The world has found itself in the unsatisfactory position of depending greatly upon the services of satellites, all while the risk of satellites becoming targets during conflict looms ever greater. This paper assesses the lex lata of the law of self-defence as enshrined in the Charter of the United Nations, focusing on the rationae materiae aspect of the armed attack concept. It thereafter applies general conclusions in this regard to the specific context of hostile acts against satellite systems, with an aim to clarify under what conditions such hostile acts justify the exercise force in self-defence.

Vid försäkringsförmedling skyddas försäkringstagare av försäkringsgivares obligatoriska ansvarsförsäkring. Det innebär att försäkringstagare har möjlighet att få ersättning via ansvarsförsäkring i vissa fall när försäkringsförmedlare anses skadeståndsskyldiga. Omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tolkningsmetoden vid utredandet huruvida något skall omfattas av ansvarsförsäkring har förefallit oklart, varför det utreds i uppsatsen. Syftet med uppsatsen är dels att analysera potentiella konsekvenser av utfallet i det s.k. Connecta-målet (NJA 2019 s. 638 del II), dels att utreda försäkringsförmedlares ansvarsräckvidd med särskilt fokus på när ansvarsförsäkring, till vilka försäkringsförmedlare är bundna, skall anses gälla. I NJA 2019 s. 638 del I och II begärdes förhandsavgörande från EU-domstolen vilket sedan behandlades i HD. Av målen framkommer att en försäkringsförmedlares avsikt och en försäkringstagares subjektiva uppfattning inte skall tillmätas någon betydelse vid avgörande av huruvida ett förfarande skall anses vara försäkringsförmedling och således täckas av den obligatoriska ansvarsförsäkringen. Det framkommer även att ett faktiskt avtal inte krävs för att förberedelse inför försäkringsavtal skall kunna ske. I uppsatsen utreds vilka potentiella konsekvenser utlåtanden i NJA 2019 s. 638 del II, i fråga om parternas uppfattning och avsikt, kan medföra. Detta görs bland annat med bakgrund av Jessika van der Sluijs artiklar om Connecta-målet i tidskriften Ny Juridik. Även omfattningen av begreppet försäkringsförmedling utreds med utgångspunkt i NJA 2019 s. 638 del I och II. Till bakgrund för analysen behandlas även bland annat EU-direktiv och svensk lagstiftning samt föreskrifter som ger ledning för analysen.Avslutningsvis dras slutsatser angående uppsatsens frågeställningar för att uppfylla uppsatsens syfte. Framförs görs bland annat uppfattningen att utgången i NJA 2019 s. 638, klargjort omfattningen av begreppet försäkringsförmedling och tydliggjort att det objektiva underlaget skall vara avgörande framför parternas avsikt samt subjektiva uppfattning. Således utvidgas ansvaret för försäkringsförmedlare och även vad som anses omfattas av en obligatorisk ansvarsförsäkring.

Rättstillämpningens enhetlighet i tingsrätt och Högsta domstolen (HD) är en utgångspunkt som kommer till uttryck genom regleringen av rättskipningen i RF och av instansordningen i RB. Däremot talar flera utomrättsliga faktorer för att rättstillämpningen ändå kan skilja sig åt mellan tingsrätterna och HD. Det finns skillnader mellan domstolarnas adressater, domstolarnas arbetssituation och domarnas bakgrund. För att uppfylla uppsatsens huvudsakliga syfte att empiriskt utvärdera om det finns tendenser till skillnader i rättstillämpningen i tingsrätten jämfört med i HD, används en rättsteoretisk analys för att identifiera ett problemområde där det råder oenighet bland domare och i doktrinen om hur rättstillämpningen ska gå till på ett abstrakt plan. Problemområdet som urskiljs är användningen av objektiva ändamålsöverväganden, vilket definieras som all sådan tolkning och argumentation som inte bygger på tillämpliga lagar, prejudikat eller förarbeten. Sex rättsfall analyseras, systematiserade under tre olika typfall, i syfte att belysa och nyansera de tendenser till skillnader i användningen av objektiva ändamålsöverväganden som observeras. Undersökningens resultat är att HD generellt visar en större benägenhet att beakta olika sorters ändamålsöverväganden i sin rättstillämpning. Det anses innebära att det finns större chans att vinna framgång i rättslig argumentation som förutsätter en analog tillämpning eller reduktionsslut i HD än i tingsrätt. Däremot kan HD:s prejudikatbildande roll ha en avhållande effekt på dess benägenhet att tillämpa objektiva ändamålsöverväganden, vilket indikeras av att skillnaderna mellan HD:s och tingsrättens rättstillämpning i rättsfallen var som störst när prejudikatets innebörd var som otydligast.

No description available.

No description available.

EU har, genom antagandet av paketet för ren energi 2019, erkänt värdet och potentialen hos lokala energisamhällen inom Europeiska unionen. Det har observerats vara ett lönsamt verktyg för de europeiska medborgarna att direkt kunna delta i energiomställningen. Betydelsen av medborgarnas deltagande i kampen mot klimatförändringar har fastställts som avgörande och som en andra pelare bredvid uppifrån-och-ner-strategin genom Parisavtalet 2015. Denna uppsats fastställer definitionen och funktionen av lokala energigemenskapersom en del av den europeiska klimatstrategin. Svenska energimarknadsinspektionen har nyligen släppt en rapport och ett förslag om genomförandet av lokala energigemenskaper i Sverige. Jag tycker att förslaget är otillräckligt och otillfredsställande mot bakgrund av målet och syftet bakom EU-direktiven. Värdet av detta verktyg har inte erkänts i förslaget. Genom att granska deras förslag har jag hittat ett par viktiga aspekter som bör beaktas, särskilt för gemenskaper för förnybar energi, när de implementeras i Sverige. Bland annat bör Sverige göra en vidare utredning kring de ekonomiska incitamenten, möjligheten att förvalta och äga eget nät samt lokala energigemenskaper i relation till de nationella klimatmålen och Sveriges behov. Avslutningsvis kunde konstateras att det finns en hel del att reflektera över innan implementeringen kan färdigställas i Sverige. Anförda aspekter i denna uppsats är långt ifrån uttömmande och avser enbart de aspekter jag funnit särskilt viktiga. För att lokala energigemenskaper ska nå framgång, särskilt gemenskaper för förnybar energi, förutsätter det att Sverige är beredd på att ändra sin nuvarande strategi, men också inse att det finns ett behov av förändring. / EU have, through the adoption of the Clean energy package 2019, recognized the value and potential of local energy communities within the European union. They have been observed to be a profitable tool for the European citizens to be able to directly participate in the energy transition. The importance of the citizens participation in the fight against climate changes have been established as crucial and a second pillar beside the top-down approach through the Paris Agreement. This essay aims to determine the definition and function of local energy communities as a part of the European climate strategy. The Swedish Energy Markets Inspectorate has recently released a report and proposal on the implementation of local energy communities in Sweden. I have found the proposal inadequate and unsatisfactory in the light of the goal and purpose behind the EU directives. The value of this tool has not been recognised in the proposal. By reviewing their proposal, I have found a couple of key aspects that should be heeded, especially concerning Renewable energy communities, when implemented in Sweden. For example, it is deemed necessary that Sweden needs to further investigate the economic incentivesfor these communities. Further investigation is also needed regarding the possibility for Renewable energy communities to own and govern their own grid. Local energy communities as a tool to achieve the national climate goals and to solve other energy-related issues in Sweden should be explored. Finally, we can ascertain that there are several aspects to reflect further upon before the finalization of the implementation of local energy communities. Aspects touched upon in this essay is far from exhaustive and reflect those that I have deemed to be of utmost importance. To unlock the potential of local energy communities and ensure their success, especially concerning renewable energy communities, Sweden must be prepared to change their current strategy as well as realize the need for said change.

Miljön har under senaste åren alltmer blivit föremål för en samhällsdebatt. Sverige har idag en samordnad och enhetlig miljölagstiftning samlad i miljöbalken. Den utgör en av de mest utförliga lagarna i rättsordningen, som ska säkerställa ett skydd för miljön såväl som för människors liv och på så sätt främja en hållbar utveckling. En sådan lagstiftning kan förefalla naturlig att uppfatta som tvingande. Det är däremot inte en självklarhet och det anges inte uttryckligen huruvida reglerna i miljöbalken är tvingande eller dispositiva. Miljöbalken reglerar många olika områden och innehåller bland annat ett eget straffrättsligt område som reglerar sanktioner och skadestånd. Balken innehåller dessutom egna skadeståndsbestämmelser i 32 kap., vilka på senare tid har ställts på sin spets. I november 2019 avgjorde HD det uppmärksammade fallet mellan Swedavia airports AB och Svedala Kommun. Tvisten avsåg ett skadeståndsanspråk enligt 32 kap. miljöbalken, på grund av en miljöskada. Kommunen åberopade tillämpning av reglerna i 32 kap. trots att det förelåg ett avtal mellan parterna. Frågan ställdes huruvida avtalets existens innebar att det inte var möjligt att tillämpa reglerna i 32 kap. HD hade därmed först att utreda huruvida reglerna är dispositiva och kan avtalas bort, för att sedan bedöma huruvida parternas avtal utesluter tillämpningen av reglerna.

Det har i svensk rätt funnits aktiebolagsrättsliga bestämmelser om tvångslikvidation sedan 1895. Ett övergripande syfte med bestämmelserna är att sätta upp gränser för hur länge en förlustbringande verksamhet får fortsätta innan verksamheten måste avbrytas och bolaget avvecklas. Bestämmelserna innebär att varje styrelseledamot i egenskap av bolagets företrädare har en skyldighet att agera när vissa förutsättningar är för handen, vid fara att eljest aktualisera ett personligt och med bolaget solidariskt betalningsansvar. Styrelsen ska, när det finns skäl att anta att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, genast upprätta och, om bolaget har revisor låta denne granska en kontrollbalansräkning. Den lagändring som inneburit en sänkning av det minsta tillåtna registrerade aktiekapitalet, initierades genom den sk. decemberöverenskommelsen och trädde i kraft den 1 januari 2020. Genom lagändringen sänktes det lägsta tillåtna aktiekapitalet från 50 000 kronor till 25 000 kronor. Den bakomliggande tanken är att underlätta för ett ökat företagande och att harmoniera reglerna med omvärlden. Syftet med denna uppsats är att utreda och analysera den påverkan sänkningen av det minsta tillåtna registrerade aktiekapitalet kan förväntas ha på den praktiska tillämpningen av regelverket om medansvar. Med anledning härav uppkommer några följdfrågor beträffande en styrelseledamots medansvar. Vilka är förutsättningarna för att ett medansvar ska uppkomma? Vad krävs för att ansvarsperioden ska få ett slut? Vilka av bolagets förpliktelser har en styrelseledamot ansvar för? Under hur lång tid kan denne hållas ansvarig för dessa? Analysen visar att medansvaret knyts till styrelsens underlåtenhet. Till denna styrelsens aktivitetsplikt är knutna rekvisit, vars innebörd är att ansvarsperioden tar sin början när den i rekvisitet uttryckta tidsfristen når sitt slut. Om genom styrelsens underlåtenhet en medansvarsperiod börjat löpa, kan den komma till ett slut om en kontrollbalansräkning eller årsredovisning utvisar full täckning för det registrerade aktiekapitalet och denna läggs fram på bolagsstämma. Likaså avslutas medansvaret om en ansökan om likvidation ges in till rätten. För att undvika överraskande rättsverkningar av medansvaret har en regel om specialpreskription införts som befriar bolagets styrelse från medansvar för enskilda förpliktelser om inte talan väcks inom tre år från förpliktelsens uppkomst eller inom ett år från dess förfallodag. I en serie rättsfall har behandlats medansvarsperiodens avslut i ett antal situationer som inte täcks in av lagens ordalydelse. Rättsfallen avser bland annat rättsinstituten konkurs, företagsrekonstruktion och verkan av förlikning på rättsförhållandet mellan parterna vid tvist. Den ökade mängden prejudikat och regelverkets dysfunktionalitet visar på behovet av lagreformer på området.

År 2014 trädde LOU-direktivet ikraft där det har införts bestämmelser om ändringar i offentliga kontrakt under löptiden och vad som kan utgöra en väsentlig ändring. Resonemanget bakom dessa bestämmelser är om ett upphandlat kontrakt ändras alltför väsentligt i förhållande till de ursprungliga villkoren har den offentliga beställaren tilldelat ett nytt kontrakt med nya villkor och gör sig skyldig till en otillåten direktupphandling. Vid offentliga upphandlingar brukar det som är tänkt att bli avtalsinnehåll benämnas som ”kommersiella villkor”. Att aktivt ändra avtalsvillkor efter förfarandets slut kan anses utgöra en väsentlig förändring, men om en offentlig beställare alternativt förhåller sig passivt till ett avtalsvillkor, och därmed efterger villkoret, finns det inga uttryckliga regler om i upphandlingsbestämmelserna. Av doktrin framgår det dock att även en underlåtenhet att verkställa ett kontrakt som uppgår till en väsentlig ändring i betydelsen av reglerna i LOU- direktivet eller rättspraxis kan anses som en otillåten direktupphandling. Bestämmelserna i LOU-direktivet om väsentliga ändringar har kodifierats utifrån rättspraxis på området där domen Pressetext (se närmare i avsnitt 4.3) utgör det främsta avgörandet vilket har varit en tydlig inspiration till kodifieringen i LOU-direktivet. I målet utformade EU-domstolen tre punkter som ska ligga till grund för prövningen om en ändring är av väsentlig art. Dessa punkter utgör fortfarande den viktigaste bedömningen av om en ändring är att anse som väsentlig eller inte. I LOU finns det numera olika bestämmelser som avgör om en ändring i ett offentligt upphandlat kontrakt är väsentlig, men reglerna är allmänt skrivna och det är inte självklart när en ändring i ett kontrakt är att se som väsentlig. Det är upp till rättstillämparen att utveckla praxis på området och klargöra hur stort det legala utrymmet är för att göra ändringar i offentliga kontrakt. Uppsatsen fastställer att både aktiva och passiva ändringar av kommersiella villkor kan utgöra en väsentlig ändring enligt bestämmelserna i LOU. Var gränserna går är inte helt tydligt och konsekvenserna av att göra sig skyldig till en otillåten direktupphandling är allvarliga för en offentlig beställare.

Two distinct features of a limited liability company are separate legal existence and consequently limited liability. Those features are also expressed in the principle of limited liability whereby risks are capped by the invested capital. The liability cannot be extended to personal assets. An exception to this principle is made if there has been fraud or other serious wrongdoings. The Swedish Companies Act (2005:551) contains several action-based rules aimed at the company's representatives. Moreover, business companies have freedom of contract based on mutual agreement and free choice. The Swedish Tax Agency, on the other hand, is not operating by the free market rules. Tax liabilities are thus another exception from the principle. Chapter 59 of the Swedish Tax Procedures Act (2011:1244) stipulates that a representative of a company may be liable to pay the amount of tax together with the company, if this person intentionally or through gross negligence fails to pay tax at the right time and in the right way. This separate framework for taxes has been an object of criticism throughout the years, mostly directed at the aspects of legal security and predictability as well as low probability of success in court proceedings against the claims pursued by the state. The Confederation of Swedish Enterprise is driving those issues by lobbying for a revision of the tax liability of representatives. However, the confederation's biased role together with relatively recent development by Supreme Administrative Court ruling warrants an in-depth study of the current regulations. This thesis will investigate and analyze Chapter 59, Section 12-13 and 15 of the Swedish Tax Procedures Act (2011:1244) in administrative courts' application after precedent HFD 2018 ref. 4. This is done by explaining the regulatory framework behind tax liability of representatives, the obligation of a court to follow the law of a superior court, explaining the circumstances in the precedent and lastly by conducting an investigative study of a selection of judgments rendered between years 2018 and 2019. The conclusion shows that current regulations require a balanced view of the situation that proceeded the omission of tax payments when deciding upon personal liability through gross negligence. This was confirmed by Supreme Administrative Court in HFD 2018 ref. 4. Most courts' judgments show an awareness of this fact by either referring to the precedent directly or by describing options available to each representative. Although the liability is not strict, all the studied judgments ended in favor of The Swedish Tax Agency. The precedent is mostly followed by courts, but because of its unusual circumstances, it has limited impact on the outcome of judgments on tax liability. / Utredningen om det skatterättsliga företrädaransvaret (Fi 2019:07)