Tidigare forskning visar på att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning (IF) inte deltar i lagidrott i samma mån som andra ungdomar. Forskningen pekar på anpassningar som krävs för att möjliggöra deltagandet i en lagidrott, så som anpassningar på träningar, kompetenta tränare, anpassad kommunikation baserad på individens förmåga och stöd från familj eller anhöriga. Denna studies syfte är att, utifrån tränares perspektiv, undersöka behovet av paraidrottsföreningar och paraidrottslag för ungdomar med IF och hur de arbetar för att möjliggöra social delaktighet för ungdomar med IF. Studien utgår från en kvalitativ ansats där insamlingen av data skedde genom sju semistrukturerade intervjuer via Zoom, Teams, Face-Time och via telefonsamtal. Det insamlade empiriska materialet från intervjuerna, analyserades med en tematisk analysmetod. Resultatet i denna studie visar att informanterna upplevde att det fanns ett behov av lag eller föreningar som riktade sig till denna målgrupp, det fanns en efterfrågan från ungdomarna själva, då vissa ungdomar med IF inte känt att de haft ett lag där de passat in eller hängt med i instruktioner eller fysiskt med sina lagkamrater när de tidigare deltagit i lag med ungdomar som inte hade IF. Informanterna menade även att denna målgrupp behövde bli mer fysiskt aktiva för deras hälsa, såväl fysiskt som psykiskt. Ett sätt att vara mer fysiskt aktiv och främja den sociala delaktigheten är att delta i en lagidrott. Men för att kunna delta i en lagidrott krävs en del anpassningar så som bildstöd eller stöttning i den sociala interaktionen med andra spelare. Att delta i en lagidrott ger många fördelar, så som bättre fysik, en ökad möjlighet för att knyta sociala band och ökad självkänsla och tilltro till sig själv.

Sammanfattning Att alla elever har rätt till undervisning där de utvecklas efter sina förutsättningar, styrks i styrdokumenten. Särskolan är framvuxen ur olika traditioner som genom åren haft skiftande syn på individer som kan tas för avvikande eller annorlunda. Begreppet delaktighet används inte explicit i skollagen men styrdokumenten understryker vikten av att alla elever ska kunna vara en del i undervisningen oavsett individuella förutsättningar. En central utgångspunkt i den här studien är att delaktighet är en förutsättning för lärande. I skolan är det genom undervisningen som elevens lärande förväntas ske. Det är således i undervisningen som eleven behöver vara delaktig. Därmed är det av intresse att utforska vad speciallärare lägger för innebörd i ”delaktighet” just avseende ”undervisning”. Vilken innebörd ger de ” delaktighet” och vilken innebörd ger de ”undervisning”? I vilken relation tycks de här ”innebörderna” stå till varandra? Studien preciserar problemområdet till lärare som undervisar elever med autism i kombination med intellektuell funktionsnedsättning – ett arbete som innebär specifika utmaningar. Studiens syfte är att utforska vilken innebörd lärare i särskolan lägger i elevens ”delaktighet i undervisning” avseende elever med autism i kombination intellektuell funktionsnedsättning. Nio speciallärare har intervjuats. Föreliggande studie avser att fylla en liten del av den kunskapslucka som vi identifierat genom granskning av tidigare forskning. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv undersöks vilken innebörd som lärarna ger elevens ”delaktighet i undervisning”. Resultatet sätter ljuset på att delaktighet i undervisning är ett komplext, dynamiskt fenomen och bör ses, precis som Szönyi och Söderqvist Dunkers (2015a) lyfter, i den kontext den undersöks. Resultatet indikerar att vad läraren lägger för innebörd i elevens ”delaktighet i undervisning” styr lärarens val av aktiviteters/uppgifters karaktär i undervisningen. Resultaten visar att för var och en av informanterna framträder en individspecifik ”relation” mellan den innebörd som informanten ger ”delaktighet” och den innebörd informanten ger ”undervisning”. / All students have the right to an education where they develop according to their own abilities, which is clearly stated in school’s governing documents. The special-needs school has developed from distinct perspectives and traditions, that over the years have had shifting ideas about individuals who are considered deviant or different. The concept of participation is not explicitly stated in the Education Act, but the governing documents emphasize the importance of students participating in the teaching, regardless of individual abilities. The school classroom is an arena where the students are expected to learn. That is why it is of paramount importance that they are given the opportunity to be active participants during teaching. The purpose of this study is to explore the interpretation that special-needs teachers have of the concept “student's participation in teaching” concerning students with autism in combination with intellectual disability. As participation is a prerequisite for learning, it is of great interest to explore whether there is any relationship between the interpretations of students’ “participation” and “teaching”, based on the special-needs teachers' experiences. The present study specifies the problem area for special-needs teachers who work with students with autism in combination with intellectual disability, as that work is exceedingly complex and has very specific challenges associated. Nine special-needs teachers have been interviewed for this study which aims to fill a gap identified in the educational field for students with special needs. More specifically, the study explores the relationship between the meaning of “participation” and the meaning of “teaching”. Teachers’ interpretation of the term “student's participation in teaching” is examined through a hermeneutical lens. The result hopes to shed light on the fact that participation in teaching is a complex, dynamic phenomenon that should be seen, as Szönyi & Söderqvist Dunkers (2015a) highlight, in the context in which it is examined. The results of the study indicate that the teachers’ previous experiences impact, to an extent, their choice of activities and tasks in teaching. All nine teachers identify and relay their individual, and very different, relationships between the terms “participation” and “teaching”.

The aim with this study was to examine how care staff in 9 § 9 p LSS residence with special services experienced and worked with challenging behaviour based on a low arousal approach. The study was conducted by qualitative research through semi-structured interviews in a bigger municipality in southern Sweden. A total of seven care staff were interviewed. The results showed that the informants agreed that challenging behaviour is considered threat and violence in various forms, both physically and mentally. It is important to have knowledge of challenging behaviour in order to prevent potentially dangerous situations that could lead to harm for those involved. In nine out of ten cases, it is the staff’s fault that a behaviour occurs. This may be due to communications difficulties or the working group not working uniformly with the user. The informants agree that a low arousal approach is a good method for working with challenging behaviours. The informants work with it by following routines, evaluating events, adapting requirements to individuals and working uniformly. Most of the informants have worked with both low arousal approach and physical restraint measures, whereby they agree that the user responds better to the first-mentioned method. By the staff acting calmly, the user will be calm.

Intimate partner violence (IPV) is a social problem that affects both the person living with IPV, but also has its consequences in society. One group that has an additional vulnerability to being exposed to IPV is women with an intellectual disability. There are not many studies that have been conducted in this field, especially in Sweden, and as a result there is not much information on this field. The study therefore aimed to explore the different needs of women who have an intellectual disability and are experiencing IPV and explore how social workers find themselves in their role being able to meet these needs. We conducted a qualitative study, where we held interviews with social workers who work with IPV in municipalities in the southern part of Sweden. We chose to analyze the data by using Lipsky's theory Street level bureaucracy and choose to focus on the concept of discretion. The result showed needs such as protection, economic support, information and counseling support, and also a need for visibility. The results also presented areas in which the social workers felt were both obstacles and opportunities to meet these needs were communication, adaptation, the role of organizations, and collaboration. One conclusion that could be made was that social workers felt that they within their discretion were able to meet the needs, but that it does not always fall within the scope of their delegation and may involve making other contacts and collaborating to meet the needs.

Syftet med vår undersökning var att undersöka vilka kompetenser som finns hos förskollärare inom förskolans verksamhet för att bemöta och inkludera barn med intellektuell funktionsnedsättning i vardagssituationer. En kvalitativ studie med hjälp av semistrukturerade intervjuer genomfördes för att få information och kunskap om förskollärares syn på kompetenser, bemötande och inkludering kring arbete med barn med intellektuell funktionsnedsättning. Intervjuerna utfördes med sju legitimerade förskollärare. Det insamlade materialet analyserade med hjälp av en tematisk analysmetod för att få fram teman och underteman. Resultatet visade att förskollärarna arbetar för inkludering genom att skapa en plats för alla barn genom att erbjuda aktiviteter som kan passa alla, samt användning av olika kommunikativa hjälpmedel för att stödja barnen i deras kommunikation. Vidare ansåg förskollärarna att det är svårt att hitta ett arbetssätt för att arbeta inkluderande med barn som har en intellektuell funktionsnedsättning. Resultatet visade att det inte finns något färdigt arbetssätt och arbetslaget bör arbeta för att kunna anpassa utbildning utefter barnens behov och önskningar. De beskrev dilemmat om att små barn sällan får en formell diagnos. Vilket i sin tur leder till svårigheter att få tillgång till de stöd och resurser som barnet är i behov av. Resultatet visade att förskollärare anser att de generellt sätt har en god kunskap om barn som har intellektuell funktionsnedsättning (IF), men att det ändå krävs en fortbildning och djupare kunskap om funktionsnedsättningen. Några förskollärare uttryckte även vikten av en god relation till vårdnadshavare för att få mer information och kunskap om barnets situation både hemma och på förskolan.

Bakgrund: 2019 drabbades världen av en global pandemi. Det har påverkat det sociala arbetet i Sverige på olika sätt. Rekommendationer och restriktioner gällande exempelvis social distansering har påverkat vissa grupper i samhället. För arbetstagare inom daglig verksamhet har detta inneburit att man inte fått kramas eller på annat sätt vara fysiskt nära varandra. Ibland har också den sociala distanseringen varit svår och ibland omöjligt att genomföra för denna specifika målgrupp. Det har rått en frustration bland arbetstagare kring detta och flera av dem har känt en avsaknad av att få vara nära andra och till exempel kramas och ta i hand. Syfte: Studien syftar till att undersöka arbetstagares behov av fysisk kontakt på en daglig verksamhet under coronapandemin. Metod: Kvalitativa intervjuer har genomförts inom ramen för denna studie. Detta innebär att sex arbetstagare har intervjuats.  Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre olika teman som upptäcktes i och med intervjuerna. Det första temat, Bristen av fysisk kontakt, rör arbetstagarnas upplevelser av att hålla avstånd under pandemin. Det andra temat, Fördelar med restriktionerna, handlar om arbetstagarnas uttryck om de positiva sidor som de ansett pandemin fört med sig. Det sista temat, Upplevelsen av munskydd, sätter fokus på arbetstagarnas tankar om att coacherna på den dagliga verksamheten burit munskydd och visir under pandemin. Slutsats: Min slutsats är att arbetstagarna har olika upplevelser gällande behovet av fysisk kontakt på den dagliga verksamheten. Majoriteten anser att fysisk kontakt är någonting betydelsefullt som finns i deras vardag dagligen och som visar sig på olika sätt; man tar i hand, kramas eller gör high fives. Andra tyckte att det inte var lika viktigt med fysisk kontakt och hade inga problem med att pandemin innebar en begränsning av detta.  Diskussion: Då det faktiskt visade sig att arbetstagarna tycker olika gällande fysisk kontakt så kanske den dagliga verksamheten kan börja ta hänsyn till detta på olika sätt. Till exempel uttryckte arbetstagare att det var positivt att coacher besökte dem hemma under pandemin. Kanske kan detta vara ett, av eventuellt flera nya arbetssätt, som verksamheten kan fortsätta arbeta med? / Background: In 2019, the world was hit by a global pandemic. It has affected social work in Sweden in different ways. Recommendations and restrictions such as social distancing have affected certain groups in society. For workers at daily activities, this meant that they were not allowed to hug or otherwise be physically close to each other. Sometimes social distancing has also been difficult and sometimes impossible to implement for this specific group. There has been frustration among workers about this and several of them have felt a lack of being able to be close to others and, for example, hug and hold hands. Aim: This study aims to study workers need for physical contact at a daily activity during the corona pandemic. Method: Qualitative interviews have been conducted within the framework of this study. This means that six workers have been interviewed. Results: The results are presented based on three different themes that were discovered through the interviews. The first theme, Lack of physical contact, concerns workers' experiences of keeping distance during the pandemic. The second theme, Benefits of the restrictions, is about the workers' expressions about the positive aspects that they considered the pandemic brought with it. The last theme, Experience of face masks, focuses on the workers thoughts about the fact that the coaches wore face masks and visors during the pandemic in their daily activities. Conclusion: My conclusion is that the employees have different experiences regarding the need for physical contact in daily operations. The majority consider that physical contact is something significant that exists in their everyday life and that manifests itself in different ways; you hold hands, hug, or do high fives. Others thought physical contact was not as important and had no problem with the pandemic limiting this. Discussion: As it turned out that the workers have different opinions regarding physical contact, perhaps the daily activity can start to take this into account in different ways. For example, workers expressed housecalls as a positive element of the pandemic. Perhaps this could be one, of possibly several new ways of working, that the daily activity can continue to work with?

Purpose: The study aims to provide an overall picture of how the staff in housing with special services experience the loneliness of its clients in connection with the Covid-19 pandemic. Method: The empirical study is based on semi-structured interviews in connection with eight assistant nurses who work both at LSS accommodation and outside as accommodation support in their own homes. The study has been examined with thematic analysis within three themes as: the staff´s experiences of the client’s loneliness, the impact of the temporary restrictions on the client’s everyday life and the staff’s opportunities and challenges to counteract/meet loneliness during the pandemic. The study´s empirical data has been interpreted with the support of attachment theory and KASAM.  Results: The results shows that loneliness increased for the clients at the LSS accommodation. Especially in the beginning of the pandemic they found the mandated restrictions to be difficult. The staff found the situation to be challenging, even though no one was proven to be infected by the virus. Only a few had milder symptoms that have led to isolation. The staff experienced that they had a good resource situation and was able to cope with the challenges during the Corona pandemic. There was clear structures and open communications among the staff group. / Syfte: Studien syftar till att ge en samlad bild av hur personalen inom bostäder med särskild service för vuxna upplever ensamheten hos dess klienter i samband med Covid-19 pandemin. Metod: Studiens empiri är baserad på semistrukturerade intervjuer med åtta undersköterskor som arbetar både på LSS-boende samt ute som boendestödjare i det egna hemmet. Studien har granskats med tematisk analys inom tre teman som: personalens upplevelser av klienternas ensamhet, de tillfälliga restriktionernas påverkan på klienternas vardag och personalens möjligheter och utmaningar att motverka/bemöta ensamhet under pandemin. Studiens empiri har tolkats med stöd av anknytningsteorin och KASAM.  Resultat: Resultatet visar att ensamheten har ökat för klienterna på LSS-boendet. Speciellt i början av pandemin upplevde de att det var tufft på grund av bland annat de införda restriktionerna. Personalen tyckte situationen var en utmaning, även om ingen av klienterna hade någon bekräftad smitta utan endast hade symptom av mildare karaktär som ledde till isolering. I slutändan tyckte personalen att de hade haft tillräckliga resurser och har kunnat ta sig an utmaningarna som har tillkommit i samband med pandemin. De upplevde att det fanns tydliga strukturer och öppen kommunikation inom personalgruppen.

Syftet med vår studie har varit att undersöka vilket handlingsutrymme som enhetschefer har på LSS-gruppbostäder med att ge möjlighet för sin personal att arbeta med brukarnas sexualitet och sexuella hälsa. Vi vill undersöka hur chefen kan stödja personalen i detta arbete. Vi har under vårt arbete valt att benämna våra respondenter till enhetschefer fast vissa respondenter har andra titlar så som verksamhetschef. Alla respondenter i vårt arbete har uttryckt att de har liknande arbetsuppgifter, nämligen att de har huvudansvaret över driften på LSS-gruppbostäder. Vi valde dessa forskningsfrågor att undersöka: Vad har enhetschefer för handlingsutrymme för att stärka brukarna i deras sexualitet? Hur arbetar enhetscheferna med personalen för att ge dem rätt möjligheter för att främja personer med IF sexualitet i det brukarnära arbetet? Vårt resultat från undersökningen baseras på sex kvalitativa intervjuer med enhetschefer inom LSS-gruppbostäder. Vi har sedan analyserat intervjumaterialet med hjälp av Hochschild teori om emotionellt lönearbete och Antonovsky teori om hälsofrämjande ledarskap och KASAM. Som tidigare forskning valde vi ämnena: policy och reglers påverkan på sexualitet, sexuell identitet och chef och personal. Resultaten som vi fått fram av vår undersökning visar bland annat att LSS-gruppbostäderna förlitar sig på kommunens riktlinjer, hur de ska arbeta med brukare och sexuell hälsa. Det finns inga nationella riktlinjer eller policys. Några av våra respondenter svarade att arbetet med sexuell hälsa inte alltid prioriteras eftersom det finns organisatoriska hinder. Det hinns inte med, helt enkelt. Det framkommer i våra intervjuer att personalens känslor får ibland gå före, och brukarens egna sexuella uttryck hindras.

The aim of this study is to provide increased knowledge about the experiences of some Swedish students with intellectual development disorder who are enrolled in compulsory school for pupils with learning disabilities and study according to that curriculum but attend school as integrated students. The study examines how these students understand opportunities and experiences of participation and inclusion in their learning environment and social existence based on self-perceived experiences. Furthermore, this study explores how inclusion and participation are manifested in the school environments. This study utilized a qualitative research design, micro-ethnography. The participants were one to three children aged 6-14 years with intellectual development disorders who are enrolled in compulsory school as integrated students. During the two-month-long study, we acted as participant observers making observations of the participants in the different school settings while simultaneously functioning as resources for the classes. We also engaged the participants in recorded conversations concerning points that needed to be clarified. Data were analyzed using four aspects of the Participation Model as well as two aspects from the Index of Inclusion. The results show that participants often had difficulty expressing themselves when commenting upon their participation experience. The participants almost always chose adult contact over contact with other children of the same age. Participants were allowed to make decisions that were respected, however, most of the decisions were decisions to not take part in an activity. Participants generally took part willingly in activities that required individual participation with some adult support. The school settings were generally very accepting of participants. A prerequisite for participation was support from adults and access to an adapted learning environment. Without various supports, it was difficult for participants to take part in many activities within the educational culture. It was difficult to discern participants' subjective feelings and experiences of inclusion through their own actions and words, as we were not able to observe participants reflecting upon this experience. Furthermore, it was difficult to ‌fit our data into a theoretical framework that allowed us to interpret inclusion. We observed multiple occasions where educators had plans for inclusion for an activity, however, often the execution of the activity led to exclusion of participants. Much of the inclusion was in the physical form of help from other students as well as staff who removed barriers to learning and participation. Furthermore, we observed that all adults in the school environment provided support for students to feel included by being valued and allowing participation on their own terms.  By utilizing the integrated students’ voices about participation and inclusion, this study can exemplify the challenges and difficulties of achieving inclusion and participation for all students in a School for All and hopefully provide schools with direction in both the development and improvement for all students within the fields of inclusion and participation. / Syftet med studien är att bidra till ökad kunskap om självupplevda erfarenheter hos några svenska elever med intellektuell funktionsnedsättning. Eleverna är inskrivna i grundsärskolan och studerar enligt särskolans läroplan och går som integrerade elever i grundskolan. I studien undersöks hur dessa elever, i handling och med egna ord, gavs möjlighet att förstå och erfara delaktighet och inkludering i sin lärmiljö och sociala samvaro utifrån självupplevda erfarenheter. Vidare undersöktes hur inkludering och delaktighet demonstreras i skolmiljöerna. Studien är en kvalitativ mikroetnografisk forskningsdesign där urvalet är 1-3 barn i åldrarna 6-14 år med intellektuell funktionsnedsättning som går som integrerade i grundskolan. Studien genomfördes under en tvåmånadersperiod där vi agerade som deltagande observatörer och gjorde regelbundna observationer av deltagarna i olika skolmiljöer. Under studiens gång presenterade vi oss och agerade som resurser för klasserna. Vi engagerade också deltagarna i studien i enstaka uppföljande samtal om aspekter som behövde tydliggöras. Den insamlade datan analyserades utifrån delaktighetsmodellens fyra aspekter samt utifrån två aspekter från Index of Inclusion. Resultaten visar att deltagarna uppvisade svårigheter att uttrycka sig angående sina upplevelser av deltagande. Vidare visar resultaten att deltagarna oftast valde vuxenkontakt framför kontakt med andra barn i samma ålder. Deltagarna gavs möjlighet att fatta beslut som respekterades, men många av besluten var aktiva beslut att inte delta i en aktivitet. Deltagarna deltog oftast frivilligt i aktiviteter som krävde individuellt deltagande med visst vuxenstöd. De olika skolmiljöerna visade på hög grad av erkännande av deltagarna. En förutsättning för delaktighet var stödet från vuxna och tillgång till en tillgänglig lärmiljö. Utan olika stöd, var det svårt för deltagarna att delta i många aktiviteter inom undervisningskulturen. I studien var det svårt att skapa förståelse för deltagarnas känslor och erfarenheter av begreppet inkludering genom deras egna handlingar och ord eftersom vi inte kunde observera deltagare som reflekterade över denna subjektiva upplevelse. Vi fann det mycket svårt att försöka passa in vår data i ett teoretiskt ramverk som gjorde det möjligt att tolka inkludering. Vi observerade flera tillfällen där lärare planerade för inkludering i en aktivitet, som ofta ledde till uteslutning av deltagare i slutändan. Synliggörandet av inkludering visade sig i fysisk form genom hjälp från andra studenter samt lärare/personal som avlägsnade hinder för lärande och deltagande. Vi kunde konstatera att alla vuxna i skolmiljön gav sitt stöd för att få eleverna att känna sig inkluderade och delaktiga utifrån deras egna villkor. Genom synliggörandet av elevernas röster om delaktighet och inkludering kan denna studie exemplifiera utmaningarna och svårigheterna med att uppnå inkludering och delaktighet för alla elever i en skola för alla och förhoppningsvis ge skolor vägledning i både utveckling och förbättring för alla elever inom områdena inkludering och delaktighet.

I den här studien läggs fokus på elevassistentens roll och förutsättningar för arbete inom grundsärskolans inriktning ämnesområden och i mötet med elever som har komplexa kommunikationsbehov. Syftet är att belysa hur elevassistenter själva ser på sin yrkesroll och sitt uppdrag. Kvalitativa intervjuer genomfördes med nio elevassistenter verksamma inom grundsärskolan. Situerat perspektiv användes för analys av det empiriska materialet. Studiens resultat visar att elevassistenter ser sig själva fylla en viktig funktion i grundsärskolans verksamhet, både genom att stötta elever under skoldagens olika moment och även för att stöttas pecialläraren i det pedagogiska arbetet. Elevassistentyrket ses som en bortprioriterady rkesgrupp vars arbetsbelastning är hög samtidigt som de inte erkänns för sin arbetsinsats. Studiens resultat bekräftar tidigare forskning som bedrivits inom området - elevassistenter efterfrågar större möjlighet till fortbildning och kompetensutveckling framför allt inom undervisning, alternativ och kompletterande kommunikation samt lågaffektivt bemötande. I studien diskuteras även de maktförhållanden som kan uppstå inom skolans verksamheter. Både mellan lärare och assistenter, men även mellan nya och mer erfarna assistenter på arbetsplatsen. / In this study, focus is placed on the role of paraeducators within special compulsory school in Sweden, in their work with students with severe intellectual disabilities and complex communication needs. The purpose of this study is to elicit how paraeducators view their professional role and assignment, and their work as a communicative resource. Interviews were conducted with nine paraeducators, and the theory of situated learning is used as the framework through which the empirical material is analysed. The results of the study show that paraeducators see themselves fulfilling an important function in the activities of special compulsory school, both by supporting students during the schoolday and by supporting the special needs teacher with regards to educational strategies. Paraeducators are seen as a deprioritized group who often work hard on their own with little recognition. The results of the study confirm previous research conducted in the field, that paraeducators demand greater opportunities for further education and development, especiallyin special education, augmentative and alternative communication, and low-arousal approach. The study also discusses the power relations that may appear between teachers and paraeducators, as well as those between newer paraeducators and those who are more experienced.