Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för vilka uppfattningar och erfarenheter yrkesverksamma inom Kriminalvården har av hälsofrämjande arbete, i relation till deras syn på fängelseklienterna. Studien utfördes med hjälp utav kvalitativa intervjuer med fem respondenter inom urvalsgruppen (tre frivårdsinspektörer och två kriminalvårdare). Intervjumaterialet analyserades med hjälp av tematisk analys, mot bakgrund av tidigare studier av yrkesverksammas uppfattningar av deras hälsofrämjande arbete, syn på fängelseklienter, samt en litteraturstudie om politikers uppfattningar av vad som krävs för att gynna både samhälle och individ beträffande brottslighet. Vidare har datamaterialet även analyserats utifrån stämplingsteorin, där de yrkesverksamma ses som potentiella stämplingskällor. Resultaten indikerar att respondenterna främst ser utmaningar i brist på tid med klienter, resursbrister samt ett svagt politiskt gehör. Vidare visar resultaten även att respondenterna från anstalten anser att ett mer fokuserat hälsofrämjande arbete är någonting som fungerar där de arbetar, och att de gärna vill sprida vidare deras uppfattningar och erfarenheter kring detta. Genom att synliggöra de yrkesverksammas perspektiv kan studien förhoppningsvis bidra till en fördjupad förståelse av hur de ser på klienterna, samt varför detta synsätt är gynnsamt ur ett samhällsperspektiv.

Sammanfattning/Abstract Melbe, Matilda (2022). Hälsofrämjande och förebyggande arbete för flickor med adhd och autism i gymnasiet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Undersökningen bidrar med kunskap om hur specialpedagoger kan arbeta hälsofrämjande och förebyggande för flickor med adhd och autism i gymnasiet. I studien framkommer skolledningens betydelse för att specialpedagogen ska ha försättningar att arbeta hälsofrämjande och för en inkluderande skolmiljö, vilket också ger kunskap om specialpedagogens betydelsefulla funktion inom elevhälsan. Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger i gymnasiet arbetar för att flickor med adhd och autism ska inkluderas efter sina förutsättningar. Frågeställningar: Vilken betydelse har verksamhetens skolledning för specialpedagogens förutsättningar att arbeta hälsofrämjande och förebyggande?  Hur kan specialpedagogen arbeta för att främja hälsa och inkludering för flickor med adhd och autism? Teori I undersökningen används Scheffs (1990) teori om sociala band som teoretisk utgångspunkt, vilket fördjupas med hjälp av Aspelins (2018) utveckling av begreppet relationskompetens. Valet av teori motiveras genom att peka på relationens betydelse för ett hälsofrämjande och förebyggande arbete för flickor med adhd och autism. Metod Metoden som används i denna undersökning är kvalitativ semistrukturerad intervju med fenomenologisk ansats. I undersökningen intervjuas fem specialpedagoger som alla har erfarenhet inom gymnasieskolan. Metodvalet kan styrkas genom att visa på den semistrukturerade intervjuns fördelar, såsom i flexibilitet och goda möjligheter till uttömmande svar från respondenten under intervjutillfället. Den fenomenologiska ansatsen motiveras genom att visa på betydelsen av deltagarnas olika tolkningar av sina upplevelser, vilket i ett senare skede användes i en tematisk analys för att se på gemensamma teman i deltagarnas redogörelser. Resultat Undersökningens resultat visar att flickor med adhd och autism bemöts annorlunda än pojkar i liknande problematik. I resultatet framkommer att många lärare saknar kompetens att bemöta flickor med ett normbrytande beteende, vilket påverkar flickorna i negativ utsträckning. Resultatet visar också på betydelsen av tillitsfulla relationer med minst en vuxen i skolan för att främja en känsla av trygghet och sammanhang. Slutligen visar resultatet också att skolledningen har betydelse för att ge förutsättningar för specialpedagogen att få arbeta hälsofrämjande, förebyggande och för en mer inkluderande skolmiljö för flickor med adhd och autism i gymnasiet. Specialpedagogiska implikationer Denna undersökning visar på specialpedagogens betydelsebärande roll i gymnasieskolans elevhälsoteam. Specialpedagogen kan fungera som en brygga mellan elevhälsan och lärarna för att stärka samarbetet i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, samt i sin yrkesprofession bidra med kunskap och utbildning för att stärka lärarnas relationella kompetens kring elever som inte är neurotypiska. Nyckelord Adhd, autism, flickor, hälsofrämjande arbete, specialpedagogik

Bakgrund: Psykisk ohälsa har under många år ökat bland ungdomar och andelen som uppger psykiska besvär är betydligt högre idag än på 90-talet. I alla grund- och gymnasieskolor ska det finnas en elevhälsa som i första hand ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. I detta arbete har skolsköterskan en viktig roll. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av arbete med psykisk ohälsa hos ungdomar. Metod: Data samlades in genom intervjuer med åtta skolsköterskor från tre olika kommuner i norra Sverige. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att skolsköterskor ofta möter ungdomar som mår dåligt, och som uppvisar olika symtom på psykisk ohälsa. Förebyggande arbete genom hälsosamtal sågs som ett bra sätt att fånga upp dessa ungdomar. Arbetet beskrevs dock påverkas av tidsbrist, varför samverkan med andra professioner och instanser, inklusive vårdnadshavare, hade stor betydelse för att på bästa sätt kunna hjälpa ungdomarna. Skolsköterskor såg att stressen har ökat bland ungdomar under pandemin som inneburit att de måste bedriva distansstudier. Slutsats: En slutsats från resultatet är att skolsköterskor behöver skapa förtroendefulla relationer med ungdomarna för att de ska prata om psykisk ohälsa. Skolsköterskor upplever bristande tid för det hälsofrämjande arbetet kring psykisk ohälsa, varför insatser behöver sättas in för att möjliggöra deras arbete. Mer information till ungdomar om psykisk ohälsa samt stressens påverkan på hälsan skulle kunna göra att de blev mer delaktiga i främjandet av sin hälsa.

Bakgrund Diabetes är en folksjukdom som ökar i befolkningen, och sjukdomen kan leda till fotsår vilket är en komplikation som kan medföra problem för både personen med diabetes och för omgivningen. Egenvård är effektivt i förebyggandet av fotsår, och det är viktigt att sjukvårdens fokus ligger mer på förebyggandet av sår än på behandling av redan uppkomna sår. Sjuksköterskans roll är att få patienten delaktig i sin egenvård och på så sätt främja egenvårdsförmågan. Syfte Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patientens egenvårdsförmåga för att förebygga uppkomsten av diabetiska fotsår. Metod En litteraturöversikt har genomförts och databassökningen skedde i CINAHL och PubMed. Sjutton artiklar inkluderades i vårt resultat. En integrerad innehållsanalys utfördes för att sammanställa resultatet. Resultat Resultatet visade på tre kategorier som är viktiga för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Sjuksköterskans kunskap och kompetens, tar upp aspekter som sjuksköterskan måste vara medveten om för att kunna främja egenvårdsförmågan. Patientens kunskap och kompetens, belyser hur patienten ska kunna tillgodogöra sig kunskap för att kunna utföra egenvård. Stöd, tar upp hur sjuksköterskan på olika sätt kan stödja patienten. Slutsats Sjuksköterskan behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda patienten så att denne kan utföra egenvård på ett effektivt sätt som går i linje med de riktlinjer som finns. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat, och i mötet med patienten bedömer vilka resurser och hinder som finns hos varje individ, kan egenvårdsförmågan främjas. Dessutom måste sjuksköterskan vara medveten om hur patienten kan stödjas av sin familj samt genom samverkan med teamet.

SAMMANFATTNING Bakgrund Ett kärnbegrepp inom omvårdnad är hälsa. En hälsosam livsstil innebär att vara fysiskt aktiv och äta hälsosamt. Ohälsosamma levnadsvanor och fysisk inaktivitet i kombination med högt energiintag kan leda till metabolt syndrom som är ett samlingsnamn för hypertoni, diabetes typ II, bukfetma och blodfettrubbning. Sjuksköterskan har ett hälsofrämjande ansvar som sträcker sig från att identifiera till att bedöma hälsorisker hos den enskilde individen. Socialstyrelsen menar att hälso- och sjukvårdspersonal saknar kunskap om fysisk aktivitet, kost och interventioner som ökar hälsan hos individen. Syfte Att beskriva interventioner med kost och fysisk aktivitet och hur de bör förmedlas samt dess eventuella hälsofrämjande effekter hos individer med och med risk för metabolt syndrom. Metod En litteraturstudie utfördes och databassökningar genomfördes i CINAHL Complete, PubMed och Svemed+. Kvalitetsgranskning av 15 utvalda vetenskapliga artiklar utfördes enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar varav 10 var randomiserade kontrollerade studier. Resultat Interventioner med fysisk aktivitet och kost har resulterat i hälsofrämjande effekter. De fysiologiska effekterna som kunde ses var minskad kroppsvikt, midjemått och BMI samt förbättrat blodtryck. Psykosociala effekter kunde även ses. Några av dessa var minskade depressionssymtom, självupplevd hälsa förbättrades, ökat intag av hälsosam kost, ökad nivå av fysisk aktivitet samt förbättrade relationer med andra individer. Sjuksköterskans kunskaper och stöd framhävs som betydelsefulla samt att interventioner ska anpassas för den enskilde individen. Slutsats Hälsofrämjande effekter kan ses hos individer med metabolt syndrom efter interventioner med kost och fysisk aktivitet.

Bakgrund Diabetes orsakar ofta flera olika komplikationer däribland fotsår. Orsaken till uppkomsten är huvudsakligen neuropati och/eller perifer kärlsjukdom. Diabetesfotsår är den generellt vanligaste orsaken till att patienter med diabetes blir inlagda på sjukhus. Såren kan leda till infektioner, gangrän, amputation och även död. Det dagliga livet med diabetes och eventuella sår är en påfrestning för många, något ångestrelaterat som skapar ett lidande för personen. Där är sjuksköterskans professionella ansvar att uppmuntra till egenvård, informera och stötta patienten. Syfte Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med diabetiska fotsår. Metod Metoden som valdes var en litteraturöversikt som inkluderar 17 vetenskapliga artiklar. Databassökningar gjordes i CINAHL och PubMed men även manuell sökning genomfördes. Resultatet baseras på 17 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Resultat. Resultatet visade på de olika erfarenheter personer har av att leva med diabetiska fotsår och utgjordes av tre teman. Dessa teman var upplevelse av smärta, den upplevda psykiska hälsa och de sociala livets påverkan. Majoriteten av personer med diabetiska fotsår lider av någon form av smärta, fysiskt eller psykiskt. Även det sociala livet påverkades vilket ibland leder till att personerna isolerar sig. Slutsats Personer med diabetiska fotsår upplever olika känslor kring sitt tillstånd. Några av dessa känslor är oro, ångest, rädsla för amputation, smärta från foten och begränsningar i det dagliga livet. Detta leder till att dessa personer skattar sin psykiska och sociala hälsa lägre än de utan sår. Sjuksköterskan kan genom smärtskattning, frågor om psykisk och social hälsa göra vården mer personcentrerad och därmed vägleda patienten i sin egenvård och arbeta hälsofrämjande.

Bakgrund: I sjuksköterskans arbetsområde ingår sjuksköterskans hälsofrämjande och preventiva roll. Sjuksköterskan ska både kunna finna och förhindra risker förenade med ohälsa samt kunna mana till förändringar av ohälsosamma livsstilsbeteenden. Hälsa kan beskrivas som något mer än frånvaro av sjukdom. En förebild kan definieras som en person som föregår med gott exempel och är värd att efterliknas. Eftersom hälsofrämjande arbete beskrivs som en del av sjuksköterskans arbetsfält är det intressant att ta reda på hur sjuksköterskan roll som förebild beskrivs i litteraturen inom denna aspekt. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans roll som förebild i det hälsofrämjande arbetet. Metod: Den valda metoden var litteraturstudie. Datainsamlingen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt genom manuella sökningar. Femton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet efter att de analyserats. Resultat: En förebild kunde ses som både en idealbild och en förväntan på perfektion. Det kunde också ses som någonting att sträva mot, något som ger motivation och inspiration. Att vara en hälsofrämjande förebild kunde upplevas både som någonting till sjuksköterskans fördel och nackdel. Dels kunde det vara svårare för sjuksköterskor att ge råd angående hälsovanor de själva inte följde, men det kunde även upplevas som en erfarenhet och kunskap. Slutsats: Resultatet till föreliggande studie tyder på att sjuksköterskor ser sig själva som hälsofrämjande förebilder men att de inte lever upp till en idealbild utan också har ohälsosamma levnadsvanor. Sjuksköterskors egna erfarenheter kan ses som ett sätt att förmedla kunskap men det kan också i vissa fall framstå som svårare för en sjuksköterska att ge råd angående hälsa om sjuksköterskan själv uppenbarligen inte följer dem. Nyckelord: sjuksköterska, omvårdnad, förebild, hälsofrämjande arbete, hälsobeteende

Skolan har idag ett ansvar som innebär att elevers hälsa ska stärkas eller bibehållas när det kommer till det psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. I ämnet idrott och hälsa på högstadiet ska lärarna undervisa hälsofrämjande enligt läroplanen och dessutom är det idrottslärarens uppgift att se till att eleverna lär sig hur de själva kan påverka sin hälsa och sitt välbefinnande. Syftet med studien var att belysa hur idrottslärare på högstadiet förhåller sig till hälsofrämjande undervisning samt hur det förmedlas i ämnet idrott och hälsa. Studiens teoretiska referensram innefattar hälsoteorin KASAM, det pedagogiska sociokulturella perspektivet samt den didaktiska triangeln. För att svara på studiens syfte och frågeställningar har 13 idrottslärare på högstadiet intervjuats och det insamlade materialet analyserades sedan genom konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att idrottslärare förhåller sig till hälsofrämjande undervisning genom att motivera eleverna till fysisk aktivitet, förmedla kunskap om hälsa, anpassa lektionerna efter individ och grupp, möjliggöra för samarbete och delaktighet, använda sig av undervisningsmiljön samt varva teori och praktik. Konklusionen är att det hälsofrämjande arbetet i skolan har stor betydelse för elevers hälsa och idrottsläraren besitter en viktig roll där de har möjlighet att påverka eleverna i allra högsta grad.

Sammanfattning Bakgrund: Det finns behov av mer forskning kring hur International Child Development Programme (ICDP) skulle kunna användas som en svensk universell föräldraskapsstödjande insats i skolan. Programmet som det ser ut idag, är utvecklat i Norge. Majoriteten av den forskning som finns är norsk och har främst haft fokus på sårbara grupper i utsatta områden. Resultaten från tidigare forskning visar att ICDP kan ha viss positiv effekt på föräldraförmågan.  Syfte: Syftet var att undersöka nyckelpersoners röster om ICDP som universell föräldraskapsstödsinsats i en svensk skola, med fokus på behov, förväntningar och framtida genomförande. Metod: Studien har en kvalitativ design, där semistrukturerade intervjuer har genomförts med sju nyckelpersoner som är kopplade till en skola i Mellansverige. Intervjuerna har bandats och transkriberats. Därefter genomfördes en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i ett tema med fyra kategorier och tio subkategorier.  Resultat: Temat ”ICDP som universell föräldraskapsstödsinsats över arenor” knyter samman de fyra tillhörande kategorierna: ”ICDP för stärkta relationer och gemenskap”, med subkategorierna ”Förankrad insats med naturligt förhållningsätt” och ”Verktyg för bättre samspel”, ”Förutsättningar för implementering” med subkategorierna ”Utmaning med föräldradeltagande”, ”Anpassning utifrån föräldraunderlag”, ”Tro och engagemang”, ”Samverkande arenor för barnens hela dag” med subkategorierna ”Barnets bästa i fokus, 24/7”, ”Gemensamt språk” och ”Sprida insatsen”, ”Effekt och fortsatt utveckling” med subkategorierna ”Uppföljning och utvärdering” och ”Målbild och framtid”.  Slutsats: För att ICDP ska vara en föräldraskapsstödjande insats över arenor behövs bättre samverkan mellan skola och hem, olika professioner runt barnen, samt ett mer gemensamt förhållningssätt och språk. Insatsen förutsätter dessutom ett högt föräldradeltagande med barnens bästa i fokus för önskat resultat. Det är oklart hur arbetet kommer att utvecklas och genomföras. Framtida planering pågår men är ännu inte förankrad, vilket beror på inväntandet av resultatet från pilotprojektet under våren 2022. / Abstract Background: There is a need for more research about how the International Child Development Programme (ICDP) could be used as a universal parenting support initiative in Swedish schools. The program as it is today, has been developed in Norway. Most of the existing research is Norwegian and has mainly focused on vulnerable groups in vulnerable areas. The results from previous research show that ICDP can have some positive effect on parenting ability.  Aim: The aim was to examine key person´s voices about ICDP as a universal parenting support initiative in Swedish schools, with a focus on needs, expectations, and future implementation.  Method: The study has a qualitative design where semi-structured interviews have been conducted with seven key persons who are connected to a school in central Sweden. The interviews have been taped and transcribed. Subsequently, a qualitative content analysis was performed, which resulted in a theme with four categories and ten subcategories.  Results: The theme “ICDP as a universal parenting support intervention across arenas” connects the four associated categories; “ICDP for strengthened relationships and community”, with the subcategories “Anchored intervention with a natural approach” and “Tools for better interaction”,“Prerequisites for implementation” with its subcategories “Challenge with parental participation”, “Adaption based on parental basis”, “Belief and commitment”, “Collaborating arenas for the children´s total day” with the subcategories “The best interests of the child in focus, 24/7”, “Common language” and “Spreading of the effort”, “Effect and continued development” contained the subcategories “Follow-up and evaluation” and “Goal picture and future”.  Conclusion: For ICDP to be a parenting support initiative across arenas, better collaboration between school and home, different professions around the children, and a more common approach and language are needed. The effort also presupposes a high level of parental participation with the children´s best interests in focus for the desired result. Future planning is under process but is not yet anchored, due to the pending results of the pilot project during spring 2022.

Utifrån stundande lagkrav gällande specialpedagog eller speciallärares deltagande i elevhälsoteamets arbete ställde vi oss frågan om hur detta arbete ser ut idag. Då lagändringen ämnar öka förekomsten av förebyggande och främjande arbete i elevhälsan, är detta vår huvudfokus. Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagoger erfar sin egen roll för att skapa förebyggande och främjande arbete i samarbete med de andra professionerna i elevhälsoteamet. Studiens teoretiska utgångspunkter är de specialpedagogiska perspektiven och det salutogena perspektivet. Med interpretativ fenomenologisk analys (IPA) som metodansats har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger som är verksamma inom grundskolan. Urvalet har gjorts utifrån två medelstora kommuner i södra Sverige med kriterierna att vara utbildad specialpedagog och aktiv i skolans elevhälsoteam. Resultatet utgår från en tematisk analys, vilket IPA föreskriver och resulterar i två överordnade teman med sju underordnade teman. Resultatet visade att det förebyggande och främjande arbetet saknades i elevhälsoteamet trots att specialpedagogen deltog på elevhälsans möten. Genom att föra det relationella perspektivet i samtal med rektor och övrig personal försökte specialpedagogerna påverka verksamheten. Vår studie visar att samverkan och samsyn i en salutogen och relationell riktning är framgångsfaktorer för att lyckas med att driva det förebyggande och främjande arbetet. Den största möjligheten till förändring är att samverka med rektor om hur arbetet ska utföras. Specialpedagoger önskar beslut om samverkan för att utveckla en gemensam salutogen elevsyn samt ett relationellt arbetssätt med tydliga rutiner. Detta arbete förutsätter goda relationer, delaktighet och en gemensam målbild.