The importance of experience in relation to intellectual work has been of growing interest within historical research, as it focuses on the subjective, biographical, and thus historical conditions preceding any claim to abstract or objective knowledge. This paper explores the connection between experience and intellectual thought in relation to the Swiss psychologist Carl Gustav Jung (1875–1961), primarily through an examination of his autobiography. The analysis shows that experience was essential to Jung in several ways, and that he struggled with it as an intellectual, epistemological, and personal problem. His encounters with Kant, Nietzsche and Freud were especially formative in this regard, as they brought him theoretical and practical insights into the limits of communicable knowledge. Mystical experiences, beginning from hischildhood, gave rise to a dichotomy between the inner and the outer world, and with it a deep sense of solitude, which remained important throughout his life and work. The sense of being outside of his time informed his psychological conceptions of “the shadow”, individuation and the collective unconscious. However, Jung’s struggle to lend credibility to his experiences resulted not so much in recognized scientific knowledge as in what Nietzsche once called a “personal confession”.

Den här uppsatsen behandlar ämnet luftskydd i Uppsala under det andra världskriget. Att försvara den civila befolkningen från luftanfall skulle visa sig vara högt prioriterat hos lokala beslutsfattare. Men även om städer i mångt och mycket fick organisera sina egna utrymningsplaner, även om byggandet av skyddsrum var en kostnad som de flesta fick stå för själva, så fanns det övergripande statliga bestämmelser som gällde alla.  I Uppsala var en av de stora politikerna under perioden en man vid namn Axel Johansson som identifierade sig som liberal. Förutom att han under en längre tid suttit på flera tunga positioner både på kommunal och länsnivå, var han även delägare och chefredaktör för en av stadens största tidningar, den liberala Upsala nya tidning. Med hjälp av tidningen har vi en unik möjlighet att dels följa den lokala uppbyggnaden av Uppsalas luftskydd, dels få en djupare förståelse för vad Johansson själv ansåg om kriget och hur han tyckte att Sveriges roll skulle se ut. Dessutom får vi en inblick i hur lokalpolitiska liberaler ansåg att den svenska staten, med Socialdemokraterna i spetsen förtar städers förmåga att försvara sig själva. Samtidigt som de tar politiska beslut för att hålla sig på god fot med tyskarna. Dessa beslut kan eventuellt ses som kontroversiella idag, men för tidpunkten var dessa beslut förmodligen det bästa, både för landet och för Uppsala.  Historian om skapandet av det som senare skulle bli det svenska civilförsvaret, är något som ofta förbises inom den svenska historieskrivningen. Att få en djupare förståelse för hur det växte fram på en lokal nivå, är nyttigt för kunskapen om hur vi som samhälle ska möta framtida kriser.

The aim of this study is to analyze the Swedish writer, translator and debater Tore Zetterholms’ (1915 – 2001) views on the origins and growth of the totalitarian movements in Europe. By examining his work, I seek to provide a more complex understanding of the Swedish debate on the causes of fascism, nazism, and communism that took place in the early post-war era (1945 – 1950). While earlier research has focused almost entirely on the more intellectualistic explanations that were prominent in the liberal daily press, only few studies have been conducted on the views held by a more idealistic school of thought that took part in the deliberations, let alone on other arenas of debate. Consequently, the period has been depicted as governed by an almost hegemonic cultural radicalism. Whilst this faction saw totalitarian regimes as an absolute antithesis to the enlightenment heritage, Zetterholm, however, understood them rather as a fulfillment of modernity than as its antipode. His conception of history was founded on the idea of it as an ongoing and degenerative process of rationalization, a process which he meant had alienated man from his intrinsic moral sentiments, his original spirituality, and his fellow human beings. Therefore, the vitalism and collectivism of the totalitarian movements, as well as its religious cult of one infallible leader, spoke to the deepest psychological and spiritual needs of contemporary society. Ultimately, the study culminates in the statement that the alleged hegemony never existed.

För att elektrifiera Sveriges landsbygd under 1920-talet tillsattes Elektrifieringskommittén, vars arbete med att utforma en standard för landsbygdselektrifieringen resulterade i statliga offentliga utredningar. Dessa har utgjort källmaterialet för undersökningen. Genom att studera Elektrifieringskommitténs arbete utifrån ett SCOT-perspektiv är det möjligt att se hur elnätet vuxit fram genom relevanta sociala gruppers påverkan på den tekniska utvecklingen. Under sitt arbete uppfattade Elektrifieringskommittén risker med bland annat importberoende, driftsäkerhet och höga elpriser vilket kom att spela stor roll för utvecklingen av tekniken och systemets organisation. Det visar sig dock att organisationen i minst lika stor utsträckning påverkades av Elektrifieringskommitténs uppfattningar om de sociala grupperna och försöken att forma dessa för att passa in i ett redan standardiserat system. Undersökningen belyser hur motivet bakom satsningar på infrastruktursystem tillsammans med systembyggares uppfattningar påverkar vilka som involveras och får aktiva roller i systemens utveckling. Drivkraften att stärka jordbruket genom elektrifiering och synen på var sakkunnighet fanns innebar att jordbrukarnas insyn i systemet minskade medan de stora statliga och privata kraftbolagen kom att få ansvaret för utveckling, underhåll och utbildning. Landsbygdselektrifieringen visar hur olika syner på teknikens funktion påverkat det som lade grunden till det svenska elnätet.

Undersökningen i den här uppsatsen fokuserar på Gunnar Inghe och en del av det arbete han utförde med att etablera och legitimera socialmedicinen i Sverige på 1960-talet. Genom treolika typer av publikationer, Fattiga i folkhemmet – en studie av långvarigt understödda i Stockholm från 1960, Den ofärdiga välfärden från 1967 och två artiklar ur Socialmedicinsk tidskrift från 1959, går det att se hur Inghe använder sig av diverse forum och publikt tilltal för att nå ut med sin socialmedicin. Auktoriteten hos medicinen och naturvetenskapen visade sig stark när det kom till politik, ny vetenskap och sociala frågor. Socialmedicinen som nytt ämne behövde därför hävda sig inom dessa områden.Åren efter andra världskriget får socialmedicinen allt större plats när det kommer till att ge grund till politiska förändringar i samhället och välfärden. Hur denna etablering och legitimering visade sig i praktiken kan säga oss mycket om tidigare föreställningar inom såväl medicinen, samhället och det sociala. Inghes publikationer studeras ur tre återkommande teman, det vetenskapliga idealet, det sociala medborgarskapet och det publika. Det första temat berör hur gränsdragandet mellan vetenskap, politik och samhället förändras med socialmedicinen. Temat för det sociala medborgarskapet tar upp hur skapandet och definitionen av olika kategorier formar samhället och dess medborgare. Innehållet i publikationerna tolkas utifrån de två första temana och deras utformning utifrån temat om det publika, hur utformning och tilltal spelar roll för att väcka intresse och legitimitet.

Disa Kalin: Den sanna människans ruin – samvetets sekularisering i sekelskiftets Sverige. Uppsala universitet: Inst. För idé- och lärdomshistoria, C-uppsats, vårtermin, 2021 Abstract Denna uppsats hanterar moralfilosofi under slutet av 1800-hundratalet och början av 1900-talet, med fokus lagt på samvetet och aktuella föreställningar däromkring. Syftet ligger i att genom en kontextualisering av Axel Hägerströms moralfilosofi och samvetsföreställningar kunna visa hur han aktivt radikaliserade och sekulariserade sin tids moralfilosofiska föreställningar. Detta görs genom en rekonstruering av samtida tankemönster inom moralfilosofin och samvetsföreställningar, ett introducerande av sekulariseringstänket, och Hägerströms förhållande jämte dessa. Samtiden präglades av en djupt teologisk insikt gällande samvetets funktion hos människan, gud hade en central roll och det etiska idealet efter vilket människan ansågs sträva såg sin grund inom kristendomens etik. Hägerströms idéer antog en värdenihilistisk utgångspunkt, vilket innebär att han totalt skiljer sig från den teologiskt grundade etik vilken höll prevalens. I och med detta skiljesätt betonas Hägerströms radikalitet, även om hans teorier idag är av mer vedertagen sort. Frågan om sekularisering, och huruvida Hägerström, genom sin text, tog aktiv del i den svenska sekulariseringen behandlas genom att jämföra Hägerströms idéer med definitioner av sekulariseringens utveckling i västvärlden. Denna behandling visar tydliga tecken på Hägerströms text som sekulariserad sådan, och ett tidigt svenskt inslag i västvärldens uppfattade sekularisering. Nyckelord: Samvetet, moralfilosofi, sekularisering, moralteologi, 1800-tal, 1900-tal, sekelskifte

Syftet är att belysa aktivisters, akademikers och bostadsetablissemangets roll i kunskapsproduktion. För att belysa vilken roll de spelat i utvecklingen av kunskap tänker jag utgå ifrån renoveringsfallet i Uppsala län under 2010-talet. Kunskapscirkulation visar på hur olika kunskaper har anammats, omformulerats och förmedlats vidare genom olika medier. De kunskapshistoriska analytiska begreppen översättningar och kunskapens aktörer som den svenska historikern Johan Östling och den tysktalande historikern Phillipp Sarasin myntat, gör det möjligt att förstå hur kunskap har konstruerats, samt att förstå vilka som har tolkat och förmedlat kunskapen vidare. Översättningar är i den här uppsatsen ingång till samhällelig kunskapscirkulation. Huvudfrågan inom samhällelig kunskapscirkulation är hur kunskap blir en del av den allmänna förståelsen. Genom att ta reda på vilka begrepp som kunskapsaktörerna aktivister, akademiker och bostadsetablissemanget anammar och vilka mål de har med översättningarna av begreppen, kan vi också förstå när kunskapen som olika processer generar blir allmän kunskap. Att dessutom undersöka hur kunskapen omformas för aktörernas olika syften, ger en inblick i hur spridningen av kunskap kan möjliggöras eller begränsas. Undersökningen visar att de nämnda kunskapsaktörerna använder olika begrepp för att beskriva samma fenomen inom renoveringsfrågan, nämligen det faktum att en del hyresgäster flyttar efter kostsamma renoveringar som lett till ökade hyror. De medier som publicerar kunskapen begränsar och möjliggör också spridningen av den på olika sätt. Förutom detta, kan valet av medieform också säga något om kunskapens karaktär, exempelvis dess politiska koppling. Slutsatsen är att kunskap som inte översätts inom renoveringskontexten i princip går att betrakta som allmän kunskap.

I denna studie undersöks Johan Adolph Gerelius argumentation och framtidsvision gällande implementeringen av de två innovationerna cellfängelset och gasdriven belysning. Det framkommer att Gerelius använder många historiska exempel för att motivera hur innovationer bidrar till samhällelig utveckling. Vidare inspireras han mycket av England, där båda innovationerna har sitt ursprung. Han använder också flera återkommande, mycket laddade begrepp i sin argumentation, så som ”barbari” och ”upplysningens fiender”. Gerelius bedriver sin utförliga argumentation i syfte att förespråka innovationernas framtida samhällsförändrande potential. Han uttrycker en stark utvecklingsoptimism och är influerad av de liberala idéer som spreds genom Europa under tidigt 1800-tal. Denna utvecklingsoptimism leder till att Gerelius förespråkar acceptans av nya innovationer då han anser att de har stor betydelse för samhällelig utveckling. Denna utveckling bör, enligt Gerelius, ske i termer av stabilitet, bildning, förädling och upplysning. Undersökningen lägger fram en tolkning som överensstämmer med den tidigare forskningen, vilken betonar Gerelius positivism för de engelska innovationerna. Dock framhävs även att Gerelius influeras av en stark historiesyn , vilken kan ligga till grund för hans starka utvecklingsoptimism och framtidsvision.

This thesis set out to analyse early baptistic peace-activities in Sweden in the 1900s, through a micro-historical analysis of Albert Wickman (1884-1942) who was a Swedish Baptist pastor and peace-agitator. In nonconformist-churches we find the earliest pacifists and Wickman started out as a theological trained Baptist, but he founded an independent organisation with ideas based on teachings by Leo Tolstoy. His Anti-war organisation was organised much like the Salvation Army and had as key-concept to gather members who claimed they would not kill another human being. Another idea was to create an army of volunteers who would be willing to put themselves between fighting nations. The organisation had many thousands member but existed only between 1912-1918 and it never practiced it go-in-between ideas. In the 1920s Wickman was involved with the oldest Swedish peace-society, “Svenska Freds och Skiljedomsföreningen”, and raised their membership from 4 000 in 1922 to 49 000 in 1930, but he also led this organisation to almost bankruptcy. This thesis gives an account of who Albert Wickman was and through him offers contexts and world-views on his pacifistic thinking in the first decades of the 1900s and how peace was promoted at the time in Sweden.

When women gained access to the medical field in late the late 1800’s the ideal image of a physician was a masculine man. Women doctors needed more than officially recognised competence to be successful within the profession. Several of the first Swedish women doctors was published in the great medical journals of the time. They also wrote hygiene books to teach common women about their bodies. By writing for colleagues and other women to read, women doctors constructed a persona which was upheld by gendered performative actions. These were expressed in how the women doctors wrote about their own and other doctors’ research as well as in how they wrote about women’s bodies. In this way they created a professional identity which included current ideals for physicians as well as women. The goal which these actions were to reach a doctor’s ethos, which was considered needed to be seen as a good doctor. The first women doctors did so in a feminine way.