A change in resource consumption patterns is crucial to avoid climate change, reduce greenhouse gas (GHG) emissions and to increase climate resilience and consequently, the idea of a circular economy (CE) has gained widespread attention. The resource intense building and construction sector has become subject to both internal and external pressure to become more circular. Throughout the sector, the environmental product declaration (EPD) is often used to communicate environmental and sustainability information about products but currently, the EPD lacks the inclusion of specific circularity information. This thesis aims to identify a suitable indicator for measuring the product circularity of construction products that can be implemented into the existing EPD-scheme. The study is based on an extensive literature review, qualitative interviews with green building councils (GBCs) and expert discussions with the ECO Platform task group for CE. The identified product circularity indicators have been assessed against a certain set of subjects and criteria to evaluate their inclusion of circularity subjects as well as their suitability to the EPD. The assessment identified two indicators scoring the highest, the Material Circularity Indicator (MCI) and the New Circularity Index (NCI). These indicators were included in a short pilot study to further evaluate their usability and applicability. The study concludes that both indicators are suitable for inclusion in the EPD-scheme to some extent, but they both lack a full inclusion of the end of life (EoL) stage. These subjects must be covered to ensure inclusion of comprehensive circularity information but nevertheless, the MCI and the NCI remains the best options. / För att undvika klimatförändringar, minska utsläppen av växthusgaser och öka samhällets resiliens måste användandet av naturresurser förändras. I samband med en ny syn på resursanvändning har idén om en cirkulär ekonomi fått stor uppmärksamhet. Både interna och externa krav har ökat på den resursintensiva byggsektorn att bli mer cirkulär. I byggsektorn används ofta miljövarudeklarationer (EPD) för att kommunicera miljö- och hållbarhetsinformation om produkter. Idag saknar dock EPD-systemet specifik information om produkters cirkuläritetsprestanda. Detta examensarbete syftar därför till att identifiera en indikator som är lämplig för att mäta produktcirkuläritet hos byggprodukter och som kan implementeras i det befintliga EPD-systemet. Studien är baserad på en omfattande litteraturstudie och kvalitativa intervjuer med Green Building Councils (GBC) samt expertdiskussioner med ECO Platforms arbetsgrupp för cirkulär ekonomi. Ett antal identifierade indikatorer för produktcirkuläritet har utvärderats mot ett antal kriterier framtagna av arbetsgruppen. Målet var att utvärdera deras respektive inkludering av cirkuläritet samt deras lämplighet i förhållande till en EPD. De två indikatorer som fick högst poäng, Material Circularity Indicator (MCI) och New Circularity Index (NCI), inkluderades i en pilotstudie för att utvärdera deras användbarhet och tillämpbarhet i praktiken. Studien drar slutsatsen att båda indikatorerna är lämpliga för att inkluderas i EPD-systemet till en viss utsträckning. Dock saknar de båda en fullständig inkludering av cirkuläritetsperspektiv som täcker produktens slutskede i livscykeln. Dessa perspektiv är av stor vikt för att säkerställa framförandet av fullständig cirkuläritetsinformation. Trots detta visar studien att MCI och NCI är de indikatorer som utgör de bästa alternativen för att integreras i en EPD.

i Sammanfattning Bakgrund: Arbetsgivare ska enlig svensk arbetsmiljölagstiftning arbeta systematiskt för att förbättra arbetsmiljön. Det systematiska arbetsmiljöarbetet ska ge effekt för att arbetstagarna inte skadas, blir sjuka eller drabbas av ohälsa på grund av arbetet. Arbetsmiljöarbetet ska leda till ständiga förbättringar av såväl den fysiska, organisatoriska som sociala arbetsmiljön. Syfte: Syftet med detta examensarbete är att identifiera arbetsmiljöindikatorer som kan användas för att mäta arbetsmiljöarbetets effekt på ohälsa, olycksfall eller en i övrigt god arbetsmiljö. Examensarbetet omfattar arbetsmiljöindikatorer som nämns i den vetenskapliga litteraturen och arbetsmiljöindikatorer som används av företag i praktiken. Examensarbetet undersöker vilka arbetsmiljöindikatorer som är gemensamma från den vetenskapliga litteraturen och de intervjuade företag samt om det finns arbetsmiljöindikatorer som visar på en signifikant effekt på ohälsa, olycksfall eller en i övrigt god arbetsmiljö. Metod: Examensarbetet har genomförts i två delar, en litteraturstudie i tre databaser och en intervjustudie av sex personer från tre företag inom tillverkningsbranschen. Det insamlade materialet analyserades och arbetsmiljöindikatorerna som framkom kategoriserades. Indikatorerna grupperades i fem kategorier och utifrån teman vilket resulterade 16 indikatorgrupper. Resultat: Resultatet visade att 319 arbetsmiljöindikatorer identifierades i litteraturstudien och 78 i intervjustudien. Den största kategorin i litteraturstudien var ohälsa, olycksfall och övrigt god arbetsmiljö och den största kategorin i intervjustudien var olycksfall och ohälsa. Den största indikatorgruppen i litteraturstudien var riskhantering och i intervjustudien psykosocial arbetsmiljö. I litteraturstudien identifierades en indikatorgrupp för arbetsmiljöpolicy som inte återfinns i intervjustudien. I intervjustudien identifierades fem indikatorer som inte återfinns i litteraturstudien. Litteraturstudien identifierade 22 indikatorer som visade på signifikanta samband med effekter i arbetsmiljön till exempel arbetsrelaterad stress som har ett samband med ökat antal arbetsrelaterade skador. Ett annat exempel är att utföra riskbedömningar vilket ger färre antal arbetsolyckor. Diskussion: Det finns inte någon standardiserad uppsättning av arbetsmiljöindikatorer och information saknas ofta om hur arbetsmiljöindikatorerna ska mätas och vilket måltalet är. En önskan att kunna mäta ”var är vi nu och vart ska vi?” gällande arbetsmiljöarbetet ges uttryck för i intervjustudien. Eventuellt kan detta behov öka framöver i och med att ISO 45001 ställer krav på att använda indikatorer för att mäta effekterna av arbetsmiljöarbetet. Förslag för framtida tillämpad forskning är att ta fram standardiserade arbetsmiljöindikatorer med tydliga måltal. Uppsättningen av arbetsmiljöindikatorer bör omfatta såväl den fysiska, organisatoriska som den sociala arbetsmiljön. Slutsats: I litteraturstudien och intervjustudien identifieras arbetsmiljöindikatorer, men de är inte standardiserade och saknar ofta tydliga definitioner och måltal. Detta medför svårigheter för företagen att använda indikatorerna i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Standardiserade och väl underbyggda indikatorer skulle kunna vara ett stöd för företag i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Standardiserade och kvalitetssäkrade indikatorer möjliggör jämförelse mellan företag inom till exempel samma bransch. Förhoppningsvis kan detta examensarbete ligga till grund för fortsatt forskning och utveckling inom området. / iii Abstract Background: In accordance with the Swedish Work Environment Act, employers must systematically work to ensure good occupational safety and health (OSH). These systematic OSH practices must ensure that workers are not injured, become sick or suffer ill health because of their work. The practices must lead to continuous improvement of the physical, organisational and social work environments. Purpose: The purpose of this thesis is to identify OSH indicators that can be used to measure the effect of OSH practices on illness, accidents or an otherwise good work environment. These include OSH indicators mentioned in the scientific literature and those used by companies in practice, as well as the OSH indicators that are common to these two groups. The purpose is also to examine whether there are OSH indicators that indicate a significant effect on illness, accidents or an otherwise good work environment. Method: This thesis work consisted of two parts: a literature review using three databases and an interview study of six people from three companies in the manufacturing industry. The collected material was analysed and the OSH indicators that emerged were categorised. Results: The results showed that 319 OSH indicators were identified in the literature review and 78 in the interview study. The indicators were grouped into five categories and based on themes, which resulted in 16 indicator groups. The largest category in the literature review was illness, accidents and other good work environment, and the largest category in the interview study was accidents and illness. The largest indicator group in the literature review was risk management and was psychosocial work environment in the interview study. The literature review identified an indicator group for OSH policy that was not found in the interview study. The interview study identified five indicators that were not found in the literature review. The literature review identified 22 indicators that showed significant correlations with effects in the work environment, for example, work-related stress that has a connection with increased number of work-related injuries. Another example is carrying out risk assessments, which results in fewer work accidents. Discussion: There is no standardised set of OSH indicators, and information is often lacking on how to measure OSH indicators and what the measurement values are. Respondents in the interview study expressed a desire to be able to measure “Where are we now and where are we going?” with regards to their work environment. This need might grow in the future, considering the ISO 45001 requirement to use indicators to measure the effects of the work environment. A proposal for future applied research is to develop standardised OSH indicators with clear measurement values. The set of OSH indicators should cover the physical, organisational and social work environments. Conclusions: In the literature study and the interview study, work environment indicators appear, but they are not standardized and often lack clear definition and measurement values. This causes difficulties for companies to use the indicators in the systematic work environment work. Standardized and well-founded indicators could support companies in the systematic work environment work by ensuring that the indicators are quality-assured and enable comparison in companies, for example within the same industry. Hopefully, this degree project can form the basis for continued research and development in the field.

På många ställen i världen sker idag en kraftig urbanisering, vilket innebär en folkförflyttning från landsbygd till stadsområde. Kina är ett av de länder som har en kraftig urbanisering och där 15 miljoner kineser lämnar landsbygden varje år för att arbeta i städerna. Mot bakgrunden av detta och att Kina har de högsta koldioxidutsläppen i världen, så planerar nu Kina för 50 nyproducerade eko-städer. En av dessa städer blir miljonstaden Caofeidian i Kina. Denna stad har svenska teknikkonsultföretaget SWECO fått till uppgift att analysera och ta fram strategi för hållbar planering. Att skapa stora städer ökar möjligheterna för att komma till rätta med olika problem. Städer är en bra bas för att skapa smarta lösningar vad gäller energi, vatten och avfall, samt att integrera bebyggelse- och transportplanering. SWECO har högt ställda mål för Caofeidian vad gäller ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Bland annat är staden planerad för att bli klimatneutral, med uppemot 95 procent förnyelsebar energi. Planerna är även att staden skall vara flexibel, resurs- och kostnadseffektiv, tillgänglig och inte minst vacker. För att uppnå dessa uppsatta mål har SWECO utarbetat ett indikatorsystem, vilket med 140 indikatorer ska mäta olika tillstånd under planeringstiden samt med den färdiga staden i drift. Dock finns det idag problem med att arbeta utefter indikatorer eftersom SWECO inte kan lämna garantier för andra aktörer i byggprocessen. Det krävs att man indikatorsäkrar projektet som helhet för att SWECO ska kunna lämna garantier till beställaren, så att kraven på en hållbar stad uppnås.Denna uppsats består av tre delar: teori- och metoddel, förstudie samt avslutning med diskussion och slutsats. I teori och metoddelen redovisas det vetenskapliga förhållningssättet till förstudien. Teorin förklarar påståenden och företeelser vilka beskriver förstudiens problematik. Metoden har använts för att skapa en tillförlitlig kunskapsbas. Den beskriver författarnas tillvägagångssätt i projektet, vilket även är till hjälp för andra intressenter att skapa sin egen indikatorkoordinationsplan (IKP). Förstudien utvecklar ett verktyg för att effektivisera styrningen av indikatorer från beställning till stadens förvaltning. På så sätt kan olika aktörer lämna större garantier för en hållbar slutprodukt till beställaren. Projektets förstudie är fokuserad på indikatorkoordinering i byggprocessens olika skeden. Stadens totala exploatering är på 150 km2. Denna uppsats avgränsas till den första detaljetappen, vilket motsvarar 12 km2. Resultatet av förstudien är en IKP som möjliggör förbättrad styrning mot en hållbar slutprodukt. I studien ingår även en riskanalys där det framgår vilka risker som är av betydelse vid inrättandet av en IKP. I projektets avslutning diskuteras fördelar och nackdelar med att integrera IKP:n i byggprocessen. Resonemangen förs utifrån problemställningar som formuleras i studiens inledning. Avslutningen belyser även förslag på fortsatta studier inom området, för att skapa en bättre förståelse kring värdet av att koordinera indikatorer i en process. / In many places in the world today there is a strong urbanization. In China, an estimated 15 million people leave the countryside each year to work in cities. With the highest carbon discharge in the world, and a strong urbanization, China is now planning to build 50 new eco-towns. One of these cities will be the city of Caofeidian with a capacity for one million citizens. The Swedish technical consultant SWECO has been given the task of analyzing and developing a strategy for sustainable planning. The creation of large cities increases the opportunities to overcome various problems. Cities are a good base from which to create smart solutions in energy, water and waste, and to integrate settlement and transport planning. SWECO has ambitious goals for Caofeidian in terms of ecological, economic and social sustainability. Among other things, the city planned to become climate neutral, with upwards of 95 percent renewable energy. Plans for the city state that it should be flexible, resource-and cost-effective, accessible and beautiful. To achieve these goals, SWECO developed an indicator system, with 140 indicators which will measure different states during the planning period and after completion when the city is in operation. However, there are currently problems with the work as SWECO indicators can’t provide guarantees of other parties in the construction process. It requires that one secures the indicators in the project so that SWECO can provide guarantees to the client. In this way the requirements for achieving a sustainable city can be met. This paper has three parts: theory and method, a feasibility study and then a closing discussion and conclusion. The theory and methodology section presents the scientific basis for the feasibility study. The theory explains the assertions and phenomenon which describe the basic problems the feasibility study seeks to address. The method has been used to create a reliable base of knowledge. The authors describe the approach used in the project, which is also useful for other stakeholders to create their own indicator coordination plan (IKP). This plan is a tool to streamline the governance of the indicators from the customer's first requirement to city management. This will allow stakeholders to provide stronger guarantees for a sustainable final product to the customer. The project's feasibility study is focused on coordination of indicator in the construction process and its various stages. The city's overall development is of 150 km2.This thesis is limited to the first detail phase, which represents 12 km2. The results of the feasibility study is an IKP enabling improved governance towards sustainable end product. The study also includes a risk analysis which shows the risks that are of importance when establishing the IKP. The end of the project discussed the advantages and disadvantages of integrating IKP into a building process. This discussion is based on problems that are formulated at the study's start. The discussion also highlights proposals for further studies in the field, to create a better understanding of the value of coordinating indicators in a process.

Urban green spaces are put under high pressure due to increasing population density in cities. This problem will potentially accelerate where the densification in the cities continues. Consequently, this sets high requirements on the management, if the green spaces are to generate the benefits and values that are associated with greens spaces as urban parks. One way to increase these benefits and values could be to incorporate ecosystem services and indicators for ecosystem services in a multi-stakeholder management system. Is it possible that ecosystem service indicators could facilitate collaboration between stakeholders and thus improve the value of urban green space? This master thesis aimed to identify ecosystem service indicators for a green space and incorporate them in a multi-stakeholder management system. The study was made to clarify if indicators can facilitate collaboration between stakeholders and thus improve the management of an urban green space. In order to achieve that, the first step was to let the stakeholders express what they desired the green space to generate in terms of benefits and values. These expressed benefits and values were formulated into target variables which were linked with the ecosystem services that the green space was assessed to generate if the target variables are achieved. A literature study was conducted to identify applicable indicators for the chosen ecosystem services. These indicators were quantified and incorporated into an already existing management system. This management system performed as a framework and a fundament which was further developed to incorporate more functions as indicators and ecosystem services. The thesis resulted in two identified indicators for ten ecosystem services and the development of a multi-stakeholder management system. Identified indicators were birds and compliant seating. Birds were identified as an indicator because they indicated many of the same ecosystem services as the ones that are generated in the green space. These ecosystem services are linked with the benefits and values that are associated with the target variables. In addition, the birds were chosen because they were possible to quantify. Compliant seating was the second indicator, and it has the potential to function as a control indicator as it can be seen as a manifestation of the cultural ecosystem services generated at the green space. A multi-stakeholder management system was developed with the incorporation of indicators for ecosystem services. The developed management system aimed to facilitate the collaboration between stakeholders with the use of ecosystem service indicators. Taken together, the findings suggest a role for ecosystem service indicators in multi-stakeholder management plans to improve the value of green spaces. / Grönytor i städer är satt under hög press på grund av ökande befolkningstäthet vilket leder till att fler människor behöver dela på samma mängd urban grönyta. Detta fenomen ökar kraven på förvaltningen av grönytor då de behöver generera fler nyttigheter och mera värde. Ett sätt att öka dessa värden skulle kunna vara att använda sig av indikatorer för ekosystemtjänster inom ett förvaltningssystem där flera förvaltare verkar. Är det möjligt att indikatorer för ekosystemtjänster kan underlätta samarbetet mellan olika förvaltare och därigenom öka värdet av en grönyta?   Den här masteruppsatsen hade målet att identifiera indikatorer för ekosystemtjänster genererade av en grönyta och sedan inkorporera dem i en förvaltningsmetod som ökar samverkan mellan förvaltare. Studien syftade till att tydliggöra om användandet av ekosystemtjänstindikatorer kan underlätta samarbetet av mellan olika förvaltare för att förbättra förvaltningen av en grönyta. Det första steget för att åstadkomma detta var att låta förvaltarna uttrycka vilka värden och nyttigheter de vill att grönytan skulle skapa. Dessa värden och nyttigheter formulerades som målvariabler vilka länkades till de ekosystemtjänster som grönytan bedömdes generera. Genom en litteraturstudie identifierades indikatorer som kunde indikera de ekosystemtjänster som genererades vid grönytan. Indikatorerna kvantifierades och inkorporerades in i ett redan existerande förvaltningssystem.   Studien resulterade i två identifierade indikatorer och i utvecklandet av ett förvaltningssystem som underlättar samverkan genom användandet av indikatorer. Fåglar identifierade som en indikator på grund av att fåglar indikerade samma ekosystemtjänster som genereras på grönytan. Fåglar valdes också för att det var möjligt att kvantifiera fåglarna vid grönytan. Villkorlig sittplats var den andra indikatorn och den har möjligheten att fungera som en kontrollindikator eftersom den kan beskrivas som en manifestation av de ekosystemtjänster som genereras på grönytan. Sedan så utvecklas även ett förvaltningssystem där indikatorerna inkorporerades. Förvaltningssystemet hade målet att underlätta samverkan mellan de olika förvaltarna med hjälp av indikatorerna. Sammanfattningsvis så bedöms det att indikatorer för ekosystemtjänster har potentialen att användas i ett förvaltningssystem och därigenom kunna bidra till att öka värdet av grönytan.

Die Versorgung mit adäquater Information ist eine der Hauptfunktionen von Performance Measurement-Systemen (PMS), gleichzeitig aber auch ihr größter Mangel und der Grund für das häufige Scheitern ihres Einsatzes in Unternehmen. Dabei gibt es derzeit keine Möglichkeit zu bestimmen, inwieweit ein eingesetzes PMS den Beteiligten auch tatsächlich gut und passgenau Informationen liefern kann. Diese Untersuchung geht von der Grundfrage aus, welche Informationen erhoben werden müssen, damit nicht nur die Darstellung der Performance selbst adressiert wird, sondern die auch für ein besseres Verständnis über das PMS und seine organisationale Verankerung und damit Akzeptanz und Nützlichkeit genutzt werden können. Sie folgt damit einem Verständnis von PMS als Informationssysteme, die für die adäquate Versorgung mit Domänenwissen sorgen müssen, und nicht lediglich als Controllinginstrumente, die Performance-Daten liefern sollen. Im Ergebnis steht die Entwicklung einer Theorie, die erklärt, weshalb das bisherige Problem des Scheiterns von PMS auftritt. Damit einhergehend wird der Indikator der Visibility of Performance konstruiert, der über eine einfache Anwendung aussagen kann, wie gut ein PMS bezüglich seiner Wissensversorgung für ein Unternehmen passt. Mithin zeigt er die Güte der performancerelevanten Informationsversorgung in einem PMS eines Unternehmens an. / The supply with adequate information is one of the main functions of Performance Measurement Systems (PMS), but also still one of its drawbacks and reason for their failure. Not only the collection of indicators is crucial, but also the stakeholders’ understanding of the about their meaning, purpose and contextual embedding. Today, companies are faced to seek for a PMS without a way to express the goodness of a solution, indicating its ability to deliver appropriate information and to address these demands. The goal of this investigation is to explore the mechanisms that drive information and knowledge supply in PMS in order to model a way to express this goodness. Using a grounded Theory approach, a theory of visibility of performance is developed, featuring a catalog of determinants for the goodness of PMS. Companies can conveniently use them to assess their PMS and to improve the visibility of their performance.

Diese Arbeit ist ein empirischer Versuch zu verstehen, warum und wie Energieunternehmen Nachhaltigkeit durch Sustainability Accounting and Reporting institutionalisieren und wie sie von zahlreichen institutionellen Mechanismen im Rahmen der Institutionentheorie und der Stakeholder sowie aus deren Ansprüchen im Rahmen der Stakeholder Theorie beeinflusst werden, Theorien, die sich gegenseitig bedingen. Diese Arbeit möchte sich anhand normativer und deskriptiver Literatur über die Praktikabilität des Konzeptes und der Systeme informieren und durch die Entwicklung einer Fallstudie ein praktisches Beispiel vorstellen. Ziel dieser Arbeit ist die Entwicklung eines unternehmerischen Nachhaltigkeitssystems des Fallbeispielunternehmens, das pragmatisch zielgetrieben und – basierend auf den strategischen Schwerpunkten des Managements – auf die Einflüsse und Ansprüche der Stakeholder abgestimmt ist. Dafür wird die Fallstudie das Konzept des Sustainability Accounting and Re-porting anhand des regionalen Energieversorgungsunternehmens ReVU untersuchen und die Institutionalisierung prüfen. Im Rahmen der Stakeholderanalyse werden auch die Branche und der Wettbewerb auf ihre Nachhaltigkeit untersucht. Somit ist zu überprüfen, ob auch für ReVU Nachhaltigkeit ein Thema ist, in welcher Form und Ausprägung es zu implementieren wäre und welchen Nutzen es überhaupt bringen könnte. Im Ergebnis ist zu sehen, dass verschiedene institutionelle Mechanismen und das Stakeholdermanagement auf das nachhaltige Handeln des Unternehmens einwirken. Besonders ist im Moment der normative Druck der gesellschaftlichen Erwartungen aufgrund aktueller Ereignisse zu spüren, der auf die regulative Gesetzgebung der Energie- und Klimapolitik wirkt und die Energiewende beschleunigt. Diese nachhaltige Entwicklung ist auch kulturell-kognitiv in der Branche und bei den Wettbewerbern zu sehen. Dadurch ist ein deutlicher Wettbewerbsdruck zu bemerken, der auf dem Zusammenspiel von normativen, regulativen und kulturell-kognitiven Mechanismen beruht und durch das mimetische Verhalten zu einem Isomorphismus von nachhaltigen Strategien und Maßnahmen sowie Managementsystemen mit dem besonderen Bezug zur Ökologie führt.

Die steigende Verknappung der Ressourcen bei stetigem Bevölkerungswachstum und der sich vollziehende Klimawandel erfordern Nachhaltigkeit in allen Ebenen der landwirtschaftlichen Produktion. Ziel dieser Arbeit war es eine allgemein anwendbare Methode zur Energiebilanzierung in der Tierhaltung am Beispiel der Milchviehhaltung zu entwickeln und darauf aufbauend Indikatoren zur Bewertung der Nachhaltigkeit des Energieeinsatzes im Milchproduktionsverfahren zu ermitteln. Anhand eines theoretischen Standardverfahrens der Milchproduktion wird eine Energieintensität von 3,54 MJ zur Herstellung von einem kg Milch bei einer definierten Einzeltierleistung von 8.000 kg Milch Kuh-1 Jahr-1 berechnet. Hierbei wird der kumulierte Energieaufwand (KEA) komplett dem Zielprodukt Milch zugeordnet. Stark beeinflussbar ist die Energieintensität durch die Fütterungsgestaltung, wobei beispielsweise ein steigender Kraftfutteranteil in der Ration die Energieintensität erhöht. Die Analyse der Daten von zwei Praxisbetrieben bestätigen die Ergebnisse. Aufgrund der Kuppelproduktentstehung in der Milchviehhaltung werden unterschiedliche Allokationsmethoden des KEA der Milchproduktion auf die einzelnen Produkte entwickelt und diskutiert. Die ermittelte Vorzugsmethode empfiehlt folgende Allokation des KEA auf die vier Kuppelprodukte: 59 % des KEA wird dem Zielprodukt Milch zugeordnet, 18 % der Schlachtkuh, 2 % dem Kalb und 21% den Exkrementen. Die Durchführung einer Fehlerfolgeabschätzung zeigt, dass Einzelunsicherheiten aufgrund der Vielzahl der einfließenden Parameter in der Energiebilanzierung der Milchproduktion nur geringen Einfluss auf den KEA haben. Der Einfluss von Verfahrensänderungen durch betriebs- und managementbedingte Entscheidungen auf den KEA ist bedeutend höher. Als geeigneter Indikator zur Bewertung der Nachhaltigkeit des Energieeinsatzes in der Tierhaltung wurde die Energieintensität ermittelt. Diskussionswertebereiche für die Energieintensität wurden definiert. / The scarcity of resources, the progressive growth of population and the climate change require sustainability in all levels of the agricultural production. The purpose of this research is to contribute to the development of a method for a generally accepted way of balancing energy in livestock husbandry at the example of dairy farming. Afterwards sustainability indicators were determined for the assessment of the sustainable use of energy in dairy farming. For a defined standard procedure which includes an animal performance of 8.000 kg milk cow-1 year-1, an energy intensity of 3.54 MJ per kg milk is calculated.The investigations show that the CED in dairy farming is strongly affected by the composition of the diet. Increasing pasture in the diet decreases the CED while concentrate in the diet has a reverse effect. Data analyses concerning the energy intensity at two farms confirm the results of the calculations. Dairy farming is a multi-output process. For that reason the allocation of the cumulative energy demand on the different products is done within the scope of a life cycle inventory analysis. The preferable solution of the allocation divides the cumulative energy demand on the four co-products as follows: 59 % for the milk production, 18% for producing beef from the dairy cow, 2% for the calf and 21% for the excrements. An uncertainty analysis is done to verify the influence of single uncertainties on the results of the calculations. As result an uncertainty of ± 6 % of the CED of the standard procedure was calculated. This uncertainty of the calculation has a lower influence on the CED than management related decisions on the cultural practices e.g. diet compositions and service life of the cows. Energy intensity in livestock husbandry has been determined as a useful indicator and therefore a reasonable part of an indicator system for the examination of the sustainability of agricultural production procedures.

<p>This thesis presents a method of measuring the distribution of fiber bonding ability in mechanical pulp furnishes. The method is intended for industrial use, where today only average values are used to describe fiber bonding ability, despite the differences in morphology of the fibers entering the mill. Fiber bonding ability in this paper refers to the mechanical fiber’s flexibility and ability to form large contact areas to other fibers, characteristics required for good paper surfaces and strength.</p><p> </p><p>Five mechanical pulps (Pulps A-E), all produced in different processes from Norway spruce (<em>Picea Abies)</em> were fractionated in hydrocyclones with respect to the fiber bonding ability. Five streams were formed from the hydrocyclone fractionation, Streams 1-5. Each stream plus the feed (Stream 0) was fractionated according to fiber length in a Bauer McNett classifier to compare the fibers at equal fiber lengths (Bauer McNett screens 16, 30, 50, and 100 mesh were used).</p><p> </p><p>Stream 1 was found to have the highest fiber bonding ability, evaluated as tensile strength and apparent density of long fiber laboratory sheets. External fibrillation and collapse resistance index measured in FiberLab^TM, an optical measurement device, also showed this result. Stream 5 was found to have the lowest fiber bonding ability, with a consecutively falling scale between Stream 1 and Stream 5. The results from acoustic emission measurements and cross-sectional scanning electron microscopy analysis concluded the same pattern. The amount of fibers in each hydrocyclone stream was also regarded as a measure of the fibers’ bonding ability in each pulp.</p><p> </p><p>The equation for predicted Bonding Indicator (BIN) was calculated by combining, through linear regression, the collapse resistance index and external fibrillation of the P16/R30 fractions for Pulps A and B. Predicted Bonding Indicator was found to correlate well with measured tensile strength. The BIN-equation was then applied also to the data for Pulps C-E, P16/R30, and Pulp A-E, P30/R50, and predicted Bonding Indicator showed good correlations with tensile strength also for these fibers.</p><p> </p><p>From the fiber raw data measured by the FiberLab^TM instrument, the BIN-equation was used for each individual fiber. This made it possible to calculate a BIN-distribution of the fibers, that is, a distribution of fiber bonding ability.</p><p> </p><p>The thesis also shows how the BIN-distributions of fibers can be derived from FiberLab^TM measurements of the entire pulp without mechanically separating the fibers by length first, for example in a Bauer McNett classifier. This is of great importance, as the method is intended for industrial use, and possibly as an online-method. Hopefully, the BIN-method will become a useful tool for process evaluations and optimizations in the future.</p> / <p>Den här studien presenterar en metod för att mäta fördelning av fiberbindning i mekaniska massor. Metoden hoppas kunna användas industriellt, där i dagsläget enbart medelvärden används för att mäta fiberbindnings-fördelning, trots råvarans (fibrernas) morfologiska skillnader.</p><p> </p><p>Fem mekaniska massor (Massa A-E) från olika massaprocesser men från samma råvara, norsk gran (<em>Picea Abies</em>), har fraktionerats i hydrocykloner med avseende på fiberbindningsförmåga. Från hydrocyklon-fraktioneringen bildades fem strömmar, Ström 1-5. Varje ström plus injektet (Ström 0) fraktionerades också med avseende på fiberlängd i en Bauer McNett för att kunna jämföra fibrerna vid samma fiberlängd (Bauer McNett silplåtarna 16, 30, 50 och 100 mesh användes).</p><p> </p><p>Fiberbindingsförmåga i den här studien härrör till fiberns flexibilitet och förmåga att skapa stora kontaktytor med andra fibrer, vilket bidrar till papprets yt- och styrkeegenskaper.</p><p> </p><p>Ström 1 visade sig ha den högsta fiberbindningsförmågan, utvärderat som dragstyrka och densitet av långfiberark, samt yttre fibrillering och kollaps resistans index mätt i den optiska analysatorn FiberLab^TM. Akustisk emission och tvärsnittsanalyser visade samma resultat. Ström 5 visade sig ha den lägsta fiberbindningsförmågan, med en avtagande skala från Ström 1 till Ström 5. Andelen fibrer från injektet som gick ut med varje hydrocyklon-ström ansågs också vara ett mått på fibrernas bindningsförmåga i varje massa.</p><p> </p><p>Genom att kombinera fiberegenskaperna kollaps resistans och yttre fibrillering från den optiska mätningen på varje fiber genom linjär regression, kunde Bindnings Indikator (BIN) predikteras. Medelvärdet av Bindnings Indikator för varje hydrocyklon-ström korrelerar med dragstyrka för långfiber-labark.</p><p> </p><p>Det visade sig att predikterad Bindnings Indikator inte bara fungerade för Massa A och Massa B P16/R30 fraktionen, som var de fraktioner som användes i den linjära regressionen, utan även för Massa C-E, P16/R30, och Massa A-E P30/R50 som också visade goda korrelationer med långfiber-dragstyrka när de sattes in i BIN-formeln.</p><p> </p><p>BIN-formeln användes sedan för varje enskild fiber, i den rådata som levererats från FiberLab^TM. Detta gjorde det möjligt att få en BIN-distribution av fibrerna, d.v.s. en fördelning av fiberbindningsförmåga.</p><p> </p><p>Den här rapporten visar också hur det går att få BIN-distributioner också från mätningar på hela massan, för valbara fiberlängder, utan att först mekaniskt separera massan efter fiberlängd. Det är viktigt, då metoden är tänkt att användas som en industriell metod, och eventuellt som en online-metod. Förhoppningsvis kommer BIN-metoden att bli ett användbart verktyg för processutveckling- och optimering i framtiden.</p> / FSCN – Fibre Science and Communication Network / Bonding ability distribution of fibers in mechanical pulp furnishes

This thesis presents a method of measuring the distribution of fiber bonding ability in mechanical pulp furnishes. The method is intended for industrial use, where today only average values are used to describe fiber bonding ability, despite the differences in morphology of the fibers entering the mill. Fiber bonding ability in this paper refers to the mechanical fiber’s flexibility and ability to form large contact areas to other fibers, characteristics required for good paper surfaces and strength.   Five mechanical pulps (Pulps A-E), all produced in different processes from Norway spruce (Picea Abies) were fractionated in hydrocyclones with respect to the fiber bonding ability. Five streams were formed from the hydrocyclone fractionation, Streams 1-5. Each stream plus the feed (Stream 0) was fractionated according to fiber length in a Bauer McNett classifier to compare the fibers at equal fiber lengths (Bauer McNett screens 16, 30, 50, and 100 mesh were used).   Stream 1 was found to have the highest fiber bonding ability, evaluated as tensile strength and apparent density of long fiber laboratory sheets. External fibrillation and collapse resistance index measured in FiberLabTM, an optical measurement device, also showed this result. Stream 5 was found to have the lowest fiber bonding ability, with a consecutively falling scale between Stream 1 and Stream 5. The results from acoustic emission measurements and cross-sectional scanning electron microscopy analysis concluded the same pattern. The amount of fibers in each hydrocyclone stream was also regarded as a measure of the fibers’ bonding ability in each pulp.   The equation for predicted Bonding Indicator (BIN) was calculated by combining, through linear regression, the collapse resistance index and external fibrillation of the P16/R30 fractions for Pulps A and B. Predicted Bonding Indicator was found to correlate well with measured tensile strength. The BIN-equation was then applied also to the data for Pulps C-E, P16/R30, and Pulp A-E, P30/R50, and predicted Bonding Indicator showed good correlations with tensile strength also for these fibers.   From the fiber raw data measured by the FiberLabTM instrument, the BIN-equation was used for each individual fiber. This made it possible to calculate a BIN-distribution of the fibers, that is, a distribution of fiber bonding ability.   The thesis also shows how the BIN-distributions of fibers can be derived from FiberLabTM measurements of the entire pulp without mechanically separating the fibers by length first, for example in a Bauer McNett classifier. This is of great importance, as the method is intended for industrial use, and possibly as an online-method. Hopefully, the BIN-method will become a useful tool for process evaluations and optimizations in the future. / Den här studien presenterar en metod för att mäta fördelning av fiberbindning i mekaniska massor. Metoden hoppas kunna användas industriellt, där i dagsläget enbart medelvärden används för att mäta fiberbindnings-fördelning, trots råvarans (fibrernas) morfologiska skillnader.   Fem mekaniska massor (Massa A-E) från olika massaprocesser men från samma råvara, norsk gran (Picea Abies), har fraktionerats i hydrocykloner med avseende på fiberbindningsförmåga. Från hydrocyklon-fraktioneringen bildades fem strömmar, Ström 1-5. Varje ström plus injektet (Ström 0) fraktionerades också med avseende på fiberlängd i en Bauer McNett för att kunna jämföra fibrerna vid samma fiberlängd (Bauer McNett silplåtarna 16, 30, 50 och 100 mesh användes).   Fiberbindingsförmåga i den här studien härrör till fiberns flexibilitet och förmåga att skapa stora kontaktytor med andra fibrer, vilket bidrar till papprets yt- och styrkeegenskaper.   Ström 1 visade sig ha den högsta fiberbindningsförmågan, utvärderat som dragstyrka och densitet av långfiberark, samt yttre fibrillering och kollaps resistans index mätt i den optiska analysatorn FiberLabTM. Akustisk emission och tvärsnittsanalyser visade samma resultat. Ström 5 visade sig ha den lägsta fiberbindningsförmågan, med en avtagande skala från Ström 1 till Ström 5. Andelen fibrer från injektet som gick ut med varje hydrocyklon-ström ansågs också vara ett mått på fibrernas bindningsförmåga i varje massa.   Genom att kombinera fiberegenskaperna kollaps resistans och yttre fibrillering från den optiska mätningen på varje fiber genom linjär regression, kunde Bindnings Indikator (BIN) predikteras. Medelvärdet av Bindnings Indikator för varje hydrocyklon-ström korrelerar med dragstyrka för långfiber-labark.   Det visade sig att predikterad Bindnings Indikator inte bara fungerade för Massa A och Massa B P16/R30 fraktionen, som var de fraktioner som användes i den linjära regressionen, utan även för Massa C-E, P16/R30, och Massa A-E P30/R50 som också visade goda korrelationer med långfiber-dragstyrka när de sattes in i BIN-formeln.   BIN-formeln användes sedan för varje enskild fiber, i den rådata som levererats från FiberLabTM. Detta gjorde det möjligt att få en BIN-distribution av fibrerna, d.v.s. en fördelning av fiberbindningsförmåga.   Den här rapporten visar också hur det går att få BIN-distributioner också från mätningar på hela massan, för valbara fiberlängder, utan att först mekaniskt separera massan efter fiberlängd. Det är viktigt, då metoden är tänkt att användas som en industriell metod, och eventuellt som en online-metod. Förhoppningsvis kommer BIN-metoden att bli ett användbart verktyg för processutveckling- och optimering i framtiden. / FSCN – Fibre Science and Communication Network / Bonding ability distribution of fibers in mechanical pulp furnishes

If mitigation measures are not made to prevent global warming the consequences of a continued global climate change, caused by the use of fossil fuels, may be severe. Carbon Capture and Storage (CCS) has been suggested as a way of decreasing the global atmospheric emission of CO2. In the realms of MUSTANG, a four year (2009-2013) large-scale integrating European project funded by the EU FP7, the objective is to gain understanding of the performance as well as to develop improved methods and models for characterizing so- called saline aquifers for geological storage of CO2. In this context a number of sites of different geological settings and geographical locations in Europe are also analyzed and modeled in order to gain a wide understanding of CO2 storage relevant site characteristics. The south Scania site is included into the study as one example site with data coming from previous geothermal and other investigations. The objective of the Master's thesis work presented herein was to construct a 3D model for the south Scania site by using modeling/simulation software Petrel, evaluate well log data as well as carry out stochastic simulations by using different geostatistical algorithms and evaluate the benefits in this. The aim was to produce a 3D model to be used for CO2 injection simulation purposes in the continuing work of the MUSTANG project. The sequential Gaussian simulation algorithm was used in the porosity modeling process of the Arnager greensand aquifer with porosity data determined from neutron and gamma ray measurements. Five hundred realizations were averaged and an increasing porosity with depth was observed.   Two different algorithms were used for the facies modeling of the alternative multilayered trap, the truncated Gaussian simulation algorithm and the sequential indicator simulation algorithm. It was seen that realistic geological models were given when the truncated Gaussian simulation algorithm was used with a low-nugget variogram and a relatively large range. / Den antropogena globala uppvärmningen orsakad av användandet av fossila bränslen kan få förödande konsekvenser om ingenting görs. Koldioxidavskiljning och lagring är en åtgärd som föreslagits för att minska de globala CO2-utsläppen. Inom ramarna för MUSTANG, ett fyra år långt (2009-2013) integrerande projekt finansierat av EU FP7 (www.co2mustang.eu), utvecklas metoder, modeller och förståelse angående så kallade saltvattenakviferers lämplighet för geologisk koldioxidlagring. En del av projektet är att analysera ett antal representativa formationer i olika delar av Europa för att få kunskap angående förekommande koldioxidlagringsspecifika egenskaper hos saltvattenakviferer. Ett av områdena som har inkluderats är i sydvästra Skåne. Syftet med detta examensarbete var att konstruera en 3D modell över detta område med hjälp av modellerings/simuleringsprogrammet Petrel, utvärdera borrhålsdata samt genomföra stokastiska simuleringar med olika geostatistiska algoritmer och utvärdera dem. Målsättningen var att konstruera en modell för CO2 injiceringssimuleringar i det forstsatta arbetet inom MUSTANG-projektet. En algoritm av sekventiell Gaussisk typ användes vid porositetsmodelleringen av Arnager Grönsandsakviferen med porositetsdata erhållen från neutron- och gammastrålningsmätningar. Ett genomsnitt av femhundra realisationer gjordes och en porositetstrend som visade en ökning med djupet kunde åskådligöras. Två olika algoritmer användes vid faciesmodelleringen av den alternativa flerlagrade fällan: en algoritm av trunkerade Gaussisk typ och en sekventiell indikatorsimuleringsalgoritm. Resultaten tyder på att en realistisk geologisk modell kan erhållas vid användandet av den trunkerande algoritmen med ett låg-nugget variogram samt en förhållandevis lång range.