Det här är ett examensarbete som är gjort av två slöjdlärarstudenter som läser lärarutbildningen via kompletterande pedagogisk utbildning vid Umeå universitet. Syftet med den här studien är att genom slöjdlärares berättelser studera vilken typ av formativ bedömning som används i slöjdundervisningen. Frågeställningarna vi utgått från är följande: Hur förekommer formativ bedömning i slöjdlärares arbete? Vilka uttryck använder slöjdlärare i feedback till sina elever? Hur förmedlar lärare lärandemålen till eleverna? Hur skulle formativ bedömning kunna anpassas för att bli mer användbar i slöjd? Vi har gjort kvalitativa intervjuer med slöjdlärare. Frågorna har utgått från mål i undervisningen, hur de samlar information om elevernas kunskaper och färdigheter, hur de återkopplar till eleverna, hur eleverna påverkar varandra i undervisningen, hur de arbetar för självständighet och reflektion.Intervjumaterialet och tidigare forskning tematiserades genom Dylan Wiliams (2013) fem nyckelstrategier för analys. Resultatet presenteras utefter de fem nyckelstrategierna och efterföljs av analys och besvarade forskningsfrågor. I intervjuerna har vi sett att de flesta lärarna kopplar undervisningens mål till de mål som anges i kursplanen, men även andra mål lyfts fram som att bygga eleverna självkänsla och att de känner till spelreglerna i salen. Det verkar som att slöjdlärare anpassar undervisningen till elevernas olikheter redan i planeringsstadiet. Feedback tycks till stor del ske i det pågående arbetet och riktas mot nästa steg i arbetet. Alla lärare vi intervjuat uttrycker att eleverna har betydelse för varandra i slöjden. De intervjuade lärarna anser att eleverna har goda förutsättningar för att arbeta självständigt och stor möjlighet att reflektera över val de gjort. Att arbeta självständigt ses av de intervjuade lärarna som en del av att själv kunna styra över sin process.

Syftet med denna studie är att med hjälp av en genusanalys undersöka hur män i förskolan förstår och ser på omsorgsaspekten i sitt arbete samt vilka strategier de uppger att de använder i omsorgsrelaterade situationer. I vårt tillvägagångssätt har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer med tillhörande frågeguide vilket vi sedan transkriberat och analyserat. I studiens resultat kunde vi uppmärksamma manliga pedagogers syn på omsorg samt hur de uppger att de förhåller sig till den. Genom respondenternas yttranden kunde vi i samband med vår tematiska analys urskilja ett flertal strategier som männen använder sig av i förskolans omsorgsarbete.

Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares och förskoleklasslärares uppfattning om bildämnet. Studien ämnar också undersöka vad som händer i situationer där barnen skapar fritt tillsammans med andra barn respektive vad som sker under styrda bildaktiviteter. Detta undersöks genom en kvalitativ observationsstudie och intervjustudie. För att få svar på forskningsfrågorna genomfördes intervjuer med tre förskollärare och två förskoleklasslärare, samt genomfördes videoobservationer vid olika tillfällen under fria bildaktiviteter och lärarledda bildaktiviteter på förskolan. Genom intervjuerna gavs det svar på våra forskningsfrågor om förskollärares uppfattningar om hur de bedriver bildämnet samt vad förskollärarna vill uppnå genom bildarbetet. Genom observationerna besvarades forskningsfrågorna som handlade om hur barn och pedagoger agerar för att skapa intersubjektivitet och hur de upprätthåller den samt hur pedagoger agerar för att skapa ett lärande, men också hur barns kamratkultur kommer till uttryck under bildaktiviteterna. Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och det barndomssociologiska perspektivet. Resultaten visar att de fria bildaktiviteterna och de lärarledda bildaktiviteterna har båda viktiga fördelar och tycks vara lika viktiga att bedriva i förskolan och skolan. Resultatet visar vidare att bildskapandet tycks vara ett viktigt redskap som används i förskolan och skolan för att utveckla barnens kommunikativa och matematiska förmågor. Genom bildaktiviteter ges barnen möjlighet att uttrycka sig på flera olika sätt än enbart det verbala språket. Detta bidrar till att barnen utvecklar sin kommunikativa förmåga vilket i sig leder till att barn får sina röster hörda och får inflytande över sitt eget lärande. I resultatet framkom det även om bildämnets positiva effekter på skolans andra ämnen.

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares arbete för att stödja barn med språklig sårbarhet. Genom semi-strukturerade intervjuer med drag av tolkande hermeneutik har vi fått en inblick i hur åtta förskollärare på sju olika förskolor i Mellansverige upplever att de arbetar för att stödja barn med språklig sårbarhet. I den hämtade video-observationen ges exempel på strategier för hur förskollärare kan arbeta i praktiken för att stimulera språkutvecklingen hos språkligt sårbara barn. Den insamlade datan i första delstudien har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv för att synliggöra och beskriva hur förskollärare upplever att de arbetar med språklig sårbarhet i spontana respektive planerade undervisningssituationer. Den andra delstudien tar utgångspunkt i ett sociokulturellt och samtalsanalytiskt perspektiv för att besvara hur arbetet kan ta sig uttryck i praktiken. Studiens resultat pekar på att förskollärarna arbetar med att stödja barn med språklig sårbarhet i spontana undervisningssituationer genom att använda planerade undervisningsmaterial. Vi tolkar också att det finns en medvetenhet hos förskollärarna när det gäller betydelsen av deras roll i den sociala interaktionen för att främja språkligt sårbara barns språkutveckling. I analysen av resultatet från de olika delstudierna tolkar vi att förskollärarna använder olika strategier i arbetet för att stödja barn med språklig sårbarhet. Vidare förekommer det ringa variation i hur förskollärarna upplever att de arbetar för att realisera läroplansmålen i Lpfö18.

I speciallärarens yrkesroll ingår det att kunna vara en kvalificerad samtalspartner till lärare i frågor som rör undervisning. Forskning ringar in ett behov av att ta reda på mer om handledning inom läs- och skrivinlärning. Skollagen och styrdokumenten hävdar att skolan inte bara är en grund för lärande och kunskapsutveckling utan även en arena för demokratisk uppfostran och främjande av gemenskaper. Syftet med studien var att undersöka hur speciallärare upplever handledning inom språk-, skriv- och läsutveckling i förhållande till lärande- och likvärdighetsuppdraget vilket är sammankopplat med skolans strävan efter ett inkluderande skolsystem. Lärande- och likvärdighetsuppdraget ska således bidra till att möjliggöra för alla elever att uppnå läroplanens mål.Frågeställningarna fokuserade på hur specialläraren upplevde specialpedagogisk handledning samt hur speciallärare såg på lärande- och likvärdighetsuppdraget i sin handledning med lärare. Semistrukturerad intervju användes som metod. I studien deltog sju speciallärare från olika skolor i Mellansverige. Den insamlade datan har analyserats inom ett socialkonstruktionistiskt och professionsteoriskt perspektiv med Kvales meningskoncentrering som analysverktyg. Studiens analys synliggjorde olika mönster i hur speciallärarna upplevt och hanterat handledning i förhållande till lärande och likvärdighetsuppdraget. Mönstren visade på vikten av att ha en rådgivande och stöttande funktion i handledningssituationer. Studien har också synliggjort att inkluderande lärprocesser inom språk-, skriv- och läsutveckling upplevdes av speciallärarna enklare att handleda inom än övergripande inkluderingsfrågor som exempelvis rör de kategoriska- och relationella perspektiven. Detta indikerar att specifika kunskaper inom språk-, skriv- och läsutveckling är en grundförutsättning för speciallärarens möjligheter att utveckla inkluderande skolkulturer.

Syftet med studien var att beskriva och få ökad kunskap om hur sjuksköterskor inom äldrevård hanterar situationer där medarbetarna har ett respektlöst förhållningssätt mot patienten. Studien är empirisk och baserad på kvalitativa intervjuer med fem legitimerade sjuksköterskor inom äldrevården. Frågan som ställdes var: Kan du berätta om en situation där du upplevde att personalen hade ett respektlöst förhållningssätt gentemot patienten och hur du hanterade det? Intervjuerna analyserades i tre faser. Resultatet presenterades i två huvudkategorier och åtta underkategorier. Kategoriernas essenser togs fram i form av beskrivningar, vilka förstärktes med citat. Hanterandet var övervägande i form av förebyggande åtgärder. Utbildning, personlig lämplighet, mod och erfarenhet är nyckelorden för att främja ett gott förhållningssätt hos personalen gentemot patienterna. / The purpose of this study was to describe and gain increased knowledge into how eldercare nurses deal with situations where disrespectful behaviour within the staff towards the patients appears. The study is empirical and based on qualitative interviews with five authorized eldercare nurses. The question being asked was: Can you tell about a situation, witch you experienced when the staff had a disrespectful behaviour towards the patient and how you coped with it? The interviews were analyzed in three phases. The result is presented in two main categories and eight subcategories. The essence of the categories were compiled into descriptions, witch were reinforced with quotations. The coping mainly consists of preventive actions. Capability to cope with disrespectful behaviour improves with job and life experience and also with education, appropriate personality and courage.

Syftet med studien är att undersöka lärares uppfattningar om sitt eget muntliga användande av engelskan i undervisningen i årskurs 4–6, samt få en förståelse för när de väljer att byta språk i klassrummet. I studien använder vi oss av kvalitativa, semistukturerade intervjuer, vilket ger oss ett resultat som identifierar klassrumsklimatet, lärarens egen förmåga och elevernas förmågor inom språket som de huvudsakliga anledningarna till användandet av språkbyten i undervisningen. Resultatet visar dessutom att lärarna inser vikten av det engelska språket och dess användning i klassen, och varför vissa av lärarna använder sig mer av det. Studien är grundad i tanken om att det finns två olika läger inom forskningen kopplat till språkbyten, dels att byta mellan engelska och svenska, dels att förhålla sig helt till engelska, en dualitet som även reflekteras i resultatet.

I vårt samhälle, i vår roll som lärare förväntas vi tolka, förstå samt lära ut dokument som vi inte är delaktiga i att ta fram. I kursplanen för idrott och hälsa förekommer det en del begrepp som kräver tolkning för att förstås och kunna anpassas i undervisningen. Ett sådant begrepp är komplexa rörelser (årskurs 7–9) eller rörelser av komplex karaktär (gymnasienivå). Det finns kommentarmaterial som erbjuder en vidare förståelse av begreppet men inte på en fördjupad nivå och materialet ger inga exempel på hur bedömning och dokumentation av komplexa rörelser kan ske. Komplexa rörelser är en form av kunskap som elever ska förstå och lära sig för att kunna uppnå ett visst betyg vilket tyder på att begreppet måste ta plats i undervisningen.   Syftet med denna studie är på så vis att förstå kunskap, framför allt kunskapen kring komplexa rörelser och hur detta fenomen ter sig innanför skolans dörrar. Frågeställningen denna studie ämnar att besvara är; Vad är definitionen av komplexa rörelser? Hur använder lärare begreppet komplexa rörelser? Är otydligheten i begreppet komplexa rörelser negativt? Studien bygger på en kvalitativ studie genomförd med tre lärare i ämnet idrott- och hälsa samt sju observationer gjorda på lärare A och lärare B frivilliga elever som sedan transkriberades och tolkades utifrån fenomenografi som vetenskaplig ansats.   I resultatet framkommer det att begreppet är mångtydigt men det är inte nödvändigtvis av negativ karaktär. Detta för att ämnet idrott och hälsa som ämne är just så tolkningsbart så att alla lärare kan skapa sin egen definition och därmed använda komplexa rörelser olika från andra lärare. Detta skapar möjligheter för kreativitet och utmaningar för både lärare och elever

Ämnet idrott och hälsa har fått ett större ansvar att lära elever att ta hand om sin hälsa pålängre sikt jämfört med tidigare sekel enligt Larsson (2016, s.266). Sett till dagens samhälle har den psykiska och fysiska hälsan enligt Ekblom och Ekblom (2021, s.19) drastiskt försämrats bland barn och unga. I Sverige har Skolverket (2019, s.37-38; 2021) gått ut med att undervisningen ska ske utifrån ett salutogent perspektiv vilket är en förändring gentemot hur idrott och hälsa har sett ut historiskt. Det har visat sig att hälsoundervisning i skolan har varit bristande (Skolinspektionen, 2021, s.15). Syftet med denna studie är att analysera och diskutera hur lärare undervisar om hälsa inom ämnet idrott och hälsa. Studien bygger på inhämtad data genom kvalitativa intervjuer med sex lärare inom ämnet idrott och hälsa, från sex olika skolor i västra Skåne. Antonovskys(2005) begrepp KASAM har använts för analys av insamlat material. Empirin har sedermera legat till grund för resultat som diskuteras med hjälp av bland annat tidigare forskning. Studien visar att samtliga lärare har utgått från ett salutogent perspektiv i sin undervisning där begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet skapats genom varierande tillvägagångssätt. Resultatet synliggör att våra intervjuade lärare arbetar mycket med att göra kunskaperna om hälsa begriplig i form av hur de planerar lektioner oavsett om lektionen sker praktiskt eller teoretiskt. De arbetar konsekvent med relationsbyggande och individanpassningar för att göra undervisningen om hälsa hanterbar för eleverna.Slutligen försöker de sätta hälsa och idrott i relation till varandra för att på så vis motivera eleverna och därigenom uppnå meningsfullhet. Detta görs för att eleverna ska uppleva en känsla av sammanhang i undervisningen och utveckla ett livslångt lärande.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers upplevelser om hur de kan möjliggöra för barnens grovmotoriska utveckling i utomhusmiljön. Genom kvalitativa intervjuer med drag av tolkande hermeneutik har vi, författare, genomfört semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger på två olika förskolor. Den ena förskolan som utgör delstudie 1 har en kommunal styrning och den andra är en privat, föräldrakooperativ förskola som utgör delstudie 2. Båda delstudierna utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv för att kunna besvara studiens frågeställningar. Studiens frågeställningar är “Hur upplever pedagogerna att de kan nyttja utomhusmiljön för att bidra till barnens grovmotoriska utveckling?” och “Hur upplever pedagogerna möjligheten till att påverka utomhusmiljön för att främja barnens grovmotoriska utveckling?”. De sociokulturella perspektivets begrepp appropriering och proximal utvecklingszon, har använts för att analysera empirin. Studiens resultat pekar dels på att under pandemin, tenderar delstudie 2, den privata förskolan att vara utomhus mer än den kommunala förskolan i delstudie 1. Eftersom den privata förskolan är ute mer än tidigare, har pedagogerna lagt fokus på att förändra och förbättra utegården medan intervjupersonerna på den kommunala förskolan inte uttalar sig om att ha fokus på att förändra utegården. Studies resultat pekar dels på förskolornas möjlighet till att påverka. Alltså att förskolans pedagoger har olika möjligheter till att påverka utformningen av förskolans utomhusmiljö utifrån de olika verksamheternas styrning. Studien avslutas med diskussion och reflektion om studiens resultat, därefter presenteras våra, författarnas tankar om vidare forskning kring studiens ämne.