Bakgrund: Globala och nationella krav i "det nya arbetslivet", påverkar individen till att försöka upprätthålla en bred kompetens, flexibilitet i ett alltmer individualiserat samhälle. Den ökade ohälsan skapas av problem som otrygga arbetsförhållanden, en stressigare arbetsmiljö för både fast anställd och tillfällig arbetskraft. Personalens arbetsätt utkristalliseras på många olika sätt i verksamheterna, vilket får konsekvenser för det gemensamma arbetet och dess mål. Följden blir att var och en arbetar utifrån sin troliga teori och det vardagliga "praktiska" görandet tar över arbetet alltmer i verksamheten. Detta försvårar arbetet mot gemensamma mål, visionen om den teoretiska kunskapen har gått förlorad. Om sedan det egna arbetssättet sker utan tid för någon djupreflektion, eftertanke och förankring tillbaka till vad den teoretiska visionen och praktiska kunskapen utgörs av, blir kvalitén där utefter på det vi gör. Den mjuka människan försöker finna kortvariga lösningar för stunden och samtidigt mobilisera kraft, men den strategin blir ohållbar, både för individens hälsa och för allas gemensamma arbetsmiljö. Vi behöver en god arbetsmiljö där personal känner trygghet och förutsägbarhet inför arbetet där allas hälsa och välmående främjas. Dessutom ett hållbart arbetsliv där vi skapar en grogrund att kunna växa som person. Vilket/Vilka arbetssätt skulle kunna förverkliga detta, är Lean en tänkbar strategi?Syfte: Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka chefers och medarbetares upplevelser av Lean som arbetssätt i relation till hälsa. Delsyftet är vilka faktorer som avgör om ett företag ska lyckas med sin tillämpning av Lean.Metod: Intervjuer med semistrukturerade frågor med anställda, chefer och medarbetare i företag och offentlig verksamhet och analyseras genom kvalitativ innehållsanalys (n=7).Resultat: Informanterna uttrycker att det känns som att företagen satsar på deras hälsa, de ses som viktigaste resurs och betydelse att skapa de bästa förutsättningarna för dem. Företagen ser värdet att ha involverad och engagerad personal och utan deras medverkan når man inga framsteg. Det är klart och tydligt att personalens hälsa främjas sett ur ett salutogent synsätt på hälsa genom att tillämpa Lean som arbetssätt. De känner att företaget har tilltro, litar på sina anställda och ger befogenheter som känns motiverande, meningsfulla och värt att engagera sig2i . Detta är helt i överensstämmelse med hälsopromotionens grunder och ur ett hälsofrämjande arbete (Ottawa Charter, 1986). Lean skapar påtagliga och synbara "mjuka" hälsofrämjande effekter i hela företaget på alla systemnivåer, individ-, grupp- och organisationsnivå också ut mot kund och brukare. Individen får och ges möjlighet att blomstra och växa i sin roll, att utvecklas med ett ständigt lärande och en stärkt självkänsla av att tillämpa Lean. Dessa effekter kan nås när företaget och ledningen är väl förankrade, har kunskap om filosofin och arbetssättet Lean. Det tar sin tid, en startsträcka vid tillämpning av Lean och lärandet om Lean, det är inget enkelt fixande genom kortvariga konsultuppdrag. Stöd och hjälp behövs på vägen till en lyckad implementering av arbetssättet Lean. För att nå de hälsofrämjande effekterna väljer man att implementera hela Leankonceptet och inte delar, det ger inte mer än kortvariga effekter. När företag och organisationer väljer att investera och satsa på arbetssättet Lean vinner de många positiva hälso- och arbetsmiljöeffekter. Genom sitt ständiga förbättringsarbete, värdeskapande tid och framgångar för alla anställda, brukare och kund så ökar trivseln och möjligheten att må bra.

No description available.

Utsatta befolkningsgrupper som bland annat omfattar individer med låg utbildning, låg inkomst, arbetslösa är inom folkhälsovetenskapen prioriterade målgrupper att arbeta med eftersom de generellt har en sämre hälsa. Genom att bedriva olika interventioner för att hjälpa och stödja dessa individer är det övergripande syftet att reducera ojämlikheter i befolknings hälsa. Studien tar sin utgångspunkt i en intervention för individer med en komplex problematik gällande bland annat långtidsarbetslöshet och sjukskrivning som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser. Interventionens syfte är att stödja individerna för att komma ut i arbetslivet. Studiens syfte var att undersöka deltagares upplevelser av ett lokalt Samordningsteams rehabiliteringsinsatser. Studien hade en kvalitativ inriktning där enskilda intervjuer genomfördes. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det insamlade materialet från intervjuerna. Resultatet visar individuella och omgivande faktorer som upplevts varit till möjlighet för deltagandet, exempelvis personlig vilja samt stöd från Samordningsteamets teoretiska och praktiska aktiviteter. Upplevda hinder av deltagandet omfattade likaså individuella och omgivande faktorer. Det innefattade ospecificerad målbild, sociala svårigheter samt svårigheter med praktisk planering av deltagandet och upplevelser av orimliga krav från en aktör i samverkan. Slutsatserna av studien lyfter att deltagarna upplevt både möjligheter respektive hinder av sitt deltagande i Samordningsteamet för att komma ut i arbetslivet. / Vulnerable population groups, which include individuals with low education, low income and unemployment, are prioritized target groups in public health science. They are prioritized because they generally have poorer health. Interventions have been conducted to help and support individuals in the vulnerable population groups, with the aim of reducing inequalities in population health. The study focused on an intervention, conducted by the political project called Samordningsteamet, which targeted individuals in need of coordinated rehabilitation efforts in the areas of long-term unemployment and sick leave. The intervention aims to offer support for the individuals to enter the labor market. The purpose of the study was to explore the participant’s experiences with Samordningsteamets rehabilitation efforts. The study takes a qualitative approach with individual interviews. A qualitative content analysis was used to analyze the data collected from the interviews. The results shows individual and environmental factors that seem to have a positive impact on the participation, such as personal will and external support from theoretical and practical activities. Individual and environmental factors was also perceived as obstacles in the participation, such as unspecified targets, social difficulties, difficulties with practical planning and perceiving unreasonable demands. The conclusion of the study highlights that participants experienced both opportunities and obstacles in their participation with Samordningsteamets rehabilitation program in order to be able to enter the labor market.

I det hälsofrämjande arbetet ska sjuksköterskor uppmuntra och stödja patienters egna resurser samt respektera deras autonomi till en livsstilsförändring. Studier visar att sjuksköterskor upplever barriärer och kunskapsbrister i arbetet med hälsofrämjande insatser som Motiverande samtal och att det inte prioriteras i samma utsträckning som det sjukdomsinriktade arbetet. Syfte: var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av det Motiverande samtalet som metod inom hälsofrämjande vård. Metod: En litteraturstudie utfördes med induktiv ansats för att besvara syftet. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och Academic Search Elite och sammanlagt inkluderades 16 artiklar som svarade mot syftet. Resultat: Det framkom fem kategorier: Sjuksköterskans upplevelse av livsstilsförändringar i användandet av Motiverande samtal, möjligheter och hinder i användandet av Motiverande samtal, av utbildning i användandet av Motiverande samtal, förändrat förhållningssätt i användandet av Motiverande samtal och frustration i användandet av Motiverande samtal. Konklusion: Sjuksköterskan upplevde Motiverande samtal som en användbar metod inom hälsofrämjande vård. Det behövs mer resurser i form av tid för utbildning av Motiverande samtal. Stöd från kollegor och ledning var viktig för att kunna implementera MI i en organisation. Implikation:Empiriska studier av sjuksköterskors och patienters upplevelser av MI skulle på sikt kunna ge kunskap om mer hållbara metoder inom hälsofrämjande vård. / Background: In health promotion should nurses encourage and support patients own resources and respect their autonomy to a lifestyle change. Studies showed that nurses experienced barriers and knowledge gaps in the work of health promotion as Motivational Interviewing and was not a priority to the same extent as the disease -oriented work. Purpose: was to describe nurse's experiences of the Motivational interviewing in health promotion oriented work. Method: A literature review was conducted with an inductive approach to answer the purpose. Searches were made in the databases PubMed, CINAHL and Academic Search Elite and a total of 16 articles were included that met the objective. Results: It was revealed five categories: Nurses experience of lifestyle changes  in the use  of Motivational Interviewing, opportunities and barriers in the use of Motivational Interviewing, education in the use of Motivational Interviewing, changed approach in the use of Motivational Interviewing and frustration at the use of Motivational interviewing.                                                                                                                                                   Conclusion: The nurse experienced Motivational interviewing as a useful method in health promotion. It needs more resources in terms of time for the training of Motivational Interviewing. Support from colleagues and the leadership was important in order to implement Motivational Interviewing in an organization. Further qualitative empirical studies of nurses and patients experiences of Motivational interviewing could provide more sustainable methods in health promotion.

Problemformulering: Forskning visar att hälsofrämjande åtgärder både kan förbättra medarbetares hälsa och utveckla verksamheten. Då man aktivt arbetar med att utveckla hälsofrämjande åtgärder är det väsentligt med en ständig utvärdering. Det finns mycket beskrivet i forskningen kring hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen dock finns det inte mycket kring personalansvarigas uppfattningar och förväntningar av dessa åtgärder. Syfte: Undersöka vad personalansvariga har för uppfattningar om och förväntningar av hälsofrämjande åtgärder för personalen. Metod: Studien valdes att göras med en kvalitativ ansats och med grundad teori som forskningsdesign. Datainsamlingen har gjorts med hjälp av tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Resultat och slutsats: Personalansvariga beskriver en förväntan av att hälsofrämjande åtgärder ska ge deras medarbetare ökat välbefinnande på arbetet. De anser att friskvård ger friskare medarbetare vilket leder till mindre sjukfrånvaro. Den fysiska miljön beskrivs som en viktig hälsofrämjande faktor på arbetsplatsen. Personalansvariga menar att medarbetarnas behov av att bli sedda och uppmärksammade tillfredställs då hälsofrämjande åtgärder erbjuds. Personalansvariga visar inget större intresse av att se vad de hälsofrämjande åtgärder som erbjuds, ger medarbetaren och organisationen. De utför inte heller några personalekonomiska beräkningar eller använder några kalkyler innan de genomför hälsofrämjande satsningar. Personalansvariga talar om egna brister i utbildning inom ämnet men det finns en tydlig möjlighetsbaserad tankekultur snarare än problembaserad tankekultur hos flertalet av personalansvariga.

Friskvård innefattar fysisk aktivitet, hälsosam kost, kulturella aktiviteter och strävan efter en positiv självkänsla. Friskvårdsarbetet är en hälsofrämjande åtgärd som kan bidra till en mer hälsosam arbetsplats. Ledarskap, utbildning och delaktighet är tre aspekter som tillsammans bidrar till en hälsosam arbetsplats. Undersökningen har inspirerats av tre teoretiska utgångspunkter: empowerment, känsla av sammanhang och flowteorin. Syftet med studien är att undersöka hur ansvariga för hälsofrågor på arbetsplatser uppfattar och beskriver sitt arbete med friskvård och hälsofrämjande aktiviteter på den egna arbetsplatsen. Undersökningen har en kvalitativ ansats och deltagarna har valts utifrån bekvämlighets – och strategiskt urval. Deltagarna har intervjuats utifrån etiska aspekter och frågorna har varit semistrukturerade. Det empiriska materialet har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att friskvårdsbidrag är en aktivitet som är mest vanlig på de arbetsplatserna som deltagit i undersökningen. Andra hälsofrämjande aktiviteter genomförs men det prioriteras olika på varje arbetsplats. Tid, resurser och utbildning är tre aspekter som intervjupersonerna uppfattar som hinder för arbetet med friskvård. Grunden i friskvårdsarbete är delaktighet, ledarskap, utbildning, tid, resurser och kommunikation. Vår slutsats är att dessa aspekter utgör en modell som kan vara en viktig förutsättning för att bedriva hälsofrämjande arbete på arbetsplatser. Ett gott ledarskap och en god kommunikation ökar medarbetarnas möjlighet till att vara delaktiga. Det kan öka anställdas motivation till att vilja vara aktiva och kan bidra till en förbättrad självkänsla samt ökad hälsa. Undersökningen kan förhoppningsvis bidra till en diskussion inom hälsofrämjande arbete på arbetsplatser.

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) och Kronisk hjärtsvikt (KHS) tillhör de vanligaste folksjukdomarna i Sverige. Samsjukligheten av dessa två sjukdomar är stor och patienterna har en liknande symtombild som exempelvis andfåddhet och trötthet. Fysisk aktivitet är en viktig faktor vid hantering och behandling av dessa sjukdomstillstånd. Tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) har kommit att framstå som en påverkansfaktor för livsstilsförändring gällande fysisk aktivitet. Syftet var att jämföra utövad fysisk aktivitet och self-efficacy till fysisk aktivitet bland patienter med KOL och KHS i primärvården. Vidare var syftet att jämföra män och kvinnor med KOL respektive män och kvinnor med KHS. Metoden var en kvantitativ beskrivande komparativ studie med frågeformulär. Base-line data från den pågående studien ”Symtom And Function Study” har använts. Resultatet visade att KOL- patienterna i större utsträckning än patienterna med KHS var fysiskt inaktiva. Gällande self-efficacy till fysisk aktivitet framkom mestadels likheter mellan diagnosgrupperna och mellan könen. Endast ett påstående, att kunna vara fysiskt aktiv även vid nedstämdhet, påvisade att männen med KOL hade en signifikant lägre tilltro än kvinnorna med KOL. Slutsats: I det hälsofrämjande mötet borde betydelsen av self-efficacy delges mer uppmärksamhet. Därmed skulle sannolikt en framgångsfaktor för ökad fysisk aktivitet hos patienter med KOL och KHS skapas.

Bakgrund/Syfte: Ett av Folkhälsoinstitutets 11 målområden är fysisk aktivitet, målområdet innefattar att främja fysisk aktivitet bland befolkningen. Ett steg i detta arbete är att rekommendera fysisk aktivitet 30-60 minuter om dagen. Hallands Idrottsförbund bedriver olika projekt för att kunna erbjuda barn med särskilda behov möjlighet att bli fysiskt aktiv i en idrottsförening i samarbete med bland annat Barn och ungdoms psykiatri, Region Halland och habiliteringen. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av fysisk aktivitet som hälsofrämjande metod för barn och ungdomar med särskilda behov. Metod: En kvalitativ metod användes och 6 intervjuer genomfördes på olika arbetsplatser bland personer som jobbar med hälsofrämjande åtgärder och insatser för barn och ungdomar. Intervjuerna transkriberades från ljudfil till text och analyserades till en temaanalys. Resultat: Temaanalysen resulterade i tre olika teman. Det första temat var betydelsen av barn och ungdomars hälsofrämjande arenor, här visade det sig att skolan och föreningslivet är de två viktigaste arenorna för att nå ut till barn och ungdomar med hälsofrämjande arbete. Det andra temat var motivation och stöd till barn och ungdomar där det framkom att motiverande samtal är en tänkbar metod för att motivera äldre barn till fysisk aktivitet. Stöd från omgivningen är även en viktig komponent för att motivera barn och ungdomar till fysisk aktivitet. Det tredje temat var hinder och behov i arbetet. Här beskrevs fördelar och nackdelar inom det aktuella området exempelvis hur ekonomin kan vara ett hinder både för föräldrar och föreningar. Det framkom även att kompetensen hos de ledare som arbetar med barn och ungdomar behövs utvecklas. Implikation: Vi vill med hjälp av denna studie belysa olika hinder och behov samt vad som är viktigt att tänka på inom det hälsofrämjande arbetet med barn och ungdomar exempelvis utökade resurser inom föreningslivet och stöd från omgivningen. Ett steg i att hitta tänkbara lösningar för att gagna fortsatt arbete inom det aktuella området är att underlätta för föräldrar att erbjuda sina barn fysisk aktivitet genom ekonomiskt och praktiskt stöd.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som går hand i hand med ökad förekomst av övervikt och fetma. Diabetes typ 2 ökar och debuterar lägre ner i åldrarna än tidigare. Sjukdomen kan föra med sig allvarliga komplikationer som till exempel blindhet och njursvikt om den ej behandlas. Många komplikationer går att förebygga genom livsstilsförändringar. Genom att arbeta hälsofrämjande och förebyggande har diabetessköterskor en viktig roll i att bidra till bättre hälsa hos dessa patienter. Syftet med studien var att belysa diabetessköterskors upplevelse av att arbeta med patienter som lever med diabetes typ 2. Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Åtta diabetessköterskor som arbetar på vårdcentraler intervjuades och fick samma öppna ingångsfråga där de ombads berätta om sina upplevelser av att arbeta med patienter som lever med diabetestyp 2. En kvalitativ analys av transkriberade texten från intervjuerna analyserades enligt Lundman och Hällgren Graneheim. Resultatet visar att diabetessköterskor har ett djupt engagemang i patienters hälsa och livssituation. Diabetessköterskor känner glädje och känner sig nöjda med sin egen insats när patienter lyckas genomföra livsstilsförändringar. De berättar också att de känner misslyckande när patienter inte klarar att förändra sina vanor och värdena försämras. De upplever utmaningar i möten med patienter från kulturer som är främmande för dem samt i att använda tolk. Resultatet visar också att diabetessköterskor upplever en ensamhet och utsatthet i arbetet när de saknar kollegor som arbetar med diabetes på vårdcentralen. Diabetessköterskor har behov av en kollegial gemenskap för att inte känna ensamhet i sitt ansvar för patienters hälsa. Diabetessköterskors behov av fördjupade kunskaper om mångkulturell vård och tolkanvändande diskuteras också.

Bakgrund: Som distriktssköterska inom primärvården finns ett ansvarsområde och en arbetsbeskrivning som handlar om hälsofrämjande och förebyggande arbete. Studier visade att den ursprungliga arbetsbeskrivningen för en distriktssköterska har fått lämna plats till sjukvårdsarbete och sjuka patienter. Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva hur distriktssköterskor som arbetar inom primärvården upplever sina förutsättningar att arbeta hälsofrämjande samt beskriva deras attityder till det hälsofrämjande arbetet. Metod: Kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor som utfördes med tio distriktssköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studien visade att distriktssköterskorna upplevde begränsade förutsättningar att arbeta hälsofrämjande. Brist på tid och resurser var framträdande orsaker. Trots detta så var distriktssköterskornas attityd till hälsofrämjande arbete övervägande positiv. Många uppgav att de dagligen försökte motivera patienter till en förändring genom att prata hälsofrämjande trots att syftet med besöket var något annat. De ansåg att det var en viktig del i yrkesrollen och att det kunde vara värdefullt för patienten om distriktssköterskan kunde motivera patienten till att genomföra någon förändring som kan leda till en bättre hälsa. Slutsats: Distriktssköterskorna som deltog i föreliggande studie upplevde begränsade förutsättningar till att arbeta hälsofrämjande, främst på grund av tids- och resursbrist. De hade dock övervägande en positiv attityd till arbetet och försökte ta varje tillfälle att prata hälsofrämjande. De ansåg arbetet vara en viktig del i deras yrkesroll och önskade mer tid och resurser till detta.