The purpose of the study was, with initial position from two particular youth homes, to survey the staff’s experiences regarding different youth cultures that might occur at the institutions and how they react to them. The question formulations were as follows: What kind of youth cultures might occur at the institution and how are they being expressed, according to some of the staff members? How do the same staff members, individually, see their role and prospect to influence the type of youth culture that is developing on the institution? Earlier research in the field were used as theoretical starting positions as well as the concepts of “looking-glass self“, “the generalized other” and ”the overtaking of roles” in the symbolic-interactionism. Qualitative research interviews were carried through with three of the employees at the two youth homes and the results of the study evinced that both positive and negative youth cul-tures develops at both of the institutions, concluding the fact that youths affect each other both ways. The results of the positive culture is that the youths identifies themselves with other youths, support each other and by comprehending more might change their attitude toward different matters. The negative culture might be expressed with youths who bring their trou-bles to the institution, youths who discuss divergent subjects within the group, exposure to bad influence which leads to negative behaviour. Henceforth, the personnel considered that they have a propitious potential to influence the youths and the conditions between them. It was deemed crucial that the personnel group acted alike and kept a jointly approach toward the youths.

Sammanfattning Ungdomar med antisocial problematik är en svårbehandlad grupp där ingen specifik metod har visat sig råda bot på hela problematiken kring ungdomen. Bäst utgång att behandla ungdomar med beteendeproblem återfinns inom institutioner som har en enighet i personalgruppen kring de teorier som är gällande inom verksamheten, så kallad behandlingsintegritet. Syftet med studien var att granska om personalgruppen på en behandlingsverksamhet för ungdomar har ett gemensamt förhållningssätt utifrån de miljöterapeutiska behandlingsprinciper som vägleder verksamheten. Syftet konkretiserades utifrån följande frågeställningar: 1. Vilka behandlingsprinciper är vägledande inom verksamheten? 2. På vilket sätt kommer dessa principer till uttryck i det praktiska arbetet med ungdomarna? 3. I vilka avseenden är personalen samstämmiga respektive skiljaktiga i sitt utförande av behandlingsprinciperna? 4. Vilka framträdande hinder och möjligheter framkommer när det gäller att arbeta enhetligt och i linje med de terapeutiska målen? 5. Framkommer faktorer som genom att förändra centrala organisationsstrukturer skulle utveckla verksamheten? Uppsatsen har en kvalitativ metodansats. Observationer gjordes på verksamheten vid fem tillfällen och tre intervjuer genomfördes, två med personal i behandlingsgruppen och en med enhetens föreståndare. Det framgår att verksamheten till stor del arbetar enhetligt efter de essentiella behandlingsprinciper som är vägledande för miljöterapi, men att det finns aspekter som skulle kunna förbättras. Det framkommer även såväl möjliggörande som hindrande faktorer för upprätthållande av behandlingsintegritet. I diskussionen förs resonemang kring centrala begrepp såsom ledningens betydelse för en välfungerande organisation, behandlingsintegritet, personalens kompetens och tillgänglighet samt ungdomarnas möjlighet att påverka verksamhetens innehåll. / Abstract Young people with antisocial problems are a difficult group to treat where no specific method has proven effectively for solving all the problems surrounding the youth. The best chance to treat youths with behavioral problems is found in institutions where staff members agree on the theories used, so called treatment integrity. The purpose of the Study was to find out whether staff members on a treatment institution for youths have a unanimous way of practicing the milieu therapeutic treatment principles guiding the institution, within the following questions: 1. Which essential principles of treatment guides the institution? 2. In what way do the personell practice these principles in treating the youths? 3. In what area/areas appears unanimous or differences in the way staff members practice the principles? 4. Which prominent problems and possibilities appear in working homogeneous and according to the therapeutic goals? 5. Do factors appear which by chancing prominent structures of the organisation would develop the institution? The Study includes a qualitative approach. Data were collected from five observations at the institution and three semistructured interviews with staff members and the manager. The result shows that the staff members overall are unanimous concerning the practice of the treatment principles, but also indicate that some aspects could be improved. Enabling as well as preventing factors for maintaining treatment integrity emerges. Central aspects of the discussion are the management’s importance for a functioning organization, treatment integrity, competence and availability among staff members and the youth’s ability to influence the content of treatment.

The purpose of this essay was to examine and compare what attitudes Swedish and Belgian social workers may have towards residential care and foster care for children and young people. To answer the purpose eight qualitative interviews with four Swedish and four Belgian social workers were made. The results were analyzed by theory of organization and professional acting space. The results of the study show that the social workers in both countries preferred foster care, especially for small children, and that the Swedish social workers had a more negative attitude towards residential care than the Belgian social workers. Even though the Belgian social workers preferred foster care, they found themselves forced to choose residential care due to lack of available foster care facilities, something that did not seem to affect the Swedish social workers. Factors that affected the Swedish and the Belgian social workers professional acting space were the consent from parents, discussing with colleagues and specialization of interventions.

Varje år placeras över 1000 ungdomar inom Statens Institutions Styrelse (SiS), varav ungefär hälften placeras för behandling. Studiens frågeställningar är: I vilken grad uppfattar behandlingsplacerade ungdomar inom SiS att de får hjälp med sina familjeproblem? Finns det synliga samband mellan ungdomarnas könstillhörighet eller etniska ursprung och deras skattade upplevelse av hjälp med familjeproblem under placeringstiden? För att besvara frågorna har kvantitativ arkivdata analyserats, material som vid in- och utskrivning av ungdomar samlats genom strukturerade ADAD-intervjuer (Adolescent Drug Abuse Diagnosis). Studien visar att ungdomarnas upplevelse av hjälp kan delas in i tre kategorier; ”över förväntan” 27%, ”motsvarar förväntan” 41%, ”mindre än förväntat”, 32%. Inskrivningsintervjuerna visar en signifikant skillnad (p<.05) att pojkarna i större grad ger uttryck för att inte behöva hjälp med familjeproblem, att flickorna i större grad önskar hjälp. Resultaten visar även en signifikant skillnad (p<.05), att utlandsfödda ungdomar i högre grad än svenskfödda uppger det vara viktigt att få hjälp med familjeproblem under placeringstiden. Vid utskrivning framträder ingen tydlig skillnad i nöjdhetsgrad avseende kön eller etnisk bakgrund. En diskrepans framträder mellan personals skattning av ungdomarnas hjälpbehov med familjeproblem vid inskrivning och ungdomarnas skattning av upplevd hjälp vid utskrivning. För 42% av ungdomarna skattade personal hjälpbehovet som ”litet” eller ”inget”, vid utskrivning skattade samma ungdomar att de fått ”ganska mycket” eller ”mycket” hjälp. För 10%, av ungdomarna skattade personal att de hade ”betydande” eller ”avsevärda” familjeproblem där hjälpinsatser var ”nödvändiga”. Vid utskrivning skattade ungdomarna graden av hjälp som ”liten” eller ”inte alls”. / Each year over 1000 adolescents are placed within the National Board of Institutional Care (SiS) of which half stay in the facilities for treatment. The essay is built from information gathered through ADAD interviews (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) performed during registration and discharge of adolescents from SiS. The questions that are meant to be answered are; “How do the treatment placed adolescents in SiS apprehend the help they get with their family related problems?” and “Are there visible connections between gender or ethnic origin and the adolescent’s experience of help with the family related problems during the placement period?” During the registration the boys gave an expression of not being in need of help, the girls gave an expression of being in need of help, significance (p<.05). At discharge no clear differences appears in degree of satisfaction. The results also show a significant difference (p<.05). that foreign-born adolescents greater than Swedish-born stated that it is important to get help with family problems during the investment period. At discharge no clear differences appears in degree of satisfaction.

När unga behandlas inom ramen för institutionell tvångsvård finns det några aspekter som är avgörande för behandlingsresultatet; att personalen arbetar samstämmigt och i enlighet med relevanta metoder samt att de upprättar en främjande relation till den unge. Det krävs en kombination av dessa aspekter för att på bästa sätt ge den unge förutsättningar att främja sin utveckling. Föreliggande studie syftar därmed till att undersöka hur personal på tre särskilda ungdomshem, drivna av Statens Institutionsstyrelse, ser på metodtillämpning, relationella aspekter och samstämmighet. Studien bygger på en kvantitativ del som innefattar en enkätundersökning där behandlingspersonalen besvarar hur de ser på dessa aspekter, samt en kvalitativ del där institutionschefer, avdelningsföreståndare och annan personal delger sin syn på hur metodanvändning, samstämmighet och relationella aspekter förhindrar eller möjliggör adekvat behandling. Av materialet framkommer att metodanvändningen uppfattas, av personalen, vara ett hinder för de olika verksamheterna. Detta är även något som påvisas av resultatet i enkätundersökningen där majoriteten av behandlingsassistenterna uppger att de arbetar med metoder som inte ska förekomma vid institutionerna. Relationen ses som viktig men det finns vissa svårigheter i upprättandet av den. Behandlingspersonalen anser sig vara samstämmiga i arbetet men av det kvalitativa materialet framkommer att även denna aspekt innebär vissa svårigheter. Genom att upprätta tydliga riktlinjer kring hur arbetet ska bedrivas vid de olika avdelningarna kan metodtillämpningen och samstämmigheten möjliggöra god vård.

Abstract The aim of the study was to investigate the amount and focus of rehabilitation nursing care practices and the association of these practices to quality outcomes. Additionally, the aim of the study was to describe the characteristics and leadership models of the functional level in long-term care units providing rehabilitation nursing care. The study consists of four articles. The data for the first three articles were derived from the National Institute for Health and Welfare Resident Assessment Instrument (RAI) database. The data for the first article (n = 5312) were collected using resident level data. The second article is based on unit level information (n = 256) and data from a questionnaire sent to the nursing leaders of the functional level (n = 189) in facilities which adopted RAI. For the third article the resident level data (n = 2037) were used from the study of Laine (2005). The statistical analyses were performed by SAS statistical software for Windows. The data were presented as mean scores and confidence intervals. Regression models were used to present the associations between variables. The qualitative data for the fourth article was collected by interviews with the nursing leaders at the functional level (n = 14). The data were analysed by content analysis. The results show that residents receiving rehabilitation nursing had more impaired cognitive and physical function. The amount of rehabilitation nursing practice was associated to the nurses' assessment of residents' rehabilitation potential. Daily provision of rehabilitation nursing activity was associated to better care quality. It decreased the prevalence of bedridden residents and residents with little or no activity. It increased the amount of nursing time spent on residents. The leadership of the rehabilitation units consisted of recognizing options, promoting guidelines, reminding nurses, upholding open communication, supporting the learning process and respecting. The characteristics of rehabilitation units involved characteristics of Magnet Hospitals. The measure of rehabilitation nursing that measured the amount of rehabilitation nursing activity was usable and distinctive. In this study, measurable information about the amount of rehabilitation nursing practice was acquired. Findings of this study are usable for evaluation of nursing care outcomes and for developing nursing management. / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli analysoida kuntoutumista edistävän hoitajan toiminnan määrää, kohdentumista ja sen yhteyttä hoidon laadun tuloksiin. Lisäksi tarkoituksena oli kuvata kuntoutumista edistävien osastojen tunnuspiirteitä ja lähijohtamisen menetelmiä pitkäaikaisessa laitoshoidossa. Tutkimus koostuu neljästä osajulkaisusta, josta kolmessa on käytetty valmiita tutkimusaineistoja. Ensimmäisen (n = 5312) osajulkaisun asiakastason aineisto on kerätty tekemällä poimintoja Terveyden ja hyvinvoinnin laitoksen Resident Assement Instrument (RAI) -tutkimustietokannasta. Toisessa osajulkaisussa tutkimustietokannasta on kerätty osastotason aineisto (n = 256) ja tehty poimintoja RAI-järjestelmää käyttävien osastonhoitajien toimintatietokyselystä (n = 189). Kolmannessa osajulkaisussa on hyödynnetty asiakastason aikamittaus- ja RAI-arviointiaineistoa (n = 2037), jota Laine (2005) käytti väitöskirjassaan. Analyyseissä on käytetty SAS-tilasto-ohjelmistoa. Aineisto on kuvattu keskiarvoin ja luottamusvälein. Muuttujien yhteyksiä on kuvattu käyttämällä regressiomalleja. Neljättä osajulkaisua varten on koottu laadullinen aineisto osastonhoitajien teemahaastatteluista (n = 14), joka on analysoitu sisällön analyysillä. Tulosten mukaan hoitajan kuntoutumista edistävä toiminta kohdistui niihin asiakkaisiin, joilla oli keskivaikeasti alentunut fyysinen toimintakyky ja kognitio. Hoitajan toiminta oli yhteydessä hoitajan uskoon asiakkaan kuntoutumisen mahdollisuudesta. Osastotason tarkastelussa päivittäinen kuntoutumista edistävä toiminta oli yhteydessä hoidon laadun tuloksiin, sillä se vähensi vuodepotilaiden määrää ja lisäsi asiakkaiden sosiaalista osallistumista. Se lisäsi myös asiakaskohtaista välitöntä hoitoaikaa. Lähijohtamisen menetelminä korostuivat mahdollisuuksien näkeminen, linjassa pitäminen, mieleen palauttaminen, avoin kommunikointi sekä hoitajien osaamisen tukeminen ja arvostaminen. Kuntoutumista edistävien osastojen tunnuspiirteinä korostuivat magneettisairaaloiden vetovoimatekijät. Tutkimuksessa kehitetty kuntoutumista edistävän hoitajan toiminnan määrän mittaamiseen tarkoitettu mittari osoittautui käyttökelpoiseksi ja erottelevaksi mittariksi. Tutkimuksessa saatu tieto on hyödynnettävissä kuntoutumista edistävän hoitajan toiminnan mittaamisessa kuten myös hoidon tulosten arvioinnissa. Tutkimustuloksista on hyötyä hoitotyön johtamisessa. / Sammanfattning Syftet med undersökningen var att analysera mängden av rehabiliteringsfrämjande vårdinsatser, vem de riktades till och hur de relaterar till vårdkvalitet. Dessutom var avsikten att beskriva vad som kännetecknar rehabiliteringsfrämjande avdelningar och ledarskapsmodeller inom institutionsvården. Undersökningen består av fyra delpublikationer: i tre av dem användes existerande forskningsmaterial. Materialet på klientnivå (n = 5312) som användes i den första delpublikationen samlades in genom axplock ur forskningsdatabasen Resident Assessment Instrument (RAI) på Institutet för hälsa och välfärd (THL). Den andra delpublikationen består av material på avdelningsnivå (n = 256) och material ur en enkät om verksamhetsuppgifter (n = 189) riktad till de avdelningsskötare som använder RAI-systemet. Den tredje delpublikationen omfattar tidmätnings- och RAI-bedömningsmaterial (n = 2037) på klientnivå som Laine (2005) använde i sin doktorsavhandling. I analyserna har SAS-dataprogramvara använts. Materialet har beskrivits med medelvärden och konfidensintervaller. Variablernas förhållanden till varandra har illustrerats med regressionsmodeller. För den fjärde delpublikationen har ett kvalitativt material insamlats från temaintervjuer med avdelningsskötare (n = 14) och analyserats med innehållsanalys. Resultaten visar att vårdarens rehabiliteringsfrämjande vårdinsatser riktade sig på de klienter som hade medelsvårt nedsatt fysisk funktionsförmåga och kognition. Vårdinsatserna var sammankopplade med vårdarens uppfattning om klientens rehabiliteringsmöjligheter. I studien på avdelningsnivå relaterade den dagliga rehabiliteringsfrämjande vårdinsatsen till vårdkvalitet. Antalet sängliggande klienter minskade och det sociala deltagandet hos klienterna ökade, även den direkta vårdtiden per klient ökade. Bland de metoder som avdelningsskötarna använde för ledarskap framhävdes upptäckandet av möjligheter, linjehållning, påminnelser, öppen kommunikation samt stödandet och värdesättandet av vårdarnas kompetens. Särskilt kännetecknande för de rehabiliteringsfrämjande avdelningarna visade sig vara magnetsjukhusens dragningskraft. För att mäta mängden rehabiliteringsfrämjande vård som gavs, utvecklades en mätare, vilken visade sig vara användbar och urskiljande. De resultat som denna forskning gett kan tillämpas för att lyfta fram mätbarheten av rehabiliteringsfrämjande vårdinsatser såsom även till att utvärdera vårdresultaten. Forskningsresultaten kan också utnyttjas till att utveckla ledarskapet inom vårdarbetet.

När människor i en svår livssituation behöver professionell behandling, är det centralt, att den behandlande verksamheten kan möta individernas problembild. Syftet med föreliggande studie är att undersöka den organisatoriska beredskapen inom LVM-vården (Lag om vård av missbrukare i vissa fall) för att ta emot och behandla individer med en multipel och således komplex samsjuklighet. Samsjuklighet innebär att en individ har mer än en sjukdomsbild samtidigt och det blir mer komplext ju fler sjukdomar individen har. I det aktuella kunskapsläget finns det en brist på studier med inriktning på verksam behandlingsmiljö och organisatorisk beredskap kring multipel samsjuklighet. Syftet besvaras med hjälp av tolv semistrukturerade intervjuer, fyra med ledningspersonal och åtta med behandlingspersonal på ett LVM-hem i Sverige. Studiens resultat visar att det finns både likheter och skillnader mellan lednings- och behandlingspersonalens utsagor kring arbetsförhållanden, möjlighet att klara av uppdraget och kompetens. Det fanns även skillnader inom behandlingspersonalens utsagor kring till exempel upplevt stöd inom organisationen. Det framkommer i studien att det i nuläget inte med säkerhet kan sägas att den organisatoriska beredskapen är tillräcklig för att kunna ta emot och behandla individer som har missbruk och multipel samsjuklighet. Studien ämnar bidra med kunskap kring de organisatoriska förhållanden som finns och skapas i relation till en komplex klientgrupp. Studien kan således anses ha en hög relevans både för socialt arbete men även andra kontexter som bemöter klienter vilka har en multipel eller komplex samsjuklighet. / When people in a difficult life situation need professional treatment, it is crucial that the organization can reach and address the individual’s problem. The aim of the present study is to investigate the organizational preparedness in LVM-care (the care of substance abusers, special provisions, Act) to encounter and treat individuals with multiple and thus complex comorbidity. Comorbidity means that an individual has more than one illness at the same time and it becomes more complex the more illnesses there is. In the current state of knowledge, there is a lack of studies focusing on an effective treatment environment and organizational preparedness for multiple comorbidity. The empirical data is based on twelve interviews, four with management staff and eight with treatment staff at an LVM-home in Sweden. The results show that there are both similarities and differences between management and treatment staff’s statements regarding working conditions, the possibility of completing the assignment and competence. There were also differences within the treatment staff's statements regarding, for example, support experienced within the organization. In the present study it shows that, it cannot be said with certainty that organizational preparedness is sufficient to treat individuals who have an addiction and multiple comorbidity. The study contributes knowledge about the organizational conditions that exist and are created in relation to a complex client group. The study can therefore be considered to have a high importance for both social work, and for other contexts that cater to clients who have a complex comorbidity.

"SiS is not a good place for children" is a qualitative study aimed at investigating institutional care and the treatment work that takes place with criminal and convicted youth in Sweden. The study is focused on investigating the importance of the treatment work at the institutions and what impact it has for the target group. The study also examines how the target group is being prepared to return to society with the aim of minimizing recidivism in crime. The empirical material is based on three semi-structured interviews with previously institutionalized youth and three support workers. The study is based on Goffman's research on total institutions and Travis Hirschi's theory on social bonds. The study's general results and conclusions show that there is a rough jargon, destructive adaptation behaviors and a specific social culture at the institution, that can make treatment difficult. Strong external factors in the youth’s environment may be a reason why the youth has developed a social disruptive behavior and these factors are not taken into account in the treatment, which indicates the difficulties in dealing with the complex problem of juvenile delinquency. / “SiS är inte en bra plats för barn att vara på”, är en kvalitativ studie som har i syfte att undersöka SiS behandlingsarbete med LVU-placerade och LSU-dömda ungdomar. Studien fokuserar på att undersöka betydelsen av behandlingsarbetet på institutionen och vilken förändring arbetet har för målgruppen. I studien undersöks även hur målgruppen förbereds för en återgång till samhället, med syfte att minimera återfall i brott. Det empiriska materialet bygger på semistrukturerade intervjuer med tre tidigare placerade ungdomar och tre behandlingsassistenter. Studien utgår från Goffmans forskning om totala institutioner, samt Travis Hirschis teori om sociala band. Studiens generella resultat och slutsatser visar på att det existerar en hård jargong, destruktiva anpassningsbeteenden och en egen social kultur på institutionen som i sig försvårar behandlingsarbetet. De starka yttre faktorerna i ungdomens miljö, som kan vara orsak till att ungdomen utvecklat ett socialt nedbrytande beteende, visar sig inte beaktas i behandlingsarbetet, vilket indikerar på svårigheterna att hantera den komplexa problematiken kring ungdomsbrottslighet.

En placering på Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem förekommer i de situationer då frivillig vård inte anses tillräcklig för ungdomen och tvångsvård ses som det enda alternativet. SiS har under många år kritiserats gällande de särskilda ungdomshemmen och fortsätter att visa på allvarliga missförhållanden och brister. Studiens syfte är att undersöka hur tvångsvården på samtliga SiS särskilda ungdomshem i Sverige fungerar ur ett personalperspektiv, vilket ämnar komplettera befintlig kunskap. Det insamlade materialet grundar sig i tolv semistrukturerade intervjuer med både verksam och icke verksam personal på olika nivåer inom SiS. Genom att identifiera faktorer som personalen upplever påverkar deras möjlighet att utföra sitt arbete har tre åtgärdsförslag med utgångspunkt i tidigare forskning genererats. Dessa berör behovet av förbättrad kommunikation, kompetens och enhetlighet inom verksamheten. Studiens åtgärdsförslag ämnar därmed att bidra till en förbättring av verksamheten samt ökad kunskap om upplevelsen av att arbeta inom SiS. / A placement in the special youth homes operated by the National Board of Institutional Care (SiS) occurs in situations where voluntary care is not sufficient for the youth and compulsory care is seen as the only alternative. SiS has been subject to criticism for many years regarding the special youth homes and continues to show serious shortcomings and deficiencies. The aim of this study is to examine how the compulsory care functions in SiS special youth homes in Sweden from a staff perspective, aiming to complement existing knowledge. The collected data is based on twelve semi-structured interviews with both active and non-active personnel at different levels within SiS. By identifying factors that staff perceive as impacting their ability to execute their work, three proposed actions have been generated based on existing research. These proposals address the need for improved communication, competence, and consistency within the organization. Therefore, the study's recommendations aim to contribute towards enhancing SiS and the understanding regarding the firsthand experience of working within the organization.

Inom institutionsvård för ungdomar har det visat sig finnas flera faktorer som är avgörande för ett positivt behandlingsresultat. En av dessa är personalgruppens samstämmighet. I föreliggande studie har syftet varit att undersöka vilka teorier och metoder som finns och tillämpas på HVB-hemmet Multigruppen, om det finns en förtrogenhet om, samt samstämmighet kring dessa hos personalgruppen, samt på vilket sätt ledarskapet på verksamheten bedrivs och om strategier för att främja en samstämmighet finns. Studien har en kvantitativ och kvalitativ metodansats. En enkätundersökning med verksamhetens personalgrupp och fem stycken intervjuer genomfördes. Intervjuerna genomfördes med tre anställda ur personalgruppen och två ur ledningen. Studiens resultat visar att det råder vissa brister kring det praktiska tillämpandet av verksamhetens teorier och metoder. Studien visar också att personalgruppen har en del svårigheter med att upprätthålla ett gemensamt förhållningssätt – trots detta anser de flesta att de arbetar mot gemensamma mål. Ledarskapet som bedrivs på Multigruppen är i stort lyhörda mot sin personal, ställer krav och ger positiv feedback. Trots detta visar studien att majoriteten av personalgruppen inte är trygga med den ledning som finns. I studien diskuteras bland annat vad som kan tänkas vara de bidragande orsakerna till det resultat som framkommit samt studiens svagheter och styrkor. / Within institutional care for at-risk youth it has been shown that several factors are crucial for a positive outcome. One of these factors is the unanimity of the staff. In the present study, the aim has been to examine the theories and methods practiced at Multigruppen, an institution for at-risk youth. The study looks at the staffs’ familiarity as well as consensus with these theories and methods, the leadership system and the leaderships’ strategies to promote a consensus. The study was based on quantitative and qualitative methods. A survey and five interviews with staff members were conducted, two of which were in leadership roles. The results show inconsistencies between the theoretical and the in fact practiced methods in the treatment process. The study also shows that the staff have difficulty maintaining a common approach, however that most believe they are working toward common goals despite this. The leadership at Multigruppen is generally receptive of staff input and gives positive feedback as demanding high standards. Despite this, the study shows that the majority of the staff group have insecurities in regards to the leaderships’ capability. The study includes a discussion of possible contributing factors to the results obtained as well as the study’s’ strengths and weaknesses.