Studien syftade till att undersöka vilka erfarenheter socialsekreterare har av otillåten påverkan samt hur de hanterar otillåten påverkan vid myndighetsutövning. Två gruppintervjuer genomfördes med tre socialsekreterare i respektive grupp samt en enhetschef i en av grupperna. Resultatet av studien visade att socialsekreterare har erfarenheter av otillåten påverkan från klienter och att den vanligaste formen är skuldbeläggande och verbala hotelser. Resultatet visade även att socialsekreterarna hanterar otillåten påverkan genom att vara professionell i sin yrkesroll och försöka förklara varför klientens situation ser ut som den gör och att ha ett lösningsorienterat tillvägagångssätt. Överlag ansåg majoriteten av socialsekreterarna att det kollegiala stödet är viktigt vid fall av otillåten påverkan. Det förekom skillnader i socialsekreterarnas resonemang som diskuterades och analyserades i studien. Analysen utfördes med hjälp av Foucaults maktteori, copingstrategier och KASAM för att lyfta fram olika aspekter av otillåten påverkan samt få en bredare förståelse för huruvida socialsekreterare hanterar otillåten påverkan.

Svensk socialtjänst, och framför allt socialsekreterare inom barn och unga är idag i blickfånget på grund av desinformationskampanjer på sociala medier.Desinformationskampanjerna består av ryktesspridning som uttrycker att socialsekreterare kidnappar barn utan stöd i lagstiftning. Detta har eskalerat och medför att socialsekreterare hamnar i hotfulla situationer. Forskning visar attdesinformationskampanjer, hot och våld mot socialsekreterare är ett problem i samhället och påverkar demokratiska processer. Det framgår att det kan öka risken för att medborgare inte får, eller vågar söka hjälp hos socialtjänsten. Syftet med studien var därav att undersöka om desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier, riktade mot socialtjänst påverkar myndighetsutövningen hos socialsekreterare, och iså fall hur. Studien genomfördes utifrån kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod och utfördes digitalt via Teams. Urvalet bestod av två socialsekreterare och en enhetschef med erfarenhet av myndighetsutövning inom individ- och familjeomsorg, barn och unga. Empirin analyserades med tematisk analys utifrån Michael Lipskys teori om Street-Level Bureaucracy - gräsrotsbyråkrati medbegreppet handlingsutrymme som en lins. I resultatet framgår att socialsekreterares myndighetsutövning, utredningsprocesser och handlingsutrymme påverkas av desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier. Slutsatser som dras är att arbetet med att mota desinformation är tidskrävande och påverkar socialsekreteraresandra arbetsuppgifter. Hot, våld och uthängning leder till rädsla vilket kan ställarättssäkerheten på sin spets. Det resulterar även i ett mer begränsat handlingsutrymme vilket påverkar socialsekreterares arbete. Sammantaget påverkar detta hela myndighetsutövningen på olika sätt.

Bakgrund: Hot och våld rapporteras öka mot samhällsnyttig personal och sjuksköterskor på akutmottagningar är den mest drabbade yrkeskategorin. Sjuksköterskorna beskriver att de dagligen är utsatta för hot och våld där patienter och anhöriga är utövarna.Våldspredisponeradefaktorer är väntetider och missnöje över de medicinska bedömningar som görs. Konsekvenserna är mångfacetterade och drabbar både sjuksköterskan och patientsäkerheten.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av hot och våld på akutmottagningar.Metod: Litteraturstudiens metod baseras på kvalitativ design i syfte att utforska upplevelser av ett fenomen. Den analysmetod som användes var kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet bygger på 12 vetenskapliga artiklar som analyserats och genom dessa har två huvudkategorier identifierats och som sedan fick två respektive tre underkategorier. De två huvudkategorierna var hot och våld som en del av yrket & konsekvenser av hot och våld.Konklusion: Sjuksköterskor har liknande upplevelser av hot och våld på arbetsplatsen och de efterföljande konsekvenserna. Organisatoriska faktorer behöver ses över och inställningen till att anmäla hot och våld behöver förändras för att fenomenet ska åskådliggöras och prioriteras. Då hot och våld mot sjuksköterskor är en möjlig faktor att lämna arbetsplatsen och professionen bör det ligga i allas intresse att bryta utvecklingen. / Background: Threats and violence are reported to increase against socially useful staff and nurses in emergency departments are the most affected professional category. Nurses describe that they are exposed to threats and violence on a daily basis where patients and relatives are the practitioners. Factors predisposing to violence are waiting times and dissatisfaction with the medical assessments that are made. The consequences are multifaceted and affect both the nurse and patient safety.Aim: The purpose of the literature review was to describe nurses' experiences of threats and violence in emergency departments.Method: The method of the literature review is based on qualitative design with the aim of exploring experiences of a phenomenon. The analysis method used was qualitative content analysis.Results: The results are based on 12 scientific articles that were analyzed and through these two main categories have been identified, each received two and three subcategories. The two main categories were threats and violence as part of the profession & consequences of threats and violence.Conclusion: Nurses have similar experiences of threats and violence in the workplace and the consequences made of. Organizational factors need to be reviewed and the attitude towards reporting threats and violence needs to change in order for the problem to be illustrated and prioritized. Since threats and violence against nurses are a possible factor in leaving the workplace and the profession, it should be in everyone's interest to break the trend.

Hot- och våldssituationer har generellt blivit ett mer förekommande fenomen i samhället, som påverkar ambulanssjuksköterskorna då de riskerar hamna i situationer som medför att de blir utsatta för hot och våld. Samverkan med polis i hot- och våldssituationer har därför blivit allt viktigare för både omhändertagandet av en patient i hot-och våldssituationer men även för ambulanssjuksköterskornas arbetsmiljö. Det finns sparsamt med tidigare kunskap om ambulanssjuksköterskors upplevelser i dessa situationer därav intresset till föreliggande studie. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av samverkan med polis under hot-och våldssituationer. Genom intervjuer insamlades upplevelser från sju ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götaland. Intervjuerna analyserades enligt Elo och Kygnäs (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen genererade tre generiska kategorier; Kommunikationens betydelse för samverkan med polis, Samverkans betydelse för patientsäkerheten och Samverkans betydelse för den egna säkerheten. I resultatet framkom att kommunikationen var betydande för att samverkan mellan ambulanssjuksköterskorna och polisen skulle fungera. Det sågs en väsentlig skillnad mellan radiokommunikationen på talgruppen RAPS och den verbala kommunikationen på insatsplats. I situationer när samverkan var bristande på grund av otillräcklig kommunikation riskerade patientsäkerheten att äventyras, vilket resulterade i att ambulanssjuksköterskorna inte vågade åka fram till en hot-och våldssituation utan stöd av polis. Konsekvensen kunde bli en fördröjning eller utebliven vård, vilket riskerade ett lidande för patienten. Gemensamma samverkansövningar ansågs kunna vara en framgångsfaktor för att erhålla ökad förståelse om varandras professioner och arbetssätt. För att främja framtida samverkansinsatser under hot- och våldssituationer och tillsammans kunna stärka patienten i att eftersträva hälsa samt upprätthålla en säker och trygg arbetsmiljö.

<p>Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.</p>

Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.

<p>Tidningstjänst i Karlstad med omnejd har till uppgift att distribuera ut morgontidningar till prenumeranter vilket utförs av 98 ordinarie anställda tidningsbud. I den här uppsatsen är det just intresset för buden och deras arbetssituation som undersökningen handlar om. Utgångspunkten för studien, vilken genomfördes senhösten 2004 var ett stort antal teorier inom skilda områden så som arbetsvillkor och sömn. Med hjälp av teorierna skapades några av de kategorier och frågor som ställdes i de olika metoder vilka användes för att kunna besvara undersökningens frågeställning med tillhörande delfrågor. Metoder vilka tillämpades var observation, intervju och enkät vilka gav möjlighet att uppfylla syftet med studien. Syftet var att försöka uppleva, beskriva, förklara och förstå tidningsbudens arbetssituation samt lämna förslag på konkreta åtgärder för att försöka få rätsida på eventuella brister i tidningsbudens arbetssituation.</p><p>Undersökningens resultat visade bl.a. att budens sociala nätverk bidragit till en anställning påbörjats liksom ekonomiska incitament. Även om flertalet värderar arbetstiden högt tycks det vara allt för jobbigt i längden att också behöva arbeta på lördagarna vilket återspeglar sig i personalomsättningen som uppgår till 19 procent. Bland de förslag respondenterna lämnar för att reducera denna siffra kan nämnas att en förbättrad introduktion måste till och att personalen uppmuntras för sin arbetsinsats i större grad. En stor del av arbetstiden arbetar buden i ensamhet. Detta då 66 procent har en social kontakt från noll till fem procent av arbetstiden. Denna ensamhet verkar dock en klar majoritet (96 %) uppleva som positiv. Arbetet som bud tycks även gå att kombinera med det övriga livet. Framförallt verkar kvinnor ha väl utarbetade strategier för att exempelvis ekvationen arbete/familj ska få sin lösning. Det verkar även som om buden har en utarbetad sömnstrategi. Detta då sju av tio bud sover två gånger per dygn. Dock sover fyra av tio bud under sex timmar per dygn vilket påverkar hälsan negativt, exempelvis har denna grupp koncentrationssvårigheter.</p><p>Arbetsvillkoren utmärks av höga krav, hög egenkontroll och ett högt socialt stöd vilket gör att majoriteten av buden har de bästa jobben, kollektivt aktivt arbete (33 %) medan 13 procent har de sämsta jobben, isolerat högstressarbete. Tidningsbudens fysiska hälsa talar om att ryggbesvär är vanligast (73 %). Oavsett värkproblem besväras 93 procent av värk. Den psykiska hälsan tycks vara något bättre då 89 procent uppvisar psykosomatiska besvär exempelvis huvudvärk. En del av tidningsbudens ohälsa, framförallt de fysiska besvären kan avhjälpas med de arbetshjälpmedel som erbjuds. Dock visar resultatet att som bäst 57 procent använder sig av handskar i arbetet. Att hjälpmedlen används i begränsad omfattning syns också i siffror över sjukfrånvaron. Detta då 21 procent av buden varit sjukfrånvarande minst två gånger under det senaste året vilket bl.a. kan ha orsakats av ryggbesvär (80 %). Samtidigt kan det konstateras att 46 procent av buden varit sjuknärvarande under motsvarande tidsperiod. Vanligen går man till arbetet trots psykosomatiska besvär (92 %). Resultaten visar också att mer än vart fjärde bud (26 %) har varit utsatt för hot och våld. En möjlighet för att minska risken skulle kunna vara dubbelbemanning samt att utbildning gavs om hur man hanterar hot och våldssituationer. Av de vilka drabbats är det vanligt att man efter händelsen i första hand fått hjälp från arbetsledningen (63 %) samt arbetskamraterna (38 %). Dock visar det sig att över hälften (56 %) inte fått någon hjälp alls. I denna grupp hade 20 procent sömnsvårigheter. För dem vilka fick hjälp hade ingen sömnsvårigheter.</p><p>Utifrån resultaten vilka gäller för tidningsbuden i Karlstad med omnejd kunde undersökningens frågeställning besvaras. Detta resulterade i att undersökningens syfte kund uppfyllas. Sammantaget ger uppsatsen en röst åt dem vilka arbetar som tidningsbud och hur de förstår sin arbetssituation samt livstillvaro.</p>

Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka hur socialsekreterare inom familjeavdelningens utredningsenhet förhåller sig till situationer av hot och våld på arbetsplatsen och även till det förebyggande arbete som bedrivs för att undgå att hotfulla situationer uppstår. För att uppnå studiens syfte används en kvalitativ metod i form av fem intervjuer. I intervjuerna sökte vi svar på frågeställningen: Vilka kunskaper om åtgärder har socialsekreterarna fått, om hur de ska agera utifall hot och våld uppstår i möten med klienter på arbetsplatsen? Vilka strategier använder socialsekreterarna sig av för att inte hotfulla och våldsamma situationer ska uppstå i möten med klienter? Det insamlande materialet har bearbetats genom inspiration utifrån en hermeneutisk ansats och analyserats utifrån KASAMteorin och de teoretiska begreppen mentalisering, organisationskultur samt coping. Studiens resultat visar att det förekommer få hotfulla situationer inom familjeavdelningens utredningsenhet. Det kan istället handla om kränkningar via telefon och mejl. Det framkommer att socialsekreterarna har en medvetenhet genom att de förbereder sig inför möten med klienter för att försöka sätta sig in i hur klienten kommer att uppleva mötet. Samtliga betonar vikten av att bemöta klienten med respekt. Resultatet visar även att intervjupersonerna anser att det finns ett bra stöd hos kollegor och chefer. Dock saknar de en bredare utbildning kring hur de ska agera om hot eller om en våldsam situation uppstår. Majoriteten av intervjupersonerna ansåg att ålder och arbetslivserfarenhet kan vara av betydelse för hur man upplever om man är med om otillåten påverkan. Det framkommer av intervjupersonerna att arbetslivserfarenhet är något som påverkar vilka försiktighetsåtgärder de tar i sitt privatliv, för att privatlivet inte ska påverkas av ens yrkesval. Just erfarenheten kan påverka att de upplever vissa situationer som mindre hotfulla. Även socialsekreterarnas ökade kunskaper påverkar hur de agerar i situationer som präglas av hot och våld. De får en viss acceptans för vilken situation klienten befinner sig i. / The aim of this study was to examine how social work professionals in child protection relate to situations of client related threats and violence, in the workplace, and also how they reason about the preventive work, in order to avoid threatening situations. In order to achieve the purpose, we used a qualitative approach, consisting of five individual interviews. In our semistructured interviews we looked for answers to the following questions: What knowledges about work-related measures did the social work professionals receive, on how to act when threats and violence arise in meetings with clients in the workplace? What strategies do the social work professionals use to avoid threatening or violent situations that can arise in meetings with their clients? We have, throughout our research process, been inspired by the hermeneutic method. The analysis was based upon Antonovskys KASAM (sense of coherence)-theory and theoretical concepts of mentalization, organizational culture and coping. The results show that only a few threatening situations occurred in the physical workplace of the five social work professionals. More common were threats expressed by phone and email. It appears that social workers have an awareness, preparing for meetings with clients to try to understand how the client will experience the meeting. All stresses the importance of responding to client with respect. The results also show that the interviewees believe that they receive good social support from colleagues and managers; they do, however, lack a broader perspective of education on how to act during threatening or violent situations. Majority of the interviewees felt that age and professional experience can be of importance in the interpretation of the situation. It is found by the interviewees that the work experience is something that affects what precautions they take in their private life, to private life should not be affected by one's choice of profession. They meant that these factors can affect the experience of threats and violence and how one interprets situations of violence and threats. The interviewees mentioned that they feel more confident in how to act when they need to diffuse a violent situation. They also meant that, as social work professionals working in child protection, you get a certain acceptance of the different kinds of situations your clients live through, the older you get.

Syftet med denna studie var att skapa förståelse för komplexiteten av att beskriva arbetsplatsrelaterat hot respektive våld mot poliser som arbetar i särskilt utsatta områden, med utgångspunkt i den begreppsmässiga problematiken. Genom semi-strukturerade intervjuer med fem poliser som arbetar i särskilt utsatta områden fann vi att det råder en begreppsförvirring avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld. Det framkom att hot var mer svårdefinierat än våld samtidigt som det var möjligt att identifiera en ambivalens som påvisade att inget av begreppen erhöll en självklar definition. Definitionen baserades dels på vilka uttryck och handlingar som inkluderades respektive exkluderades, dels på vem som sätter gränserna för hot respektive våld. Definitionen baserades även på vem som utför handlingarna. Studiens viktigaste slutsats var att det inte med säkerhet bör gå att dra slutsatser kring omfattning och karaktär utan att ta hänsyn till den begreppsmässiga problematiken som råder avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld i särskilt utsatta områden. / The purpose of this study was to create an understanding regarding the complexity of describing workplace violence against police officers who work in particularly vulnerable areas, based on the definitional problem. Through semi-structured interviews with five police officers who work in particularly vulnerable areas, we found that there is a definitional confusion regarding workplace violence. It emerged that threats were more difficult to define than violence, while it was possible to identify an ambivalence that showed that none of the concepts received a definite definition. The definition was based partly on which expressions and actions were included and excluded, respectively, on who sets the boundaries regarding threat and violence, but was also based on who is performing the actions. The main conclusion of the study was that it may not be possible to draw conclusions about range and character with certainty, without taking into account the definitional problem that prevails regarding workplace violence in particularly vulnerable areas.

Titel: ”Hot och våld - en del av jobbet?” - En kvalitativ studie om socialtjänstens säkerhetsarbete med hot och våld. Författare: Tess Hellman och Caroline Ivarsson Syftet med denna studie är att undersöka hur ett urval av socialkontor arbetar med säkerhetsfrågor avseende hot och våld. Studiens frågeställningar är följande: ❖ Vilket säkerhetsarbete har socialkontoren avseende hot och våld? ❖ Hur arbetar socialsekreterare innan, under och efter ett klientmöte som befaras som hotfullt eller otryggt? ❖ Hur upplever socialsekreterare att deras säkerhetsarbete avseende hot och våld fungerar på arbetsplatsen? Studien är kvalitativ och empiri har insamlats via intervjuer från sex socialsekreterare som arbetar på olika socialkontor i Mellansverige. Empirin har tolkats genom innehållsanalys där följande huvudteman framkommit: Beskrivning av säkerhetsarbete, Beskrivning av rutiner samt Beskrivning av respondenternas upplevelser. Empirin har sedan analyserats utifrån tidigare forskning samt teorierna Normalisation Process Theory och KASAM. I resultatet framkommer att de olika socialkontoren som respondenterna företräder arbetar olika med hot och våld. En del respondenter har fått utbildning och har handledning. Det finns rutiner och riktlinjer för hur man ska arbeta förebyggande med hot och våld men även åtgärder efter att någonting har hänt. Några rutiner som ska följas är att larm finns tillgängliga vid klientmöten samt att vid hembesök ska det vara två socialsekreterare. Socialsekreterarna följer inte alltid de rutiner som finns. En orsak till detta är att “hot och våld” uppfattas olika. Det som någon anser är hotfullt kanske någon annan inte uppfattar likadant. / Title: “Threats and violence - A part of the job?” - A description of the social services´ security work with threats and violence. Authors: Tess Hellman and Caroline Ivarsson The purpose of this study is to investigate how a selection of social services works with security issues regarding threats and violence. The main questions are: ❖ Which security work does the social services have regarding threats and violence? ❖ How does social workers work before, during and after a client meeting when there is a fear that the meeting will become threatful or unsafe? ❖ How does social workers experience their safety work at their workplace regarding threats and violence? The study is qualitative and empirical data has been collected through interviews from six social workers that works at various social offices in central Sweden. The empirical data has since been interpreted through a content analysis where the following main themes have emerged: Description of security work, Description of routines and Description of the respondent’s experiences. The empirical data has been analysed based on previous research and the theories Normalization Process Theory and KASAM. The result shows that the various social offices that the respondent´s represent work differently with threats and violence. Some respondents have received education and have guidance. There are routines and guidelines for how to work with prevention with threats and violence, but also intervention after something has happened. Some routines that must be followed are that alarms are available at client meetings and at home visits it must be two social workers. The social workers do not always follow the routines that exist. One reason for this is that “threats and violence” are perceived differently. What someone thinks is threatening may not be threatening to someone else.