Att som elitidrottare gå från ett liv där man i stort sett ägnat varje dag åt sin idrott och i bästa fall kunnat livnära sig på den till att det en dag tar slut innebär en stor omställning för de flesta idrottare. I tidigare studier beskrivs omställningen vid karriärövergången som något av det svåraste idrottare varit med om. Detta kan ha sin grund i att de flesta elitidrottare starkt kopplar sig till sin idrott och när det blir dags att avsluta idrottskarriären kan därför flera komplikationer uppstå. Hur karriärövergången upplevs kan bero på vilket sätt karriären avslutades, om avslutet skedde frivilligt eller ofrivilligt, om idrottaren hade så kallade dubbla karriärer och hur stark den egna idrottsidentiteten är. Syftet med studien var att undersöka före detta elithandbollsspelares upplevelser av karriärövergångar och dubbla karriärer. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex stycken före detta elithandbollsspelare som alla varit aktiva på landslagsnivå och vars karriärer på elitnivå pågått mellan 7 och 24 år. En semistrukturerad intervjuguide konstruerades och samtliga intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades. Huvudresultaten i studien visade att de handbollsspelare vars karriärer avslutades frivilligt hanterade karriärövergången bättre än de handbollsspelare vars karriärer avslutades ofrivilligt. Utöver hur karriären avslutades sågs de mest betydelsefulla framgångsfaktorerna för en så naturlig övergång som möjligt i form av dubbla karriärer, copingresurser i form av socialt stöd och övergången från spelare till tränare. Vidare kan det diskuteras kring frånvaron av de idrottspsykologiska resurserna för handbollsspelare både under karriären och vid övergången från en elitidrottskarriär till en yrkeskarriär. Ett idrottspsykologiskt stöd i form av till exempel en mental coach hade troligtvis hjälpt många spelare att hantera motgångar under karriären, karriäravslutet samt karriärövergången bättre. Att börja med detta i ett tidigt skede skulle troligtvis bidra till att fler handbollsspelare stannar kvar inom idrotten i en längre utsträckning, vilket kan ses som en fördel för handbollens framväxt. / As an elite athlete, going from a life where one is practically devoted every day to their sport and at best, being able to feed on it until it one day ends, means a big change for most athletes. In previous studies, the conversion at the career transition is described as one of the most challenging things athletes had been through. This may be due to the fact that most elite athletes are strongly connected to their sport and when the time comes to finish the sports career, several complications can arise. How the career transition is perceived may depend on how the career ended, if the conclusion was voluntary or involuntary, if the athlete had so-called double careers and how strong their own sports identity is. The purpose of this study was to investigate former elite handball players’ experiences of career transitions and dual careers. Qualitative interviews were conducted with six former elite handball players, all of whom were active at the national team level and whose elite careers lasted between 7 and 24 years. A semi-structured interview guide was constructed and all of the interviews were recorded, transcribed and analyzed. The main findings of the study show that handball players whose career ended voluntarily handled the career transition better than the handball players whose careers ended involuntarily. In addition to how to career ended, the most important success factors for such a natural transition as possible, were seen in the form of double careers, coping resources in the form of social support and the transition from being a player to being a coach. Furthermore, the absence of the sports psychological resources for handball players can be discussed both during their career and at the transition from an elite sports career to a professional career. A sports psychological support in the form of, for example, a mental coach had probably helped many players to deal with setbacks during their career, career termination and career transition better. Beginning with this at an early stage would likely contribute to more handball players remaining in the sport for a longer time, which can be seen as an advantage for the handball’s growth.

Syftet med studien var att undersöka elitsatsande handbollsgymnasieelevers upplevda sammanhållning i deras respektive klubblag samt i deras träningsgrupp vid skolan. Vidare studerades handbollsspelarnas upplevelser av skillnader eller likheter i lagsammanhållningen i klubblag och träningsgrupp. Undersökningsdeltagarna bestod av tio män (M = 18,5) som går på ett elithandbollsgymnasium i Sverige. Datainsamlingen skedde med hjälp av en intervjuguide baserad på Carron´s (1982) konceptuella ramverk. Resultaten redovisades i huvudteman där positiva och negativa påverkansfaktorer för lagsammanhållningen klargjordes i träningsgrupp på skolan respektive klubblag. Vidare visade resultaten att majoriteten av undersökningsdeltagarna upplevde en mycket god social sammanhållning i träningsgruppen på gymnasiet och generellt en medelbra social och en bra uppgiftssammanhållning i sitt klubblag. Avslutningsvis framkom att de sammanlagda negativa upplevelserna, med koppling till lagsammanhållning, upplevdes vara fler i klubblag än i träningsgruppen på gymnasiet. Resultaten motsade några samt bekräftade redan tidigare studier. / The purpose of this study was to examine elite high school handball players perception of team cohesion in their teams and elite exercise group in school. Moreover the perception of differences and similarities in team cohesion in the two groups were investigated. The participants were ten men (mean age = 18,5) elite handball high school students in Sweden. Data was collected through an interview guide based on Carron´s (1982) conceptual framework. The results were showed in themes where positive and negative factors related to cohesion were shown in both teams and elite exercise group. Further the results showed that the majority of the participants perceive very good social cohesion in the exercise group in school and generally an average social and good task cohesion in their teams. Finally the total amount of negative perception, associated with team cohesion, were more in teams comparing to the exercise group in high school. The results supported and partly contradicted previous research.

Syftet med den här studien är att undersöka hur tränare rekryteras på klubbnivå inom barn- och ungdomshandboll. Studien utgår ifrån följande tre frågeställningar: Hur rekryteras handbollstränare i Stockholms handbollsklubbar? Hur arbetar handbollsklubbar med utbildning? Har kvinnor och män samma möjligheter som handbollstränare? Fem sportchefer från några av de största handbollsklubbarna i Stockholm har intervjuats med en semi-strukturerad intervjuform och svaren som framkommit har analyserats och diskuterats i relation till den tidigare forskningen kring ämnena: rekrytering av tränare, utbildning och genus. Av resultaten framkom att alla som vill får bli tränare, men att bara vissa blir tillfrågade, vilket är en begränsande faktor. Flera av klubbarna har intentioner att rekrytera unga ledare, men resultatet blir mer ofta att föräldrar får ”ta sitt ansvar” och ta hand om laget för att ingen annan tränare finns tillgänglig. Synen på förbundets utbildningar är delad. Bas-utbildningen anses givande medan Tränarskola 1 ofta omnämns som för tidskrävande eller att den har för enkla kunskaper. Flera av klubbarna har interna utbildningar, som de anser är mer givande för specifika målgrupper. Kvinnor och män har samma möjlighet att bli tränare. Trots detta är det majoritet manliga tränare i alla klubbar. Detta härleder då till en större sannolikhet att de som blir tillfrågade för tränarroller faktiskt är män. Alla handbollsklubbar som deltog i studien har liten eller ingen struktur alls för hur tränare skall rekryteras och bibehållas. Om handbollsklubbar skulle vara mer medvetna om konsekvenser av rekrytering och deras agerande, så skulle fler klubbar kunna rekrytera fler tränare. Framförallt handlar det om att tillfråga fler och inte utesluta någon vid urvalet. Det är också viktigt med mentorskap vid nyrekryterade tränare och visa dem uppskattning för att få dem att stanna längre som tränare. Detta skulle minska dagens ledarbrist och samtidigt leda till personlig utveckling hos tränarna och fler som vill vara närvarande.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka effekten av cykelintervaller som komplement till handbollsträning för att förbättra prestationsförmågan hos manliga ungdomsspelare på elitnivå. Den frågeställning studien svarat på är om cykelintervaller som komplement till handbollsträning har några effekter på den specifika prestationsförmågan. Metod En kvantitativ experimentell studie genomfördes med 13 manliga ungdomsspelare (fp) i handboll. Under 3 veckor fick fp genomföra cykelintervaller som komplement till ordinarie träning 2 gånger i veckan. Effekten av träningen kontrollerades genom förtest och eftertest där fp:s aeroba förmåga (Yo-Yo IR L1), anaeroba kapacitet (150 m shuttle run) samt anaeroba effekt (CMJ) testades. Utifrån resultaten vid förtesterna delades fp in i antingen cykelgrupp (CG) eller kontrollgrupp (KG). Indelning gjordes genom matchning av fp:s profil följt av lottning. CG genomförde 2 olika intervalltyper, 4 min intervaller och 30 sekunders intervaller med ökat antal set över tid. Efter 3 veckor, totalt 6 träningspass, fick samtliga fp återigen genomföra tester med identiskt testförfarande. Genom detta kunde skillnader i utveckling av delkapaciteter relevanta för handboll mellan grupperna utvärderas. Resultat CG förbättrade signifikant både sitt Yo-Yo IR L1 resultat (p≤0,05) samt resultatet i de tre 150 m shuttle run mätningarna (löpning 1, p=0,03; löpning 2, p<0,001; differens löpning 1 och 2, p<0,001). KG hade ingen förbättring i Yo-Yo IR L1 och bara en signifikant trend till förbättring i löpning 2 i 150 m shuttle run (p=0,08). Mellan grupperna förelåg dock inte några signifikanta skillnader. Det sågs ingen förändring i någon av grupperna vid eftertesterna av CMJ.  Slutsats Trots att CG förbättrade sig signifikant i såväl aeroba som anaeroba tester förelåg ingen signifikant skillnad mellan grupperna vilket bland annat tros bero på för få fp samt för kort interventionstid. Resultatet indikerar dock att cykelträning kan vara av värde för handbollsspelare men vidare forskning på en större försöksgrupp och längre interventionstid behövs för att med säkerhet kunna dra några generella slutsatser gällande cykelträningens effektivitet för handbollsspelare.

De flesta elitidrottskarriärer har sin startgrop i föreningsidrotten och närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har någon gång under sin uppväxt varit medlemmar i en idrottsförening. För de flesta barn innebär föreningsidrotten en positiv miljö där alla barn och ungdomar ska få möjlighet att vara med och delta på lika villkor – tills de plötsligt inte får det längre. Leken förvandlas till allvar och idrotten handlar nu i allt större omfattning om selektion, talangidentifikation och uttagningar. Genom att bli antagen till ett idrottsgymnasium har man goda möjligheter att kombinera sina studier med idrotten, vilket är en viktig grund i den svenska idrottsmodellen. Idrottsutbildningen har aldrig varit så varierad som idag, och det är vanligt att tänka att de idrottare som blivit antagna till idrottsgymnasium automatiskt kommer gå hela vägen. Trots det finns det idrottande ungdomar som väljer att avsluta sina karriärer efter tre år på ett idrottsgymnasium. Syftet med studien var att skapa en större förståelse kring avhopp bland unga talanger inom svensk handboll, som under tre års tid gått på ett handbollsgymnasium. Vidare undersöktes hur spelarna upplevde både tiden på handbollsgymnasiet och den egna avslutsprocessen, och vad handbollsföreningar och handbollsgymnasier kan jobba med för att få fler handbollsspelare att stanna kvar inom idrotten. Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta stycken före detta handbollsspelare i åldrarna 18-23. En semistrukturerad intervjuguide konstruerades och samtliga intervjuer spelades in, transkriberades och analyserades. Huvudresultaten i studien visar att avhopp sällan beror på endast en orsak, och att största delen av avhoppen berodde på avsaknaden av ett socialt stöd, brist på motivation, tränarna, prestationsångest eller en kombination av flera faktorer. Spelarnas avslutsprocesser analyserades med hjälp av Ebaughs teori om avslut. Vidare diskuterades idrottsmiljöns betydelse för unga handbollsspelare och att ett socialt stöd bör finnas till hands för spelarna på handbollsgymnasierna i en större omfattning. Även en god kommunikation mellan handbollsgymnasiet och klubblaget ansågs vara av stor betydelse för spelarna. / Most elite sports careers have their start in sport clubs, and approximately 90 percent of all kids and adolescences in Sweden have, during their childhood, been members in a sport club. For most kids, the sport clubs imply a positive environment where all children should have an opportunity to participate on equal terms – until they suddenly don’t anymore. The play turns to seriousness and is now more and more becoming a matter of selection and talent identification. By being selected to a sport school the athletes have a good chance of combining the studies with their sports, which is an important motive in the Swedish sports model. The sports education has never been as varied as it is today, and it’s common to think that the athletes who have been selected to a sport school automatically will reach the top. Despite this, there are athletic adolescences who choose to quit their career after three years in a sport school. The purpose of this study was to investigate why young, talented handball players quit their career after three years in a sport school. Furthermore, it is investigated how the players experienced both their time at the sport school and their own disengagement process, and what handball associations should work with in order to get more young, talented handball players to stay in the sports. Qualitative interviews were conducted with eight former talented handball players in the ages 18-22, all of whom went to a sport school for three years. A semi-structured interview guide was constructed and all of the interviews were recorded, transcribed and analyzed. The main findings of the study show that drop-outs rarely depends on one single factor, and that most of the drop-outs for the adolescences’ in this study happened due to lack of social support, amotivation, the coaches, performance anxiety or a mix of multiple factors. The players drop-out process was analyzed with Ebaughs’ disengagement process. Furthermore, the impact of the sports environment for young, talented handball players and the importance of a social support for them is discussed and shows that these factors should be available for the players in sport schools to a greater extent. A good communication between the sport school and the players clubs was also considered important according to the former players.

Introduktion: Handboll är en populär lagsport som innehåller kroppskontakt, hopp och sprints. Det är dock även en skadedrabbad sport, där bla huvudskador är vanligt. Huvudskador, eller sport related concussion (SRC), är en allvarlig skada som kan leda till komplikationer senare i livet. Tidigare forskning, gällande risken av att drabbas av SRC, har visat skillnader mellan kön samt positioner. Inom svensk handboll är de flesta SRC studier utförda på högsta eliten. Syftet med denna studie var därför att kartlägga förekomsten av SRC, eventuella skillnader mellan positioner, kön, samt symtom och metod för återgång till träning bland division 1 spelare och NIU/RIG-elever. Metod: En online enkät med 22 frågor uppdelat i tre delar skapades. Frågorna validerades genom face-validity samt en pilotstudie. Enkäten skickades sedan ut till alla division 1 klubbar och NIU/RIG-gymnasier, där tränarna/lärarna själva fick distribuera enkäten till sina elever/spelare. Resultat: Förekomsten av SRC av de som svarade i division 1 och NIU/RIG var 34,9%. Resultatet visade att gruppen målvakter rapporterade flest SRC av alla positioner. Kvinnliga spelare rapporterade signifikant fler antal SRC jämfört med herrspelare (58 vs 30, p=0,018) samt även fler olika symtom efter skada jämfört med herrspelarna. Vanligaste strategin för återgång till idrott oavsett kön och position var hjärntrappan. Konklusion: Sammanfattningsvis visade vår data att förekomsten av SRC bland handbollsspelare på div 1 och NIU/RIG är något lägre än tidigare studier på elitspelare. Resultatet att damspelarna rapporterade fler antal SRC, samt fler och mer varierade symtom än herrspelarna stämmer överens med flera tidigare studier. Den vanligaste vägen tillbaka till handbollen var via hjärntrappan. Vår undersökning bidrar till att öka kunskapen om SRC:s inom handbollen och förhoppningsvis kan den bidra till att förebygga denna typ av skada i framtiden. / Introduction: Handball is a popular sport that contains a lot of body contact, jumps and sprints. It is also an injury-prone sport, where head injuries are common. Head injuries, or sport related concussion (SRC), is a serious injury that may cause complications later in life. Previous research on the risk of SRC have shown differences between gender and within player position. In Swedish handball, available studies on SRC:s include mostly the highest elite. Thus, we aimed to study the prevalence of SRC, differences between positions, gender, symptoms and method of return to training among Division 1 players and NIU/RIG-students. Method: An online survey with 22 questions divided into three parts was created. The questions were validated through face validity and a pilot study. The survey was then distributed to all division 1 clubs and NIU/RIG high schools, where coaches/teachers were responsible for distributing the survey to their students. Results: The SRC prevalence among the Division 1 and NIU/RIG-student respondents, was 34.9%. Goalkeepers reported the highest incidence of SRC of all positions. Female players reported a significantly higher number of SRC compared to males (58 vs. 30, p=0.018). Furthermore, females reported a more diverse range of post-injury symptoms. The most frequently used return-to-play strategy was the brain-ladder, regardless of gender or position. Conclusion: Our data revealed that the prevalence of SRC among division 1 and NIU/RIG handball players is slightly lower than previous studies on elite handball players. The result that female players reported a higher number of SRC and more varied symptoms than male players, aligns with several previous studies. The most common pathway back to handball was through the brain-ladder protocol. Our study contributes to increasing knowledge about SRC in handball and hopefully can help prevent this type of injury in the future.

Bakgrund: Främre korsbandsskador (ACL-skador) är allvarliga och vanligt förkommande inom idrott, speciellt hos ungdomar i åldrarna 14-19 år. En förhöjd risk för ACL-skador har påvisats för individer aktiva inom fotboll och handboll, vilka är mycket populära sporter världen över. Inom dessa sporter har även kvinnor påvisats ha två till åtta gånger högre risk att drabbas än män. Syfte: Syftet var att undersöka om det fanns någon skillnad i knästabilitet vid en hopp-landningsrörelse mellan tjejer och killar i åldrarna 16-19 år, aktiva inom fotboll och handboll samt att undersöka om det fanns någon skillnad mellan fotbollsspelarna och handbollsspelarna, oavsett kön. Metod: Ett drop jump-test utfördes av 20 ungdomar, aktiva inom fotboll och handboll, medelålder ±SD 17,0 ± 0,9 år. Testerna filmades i frontal- och sagittalplanet och analyserades sedan med hjälp av Landning Error Scoring System (LESS). Post hoc-analyser genomfördes för att kontrollera skillnader i 1) graden av valgusställning i knäleden mellan tjejerna och killarna och 2) graden av knäflexion mellan fotbolls- och handbollsspelarna i landningsmomentet. Ett oberoende student’s t-test användes till de statistiska analyserna och signifikansnivån sattes till p ≤ 0,05. Resultat: Det fanns ingen signifikant skillnad i LESS-poäng mellan tjejerna och killarna (p = 0,694). Fotbollsspelarna hade signifikant lägre LESS-poäng än handbollsspelarna (p = 0,002). Andelen tjejer som uppvisade valgusställning i knäleden under testutförandet var högre än hos killarna. Fotbollsspelarna uppvisade enligt LESS tillräcklig knäflexion i landningsmomentet i högre utsträckning än handbollsspelarna under testutförandet. Slutsats: Ingen signifikant skillnad i knästabilitet och hopp-landningsteknik fanns mellan tjejerna och killarna. Fotbollsspelarna hade signifikant bättre knästabilitet och hopp-landningsteknik än handbollsspelarna. Tjejerna hade en större grad av valgusställning i knäleden vid testutförandet än killarna och handbollsspelarna uppvisade inte lika stor knäflexion som fotbollsspelarna vid testutförandet. Mer forskning krävs inom området för att resultaten ska kunna generaliseras. / Background: Anterior cruciate ligament injuries (ACL-injuries) are serious and common in sports, especially in adolescents between the ages of 14 and 19. An increased risk for ACL-injury has been shown in individuals active in soccer and team handball, which both are popular sports worldwide. Within these sports, women have been proven to have two to eight times greater risk for ACL-injury than men. Aim: The aim was to investigate whether there was any difference in knee stability during a jump-landing movement between girls and boys aged 16-19 years, active in soccer and team handball and also to investigate whether there was any difference between the soccer players and team handball players, regardless of gender. Method: A drop jump test was performed by 20 adolescents, active in soccer and team handball, mean ± SD age 17.0 ± 0.9 years old. The tests were recorded in the frontal and sagittal plane and were then analyzed using the Landing Error Scoring System (LESS). Post hoc analyzes were used to examine differences in 1) the degree of knee valgus alignment between the girls and the boys and 2) the degree of knee flexion between the soccer- and the team handball players in the landing movement. An independent student’s t-test was used in the statistical analysis and the level of significance was set at p ≤ 0.05. Results: There was no significant difference in LESS-score between the girls and the boys (p = 0.694). The soccer players had significantly lower LESS-score (p = 0.002). A higher frequency of the girls displayed a knee valgus alignment during the test compared to the boys. The soccer players displayed according to LESS adequate knee flexion to greater extent than the team handball players did during the test. Conclusion: No significant difference in knee stability and jump-landing technique was found between the girls and the boys. The soccer players displayed significantly better knee stability and jump-landing technique than the team handball players. The girls displayed a greater degree of knee valgus during the test than the boys did and the team handball players displayed a smaller degree of knee flexion then the soccer players did. More research is required within the area to be able to generalize the results.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras. / Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.

Underrepresentationen av kvinnligt ledarskap inom idrott har under de senaste åren blivit mycket uppmärksammat av både forskare och institutioner. Forskningen redogör för att kvinnliga huvudtränare stöter på hinder både på samhälls-, organisations- och individnivå. Problemen relateras framför allt till rekrytering och könsstereotyper, det finns uppfattningar om hur en kvinnlig ledare ska vara och det finns uppfattningar om hur en tränare ska vara - dessa två stämmer inte alltid överens med varandra. Kvinnliga ledare hämmas av de könsstereotyper som råder i samhället samtidigt som forskning visar att kvinnliga huvudtränare hämmas vid en rekrytering. Kvinnliga huvudtränare är underrepresenterade generellt i idrottsvärlden.Syftet med arbetet är att undersöka om samma problematik som forskningen redogör för även förekommer i Sverige. Syftet med studien är därför att bidra med ökad förståelse om varför kvinnliga huvudtränare är underrepresenterade i SHE, svenska högstaligan för damer i handboll. För att kunna uppfylla studiens syfte och svara på problemformuleringen utgår rapporten från semistrukturerade intervjuer som genomförts med sju olika föreningar som deltar i SHE säsongen 2020/2021. Den teoretiska referensramen är utformad utifrån tidigare forskning, statistik över hur många män och kvinnor som har genomfört en tränarutbildning, könsstereotyper som tycks hämma kvinnor samt information om hur en rekryteringsprocess går till. Studiens empiri som grundar sig i föreningarnas svar ställs i relation till den teoretiska referensramen i studiens analys. I studiens analys kan författarna konstatera att det finns faktorer som hämmar men också faktorer som borde gynna kvinnor. Kvinnliga huvudtränare anses till viss del hämmas av de könsstereotyper som råder i dagens samhälle och det finns även en del av rekryteringsprocessen där kvinnliga ledare skulle kunna hämmas. Den slutgiltiga slutsatsen som presenteras är tudelad men tyder trots allt på att kvinnliga huvudtränare i den svenska högstaligan skulle kunna hämmas av både rekryteringsprocessen och könsstereotyper. / The underrepresentation of female leadership in sports has recently been noticed by both researchers and institutions. Female head coaches face obstacles on social, organizational, and individual levels. The problems are mainly related to recruitment and gender stereotypes, there are perceptions of how a female leader should be and how a head coach should be. These two do not match each other. Female leaders are affected negatively by the society’s gender stereotypes and research shows that female head coaches are examined more closely. Female head coaches are underrepresented generally in the world and statistics show that it’s the same in Sweden. The purpose of the work is thus to examine the Swedish Handball Elite (SHE) and investigate if the same problem exists in Sweden too. The purpose of the study is to contribute with a better understanding of why female head coaches are underrepresented in the SHE.To be able to fulfill the purpose of the study and respond to the problem formulation semi-structured interviews have been made with different teams in the SHE. The theoretical frame of reference is designed based on previous research, statistics of how many women and men that have completed a coaching education, gender stereotypes that affect women negatively and information about how a recruitment process works. The study’s empirical data that is based on the team’s answers and is set in relation to the theoretical frame of reference in the analysis of the study. In the analysis of the study the authors can state that there are factors that both positive and negative affect women. Female head coaches are considered to be negatively affected by the gender stereotypes that prevail in the society and there are also parts of the recruitment process where women could be negatively affected. The conclusion that is presented is somewhat divided but indicates that female head coaches in the SHE partly could be affected negatively by both the recruitment process and gender stereotypes.

Detta arbete letar efter vilka faktorer som får elever att söka sig till samt slutföra sinNationella Idrottsutbildningar (Niu) inom sin valda idrott. Detta kan sedan användas inomföreningar för att få spelare att stanna kvar inom både föreningen och i vissa fall idrotten. Idenna differentiella studie användes en tvärsnittsdesign och data samlades in genom en enkätsom eleverna fick fylla i. De som deltog i enkäten var 56 elever i åldrarna 16-19 år (årskurs1-3 i gymnasiet), både kvinnor och män, eleverna spelade antingen handboll eller innebandy.Data analyserades med oberoende T-test och deskriptiv statistik. T-tester visade på att detfanns en statistiskt signifikant skillnad mellan årskurserna i hur viktig gemenskapen tillträningsgruppen är. Där skattade årskurs 3 högre än årskurs 1. T-test visade ocksåsignifikanta skillnader mellan könen i två variabler. Variablerna tränarnas inflytande ochvikten av att få utöva sin idrott på skoltid och huruvida dessa påverkade deras vilja att sökasig till Niu. För kvinnor verkade tränaren spela större roll och för män så var det viktigare attfå utöva sin idrott på skoltid.Saker som kan missas av denna studie samt potentiella problem är storleken på grupperna.Storleken på grupperna är inte så stor, de flesta har liknande bakgrund så väl som att det ärskolelever som svarat på enkäterna i slutet av en lektion vilket kan leda till att svaren inte ärde mest genomtänkta så väl som lika varandra.För framtida forskning, att kombinera enkäter med intervjuer kan ge både bättre resultat såväl som en djupare insyn i vad samt hur det kommer sig vad eleverna anser vara viktigt fördem att välja Niu och slutföra sin utbildning.Nyckelord: elitidrottsgymnasium, studieavbrott, Niu, handboll, innebandy. / This work seeks to find factors leading to students applying for as well as finishing theirNational sports education (Niu) in their chosen sport. This can later be used within clubs tokeep players within the club or in some cases the sport. In this differential study a crosssectional design was used and data collected through a survey filled in by the students. The56 participants were between the ages of 16-19 years old (year 1-3 in the gymnasium), bothwomen and men, the students played either handball or floorball.The data was analyzed by using independent T-tests and descriptive statistics. The T-testsshowed there was a significant difference between the groups year 1 and year 3 in howimportant the connection to the group is. Where year 3 ranked higher than year 1. The T-testalso showed significant differences between the genders in two variables. The variablesImportance of coach and Importance of practicing their chosen sport during school hours,which impact these had on their will to go to Niu. For women the coach seemed to have ahigher importance and for men getting to practice their chosen sport during school hours wasof a higher importance.A limitation with this study is the sample size of the groups. The sample size is not that large,most are from a similar background as well as it being school students answering the surveysat the end of a class which could lead to the answers not being the most thought-out answersas well similar to each other.4For future research, combining survey answers with interviews might yield better results anda deeper understanding to what as well as how come the students find as important factors fortheir choice to go to Niu and complete their education.Keywords: sport high school, interrupted studies, Niu, handball, floorball.