Detta projekt har studerat hur syntetisk animation kan användas för att representera karaktäristiska drag hos barnbokskaraktärer. Fokus i projektet har varit att analysera tidigare karaktärsanimation från kända barnfilmer animerade i 3D, samt stop-motion och därefter skapa syntetiserad animation baserat på resultatet från analysen. Helkroppsanimation utan personifierade fysiska attribut som till exempel kläder eller hårstilar användes för projektets artefakt, genom att animera en ansiktslös 3D modell vilken skapades för projektet.

Syftet med studien är att undersöka körledares uppfattningar om och arbete med icke-verbal kommunikation med kör. I bakgrundskapitlet belyses tidigare forskning och områdesorienterad litteratur som handlar om icke-verbal kommunikation. Datamaterialet består av tre ostrukturerade kvalitativa intervjuer där tre körledare fått reflektera över begreppet icke-verbal kommunikation, hur de uppfattar begreppet och hur de arbetar med icke-verbal kommunikation i körsammanhang. Det teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien är det tolkande hermeneutiska perspektivet. I resultatet framkommer att körledare använder sig av olika icke-verbala kommunikationsformer såsom pianot, olika kroppsliga uttryck och rösten. Dessa icke-verbala kommunikationsformer används för att förmedla affekter och undertexter samt för att tolka notbilder. Det framkommer även i resultatet att de tre körledarna har olika syn på dirigering. Vad som är viktigast skiftar från att dirigering är ett otyg till att dirigeringen och tekniken är det viktigaste verktyg en körledare har. Avslutningsvis diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning och litteratur. / The purpose of this study is to investigate the conductors' perceptions of and work with non-verbal communication with choir performance. The background chapter describes previous research and literature on nonverbal communication. The results of the study came through three unstructured interviews, where three choir conductors reflected over the term non-verbal communication and how they apprehend the concept. The theoretical perspective underlying this study is the interpretative hermeneutic perspective. The results show that conductors use different non-verbal communication methods in their work with choir. The non-verbal communications that the choir leaders, among other things use are the piano, the voice, but they also how reflect over hos sheet music can be interpreted. It is also apparent that the three conductors have different views on conducting. The conductor’s thoughts rang from that conducting is a bad thing and should be used sparingly. Whilst other say that conducting is the most important tool and should not be neglected. In the conclusion, the results are discussed in relation to previous research and literature.

Bakgrund: Icke-verbal kommunikation definieras som all kommunikation utöver det talade ordet. Tidigare studier har visat att patienter värdesätter icke-verbala signaler såsom ögonkontakt, kroppsspråk och beröring, men att beröring sällan används som ett medvetet kommunikationsmedel. Det finns en underrepresentation av forskning kring icke-verbal kommunikation när det gäller sjuksköterskor, jämfört med andra yrkesgrupper. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av icke-verbal kommunikation inom omvårdnadsrelationen. Metod: En allmän litteraturöversikt över åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet består av fem teman; varierande icke-verbal kommunikation i omvårdnadsrelationen, att göra patienten delaktig, beröringens påverkan på patienten, könets betydelse i upplevelsen av beröring och patientens utsatthet. Det var viktigt med en grundläggande relation innan beröring fick användas. Beröring hade positiva effekter på patienter såsom att få dem att känna sig sedda, accepterade och förankrade. Användandet av icke-verbal kommunikation kunde göra patienten delaktig eller stärka dess utsatthet. En problematik gällande sjuksköterskans eller patientens kön vid beröring framkom, då beröring exempelvis kunde väcka sexuell upphetsning. Slutsatser: Resultatet indikerar att sjuksköterskors kunskap om icke-verbal kommunikation och beröring behöver öka. Även i den kliniska praktiken behövs insatser för att sjuksköterskan ska ha tid att reflektera över och främja sin icke-verbala kommunikation. / Background: Nonverbal communication is defined as all means of communication beyond the spoken word. Previous studies show that patients value nonverbal signals such as eye contact, body language and touch, but also that touch is seldom used as a conscious means of communication. There is also an underrepresentation of research on nonverbal communication among nurses, compared to other professions. Aim: The aim of this study was to describe patients’ experiences of nonverbal communication in the nurse-patient relationship. Methods: A general literature review of eight scientific studies with a qualitative approach. Results: The results consist of five themes; variable nonverbal communication in the nurse-patient relationship, involving the patient, the impact of touch on the patient, the significance of gender on the experience of touch and the patient’s vulnerability. It was important to build a relationship with the patient before using touch. Touch had positive effects on patients, such as making them feel seen, accepted and anchored. The use of nonverbal communication could involve the patients or increase their vulnerability. An issue regarding the gender of the nurses or the patients arose while touching, which could cause sexual excitement for example. Conclusions: The results indicate that nurses’ knowledge concerning nonverbal communication and physical touch should be increased. In clinical practice, there is also a need for efforts to give nurses time to reflect on and increase their nonverbal communication.

Syftet med denna studie är att belysa hur mellanstadielärare i årskurs fem inleder sina lektionergenom att beskåda uppstartens tio första minuter. Fokus har varit lärarnas ledarskap under denna process där strukturen, kroppsspråket och lärarnas engagemang har studerats och dess inverkanpå elevgrupperna. Dessutom har lärarnas medvetenhet kring uppstart och deras syn på ledarskap i uppstartsprocessen även undersökts. Med utgångspunkt i syftet har jag tagit del av relevant litteratur och tidigare aktuell forskning om ledarskap samt använt de klassiska ledarstilarna och den auktoritativa fostransstilen som grund för uppsatsens teoretiska förankring.   Studien har en kvalitativ forskningsansats, där observationer och parintervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Sammanfattningsvis har två elevgrupper i årskurs fem samt deras sex lärare i de tre kärnämnen, svenska, matematik och engelska observerats. I anslutning till det genomfördes parintervju med de sex mellanstadielärarna. Studiens resultat utgörs av observationer ställt emot lärarnas resonemang kring medvetenheten om ledarskapets effekt i uppstarten och dess inverkan på elevgrupperna.   I enlighet med studiens resultat kännetecknas uppstarten av två faser, där den ena innebär att eleverna ska infinna sig på sina platser och hitta sitt fokus och den andra där läraren presenterar lektionen. Beroende av lärarnas ledarskap, tydlighet, förmåga att vara konsekventa och engagemang i uppstarten tar det olika lång tid för eleverna att inta sina platser och finna fokusinnan lärtillfället kan börja. Strukturen i uppstarten är av stor vikt likaväl som lärarens förmåga att ha ett positivt förhållningssätt och behålla ett lugn. Lärarens ledarskap från start anses ha stor betydelse för att skapa ett gynnsamt klassrumsklimat som präglas av trygghet och arbetsro. Att ledarskapet präglas av en auktoritativ fostransstil är en fördel och resulterar i ett effektivt lärande.

Bakgrund: Smärtbedömningar är ett vanligt förekommande moment i anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors dagliga arbete. Tidigare forskning visar att det finns okunskap om att sederade patienter inte behöver smärtbedömas, trots att annan forskning visar att patienter kan uppleva smärta under sedering eller sövning.Syfte: Att beskriva anestesi- och intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och dokumentera smärta hos sederade eller sövda icke-verbala patienter.  Metod: En beskrivande studie med kvalitativ ansats. Tio semistrukturerade intervjuer med tio specialistsjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.    Huvudresultat: Fem huvudkategorier och sju underkategorier identifierades: “Att uppleva svårigheter och hinder vid bedömning av smärta”, “Att underlätta bedömning av smärta”, “Att sakna hjälpmedel för bedömning av smärta”, “Att dokumentera smärta” och “Att stödja sig på tidigare erfarenheter, förförståelse och kunskap”. Specialistsjuksköterskorna upplevde att det var komplext att bedöma smärta då patienterna inte kunde förmedla sig. Tidigare erfarenheter och utökad utbildning kunde underlätta smärtbedömningen. Det förekom upplevelser om att smärta sederades bort på grund av okunskap. Dokumentation av patienters smärta skedde framförallt genom fysiologiska parametrar och given analgetika.  Slutsats: Föreliggande studie belyser att det fanns önskemål om underlättande hjälpmedel och utbildning att använda vid bedömningar av smärta, samt vad hjälpmedlen skulle kunna innebära för patienten och i det kliniska arbetet. Specialistsjuksköterskorna uppgav att ett hjälpmedel skulle kunna bidra till en mer kontrollerad analgetika- och sederingstillförsel, vilket skulle kunna förkorta tiden i respirator, tid på intensivvårdsavdelning samt minska mortaliteten. / Background: Pain assessments are a recurring task in nurse anesthetists and intensive care nurses’ daily work. Previous studies have revealed that there was an ignorance toward patients who are sedated, that their pain did not need to be assessed, despite other studies have found that patients can experience pain during sedation or general anesthesia.  Aim: To describe nurse anesthetists’ and intensive care nurses’ experiences in assessing and documenting pain in patients who are sedated or under general anesthesia and non- verbal. Method: A descriptive study with a qualitative approach. Ten semi-structured interviews were conducted with ten specialist nurses from a Swedish hospital. Data were analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories and seven subcategories were identified: “To experience difficulties and obstacles when assessing pain”, “To ease the assessment of pain”, “To not have the aids for assessing pain”, “To document pain” and “To rely on previous experiences, pre-understandings and knowledge”. The nurse specialists experienced that pain assessments were complex because the patients were unable to communicate. Previous experiences and expanded knowledge appeared to ease the assessment of pain. There were experiences of pain being sedated away due to ignorance. Documentation of the patients’ pain was mainly done through physiological parameters and given analgesics.  Conclusion: The present study shines a light on the wish for aids and education to use when assessing pain, as well as the potential impact the assessment instruments could have for the patients as well as the work at the clinic. Nurse specialists stated that an aid could contribute to the controlled use of analgesics and sedatives, which could reduce the duration of mechanical ventilation, duration in the intensive care unit and mortality.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärarna i förskolan använder och planerar för den icke-verbala kommunikationen i sin undervisning. För att kunna besvara syftet har vi utifrån två forskningsfrågor genomfört kvalitativa intervjuer med förskollärare. Förskolan använder sig idag mycket av bildstöd och tecken men även gester. Vi vilel undersöka hur förskollärana i sin undervisning använder sig av såväl den medvetna som den omedveta icke-verbala kommunikationen. Icke- verbal kommuniaktion handlar om ett samspel mellan barn-barn. För att förmedla och uttrycka sina tankar och upplevelser använder sig människan av de talade språket samt genom den icke-verbala kommunikationen som sker genom gester, memik och kroppsspråk. All emeriri analyseras i ljuset av mediering och ur det scoiokulturella perspektivet. Resultatet visade på att samtliga förskollärare använder sig av alternativ kommunikation i underviningen oavsett kompetens och ingen ifrågasätter dess funktion.

Individualized teaching in schools with children with learning disabilities is a prerequisite, in order to be able to convey knowledge and teaching in an educational and developing way. The purpose of this study is to explore how musical communication can be used in school's with children with learning disabilities in different ways and how teachers can create an individualized teaching through this, during the music lessons. The study's result describes the interviews that have been conducted that have occurred in varied locations around Sweden with teachers in the subject area music in learning disabilities. The result presents how teachers use musical communication in their teaching and in what way the teaching is tailored to the needs of the students to become developing. The discussion that is linked to the subject of the study focuses on individual adaptation and alternative ways in which the teacher can make use of it in order to obtain an educational teaching, in which the students are given the opportunity for an in-depth understanding and a developed knowledge.

Kommunikationen mellan två personer består av både verbala- och icke-verbala beteenden. Den icke-verbala kommunikationen kan förstärka (kongruent) eller vara motsägelsefull med den verbala kommunikationen. I vissa situationer har den icke-verbala kommunikationen en extra stor betydelse och ibland kan den vara en bättre väg att nå fram till en person, än med verbala uttryck. Syftet med denna litteraturstudie var att synliggöra den icke-verbala kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten samt belysa dess betydelse. Frågeställningarna som användes var följande: vad har den icke-verbala kommunikationen för betydelse i mötet mellan sjuksköterskan och patienten och hur kan sjuksköterskan använda kunskapen om den icke-verbala kommunikationen? Teoretisk referensram för arbetet var Hilde Eide och Tomas Eides syn på omvårdnadsinriktad kommunikation. Metoden var en litteraturstudie som bygger på 9 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att empati, aktivt lyssnande och icke-verbal kommunikation är viktiga komponenter i sjuksköterskans patientkontakt. Vidare fann studien att empati är ett centralt begrepp i både icke-verbal och verbal kommunikation. Förståelse och kunskap hos sjuksköterskan gör att det knyts ett känslomässigt band mellan sjuksköterskan och patienten vilket utgör grunden för ett bra omvårdnadsarbete. / Communication between two people consists of both verbal- and nonverbal behaviour. The nonverbal communication can strenghten or contradict the verbal communication. In some situations nonverbal communication is much more important and sometimes, it can be a better way to reach a person, than verbal communication. The aim of this study was to reveal the nonverbal communication between nurse and patient and also show its importance. The questions the study answered were: What significance does nonverbal communication have in the nurse – patient relationship and how does the nurse use this knowledge? The theoretical frame of reference for the work was Hilde Eide’s och Tomas Eide’s view of nursing communication. The method was a litterature review which was based on nine scientific articles. The results indicated that empathy, active listening and nonverbal communication are important components in the nurse – patient relationship. The study also found that empathy is a central part of both nonverbal and verbal communication. Understanding and knowledge form an emotional bond between nurse and patient and they create a solid foundation for good health care.

Syftet med denna studie är att undersöka rekryterares upplevelser av att genomföra anställningsintervjuer via videointervju jämfört med fysiska intervjuer. Den tidigare forskningen visar att rekryterare föredrar fysiska intervjuer då de upplever att de får en tydligare helhetsbild av kandidaterna. Forskningen visar också att rekryterare upplever att det är lättare att förmedla den icke-verbal kommunikationen samt känslor vid fysiska intervjuer. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod i form av nio semistrukturerade intervjuer genomförts, med rekryterare samt konsultchefer inom bemanningsbranschen. I denna studie har vi inkluderat respondenter som både har erfarenhet av att genomföra anställningsintervjuer via videointervju samt fysiska intervjuer. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna föredrar att genomföra fysiska intervjuer. Detta eftersom de upplever det lättare att kommunicera med kandidaterna samt uppfatta känslor, gester och ansiktsuttryck. Vidare framgår det att majoritet av respondenterna upplever videointervjuerna mer flexibla och tidseffektiva, eftersom både kandidaten samt respondenten själv inte är beroende av en fysisk plats. Det empiriska resultatet från intervjuerna jämförs med det teoretiska ramverket i analysen, därefter presenteras en avslutande diskussion samt slutsats. Sammantaget bidrar studien till en ökad förståelse för rekryterares upplevelser av att genomföra anställningsintervjuer fysiskt jämfört med digital videointervju. Studien identifierar även fördelar samt nackdelar som respondenterna upplever i de olika formaten av anställningsintervjuer. Detta anser vi bidrar till en ökad förståelse gällande val av intervjuformat för den specifika anställningsintervjun, utifrån rekryterarens perspektiv. / The purpose of this study is to examine recruiters' experiences of conducting job interviews via video interviews compared to physical interviews. Previous research shows that recruiters prefer the physical interviews as they feel that they get a clearer overall picture of the candidate. Research also shows that recruiters find it easier to convey non-verbal communication as well as emotions during physical interviews. To answer the purpose, a qualitative method in the form of nine semi-structured interviews was conducted with recruiters and consulting managers in the staffing industry. In this study, we have included respondents who have both experience of conducting job interviews via video interviews and physical interviews. The results show that the majority of respondents prefer to conduct physical interviews. As they find it easier to communicate with the candidates and perceive emotions, gestures and facial expressions. Furthermore, it appears that the majority of the respondents experience the video interviews more flexible and time-efficient, since both the candidate and the respondent himself are not dependent on a physical location. The empirical result from the interviews is then compared with the theoretical framework in the analysis, after which a concluding discussion and conclusion are presented. Overall, the study contributes to an increased understanding of recruiters' experiences of conducting job interviews physically compared to digital video interviews. The study also identifies advantages and disadvantages that respondents experience in the different formats of job interviews. We believe this contributes to an increased understanding regarding the choice of interview format for the specific job interview from the recruiter's perspective.

Bakgrund: Röntgensjuksköterskor, liksom andra hälso-och sjukvårdsyrken, möter dagligen skiftande patientgrupper med diverse bakgrund och förutsättningar. Specifikt för professionen är det korta mötet i en högteknologisk miljö där omvårdnad kombineras med bästa diagnostiska bildkvalite med minsta möjliga stråldos. Detta förutsätter en god och ömsesidig kommunikation som sker i gemenskap och går åt båda riktningar. Röntgensjuksköterskor bör därför vara skickliga i sitt sätt att kommunicera för att kunna ge adekvat information inför, under och efter en röntgenundersökning. Syfte: Syftet med studien var att belysa röntgensjuksköterskors kommunikationsstrategier i mötet med vuxna patienter. Metod: Litteraturstudie baserat på nio studier av kvalitativ metod. Artikelsökningen gjordes i PubMed, CINAHL och Scopus. En kvalitetsbedömning av artiklarna utfördes med hjälp av Olsson och Sörensens bedömningsmall för kvalitativa studier. Analysen genomfördes med hjälp av Fribergs femstegsmodell för analys av kvalitativ forskning. Resultat: Resultatet visade att röntgensjuksköterskor huvudsakligen använde sig av tre huvudstrategier i kommunikation med patienter. Huvudkategorier består av verbala kommunikationsstrategier, icke-verbala kommunikationsstrategier samt individualiserade kommunikationsstrategier. Konklusion: Röntgensjuksköterskor använder olika kommunikationsstrategier i möten med patienter genom att reflektera över språk som används, anpassa information, observera kroppsspråk samt tar sig tid för patienter. Resultatet visar att det krävs vidare forskning inom området, för att belysa betydelsen av effektiva strategier som främjar god kommunikation, likaså för att uppmärksamma röntgensjuksköterskors kunskaper om befintliga kommunikationsstrategier. / Background: Radiographers, like other health care professions, meet a variety of patient groups with different backgrounds and conditions daily. Specific to the profession is the short meeting in a high-tech environment where nursing is combined with obtaining the best diagnostic image quality with the lowest possible radiation dose. This requires good and mutual communication that goes in both directions. Radiographers should therefore have good communication skills in order to provide adequate information before, during and after an examination. Aim: The aim of this study was to illuminate radiographers' communication strategies in meetings with adult patients. Methods: This literature study is based on nine qualitative articles. The literature search was performed in three databases: PubMed, CINAHL and Scopus. A quality assessment of the articles was carried out using Olsson and Sörensen’s assessment template for qualitative studies. The analysis was carried out using Friberg’s five-step model for the analysis of qualitative research. Results: The results showed that radiographers used three main strategies in communication with patients. The main categories consisted of verbal communication strategies, non-verbal communication strategies and individualized communication strategies. Conclusion: Radiographers used different communication strategies in meetings with patients, including reflecting on the language used, adapting information, observing body language, and taking time for patients. The results show that further research is required to highlight the importance of effective strategies that promote good communication, as well as to draw attention to radiographers' knowledge of existing communication strategies.