Syftet med studien var att undersöka unga idrottares upplevelser av deras egna och omgivningens krav samt att undersöka vilka konsekvenser det innebar för individens hälsa. Frågeställningar baserades på studiens syfte som var att få förståelse för vilka krav idrottarna upplevde och varifrån de ansågs komma. Vidare frågeställningar var att undersöka hur kraven påverkade motivationen till idrottande samt att se vilka konsekvenser det innebar på individens hälsa. Metoden var av kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjufrågor som konstruerades utifrån en intervjuguide. Sammanlagt genomfördes fem intervjuer på idrottande ungdomar från både en skidförening och en fotbollsförening i Gästrikland. Från individuella idrotten utfördes tre intervjuer och från lagidrotten, två intervjuer. Deltagarna var idrottsaktiva tjejer och killar mellan 15-20 år. Resultatet visade att ungdomarna anser att de största kraven kommer från dem själva och att i grund och botten upplevs idrottandet som positivt, motiverande och roligt. Trots det fanns tydliga indikationer kring de krav som ställdes och som ungdomarna upplevde. I negativ bemärkelse kan de upplevda kraven påverka individens fysiska som psykiska hälsa vilket påverkar livssituationer utöver idrotten. Från undersökningen är slutsatsen att de största upplevda kraven ansågs komma från ungdomarna själva men att idrottandet kändes motiverande och glädjefyllt.

Syftet med studien var att undersöka skillnaderna mellan män och kvinnor samt mellan lag och individuella idrottare, i deras nivåer av anspänning och självförtroende. Studien undersökte också samband mellan anspänning och självförtroende. Totalt deltog 102 idrottare, 54 lagidrottare och 48 individuella idrottare. Hälften av idrottarna var kvinnor och hälften män. För att mäta anspänning och självförtroende användes CSAI-2. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitivanspänning, somatisk anspänning eller i självförtroende hos lagidrottare och individuella idrottare. Signifikanta könsskillnader erhölls, där kvinnorna hade högre kognitiv anspänning och somatisk anspänning än männen, medan männen generellt hade ett högre självförtroende än kvinnorna. Studien visade även på tre samband. Det kan konstateras att typ av idrott inte är relaterat till individens anxiety och självförtroende, utan skillnaderna finns mellan könen. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning och utifrån detta har förslag på framtida forskning behandlats.

Syftet med denna studie var att undersöka unga idrottares upplevelser i en topprestation. Studiens frågeställningar var: ·        Vilka upplevelser har unga idrottare i en topprestation? ·        Upplever unga idrottare flow i en topprestation? ·        Vilka faktorer ligger bakom en topprestation hos unga idrottare?  Utifrån syfte och frågeställningar valdes mätinstrumentet Flow State Scale-2 (FSS-2). FSS-2 består av ett påståendeformulär som mäter den totala upplevelsen av flow samt var och en av de nio dimensionerna av flow. Kontakt togs via telefon och mail med ansvariga tränare vid idrottsgymnasier för att finna unga idrottare med ett tydligt minne av en topprestation. Undersökningsgruppen blev 51 stycken unga idrottare, män och kvinnor i åldrarna16-20 år som utövat fotboll, ishockey eller orientering på elitnivå. Litteratursökning gjordes i bibliotekskatalogen tillhörande Umeå Universitet. Den funna relevanta litteraturen och artiklarna har legat till grund för denna studies bakgrundsdel.  Påståendeformuläret FSS-2 visar att undersökningspersonerna, i sin topprestation, hade en stark upplevelse av inre tillfredsställelse, tydliga mål, koncentration på uppgiften, känsla av kontroll och balans mellan skicklighet och utmaning. Vidare upplevde de att handlingar och tankar kunde utföras automatiskt, tydlig återkoppling av resultatet i prestationen och avsaknad av osäkerhet. Undersökningsgruppen upplevde en viss förändrad tidsuppfattning i sin topprestation. Resultatet av studien visar att undersökningspersonerna upplevde en hög grad av flow i sina topprestationer. Bakomliggande faktorer till de unga idrottarnas topprestationer är kroppsliga dimensioner, fysiologiska faktorer, motoriska faktorer, psykologiska faktorer och sociologiska faktorer.  En slutsats av denna studie är att oavsett kön eller typ av idrott framkommer följande karaktäristiska faktorer när de upplevt en topprestation; trygg, säker, automatiserad, fokuserad och en känsla av kontroll. Dessa faktorer sammantaget tycks skapa en tydlig upplevelse av tillfredsställelse och glädje.

Syftet med föreliggande studie var att kartlägga källor till self-efficacy hos individuella idrottare med hjälp av self-efficacy teorin och pyramid för prestation. Följande frågeställningar har besvarats: (A) vilka källor använder individuella idrottare vid hög self-efficacy (B) Vilka källor använder individuella idrottare vid låg self-efficacy? och (C) Vilken är relationen mellan self-efficacy och prestation? Tio semistrukturerande intervjuer genomfördes på tio individuella idrottare (5 manliga och 5 kvinnliga) i ålder 18-27 år. Resultaten visade att tidigare erfarenheter var den största källan till ökat self-efficacy. Uttryck som "tränat bra innan" och "bra förberedelse" använder intervjupersonerna för att beskriva denna källa. "Prestationsångest" och "press på mig själv" utryckdes bland intervjupersonerna i det känslomässiga tillståndet som var den största källan vid lågt self-efficacy. I sambandet mellan self-efficacy och prestation kan ett mönster presenteras, högt self-efficacy ger framgångsrik prestation och lågt self-efficacy ger misslyckad prestation. / The purpose of this study was to examine the sources to self-efficacy among individual sportathletes based on self-efficacy theory and the high performance pyramid.  The objectives were to examine: (A) sources individual sportathletes uses in high self-efficacy (B) sources of individual athletes in low self-efficacy (C)  the relationship between self-efficacy and performance. Ten semi-structured interviews were conducted with ten individual athletes (five men and five women) in age 18 - 27. The results showed that past experience was the major source of high self-efficacy with expressions such as "trained well before" and "good preparation" used the most by the participants. "Performance anxiety" and "external pressure” were the largest source of low self-efficacy. Examining the relationship between self-efficacy and performance revealed two pattern, high self-efficacy in 90 % cases is associated with successful performance and low self-efficacy in 80% cases is associated with poor performance.

Uppsatsen har som syfte att undersöka hur det är att vara ishockeyspelare. Från när passionen för sporten väcks tills dess att den avslutas och en ny karriär inom arbetslivet ska ta fart. Undersökningen kommer att ta fasta på hur det är att försörja sig på sin hobby samt vilka fördelar och nackdelar som det medför. I resultatet av undersökningen kommer det att framstå av de som vi har intervjuat att arbeta med sin hobby som ishockey är ett arbete och ett jobb, att det krävs mycket av utövaren. Frågeställningarna är uppdelade i fyra olika delar som tillsammans sammanfattar livet som ishockeyspelare. Som ishockeyspelare i ett högre placerat lag inom seriespelet, då har du ett större ansvar och krav från olika intressenter och detta är något som flera av respondenterna förtydligar.

Bakgrund: Konsumtion av sura livsmedel är en av de största riskfaktorerna för uppkomst av dentala erosioner. Tidigare studier har visat att dentala erosioner ökar hos idrottare samt att den åldersgrupp som konsumerar mest erosiv dryck är ungdomar. Syfte: Studera konsumtionen av energi- och sportdryck hos ishockeyspelare i juniorlag samt deras kunskap och attityd kring dentala erosioner. Metod: Juniorspelare i 2 ishockeyklubbar ombads medverka i en enkätstudie. Resultat: Av respondenterna brukade 70,7 % dricka energi- och sportdryck och 77,5 % konsumerade detta vid idrott. Ur elitlaget var det statistiskt signifikant fler som konsumerade detta vid idrottande. Av respondenterna uppgav 95,1 % att de konsumerade upp till två burkar/flaskor energi- och sportdryck dagligen. Slutsats: En stor del av juniorishockeyspelare konsumerar energi- och sportdryck vid idrottande. Majoriteten av deltagarna kände inte till om kopplingen mellan dentala erosioner och frekvent konsumtion. Avseende attityder var smärta och ändrad färg på tänderna de viktigaste faktorerna till förändrad dryckeskonsumtion. Statistisk signifikanta skillnader fanns mellan klubbarna avseende i vilken situation drycken intogs och attityd för att förändra konsumtionen. Vidare forskning inom området behövs för att kartlägga prevalens och riskfaktorer för dentala erosioner hos juniorishockeyspelare, såväl som andra idrottare, samt studier av större grupper för att öka reliabiliteten.

Idrott är en populär aktivitet bland Sveriges ungdomar. Eftersom det under tonåren krävs extra mycket energi och näring har många ungdomar svårt att få i sig tillräckliga mängder, och en orsak är okunskap bland de tränande individerna. Syftet var att undersöka idrottande ungdomars syn på mat och måltider, medvetenheten om kostens betydelse för prestationen och vilka informationskällor ungdomarna använder samt kunskapsnivån i grundläggande kost- och näringslära. Studien genomfördes genom en webbenkät. Rekrytering av respondenter skedde via idrottsgymnasier, e-postutskick och sociala medier. 33 personer deltog i studien. Majoriteten äter många mål om dagen och märker skillnad på träningsprestationen beroende på vad de ätit, men känner inte till något samband mellan matvanor och skaderisk. Endast en mindre andel har fått information om kost och näring från sin idrottsklubb eller tränare, och de mest använda informationskällorna för kost och näring är istället internetbaserade. Kunskapsnivån var generellt sett god med undantag för några enstaka områden men inga samband hittades mellan kunskapsnivå och ålder eller kön. Slutsatserna är att mat och ätande verkar vara viktigt för idrottande ungdomar, och familjen har stor påverkan på deras matvanor. Information om kost och näring tycks inte prioriteras av idrottsklubbar, utan istället söks information upp på egen hand via internet. Kunskapsnivån var generellt sett god, men fler studier behövs för att ge ett säkrare resultat.

Under de senaste åren har forskning presenterats som påvisar en försämring i balans, knä- och fotledsstabilitet under kvinnors ägglossningsfas, vilket föreslås kan medföra en ökad skaderisk under deras idrottsutövande. Under ägglossningen är nivåerna av könshormonet östrogen som högst. Östrogenet påverkar enzymet lysyloxidas som hämmar kollagensyntesen i senor och ligament. Detta medför möjligen en ökad instabilitet i exempelvis knä- och fotled under ägglossningen.  Syftet med studien var att undersöka hur vanligt förekommande det är att idrottande fertila kvinnor anger en försämrad balans eller ökad skadebenägenhet under ägglossningsfasen.  Studien var en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ metod. En enkät skickades ut till föreningsidrottande kvinnor som tränade minst tre gånger i veckan. De kvinnor som använde hormonella preventivmedel exkluderades från deltagande. Totalt deltog 17 kvinnor i studien. Resultatet visade att majoriteten av kvinnorna visste när de hade ägglossning men inte angav några förändringar i knä- och fotledsstabilitet, balans och ökad skadebenägenhet under denna fas. Dock angav nästan en fjärdedel helt eller delvis en försämrad balans under ägglossningen och strax över en fjärdedel angav en ökad skadebenägenhet under ägglossningen. Inga tydliga slutsatser kan dras men förändringar i balans och skadebenägenhet under ägglossningsfasen kan i vissa fall förekomma hos idrottande kvinnor och bör då tas i beaktning vid övningar där höga krav ställs på balans eller där ökad risk för skada finns. Fortsatt forskning rekommenderas.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att belysa vilka psykosociala faktorer som individuella idrottare upplever varit betydelsefulla för att ta sig igenom en omfattande idrottsskada och återgå till sin idrott. 1. Vilka personliga egenskaper upplever idrottarna bidragit till återgången? 2. Vilka situationsbaserade faktorer upplever idrottarna varit bidragande till återgången? 3. Vilka upplevelser har idrottarna haft kring beteenden som uppstått under rehabiliteringsprocessen? 4. Vilka upplevelser har idrottarna haft kring känslor som uppstått under rehabiliteringsprocessen?    Metod: Studien utgick från en kvalitativ metod genom halvstrukturerade intervjuer med 6 idrottare. Den hade en deduktiv ansats utifrån Wiese-bjornstal m.fl. (1998) integrerade modell över psykologisk respons till idrottsskador och rehabilitering. Den användes som teoretiskt ramverk för att  strukturera, analysera och tolka det empiriska materialet.    Slutsats: Tre framstående personliga faktorer som är bidragande i rehabiliteringen enligt idrottarna är envishet, förmågan till acceptans och en hög identifiering till sina idrotter. Situationsbaserade faktorer som varit bidragande samspelar mellan de miljöer och sociala stöd som de väljer att nyttja. Det sociala stödet har visat sig vara bidragande från såväl träningskompisar, coacher, familj och experter inom sjukvården. Den beteendemässiga responsen som idrottarna uppvisat som bidragande är förmågan att följa en rehabiliteringsplan, ett problemlösningsorienterat beteende och ett mer oväntat undvikande beteende. Detta var framförallt två idrottare som valde att undvika rehabilitering tillsammans med träningskompisar i syfte att lägga fokus på rätt saker. Den känslomässiga responsen visade på många negativa känslor, vilket är förståeligt med tanke på skadornas omfattning. Det som stod ut var att intressen och saker utanför idrotten underlättade känslohanteringen genom att ta fokus från det negativa. Samt att de som upplevde rädsla för att skada sig igen har lyckats hantera denna rädsla på ett bra sätt. I ett idrottsvetenskapligt perspektiv kan denna studie hjälpa idrottare, deras närstående, samt professionella inom idrottsvetenskap och rehabiliteringsvård. Detta genom att ge insikt i vad idrottare behöver för att främja en framgångsrik rehabilitering och återgå till sin idrott vid omfattande idrottsskador.

Within organizational psychology, previous research has shown that there is a relationship between burnout on team-level and individual team members’ burnout, but little is known if this contagiousness of burnout is also relevant within sport contexts. Therefore, the first aim of the present study was to examine the effect of perceived teammate burnout on athletes perceptions of their own burnout. Furthermore, previous research has suggested that highquality coach-athlete relationship has several positive outcomes for the athlete. Recently, researchers have found evidence that a high-quality coach-athlete relationship is linked with less symptoms of burnout in athletes. Therefore, the second aim was to investigate whether a high-quality coach-athlete relationship can mediate the relationship between perceived teammate burnout and individual burnout. Male and female athletes (N=102) performing five different competitive team sports at different levels participated in a cross-sectional study and completed questionnaires measuring individual athlete burnout, perceptions of teammates’ burnout and the quality of perceived coach-athlete relationship. The mediation regression analysis showed that the regression between perceived teammate burnout and individual burnout was significant. No mediation effect of quality of coach-athlete relationship was found when applying a Sobel test. The findings support the preliminary research on burnout contagiousness within the field of sport and to further examine the relationship between quality of coach-athlete relationship and athlete burnout more research is encouraged. / Inom organisationspsykologi har tidigare forskning visat att det finns en relation mellan utbrändhet på gruppnivå och individuell gruppmedlems utbrändhet, men det finns lite forskning om denna smittsamhet av utbrändhet också gäller inom idrottssammanhang. Därav var första syftet med föreliggande studie att undersöka effekten av upplevelsen av lagkamraters utbrändhet på idrottarens upplevelse av egen utbrändhet. Forskning har vidare visat att en högkvalitativ tränare-idrottare relation har flera positiva utfall för idrottaren. Nyligen har forskare funnit bevis att en högkvalitativ tränare-idrottare relation är kopplat till mindre symtom av utbrändhet hos idrottare. Därmed var andra syftet att undersöka huruvida en högkvalitativ tränare-idrottare relation kan mediera relationen mellan upplevelsen av utbrändhet hos lagkamrater och individuell utbrändhet. Manliga och kvinnliga idrottare (N = 102) från fem olika tävlande lagsporter på olika nivåer deltog i tvärsnittsstudien. De fick fylla i frågeformulärer som avser mäta individuell utbrändhet, upplevelsen av lagkamraters utbrändhet och kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen. Mediator- och regressionsanalyser visade att regressionen mellan upplevelsen av lagkamraters utbrändhet och individuell utbrändhet var signifikant. Ingen medierande effekt av kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen hittades med Sobel-test. Resultaten stödjer den preliminära forskning om smittsamhet av utbrändhet inom idrott och att ytterligare undersöka relationen mellan kvalitén på den upplevda tränare-idrottare relationen och individuell utbrändhet uppmuntras.