icke-certifierade arbetsplatser. Resultatet visar att enkäten i huvudsak är väl fungerande. Processen fyller ett syfte i det psykosociala arbetsmiljöarbetet och har bidragit till utökade diskussioner och ett fortsatt eller utökat systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetsplatsträff är ett viktigt forum för att arbeta med processen och den bör fortsätta att utvecklas. För minskat motstånd vid implementering bör medarbetare involveras tidigare i processen. Målet om känslan av sammanhang bör även vara ett arbetssätt under vägen mot en hälsofrämjande arbetsplats. Begreppet hälsofrämjande behöver redas ut och information om vad företagshälsovård och hälsofrämjande arbetsgrupp kan bistå med bör förtydligas. En arbetsmiljöutbildning för medarbetare bör övervägas och en översyn av hur AFS (2015:4) förhåller sig till hälsocertifieringsprocessen och VLL:s checklista för organisatorisk och social arbetsmiljö bör utföras.