Syftet var att undersöka handbollsspelares generella efficacy, individuella - och kollektiva efficacy inom handbollssituationer samt nivån av utövandet. Studien bestod av två delar. Den första var kvantitativ med två frågeformulär; Schwarzers och Jerusalems Generell Self-Efficacy Scale samt Chase, Feltz och Lirggs Team Efficacy Questionnaire. Två lag från elitnivå (n=36) och två från lägre nivå (n=37) representerades. Resultatet visade att handbollsspelare på högre nivå har en högre grad av self-efficacy och kollektivt efficacy än de på lägre nivån. Den kvalitativa delen bestod av fyra intervjuer, två från varje nivå. Resultatet indikerade till särdrag mellan grupperna, gällande vad self-efficacy och kollektivt efficacy baserades på. Fortsatt forskning kring området är väsentligt för att öka förståelsen för spelares och ledares handlingar, därav kunna höja prestationen. / The purpose was to examine handballsplayers general efficacy, self-efficacy, collective efficacy and two levels within the sport. The study had two parts. Part one had a quantitative approach with two questionnaires; General Self-efficacy Scale (Schwarzer & Jerusalem, 1995) and Team Efficacy Questionnaire (Chase, Feltz & Lirgg, 2003). Two teams of the highest (n= 36) and two teams of a lower (n= 37) level were represented. The result showed that the athletes in the higher level had higher Self-Efficacy and Collective Efficacy. Part two was qualitative and contained four interviews. The result indicated that there was a difference between the two levels within the sport. Continued research is important to increase the comprehension in this area, and there for increase the athletes’ performances.

Syftet med föreliggande studie är främst att studera sammanhållning hos herr- respektive damlag samt undersöka eventuella skillnader/likheter. Författarna avser vidare att undersöka ledares uppfattningar om sin egen roll för sammanhållningen i ett lag samt deras uppfattningar om hur sammanhållning skapas och bibehålls. Totalt deltog 96 manliga och kvinnliga handbollsspelare, från division 1 och 2, i åldrarna 16-34 i den kvantitativa undersökningen och 4 tränare deltog i den kvalitativa undersökningen. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan sammanhållningen i dam- respektive herrlagen då kvinnor upplevde en högre grad av sammanhållning. Resultaten visade vidare att tränarna ansåg att sammanhållningsarbetet bör se olika ut för kvinnor och män då kvinnor lägger större vikt vid att känslan i gruppen var bra och män fokuserar mer på prestation. Slutligen visade resultatet att sammanhållning ständigt bör underhållas för att uppnå bästa resultat. Resultaten diskuteras i relation till olika teoretiska perspektiv. / The purpose of this study is mainly to study the cohesion of the men's and women's teams and investigate any differences / similarities. The authors also intend to explore coaches perceptions about their own role in the cohesion of a team, and their perceptions of how cohesion is created and maintained. A total of 96 male and female handball players, in division 1 and 2, from age 16 to 34 participated in the quantitative study, and four coaches participated in the qualitative survey. The results showed that there was a significant difference between the cohesion of the men and women, as the female handball players experienced a higher level of cohesion then the male handball players. Further, the results showed that the coaches felt that the cohesion is different in men's and women's teams,as women attach higher value to how well the members of the group get along and men tend to focus on their own performance. Finally, the results showed that cohesion should be constantly maintained in order to achieve success. The results were discussed in relation to different theoretical perspectives.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka och jämföra Aftonbladets rapportering från handbolls-EM för damer 2010 och handbolls-VM för herrar 2011. Anledningen till att denna undersökning genomfördes var för att se hur jämlik eller ojämlik Aftonbladets rapportering var från de två internationella idrottsevenemangen.   Den teoretiska bakgrunden som uppsatsen präglas av är genusperspektivet. Utifrån genusperspektivet i kontext med medier och idrott så skapades den teoretiska ramen för uppsatsen. Den utförda undersökningen i uppsatsen gjordes kvalitativt genom en kritisk diskursanalytisk analys av utvalda artiklar från Aftonbladets pappersupplaga under de två idrottsmästerskapens gång.   Resultatet i undersökningen visade på en fördelaktig framställning av männen i Aftonbladets rapportering. Under det kvinnliga mästerskapet tenderade männen att framställas som förebilder och fadersfigurer åt kvinnorna. I rapporteringen från det manliga mästerskapet porträtterades männen som väldigt stereotypa i och med att alkohol, kvinnorelationer och fysisk stryka starkt präglade mediebilden. Det fanns däremot en del tendenser till en jämlik rapportering i och med att journalisten (som var densamma i alla tio artiklar) konsekvent benämnde de kvinnliga spelarna som ”tjejer” och de manliga spelarna som ”grabbar”. Benämningarna i sig är orättvisa och föryngrande eftersom de används på personer som är över 20 år men eftersom att journalisten var konsekvent i användandet så kan det ses som ett tecken mot jämställdhet. Tidigare forskning har visat att det varit vanligt att benämna kvinnor som ”tjejer” men nu går utvecklingen eventuellt mot samma föryngring även hos männen. Detta kan alltså vara ett provexemplar på en framtida, orättvis men också jämställd rapportering.

Background: The need to find the underlying causes to handball injuries and to develop injury prevention programs is great. In other sports a relationship between maximal oxygen uptake (VO2 max) and injury have been seen. Purpose: To examine the relationship between VO2 max and/or lactate threshold and injuries in elite handball players. Methods: A prospective, non experimental correlational study was conducted. Thirty elite handball players and handball high school players were included. Injuries and test results for VO2-max, lactate threshold and potential confounders ( re-injury of the previous injury, re- injury of previous injury of the lower limb, age, BMI and legs and core strength for the high school players) were registered during the season 2014-2015. A bivariate analysis using Spearman's rank correlation calculation was conducted. Twenty-six respectively 11 of the players had data on VO2-max, respectively lactate threshold. Confounders that showed connection with injuries or injuries in the lower extremity were analyzed for the bivariate correlation with VO2-max and lactate threshold. Results: No significant correlation was found between VO2-max respectively lactate threshold and injury. Significant correlations were seen between previous injury respectively previous injury to the lower extremity and to get a re-injury. A significant correlation were seen between re-injury of a previous injury in the lower limb and VO2-max. Conclusions: Significant associations were seen between re- injury of earlier injury and between re-injury of the lower extremity and VO2-max and should therefore be considered in the clinical practice. Larger studies are needed to clarify the relationship between VO2-max and lactate threshold and injuries. / Bakgrund: Behovet att hitta bakomliggande orsaker till handbollsskador för att kunna utforma skadepreventiva åtgärder är stort. I andra idrotter har ett samband mellan maximal syreupptagningsförmåga (VO2-max) och skador kunnat ses. Syfte: Att undersöka samband mellan VO2-max och/eller laktattröskelvärde och skador hos elithandbollspelare. Metod: En prospektiv icke experimentell sambandsstudie utfördes. Trettio elithandbollsspelare och handbollsgymnasiespelare inkluderades. Skador och testresultat för VO2-max och laktattröskel samt tänkbara konfounders (återskada av tidigare generell skada, återskada av tidigare skada i nedre extremitet, ålder, BMI och ben och bålstyrka för gymnasiespelarna) registrerades under matchsäsongen 2014-2015. En bivariat analys med Spearmans rangkorrelationsberäkning utfördes. Tjugosex respektive 11 av spelarna hade data på VO2-max respektive laktattröskelvärde. Konfounders som visade samband med generella skador eller skador i nedre extremiteten analyserades bivariat för samband med VO2-max och laktattröskelvärde. Resultat: Inga signifikanta samband fanns mellan VO2-max respektive laktattröskelvärde och skador. Signifikanta samband fanns för tidigare generella skador respektive tidigare skada i nedre extremiteten och att återfå densamma samt mellan återskada av tidigare skada i nedre extremiteten och VO2-max. Konklusion: Signifikanta samband fanns för återskada av tidigare skada samt mellan återskada i nedre extremiteten och VO2-max vilket bör beaktas i den kliniska vardagen. Större studier behövs för att klargöra det sambandet mellan VO2-max respektive laktattröskel och skador.

Bakgrund: Axelskador är vanligt förekommande inom idrott. Det finns ett tydligt samband mellan axelskador och idrotter som innefattar hand- och armrörelser ovanför huvudhöjd, som till exempel handboll. Axellederna utsätts för såväl hård fysisk kontakt som hög belastning vid repetitiva kaströrelser vilket ställer stora krav på axelledens strukturer. Prevalensen av aktuell eller tidigare axelskada rapporteras vara mellan 58 till 75 % hos spelarna. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur ett preventivt träningsprogram riktat mot riskfaktorer för skada i axelleden, utfört under åtta veckor i slutskedet av tävlingssäsong, påverkade prevalensen av överbelastningsskador i axelleden hos elithandbollsspelare i Sverige. Hur påverkas prevalensen av överbelastningskador och av allvarliga överbelastningsskador i axelleden under åtta veckor med samtidigt genomförande av ett preventivt träningsprogram för axelleden på elithandbollsspelare i Sverige? Metod: Studien var av kvasi-experimentell design vilken bestod av sex mättillfällen under åtta veckor. Nio elithandbollslag aktiva i Mellansverige rekryterades, varav 110 av 162 tillgängliga spelare inkluderades vid studiestart. Exkludering under och efter studieperioden gjorde att analysen utfördes på ett färre antal spelare. Lagen delades in i interventions- (n = 48) eller kontrollgrupp (n = 32) genom stratifierat urval, medelålder (± SD) 22.0 (3.3) respektive 21.9 (4.0). Interventionsgruppen tilldelades ett preventivt träningsprogram bestående av tre övningar i syfte att förbättra riskfaktorer för axelskador hos ”overhead athletes”. Kontrollgruppen tilldelades ingen intervention. Träningsprogrammet utvärderades genom att analysera prevalensen av överbelastningsskada och allvarlig överbelastningsskada i axelleden mätt med en modifierad version av The Oslo Sports Trauma Research Centre Overuse Injury Questionnaire. Resultat: Totalt 455 överbelastningssymtom rapporterades hos 42 spelare (53 %) varav 95 symtom var allvarliga hos 18 spelare (23 %). Prevalensen av överbelastningsskada minskade för både interventions- och kontrollgruppen från 42 % (95 % CI 28-56 %) till 25 % (95 % CI 13-37 %) respektive 53 % (95 % CI 36-70 %) till 31 % (95 % CI 15-47 %). Prevalensen av allvarliga överbelastningsskador minskade för både interventions- och kontrollgruppen från 15 % (95 % CI 5-25 %) till 6 % (95 % CI -1-13 %) respektive 19 % (95 % CI 5-32 %) till 13 % (95 % CI 1-24 %). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande prevalensen efter åtta veckors intervention. Allvarlighetspoängen minskade genomgående med en signifikant skillnad (p = 0.001) över tid för båda grupperna där kontrollgruppen förbättrades något mer. Det fanns en tendens till skillnad mellan grupperna (p = 0.064) gällande allvarlighetspoäng. Slutsats: Resultaten av denna studie visar på att prevalensen av allvarlig överbelastningsskada i axelleden hos elithandbollsspelare i Sverige möjligtvis kan reduceras till viss del genom utförande av ett preventivt träningsprogram två eller fler gånger per vecka under åtta veckor. Prevalensen av allvarliga symtom för överbelastningsskada minskade till ett något lägre värde för interventionsgruppen. Skillnaden för prevalens av överbelastningsskada inom interventionsgruppen, undergrupperade på antal utförda förebyggande träningspass, var signifikant (p = 0.044). Allvarlighetspoängen minskade i båda grupperna under studien. Det fanns en tendens till signifikant skillnad mellan grupperna (p = 0,.064), där kontrollgruppen förbättrades något mer trots ett högre värde vid mätning vecka 8. Axelskada och dysfunktioner hos ”overhead athletes” kan orsakas av olika faktorer vilket innebär att även riskfaktorerna bakom var och en av dessa tillstånd kan variera. Det är därför viktigt att upplysa om att träningsprogrammets påverkan på individnivå kan se annorlunda ut jämfört med resultatet på gruppnivå i den större populationen. / Background: Shoulder injuries are common in sport. In particular there is a clear relationship between shoulder injuries and sports that includes hand- and arm movements over the head, for example handball. In handball, the shoulder joints are exposed to hard physical contact as well as high loads during repetitive throwing which puts high demands on the structures inside and surrounding the shoulder joint. The prevalence of current or previous shoulder injuries is reported to be between 58 to 75 % in studies of handball players. Aim: The purpose of this study was to investigate how a preventive training program aimed at risk factors for shoulder injuries in the shoulder joint, performed during eight weeks in the final stage of competitive season, affected the prevalence of overuse injuries in the shoulder joint for elite handball players in Sweden.  How is the prevalence of overuse injuries and severe overuse injuries in the shoulder joints of elite Swedish handball players affected by the implementation of an eight-week preventive training program? Method: The study was of a quasi-experimental design which consisted of six measurements taken during eight weeks. Nine elite handball teams active in the middle regions of Sweden were recruited, from which 110 of the 162 available players were included. Exclusions during and after the study period reduced the number of players. The teams were divided into an intervention (n = 48) or control group (n = 32) through stratified sampling, with mean age (± SD) 22.0 (3.3) and 21.9 (4.0), respectively. The intervention group was assigned a preventive exercise program consisting of three exercises with the purpose of improving riskfactors for shoulder injuries for overhead athletes. The control group was not assigned any intervention. The training program was evaluated by analyzing the prevalence of overuse and severe overuse symptoms in the shoulder measured with a modified version of The Oslo Sports Trauma Research Centre Overuse Injury Questionnaire. Results: A total of 455 overuse symptoms were reported by 42 players (53 %) of which 95 symptoms in 18 players (23 %) were severe. The prevalence of overuse injuries decreased in both the intervention and the control group from 42 % (95 % CI 28-56 %) to 25 % (95 % CI 13-37 %) and 53 % (95 % CI 36-70 %) to 31 % (95 % CI 15-47 %), respectively. The prevalence of severe overuse injuries decreased in both the intervention and the control group from 15 % (95 % CI 5-25 %) to 6 % (95 % CI -1-13 %) and 19 % (95 % CI 5-32 %) to 13 % (95 % CI 1-24 %), respectively. There was no significant difference between the groups regarding prevalence after the intervention of eight weeks. Severity score consistently decreased with a significant difference over time (p = 0.001) for both groups, with a slightly greater improvement in the control group. There was a tendency towarda difference between the groups (p = 0.064) regarding the severity score. Conclusions: The results of this study show that the prevalence of severe overuse injuries in the shoulder joint of elite handball players in Sweden might be reduced to some extent by performing a preventive exercise program two or more times per week for eight weeks. The prevalence of severe symptoms of overload injury decreased to a slightly lower value for the intervention group. The difference of prevalence of overuse injuries within the intervention group, stratified by the number of executed preventive exercise programs (<2 and ≥2), was significant (p = 0.044). Severity score decreased in both groups during the study. However, there was a tendency to a significant difference between the groups (p = 0.064), where the control group improved slightly more in spite of a higher value when measured at week 8. Shoulder injury and dysfunctions of overhead athletes can be caused by various factors, which means that the riskfactors for each of these conditions may vary. It is therefore important to highlight that the effects of a training program may be different at the individual level compared with the results at group level.

Syftet med denna studie är att beskriva handbollen som en egen kultur och socialisation, innehållande ritualer och symboler, utifrån ett socialantropologiskt perspektiv, samt att studera ledarnas betydelse i ett handbollslag när det kommer till vad spelarna lär sig på planen. Detta är en fältstudie av flickhandbollslag och deras tränare. Data har samlats in genom observationer och intervjuer med tränarna. Uppsatsen beskriver handboll som en egen kultur där spelarna genom socialisation lär sig handbollens regler och normer. Symboler, som matchkläder och språk, identifieras liksom ritualer, som utförs både på träningar och matcher. Teorin om passageritualer kopplas till de faktorer som förbereder unga spelare inför en framtida förflyttning till ett äldre lag. Genom intervjuer med tränarna identifieras även flera olika tabun kopplade till hur en handbollsspelare förväntas bete sig. Uppsatsen studerar även de livskunskaper som ungdomar kan lära sig genom att delta i sport. En avgörande faktor för denna inlärning är de vuxna ledarnas inställning och förmåga att agera förebild. Detta gör att ungdomarna kan lära sig kunskaper som kan tas med även utanför idrottens sammanhang. Uppsatsen beskriver även olika ledarskapstyper, vissa tenderar att fokusera på gruppens resultat, medan andra fokuserar på dess deltagare och välmående. / The purpose of this essay is to describe team handball as a culture and socialization, containing symbols and rituals, from a social anthropological perspective and also studying the importance of the leaders of a handball team, when it comes to what players are learning on the court. The essay is a field study, describing team handball as a culture where players through socialization are learning the rules and norms of handball. Symbols, such as clothes and language, are being identified as well as rituals that are being preformed during practices and games. The “rites of passage” theory is connected to the fact that younger players in different ways are being prepared for playing on a higher level with an older team. By interviewing the leaders of the team in this essay, different taboos are being identified, connected to the expected behaviour of a handball player. The essay also studies the life skills that young people can learn through sport participation. A crucial factor of this learning is the attitude of the adult leaders and their ability to act as role models. If the leaders can manage this, the young players are likely to receive knowledges that can be used in other contexts than sport. The essay also describes different types of leaders, some tend to focus on the results of the group, whereas other types focus on its members.

Spel är något som funnits sedan långt tillbaka och på senare tid går det att se hur populärt det har blivit, inte minst på spelreklamerna som florerar runt. Syftet med uppsatsen är att identifiera spelvanorna för elitutövare i Sveriges tre största idrotter, fotboll, ishockey och handboll, samt ta upp spelreklamens påverkan på dessa individer. Detta har möjliggjorts med hjälp av mixed methods som är en blandning av kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvantitativa metoden gjordes som en enkätundersökning som elitutövare i de tre tidigare nämnda idrotterna fått svara på. Den kvalitativa intervjun gjordes med Svenska spel för att ta reda på hur de ser på reklamen och vad deras reklam har för betydelse på deras kunder. Från den data som samlats in går det att tyda hur utövarnas spelvanor ser ut. Det är snarlika resultat jämfört med studier som är gjorda på Sveriges befolkning, där en liten andel procent ligger i riskzon för problem med deras spelande. Angående spelreklamens påverkan på människor är det även där en liten andel procent som känner att det är en faktor på deras spelande. Utifrån intervjun med Svenska Spel är de noga med att påpeka att deras reklam inte ska leda till mer spelande. De vill istället visa upp olika samhällsprojekt som gynnar exempelvis det svenska föreningslivet.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur handbollsföreningar i Sverige bedriver verksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. I vilken form bedrivs verksamheten i handbollsföreningarna? Hur möjliggörs handbollsverksamheten för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i föreningarna? Metod Studien använder sig av en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt perspektiv. Kvalitativa halvstrukturerade intervjuer har genomförts på distans, med representanter från sex handbollsföreningar som bedriver handbollsverksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i Sverige. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet samt använder sig av modellen Inclusion Spectrum, för att analysera hur handbollsföreningarna organiserar och bedriver verksamheten för målgruppen. Resultat Handbollsföreningarna som bedriver verksamhet för ungdomar och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, har av liknande anledningar valt att starta upp och bedriva verksamheten som en del inom den redan befintliga handbollsföreningen. Samtliga verksamheter bedrivs parallellt med övriga handbollsverksamheter i handbollsföreningarna. En av handbollsföreningarna bedriver tränings- och tävlingsverksamhet för målgruppen medan det övriga fem handbollsföreningarna bedriver endast träningsverksamhet i dagsläget. Gemensamt för verksamheterna i respektive handbollsförening är att det består av blandade åldrar och kön, där alla med en intellektuell funktionsnedsättning är välkommen att delta utifrån egen förmåga, förutsättning och motivationsnivå för att möjliggöra verksamheten för målgruppen. Slutsats Handbollsföreningarnas förutsättningar, inställning och syn på sig själva tillsammans med förutsättningarna, förmågan och motivationsnivån som spelarna i verksamheten har, påverkar hur verksamheten utformas och bedrivs. Samtliga handbollsföreningar bedriver verksamhetenideellt och parallellt inom den ordinarie handbollsföreningen, med en vilja att bedrivas i likhet, i den mån de går, med hur övrig verksamhet i handbollsföreningen bedrivs.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur kvinnliga elever som gick andra året på NIU-gymnasium i Stockholm, med inriktning handboll upplevde sin träningsbelastning och hur de upplevde att samarbetet mellan NIU-instruktör och klubblagstränare fungerar. Avslutningsvis var syftet även att undersöka hur eleverna upplevde sin vardag. Studiens tre huvudsakliga frågeställningar var: Hur upplever eleverna sin träningsbelastning? Hur upplever eleverna att samarbetet mellan sin klubblagstränare och NIU-instruktör fungerar? Hur upplever eleverna sin vardag?   Metod Studien gjordes utifrån en kvalitativ ansats där en semistrukturerad intervjuguide låg till grund för datainsamlingen. All insamlade data analyserades genom en tematisk innehållsanalys. Resultat Resultatet visade att NIU-elever upplevde deras träningsbelastning hanterbar men nämnde att vissa perioder var tyngre både fysiskt och mentalt. Eleverna hann återhämta sig för det mesta men upplevde att det fanns faktorer som kunde påverka återhämtningen negativt. Resultatet visade även att ingen elev har hindrats att träna pga. någon skada, däremot förekom det mindre skadekänningar. Samtliga elever upplevde att de utvecklats både fysiskt och handbollsmässigt. Eleverna upplevde att det fanns ett samarbete mellan deras instruktörer på NIU och deras klubblagstränare som fungerade bra. Elevernas vardag bestod mycket av träning och skola och det fanns olika faktorer som påverkade elevernas motivation. Slutsats  Kvinnliga elever i årskurs två på NIU-gymnasium i Stockholm upplever att träningsbelastningen är hanterbar och att samarbetet mellan NIU-instruktör och klubblagstränare fungerar bra. Vardagen upplever eleverna består mestadels av träning där det finns lite tid för annat, som plugg och tid för andra vänner. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p><p>  </p>

The number of athletic migrants has increased over the last 20 years. In the past, transitions have been difficult for transnational and migrant athletes. The objective of this study was to explore professional cultural transition experiences of Icelandic handball players who moved to Denmark in terms of demands, resources, barriers, and coping strategies throughout three phases of the transition process. The study used a qualitative approach centred on postpositivism. Eight active professional handball players were interviewed about their cultural transition experiences on moving to Denmark, and the data was then analysed using a thematic analysis. The focus was to identify themes in the data within each category and phase of the transition. In the findings, we present an empirical model of the cultural transition of Icelandic professional handball players. The model provides a description of the players' transition experiences (i.e., perceived demands, resources, barriers, coping strategies, and outcomes) within each of the three cultural transition phases (pre-transition, acute cultural adaptation, and sociocultural adaptation). The empirical model can be useful for sport psychology practitioners working with handball players and sporting national governing bodies (NGB). The results can also be implemented by handball clubs in Iceland and in coaching education. / Antalet atletiska migranter har ökat under de senaste 20 åren. Tidigare har övergångar varit svåra för transnationella och migrerande idrottare. Syftet med denna studie var att utforska professionella erfarenheter av kulturövergången hos isländska handbollsspelare som flyttade till Danmark i form av krav, resurser, barriärer och copingstrategier under tre faser av övergångsprocessen. Studien använde ett kvalitativt tillvägagångssätt med fokus på postpositivism. Åtta aktiva professionella handbollsspelare intervjuades om sina erfarenheter av kulturövergång när de flyttade till Danmark, och data analyserades sedan med en tematisk analys. Fokus var att identifiera teman i datan inom varje kategori och fas av övergången. I resultaten presenterar vi en empirisk modell av den kulturella övergången för isländska professionella handbollsspelare. Modellen ger en beskrivning av spelarnas övergångsupplevelser (d.v.s. upplevda krav, resurser, barriärer, copingstrategier och resultat) inom var och en av de tre kulturella övergångsfaserna (för-transition, akut kulturell anpassning och sociokulturell anpassning). Den empiriska modellen kan vara användbar för idrottspsykologiska rådgivare som arbetar med handbollsspelare och idrottsliga nationella styrande organ (NGB). Resultaten kan även implementeras av handbollsklubbar på Island och i tränarutbildningar.